HARRY MARTINSON: "tills han fick stjärnorna att balansera på piggarna av kaktusen..."‏

"Nu låg Martin åter i skänkrummet. Lite stjärnor lyste i fönstret. Martin låg och försökte leka med dem. Han lade huvudet på sned och kisade med ögonen tills han fick stjärnorna att balansera på piggarna av kaktusen i fönstret. Genom att vrida på huvudet tills blicklinjen kom i det alldeles precisa läget kunde han få en hel svärm av stjärnor att sitta precis på piggarna. När han tröttnade somnade han, men då hade han hunnit genomtänka 'evigheten' i alla riktningar och med sitt lilla förstånds alla aspekter, de flesta fabelartade och omöjliga för vuxna sinnen, andra strålande bra, en del dumma. Han undrade vilka som tvättade de fotsida vita kläderna i himmelen och om de möjligen tvättades i helvetet och skickades upp. För ett ögonblick kom han att tänka på Vilnäs' gård. Där kände jag mig hemma, tänkte han, och sade det också genom att röra läpparna, formade orden utan att utstött ljuden.

   Men här känner jag mig inte hemma.    Och inte gjorde jag det i Tollene, nej inte där heller. Nä, det är väl så, tillfogade han, när det är så." [...] Han somnade. Fram på natten drömde han om siden. Hela världen var siden och inget mera. Det var sidengräs och sidenträd och djur av siden. Bara han själv var inte siden. Han blev rädd för allt detta siden och vaknade med ett krampaktigt grepp om trastäcket."

HARRY MARTINSON: Ur Nässlorna blomma
                                  (Norda gård)

KAKTUS AGAVE

Kaktus Agave växer normalt i ökenområden i mellanamerika. I Linnéparken i  Växjö planterades för ungefär 50 år sedan kaktus Agave americana och just nu blommar den sex meter höga Agave, för första och sista gången. Under tiden Agave blommar går all näring upp till stjälken och blommorna. Bladen vissnar och blir bruna. När kaktusodlingen körs till vinterförvaring i växthus, så körs Agave som blommat, till tippen. Det är stort allvar över Agaves blomning. Den dör och blir till minne.

EN DAG SKALL TIDEN

En dag skall tiden med en röst som verkar förmultnande
få allt att sönderfalla till vind.
Men på en hemlig plats i vinden skall minnet möta det
                                                           nya livet.

Detta är inte något löfte
men ett vindrum för vingar,
ett vindrum för önskan allenast.

HARRY MARTINSON: Ur Doriderna 

Rune Liljenrud