TILLVARONS SUMMOR
Stjärnnätter utströdda genom en levnad
vattenregn nog för att dränka en värld
soldagar sammanförda av minnet
till ett förbrukat paradis
snöstormar sammanblåsta med varandra
till en istid
Allt är möjligt att fruktas och att förväntas
liksom allt detta redan varit en gång
fruktat och förväntat
ett kretslopp som ett jättehjul
av snöstormar och regn
en karusell av solar och öknar
En världskrans av kvinnor, fåglar
skogar och gräs eller otaliga stunder
av fjärilar och sländor
också de till slut som en storm att se
att frukta och förvänta
monsunhjul i rotation, havskaruseller
Harry Martinson
GNOMEN
Vinterns gnom steg fram och sade:
hör hit. Lyssna till mig.
Jag skulle kunna isa dig.
Men i stället skall jag visa dig en
skönskrift i snön.
Det finns en skönhetens ande,
det finns ett människohjärtats hopp
av rent uppsåt
och så barmhärtigheten.
Allt detta kallar jag skönskriften i
snön.
Av den skall du lära.
Gå nu hem.
Rista i is
och skriv i snö
med hoppfullt rundad stil
om förbättringens konst den svåra
om världshjärtats vår.
Harry Martinson
Presiderande Olle Hedberg vid Svenska Akademiens högtidssammanträde 20.12.1963:
"På Akademiens anmodan kommer Herr Martinson att uppläsa några dikter ur en otryckt samling".
Harry Martinson inleder med att läsa dikten TILLVARONS SUMMOR. Därefter läser Harry Martinson dikten GNOMEN, som den 21.12.1963, dagen efter Akademiens högtidssammanträde, finns införd i Stockholms-Tidningen och i Upsala Nya Tidning.
Harry Martinsons dikt GNOMEN finns i diktantologin Vinter, sammanställd och illustrerad av Kaj Beckman, år 1966 (bild).
Sveriges Radios förlag har i serien "Författarröster" utgivit Harry Martinson läser egna dikter, där hans uppläsning i Svenska Akademien 20.12.1963 finns med (ISBN 91-522-1731-0)
Professorn och vår förste ordförande i Harry Martinson-sällskapet Ingvar Holm, ger på ljudkassettens omslag en inkännande presentationen av Harry Martinsons inläsning:
" [...] Så låter Harry Martinson, när han - en genial poet ur svensk fattigbygd - formulerar dikt som kommer att lysa så länge svensk kultur finns men där ännu det gamla bondesamhällets folkmål lever. Av kassetten framgår att detta urmål skulle följa akademiledamoten och Nobelpristagaren livet ut som vittnesbörd om skogarnas, sjöarnas och ensamhetens Sverige. [...]"
Gott Nytt Harry Martinson-år!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar