HARRY MARTINSON: "Sången mätte tiden"

Maskinhusbyggnaden, belägen strax intill HÅLLÖ FYR

”HÅLLÖ FYR UPPFÖRD 1842 - OMBYGGD 1868”

Maskinhusbyggnaden används nu som gudstjänstlokal

Evert Taube och hans syskon, var flitiga gäster på Hållö där de var inkvarterade hos sin morbror, fyrmästaren Edvin Jakobsson och hans familj. Härute fick Evert inspiration till många av sin visor och ballader, bl.a. så handlar ”Blue Bird av Hull” om en händelse som han målat fram efter intervjuer med bl.a. fiskaren Samuel Frisk, en känd smögenprofil från den tiden. En tragedi som drabbade familjen Taube inträffade på Hållö den 7 december 1906, (alltså för jämnt 110 år sedan). Under en fisketur västerut från ön drunknade brodern Fredrik, 20 år gammal, tillsammans med fyrvaktaren och fyrbiträdet vid hemmafiske. Samtliga tre tog havet hand om. Denna tragiska händelse gjorde ett djupt intryck på Evert och i hans skildring om ”Blue Birds” ödesdigra strandning har nog broderns tragiska frånfälle vävts in." (Info tillgänglig på nätet!)

Sången mätte tiden

I samband med att Evert Taube-stipendiet för år 1968 tilldelades Harry Martinson, fanns i Tidningen Vi 1968, nr 11 en intervju med Harry Martinson av Elly Jannes. Däri talar Harry Martinson om de riktiga sjömansvisorna. "Shanties var ursprungligen ett slags arbetssånger. De hade till uppgift att mäta tiden medan man förrättade de olika sysslor som hörde hemma på ett segelfartyg.  När man kryssade och skulle göra slag kunde det ta upp till en halvtimme tills man hann hala färdigt till nya bidevindslägen. Sjöng man medan man halade slapp man titta på klockan - om man hade någon - eller passa bidevindsknutar. Man visste hur långt man kommit när man hunnit till den eller den versen." 

Man vågade tänka på döden

Harry Martinson minns i intervjun av Elly Jannes i Tidningen Vi, tillbaka till sin barndoms visor, sånger och psalmer. "Som balans mot alla de där hemska visorna om hjältar som slogs och blod som flöt hade man de religiösas sånger och psalmerna i kyrkan. Folket var delat i sekter: waldenströmare, metodister, baptister. Harry Martinson hann komma till bönder av alla riktningarna. Baptisterna gick hem till varandra och höll gudstjänst. De tog honom med och så lärde han deras sånger. 

-  Jag tyckte om de religiösa när jag var barn, säger Harry Martinson. De var snälla. Och jag tyckte det var bra att de var rädda för något annat än människor. Det fanns så många människor. Men Gud fanns inte i massupplaga. Den första bonden jag var hos var högkyrklig. På söndagarna for familjen i kyrkan. Den bonden hade samma smak som jag, han satte sig på läktaren mitt i orgelbruset. Mest tyckte jag om psalm nummer tre: Höga majestät, vi alla. I den talade själva gudsmajestätet tyckte jag.

På ålderdomshemmet, där jag var intagen en tid, sjöng de gamla var kväll: Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer. De sjöng den versen och så den sista: Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör... Det var så högtidligt när den sjöngs just av dem som var gamla. Människor på den tiden vågade tänka på döden. Människorna upplevde psalmerna när de sjöng dem. De gav dem inte bara stämning, de gav dem stadga.

   I min hemtrakt var det ödsligt, skogigt, stora ljunghedar. I den där ödsligheten talade man högt för sig själv eller man sjöng för att övervinna mörkrädslan, dödsrädslan. Jag tror att sång är en sorts besvärjelse mot döden. När man sjunger stiger döden undan en stund."

Helgkvällens Adventskonsert i Växjö Domkyrka

med

Hemvärnets Musikkår Kalmar län, bildad 2002

och

Växjö domkyrkas oratoriekör, bildad 1974

En månghövdad skara har bjudit en stor

 musikupplevelse för alla gudstjänstdeltagarna

"De gav dem inte bara stämning, de gav dem stadga".  

Gott Advent!

önskar

  Rune Liljenrud  

SVEN EDVIN SALJE i fokus bland PARNASS' landsbygdsförfattare

Litteraturtidningen Parnass 4/2016 med temat Landsbygdsskildrare, ägnar hela 11 sidor, förutom de två tidningsomslagen, åt Sven Edvin Salje och hans författarskap. Ett värdefullt bildmaterial visas.

Lars Furuland skriver om "Bodbiträdet som blev folkförfattare och bokmiljonär" samt om "Den nationella arenan och den regionala litteraturen".

Karl Lindqvist skriver om "Den förbisedde Salje".

"Det är vilsamt att stå här och se ut över denna bygd, dessa gårdar och hus, åkrar och ängar... De måste vara lyckliga människor, de som bor här"

Sven Edvin Salje ur Du tysta källa

Saljesällskapets årsbok 2016 har temat "Salje som kvinnoskildrare".  

Saljesällskapets ordförande Gustav Fredriksson skriver i ett förord: "Elin Tarp är nog det kvinnoporträtt som alla Saljeläsare främst kommer ihåg. Hon finns med i hela Lovängserien, men har fått sin djupa tolkning i den tredje boken, Den söker icke sitt."

Saljesällskapets årsbok har flera mycket läsvärda artiklar som fördjupar och stärker värdet av att läsa och nu gärna läsa om Sven Edvin Salje.

Karl Lindqvist - Kvinnoskildraren Sven Edvin Salje

Sven Edvin Salje - Min farmor

(Opublicerad berättelse)

Ingvar Wahlén - Sven Edvin Salje som är omutlig idealist

(Tidningen Folkpensionären 1966)

Reportage - Hans egen blommande verklighet

(Husmodern 1953, nr 38)

Sven Edvin Salje - Kvinnor i skördetid

(Husmodern 1953, nr 38)

Sven Edvin Salje - Längtan

(Mors hyllning 1956)

Sven Edvin Salje - Den kinesiska vasen

(Julglimten 1978)

Sven Edvin Salje - Jubilaaren

(Jul i bygda 1952)

Harry Martinson och Sven Edvin Salje lämnade sina böcker som gåvor till varandra. I ett brev 25-11-42 till Käre Sven!, skrivet på Länssanatoriet Uttran strax söder om Stockholm, ger Harry Martinson varmt erkännande:

"Jag vill nu med detta brev tacka Dig: först och främst för boken, som jag läst tre gånger. Det visade sig att den stod ut med en sådan granskning, och det är mer än vad man brukar kunna säga om de flesta böcker. I stilistiskt och måleriskt avseende är Du förundransvärt avancerad redan, och även i det psykologiska är Du på väg framåt. Kort sagt, jag är glad över och imponerad av vad Du redan med Din andra bok förmår som författare. Alldeles särskilt glad är jag över att Du odlar detaljen vilket gör att de scener Du bygger upp nyanseras i ens medvetande och stå fram som mättade och fylliga. Där finns iakttagelser över blommor, djur, stenar etc. Sådant skapar levande omgivning kring de agerande och kommer dem att framträda plastiskt."  

Kanske finns också något bevarat av Harry Martinson, om hur han såg på sin författarkollega Sven Edvin Salje som kvinnoskildrare. Säkert vore också detta erkännande!

Rune Liljenrud

SVENSK POESI - från omkring 500 till 2016 - Ett utmärkt hjälpmedel för såväl enskilt studium som för arbete i grupp!

SVENSK POESI - en ny poesiantologi 2016, under redaktion av Daniel Möller och Niklas Schiöler, presenterades på Bokmässan i Göteborg. Växjö bibliotek, som år 2016 firar 350 år, har presenterat den nya antologin och fortsätter bjuda på intressanta bokprogram, som påminner om vad Växjö biblioteks store nydanare, biskopen och bibliofilen Olof Wallquist (1755-1800) skrivit:

"Ändamålet med bibliotekets anläggning är icke att låsa in ett liggande vishetsförråd, utan att hålla det öppet för alla vänner till vetenskaper, lärdom, klokhet och snille."

Det är ett imponerande arbete på hela 1072 boksidor, som redaktörerna för SVENSK POESI nu bjuder läsaren. Antologin innehåller omkring 650 dikter, författade av uppemot 200 poeter, och spänner över hela 1500 år, från omkring 500 till 2016. Intressant är att jämföra med tidigare poesiantologier. Man saknar kanske några författare och dikter som har fallit bort, och man kan glädjas över nya som nu har tillkommit. Av Harry Martinsons omfattande poesi finns följande med i den nya antologin 2016:

Har ni sett en koltramp ..., Spökskepp, 1929
Ute på havet & Ur minnenas tåg, Nomad 1931
Blad, Nomad, rev. uppl. 1943
Fjärilen, Natur, 1934
Kväll i inlandet, Passad, 1945
Multnande stuga, Cikada, 1953
Aniara (Sång 2, 13 och 103), 1956
"Från sidan solbelyst", Tuvor, 1973

Inbjudan till Bohuslän

"Här blir du frisk till hälsan och humöret..."

Evert Taube (1890-1976)

Harry Martinson erhöll Evert Taube-stipendium 1968: "Han har förnyat klanger och rytmer i den svenska poesin på ett gripande och innerligt sätt som är oefterhärmligt, men som lånar sig synnerligen väl till visans och balladens musikantiska former..."

Harry Martinson hyllade Evert Taube på hans sjuttioårsdag i en dikt med orden:

Svårt är att fånga denna andes bris

som dansar fram runt Taube på sommarns 

vis.

I grund och botten hörs ett bud däri

om död som väntar medan sånger skrivas,

om somrar som av vinter sönderrivas.

Här gäller hålla stånd hos gröna blad

och yvigt liksom sommarn spela glad.

Till Evert Taubes åttioårsdag hälsade Harry Martinson med orden:

I en hård och brutal tid 

framhärdar du fortfarande

i det höviska.

Du tillhör allt framgent

Aquitaniens hov.

Evert Taube får med tre dikter i den nya diktantologin SVENSK POESI

Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla,

Ultra marin, 1936

Inbjudan till Bohuslän, Ballader i Bohuslän, 1943

"Så skimrande val aldrig havet - ", Svärmerier, 1946

Harry Martinsons goda vän Karin Boye får med dessa dikter i den nya diktantologin SVENSK POESI 

Jag vill möta ... & I rörelse, Härdarna, 1927

Nattens djupa violoncell, Ja visst gör det ont

& Bön till solen, För trädets skull, 1935

Odyssevs vid masten, Hur kan jag säga ..., 

& De mörka änglarna ..., De sju dödssynderna

och andra efterlämnade dikter, 1941

Eva Ström, god kännare av Harry Martinsons diktning, representeras i den nya diktantologin SVENSK POESI:

Upptäcker vi matematiken?,

Kärleken till matematiken, 1989

Den suicidala flickan, Brandenburg, 1993

Elohim, Revbensstäderna, 2002

Inkarnationen, - Barumkvinnan,

Utskuret ur ett större träd, 2013

Den nya poesiantologin SVENSK POESI 2016, är ett utmärkt hjälpmedel för såväl enskilt studium som för arbete i grupp!

Rune Liljenrud 

Kronobergs bokmässa 19 november 2016 och Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017

Fyra litterära sällskap i Kronoberg

som möts på årets Kronobergs bokmässa 

samarbetar med Harry Martinson-sällskapet

 när Sällskapets årshögtid 2017 förläggs till 

VÄXJÖ 6-7 MAJ 2017

Pär Lagerkvist-samfundet 

Vilhelm Moberg-sällskapet

Elin Wägner-sällskapet

Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet

Kronobergs biblioteksmässa på Växjö stadsbibliotek

Willi Lang, sekr. Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet

och

Magnus Eriksson, ordf. Pär Lagerkvist-samfundet

 ~Omgivande bilder av de båda författarna~

Britta Wingerup, Vilhelm Moberg-sällskapet

och 

Ann-Christin Gunnarsson, Elin Wägner-sällskapet

 ~Omgivande bilder av de båda författarna~ 

Pär Lagerkvists samlade verk är under utgivning och för första gången har Pär Lagerkvists samlade dikter utkommit i en volym med 606 sidor.

Förordet är skrivet av hans store beundrare, Fredrik Lindström, som bl.a betonar om Pär Lagerkvists diktning:

"Det finns en anspråkslöshet som blir allt tydligare med åren, en längtan efter att ingå i sammanhang. Här möts de jättelika, existentiella perspektiven i Lagerkvists diktning med de små och vardagsnära.

Jag är ett ting,

ett föremål att brukas

i livets hus.

En skål att sättas fram

när bordet dukas

till aftonvard

i fönstrets skymningsljus.

Ej förr,

ej under dagens tider

som andra ting, som är att nyttja då.

Hon hämtar mig när det mot afton lider,

mot skymningsstund.

Och jag är lycklig så.

(Ur Vid lägereld, 1932)

De litterära sällskapens bokbord på Kronobergs bokmässa 2016 bjöd mycket intressant. Jag nöjer mig här med bara en av alla de intressanta böckerna. Mycket mera bjuds när vi möts i Växjö på Harry Martinson-sällskapets årshögtid 6-7 maj 2017. Välkommen!

Rune Liljenrud

Karl-Birger Blomdahl föddes i Växjö för 100 år sedan, den 19 oktober 1916. Han skrev år 1958 musiken till operan ANIARA, som bygger på Harry Martinsons versepos ANIARA från år 1956, och som alltså i år fyller 60 år. ~ Nu ser vi fram emot Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö nästa år 6-7 maj, med start på Harry Martinsons födelsedag 6 maj. ~ Boka redan nu in högtiden!

Program - Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017

Lördagen den 6 maj

09.00  Harry Martinson-sällskapets årsmöte, IOGT-NTO-huset, Vattentorget 1, Växjö 

10.00   Välkomsthälsning och utdelning av Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne

           

           Förmiddagskaffe

11.00  Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist och Harry Martinson, aktiva i kamp för frihet

           Vilhelm Moberg-Sällskapets ordförande Ingrid Nettervik talar om "Det fria ordet"

12.00  Lunch på Restaurang 4 Krogar, Vattentorget 5, Växjö. Därefter åter IOGT-NTO-huset

13.30   Harry Martinsons och Pär Lagerkvists tankar och texter i kosmos Litterärt/musikaliskt

           collage av Ulla Ekberg, Gunnar Carlberg, Yvonne Steen-Ohlander och Leif Adolfsson

Pär Lagerkvist-Samfundets ordförande Magnus Eriksson inleder ett samtal om programmet

  
           Eftermiddagskaffe

15.00 - 16.00  Harry Martinson om "Människans åldrar" i Nässlorna blomma, och
Elisabeth Bergstrand-Poulsen om "Kvinnans årstider" i Hök får jag låna dina vingar?

Presentation av författaren och konstnären Elisabeth Bergstrand-Poulsen från Långasjö.

Programmet avslutas med besök på Smålands Museum, där textilen "Kvinnans årstider" visas

  

18.00  Helgsmål i Växjö Domkyrka ”De blomster som i marken bor, kan aldrig själen glömma …”

19.00  Högtidsmiddag på Restaurang 4 Krogar, Vattentorget 5

Söndagen den 7 maj

08.30  Avresa med buss från Växjö resecentrum, P-platsen nära intill Tegnérkyrkogårdens mur

           Information från DET FRIA ORDETS HUS, om Växjö som fristad åt förföljda författare              

10.00  Kaffe i samband med besök på Elin Wägners Lilla Björka och Bergs Hembygdsgård

Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka guidar och berättar om Akademiledamoten Elin Wägner – journalist, författare, feminist, fredsaktivist, miljökämpe och civilisationskritiker

12.30  Lunch på S:t Sigfrids folkhögskola, Kronoberg och besök vid Kronobergs slottsruin

14.00  Guidad tur genom Växjö med tonvikt vid konstverk, Gyrokompassen och kulturbyggnader

15.00  Åter Växjö resecentrum

 G. (Rev.) Godkänt i Harry Martinson-sällskapets styrelsemöte 2016-09-10

Harry Martinsons dikt "Namnlöst" ur NOMAD (1931) och Paul Tenngarts bok "Livsvittnet Majken Johansson" (2016)

NAMNLÖST

Undersamt är att om vintern dansa på isen -
och att bära minnet av blossen
som för länge sedan lyste oss
då de svängde av och an i vinden från norr.

Det hände också små ting som följde med.
Sparkstötten bräckte sitt spinkiga ben
och på zinkgråa isen virvlade vi runt som mat-
                                            säckskorgar i snö.

Clary - du och jag.
Vi sutto inne i det snöiga strandsnåret,
vi kissade i snön
och skrattade däråt, som barn göra.
Det var nödvinter, med rachitis,
och epidemierna gingo kring sjön.

Clary - du med dina fräcka, vackra ögon -
du dog innan du fått dina bröst.

HARRY MARTINSON: Ur NOMAD (1931)

Paul Tenngart, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, medverkade i två seminarier vid årets Bokmässa i Göteborg med program om poeten och frälsningssoldaten Majken Johansson (1930-1993). Han har år 2016 i sin bok "Livsvittnet Majken Johansson", utifrån hennes skönlitteratur, diktsamlingar och prosa, tidningsartiklar och privata anteckningar, gett en samlande bild av ett stort och viktigt författarskap i den svenska 1900-talslitteraturen.

I kapitlet "Idyllen som undantagstillstånd", jämför Paul Tenngart Majken Johanssons dikt "Novellette" från diktsamlingen "Liksom överlämnad" (1965), med Harry Martinsons dikt "Namnlöst" från diktsamlingen "Nomad" (1931). Paul Tenngart framhåller: "Trots att Johanssons och Martinsons dikter utspelar sig under skilda tider uppvisar de stora likheter. Johanssons krigsvintrar motsvarar Martinsons nödår. Det hotande andra världskriget ersätter Martinsons epidemier". 

Barn som leker på is är ett vanligt idyllmotiv menar Tenngart, men frågar, fastän allting verkar vara så idylliskt och glatt från situationen i dikterna, om hur djup glädjen är. Den idylliska situationen är i båda dikterna inte naturlig utan konstruerad och den mörka omvärlden ligger hotande där utanför. Majken Johanssons skridskoidyll på isen vid skolan Sorgenfri är frammanad och den utgör ett undantag från Majkens problemfyllda hemsituation under barndomen, liksom oron för det krig som pågår. Godsakerna som finns invid Sorgenfris skridskobana, är inte gjorda av socker utav av sackarin, krigsårens kupongfria ersättningsmedel för socker.

Harry Martinsons "dans på isen" sker mot den mörka bakgrunden av att "epidemierna gingo kring sjön" och skördade också de unga: "Clary - du dog innan du fått dina bröst". Också Harry Martinsons hemförhållanden under barndomen var svåra. Majken Johansson älskade skolan. "Skolan var för mig, då jag var liten tös, ett semesterhem, en daglig tillflyktsort, dit jag kunde fly..." Så var det också för Harry Martinson. Båda barnen, Majken och Harry, gick "hem till skolan", när andra barn med bättre hemförhållanden gick "hem från skolan".

Det som Paul Tenngart skriver om Majken Johansson, kan lika väl gälla för Harry Martinson: "Det är en hård värld hon växer upp i. Hon verkar ständigt vara utsatt för mäktiga och skadliga mänskliga krafter." Harry Martinsons "Nässlorna blomma" och "Vägen ut" vittnar mycket om detta detsamma.

Paul Tenngart har i sin bok också tagit med dikten "Legomödrar" av Majken Johansson ur "Andens undanflykt" (1958), som tolkar kärlekslöshet och kvävande krav på barn i dåliga fosterhem. Diktens hårda verklighet finns lika påtaglig för Majken Johansson som för Harry Martinson:

Vi gav dig mat och hårt och torrt och tillochmed nästan
kärlek. Vi grät för din skull. Ty vi var fästade, så innerligt
fästade vid vad vi gjort för dig.

Det enda du skulle göra
var att vara den som gör
vad som faller oss in.

Och vi
sitter kvar och väntar.

Majken Johansson kämpade med dålig ekonomi. Hon berättar om detta för journalisten Sven Thiessen: "Jag hade studieskulder och skatteskulder och mitt i sorgen och bedrövelsen visade sig Gud på ett annat sätt. Sent en natt ringde telefonen och jag fick veta att Harry Martinson beslutat att jag skulle tilldelas 5.000 kr ur en fond. Det var en enorm summa på den tiden och det räddade mycket. Det var Guds handling mot mig i en trängd situation."

Rune Liljenrud 

ANIARA 60 år idag! HARRY MARTINSON: "Jag återgav med sändebudets rätt från tid till tid vårt öde speglat i galaxens hav." Ur ANIARA Sång 103

I Nebbeboda skola såddes fröet till Nobelpris i litteratur 1974