Inför Werner Aspenströms 100-årsdag den 13 november 2018 har på Bokförlaget Anthropos utkommit en mycket värdefull bok Annorlunda hos ekorrarna - Om Werner Aspenström. Tretton läsningar.
Boken innehåller tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde utgörs av Hans Isakssons essä "En mycket klok man som hette Werner" Om Bengt Emil Johnsons samspråk med Werner Aspenström. Texten fanns i Hans Isakssons efterlämnade papper.
Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola den 6-8 maj 2011, samarbetade Sällskapet med Werner Aspenströmsällskapet. Bengt af Klintberg, ledamot av Werner Aspenströmsällskapets styrelse, talade då över ämnet "Träd i Harry Martinsons och Werner Aspenströms diktning". Föredraget finns publicerat i Doris Nr 20/2011.
Hans Isaksson, tidigare ordförande i Werner Aspenströmsällskapet, skriver i sin bok Werner Aspenström, 2003 Litterära profiler / Natur och Kultur - den första presentationen av Aspenströms författarskap i dess helhet - att Werner Aspenström satte Harry Martinsons författarskap högt och hänvisningar till Linné och Martinson understryker den djupa betydelse naturen har för honom:
Linnés vackra ord om en oändlig Gud han sett vandra i vår hage kommer av någon att modifieras till: Jag såg den Allsmäktige packa hela vår jord i sin ryggsäck och vandra bort i det aniariska.
”Sannolika förändringar i språket” Ur Varelser, 1988
Poeten Jonas Gren tillhör såväl Harry Martinson-sällskapets som Werner Aspenströmsällskapets styrelse och medverkar nu i boken Annorlunda hos ekorrarna - Om Werner Aspenström. Tretton läsningar. Jonas Gren uppehåller sig vid "Det som blev över", en nyårsdikt som Werner Aspenström läste i radio 1970 och som två år senare kom med i diktsamlingen Under tiden. Jonas Gren avslutar sin angelägna text om stuvbiten så:
"När makthavare säger sig vilja 'lösa' samhällsproblemen och vi vägrar acceptera att komplexa problem som migration och fördelning av resurser någonsin kan lösas - vi kan bara hantera dem, göra så bra det går - kanske är det stuvbiten som då gör entré i politiken?
I ett virrvarr av klasskonflikter, globala ordningar och växthusgaser, planetens syre, plantor, kol och solens instrålning - hela universums historia - pågår klimatkrisen. Vi löser den inte. Vi kan bara hantera dess myriader av aspekter, och försöka.
Att mitt i ett pågående, långsamt jordskred, som aldrig upphör, orka trampa nya stigar, fortsätta trots att vi saknar visshet om mål och mening.
Jag tror att detta är vad stuvbitens kraft handlar om. Hos Aspenström. I livet."
Jonas Gren tilldelades 2014 pris vid Harry Martinson-sällskapets skrivartävling, I dialog med Harry Martinson, och han har nyligen utkommit med sin tredje diktsamling på 10TAL Bok, DÄLDEN DÄR DE BLOMMAR. Detta är en angelägen dikt om blommandet och elden, som ligger nära Harry Martinsons och Werner Aspenströms tankar:
som frökapslar över den
skuggade jordytan
som lövsångarna över haven
hedarna, hårnålskurvorna
att varje morgon
landa på marken
som vore det
första steget
på en främmande
himlakropp
vad är det för ljus?
vad är det för doft?
vad är det för slags varelse
som slår ut?
År 1958 utkom Werner Aspenströms bok Bäcken, en fyrtioårig erfaren författares lysande barndomsskildring från bäckens tjugotal, som han avslutar på ett sätt som tidlöst kunde vara centrum i en hundraårig författares precision:
"Jag vinkar adjö till bäcken och till de andra bekantskaperna, katten, kalven, sittstenarna och björken.
Jag bläddrar förbi bilderna av skogen och molnet och sjön - och solnedgången, som förgyllde dem med sitt frömjöl som påminner om brandliljans.
Jag avstår från årstiderna, dyrgripar alla i sin art, särskilt den svenska högsommaren så som jag minns den: trång men lysande, sedd genom hålet på en rågbrödskaka.
Jag lägger dessa ting åt sidan, och kvar blir det enkla stjärnljuset, i vilket allt finns innefattat."
Werner Aspenströms samlade dikter 1943-97
(850 sidor, bilden ovan)
Werner Aspenströmsällskapets årsbok 2015
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar