Tidningen VI har firat 100 år. I jubileumsnumret kunde man läsa en dikt av Harry Martinson, endast publicerad en gång.
Ur Tidningen Vi:s jubileumsnr, mars 2013
CREDO, publicerad i Vi, 1954, nr 17, 30 april
Jag har lagt bort lärorna som man har lagt bort saker.
Man glömmer dem på tåg, i väntsalar
på badstränder eller uppe i utsiktstorn.
Det finns sanningar som inte flyr,
som inte är känsliga för avdunstning eller rost.
Det är svårt att säga deras namn
men man möter dem alltid igen.
Går man vidare är de där.
Stannar man finns de på marken.
Man kan somna i deras sällskap.
När man vaknar är de där.
Alla världens böcker handlar om sättet att finna dem
eller om sättet att undgå dem.
Världen är full av självklarheter,
obeaktade kärnor, trofast hållfasthet i sak,
full av bärande fundament,
full av trogen sten,
full av rosor som gärna dö.
Av rosor som gärna gå,
av vingar som gärna lyfter,
av pelare som gärna bär tider och tak
länge, långt.
Det finns ingen lära oundgängligen nödvändig
så länge sanningen växer som gräs på stenarna
ropar ur vind och vatten, talar ur skyars regn.
Det finns överallt en sanning att ständigt sjunga om,
att ständigt berätta om, som när man berättar att man
träffade den eller den efter flera år.
och att allt var som förr, att inget var förlorat.
Enligt Lars Westman är denna dikt endast publicerad en gång, nämligen i Vi,
något som Carl- Otto von Sydow bekräftar i bibliografin.
Av denna dikt blev det 2, publicerade i Vagnen 1960;
Strof 2 och 3 i sin helhet ingår som strof 1 och 2 i
Sanningars liv, som sedan fått en nyskriven strof 3
Strof 5 i förändrad form inleder dikten Credo
Sedan följer 2 nyskrivna strofer.
Dessa innehåller typiska martinsonska filosofiska och didaktiska vändningar.
Strof 5 i sitt ursprungliga skick + dessa 2 hade blivit en bättre dikt enligt mitt förmenande.
Sanningars liv är en sämre dikt än ursprungsdikten.
Marianne Westholm
Forskarassistent Jon Viklund, Uppsala universitet talade vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid den 5 maj 2012 på Jämshögs folkhögskola om att Harry Martinson publicerade dikter i olika sammanhang, ändrade dikter, också andra texter och fortsatte att ändra även sedan en bok utkommit av trycket. Denna process är intressant att följa, och det är just vad Marianne Westholm nu gör i sin blogg. Här är väldigt mycket att hämta och bloggen är ju ett utmärkt forum för detta. Välkommen!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar