Av programmet för Harry Martinson-sällskapets stundande årshögtid i Jämshög 2-4 maj framgår att vi då kommer att få möta två ungdomar,
Harry Granqvist och
Martin Söderström, som i sina studier särskilt har intresserat sig för Harry Martinson och skrivit var sin uppsats, som kommer att presenteras och samtalas om. Det är glädjande med unga läsare av Harry Martinson och uppsatserna visar kunskap och engagemang, så missa inte programmet med
Harry och
Martin 3 maj !
Harry Granqvist, är född 1988 i Ystad, men är uppvuxen i Malmö, där han har bott hela sitt liv med undantag för ett år då han bodde i Frankrike. Han går det tredje och sista året på International Baccalaureate-programmet (IB) på Malmö Borgarskola.
Harry Granqvist kallar sin uppsats ”Varför då detta blinda och mångerfarna hasardspel med milen och benen?” (Vägen till Klockrike) - En studie av civilisationskritikens betydelse för vägfararna i Harry Martinsons Vägen till Klockrike och Jack Kerouacs På drift.
Harry Granqvist sammanfattar själv så här: Under mitten av det förra seklet fick den civilisationskritiska litteraturen fotfäste på allvar i form av verk såsom George Orwells dystopiska 1984 (1948). Kort därpå utkom två verk som mer än 1984 behandlade den lilla människans plats i den mäktiga västerländska civilisationen, och där framtidsbaserade dystopier inte behövde användas, eftersom dystopin redan fanns i vår civilisation. Jack Kerouacs På drift (1957) är visserligen skönlitterär, men starkt baserad på egna upplevelser från en vilsen resa genom den amerikanska kontinenten.
Nio år tidigare publicerades Harry Martinsons Vägen till Klockrike (1948), och däri skildras en svensk luffares upplevelser under början av 1900-talet. En gemensam nämnare för verken är att huvudpersonerna – Kerouacs alter ego Sal Paradise och luffaren Bolle – inledningsvis är bofasta och ger sig först efterhand ut på vägarna. Den här uppsatsens syfte är därför att utröna om Sal och Bolle blir vägfarare på grund av sin civilisationskritik.
Föresatsen är således att analysera Sals och Bolles egen syn på sitt resande, deras kritik mot samhället och de utopiska föreställningar de skapar sig. Uppsatsens slutsats är att civilisationen får de båda att känna sig socialt och själsligt missanpassade, och därmed uppstår en kritik som driver dem ut på vägarna. Väl ute på vägarna tilltar deras kritik ytterligare, då de får se än mer av samhällets baksidor, och avståndstagandet blir därmed fullständigt.
Martin Söderström är född 1989 i Trelleborg, där han nu bor. Han studerar sista terminen på International Baccalaureate-programmet (IB) på Malmö Borgarskola och berättar att när han läste den 26 sången i "Aniara" visste han med säkerhet vad hans uppsats skulle beröra, och mer specifikt raden "Men det finns inget skydd mot människan" som verkligen fastnade hos honom. Den paradox innebörden av den raden utgör, blev den slutgiltiga faktor som avgjorde valet av uppsatsämne.
Martin Söderström läste under det andra året på Borgarskolan på en lektion i svenska ett utdrag ur Aniara och detta lockade honom till vidare läsning av Harry Martinson, bl a "Cikada", som han tycker mycket om. Han kallar sin uppsats ”Men det finns inget skydd mot människan” (Aniara, sång 26) - En studie av civilisationskritiken i Harry Martinsons ”Aniara”.
Martin Söderström sammanfattar sin uppsats så här: I dagens hastigt expanderande samhälle, fullkomligt präglat av materialism endast ämnad åt vårt kortsiktiga välmående, tycks människan ha avfärdat tanken på eventuella konsekvenser av sitt agerande. Trots ett otal försök att sprida kunskap om hur vi påverkar vår värld tycks människan vara ovillig att göra förändringar och den globala uppvärmningen avfärdas av många som rent nonsens. För mer än femtio år sedan skrevs eposet Aniara som behandlade människans blinda självförstörande som idag kanske är än mer påtagligt än tidigare.
Syftet med uppsatsen är att studera gestaltningen av civilisationskritiken i Aniara och applicera kritiken på dagens samhälle med fokus på global uppvärmning. Jag avser också att undersöka huruvida ett skönlitterärt verk kan väcka oss ur den naivt överkonsumerande dvala samhället befinner sig i. Metoden jag valt är ett närstudium av Aniara. För att fördjupa studien har jag använt sekundärkällor om eposet och om Martinson. Jag valde att fördjupa mig i just gestaltningen av civilisationskritiken eftersom det är i den vi finner uppmaningen och den ärliga vädjan till förändring av vårt agerande. Martinson vädjade om förändring för att han var uppriktigt orolig för hur framtiden skulle se ut om inget gjordes; uttryckt i hans egna ord ”Hur ska den tid se ut som förändrar oss själva sedan vi bortom all gräns förändrat världen?” (Harry Martinson-sällskapet, Doris, nr 6, 2006).
Sedan utgivningen av Aniara har mycket hänt och hotet Martinson oroade sig för tycks inte längre vara lika påtagligt, men vi står dock inför ett nytt och högst bekymmersamt problem. Civilisationskritiken i Aniara är idag lika applicerbar som för femtio år sedan och den får oss att ifrågasätta vårt levnadssätt. Uppsatsens slutsats är att med rätt exponering kan ett skönlitterärt verk skänka kunskap som annan media inte förmår och ge läsaren en viktig insikt om världen han lever i.
Tack
Harry Granqvist och
Martin Söderström för Era intressanta uppsatser och Varmt välkomna till
Harry Martinson-sällskapet
Rune Liljenrud
