Förintelsens minnesdag den 27 januari ~ Kan litteraturen påverka?

Omslagsbild: Albin Amelin

Kan litteraturen påverka?

Frysande ord

Frosten går fram över ting och språk.

Men orden ska ändå äga sin makt.

I is begravda ska de vänta,

i dvala sovande bevaras

intill den dag då tiden rämnar

och språken jubla i fåglars strupar

som gryningsstämmor i Fenix dagar.



HARRY MARTINSON: Ur Vagnen

Den 9 april 1940 invaderades Danmark och Norge av tyska nazistförband. Samma kväll bildades i Stockholm Tisdagsklubben, som under andra världskriget kom att utgöra samlingsplats för den demokratiskt sinnade kultureliten, trogen sina ideal trots att deltagarna stämplades som säkerhetsrisker. Tisdagsklubben bildades på initiativ av författaren Amelie Posse, legendarisk antinazist, som upplevt nazisternas härjningar i Tjeckoslovakien. Tisdagsklubben, som bar namn av att den hade tisdag som sammanträdesdag, var aktiv fram till år 1945. 

Fil.dr Rune Bokholm gav år 2001 ut Tisdagsklubben: Om glömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. År 2007 utgav Rune Bokholm Före…Under…Efter… Motstånd mot nazismen och hjälp till dess offer.
 

Omslag och grafisk form: Christer Jonson
 

I boken Tisdagsklubben presenterar Rune Bokholm svensk litteratur under 1930- och 40-tal och visar på tidens strömningar mot diktatur och förtryck. Rune Bokholms Före… Under… Efter… ger en uppföljning av Tisdagsklubben och är relaterad till krigsåren.

I kulturtidskriften Fönstret, som utkom under 1930-talets första hälft och som var starkt antinazistisk, medverkade Harry Martinson bl.a med dikten ”Fåvitska andar” den 31 december 1932:
 

Fåvitska andar
 

I felslutens goda och vaga skog

gick fåvitska andar i ring.

Etern i dimmiga brudkronor drog

när livet blev ingenting.

Ingens läpp var varm, ingens barm

              var het,

ingens öga bar eget ljus.

Så irrade de okroppsligt i ring

och funno aldrig guds hus.

En bottenlös evighet slöt sin bur

med spjälvalvet osynligt böjt.

Ur evighetsdjupen utan kontur

ljöd lockarens ändlösa flöjt.

De böjde de fåvitska pannor ned

mot kroppar av dimmor och gas.

Ur evighetens jättekved

ljöd lockarens ändlösa bas.

Men solflödets pilhärar borrade sig

i jorden och liljornas tåg

drog hän över mullen där växlingens liv

i kullar och locktoner låg.
 

HARRY MARTINSON: Ur Fönstret 

På Clartés förlag utkom 1934 en skrift Mänsklighet I och Mänsklighet II. Harry Martinson medverkade i Mänsklighet I med ”Livet och stöveln” och i Mänsklighet II med ”Svanen”.

Omslagsbild: Albin Amelin -34.

LIVET OCH STÖVELN

När stövlar dansa på vulkaner

blir dansen kort.

Se, haven hånle, sakta eviga

och tappen som man satte i vulkanen

blir stöv och bosch när lavans timme kommer.

Det finns en eld som fordrar sitt, den elden alltid lever

och att för alltid fängsla svulten eld

kan ingen stövel.

HARRY MARTINSON : Ur MÄNSKLIGHET 1

 

 

Omslagsbild av Bror Hjorth: Den nya Messias

 

 

SYMBOLISK ELDSVÅDA

Det brann en eld, en eld någonstans:

i mänskobröst, i riksdagshus

och böcker brann.

Du som tappar njurarna under stålspöna,

mänskobroder,

det brann en eld, en eld någonstans

i mänskobröst och riksdagshus,

i samlade skrifter

och i de små, små hjärnorna.

 

EYVIND JOHNSON: Ur MÄNSKLIGHET 1

 

 

 

Författaren Gustaf Hellström som arbetade som utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter, hörde till de klart antinazistiska skribenterna. I maj 1933 reste han till Tyskland och blev åsyna vittne till nazisternas bokbål utanför Berlinoperan natten mellan den 10 och 11 maj 1933. Han skriver om detta i sin bok Det tredje riket: Från Hitlerkupp till tysk folkenighet (1933), som är en tidig kritisk granskning av bl a judeförföljelserna och koncentrationslägren:

"För några minuter, sedan bålet tänts, medan flammorna stiga strålkastarbelysta ur det tända virket och en tjock gnistpelare höjer sig över Operaplatsen, hotande byggnaderna omkring, kommer man att tänka på brännandet av det alexandrinska biblioteket på kejsar Teodosius' tid . Men också den jämförelsen haltar, eftersom de lärda hedningarna in i det sista försökte försvara och rädda sina i Serapistemplet förvarade bokskatter. Men här reser sig ingen upp till försvar, här höjes bland de tusen och åter tusen åskådarna inte ett ord till protest. Har man ögonen med sig kan man visserligen, om man rör sig i den oöverskådliga massan, som kantar Opersplatsen, här och där upptäcka personer vilkas ansikten uttrycka både sorg och indignation över den smaklösa symboliken i ett uppträdande där facklan, den fria forskningens symbol, kastas på bokbålet av studenter, den fria forskningens bärare. Men de behålla sorgen och indignationen för sig själva." (Det tredje riket, s. 68f.)

 

Fristadsprojekt för författare hanteras globalt av ICORN, International Cities of Refuge Network. Genom ICORN söker den som inte kan fritt verka i sitt hemland stipendium och sedan kan författaren få komma till ett lämpligt land. Det finns omkring 40 fristäder, varav sex i Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Sigtuna och Växjö. År 2013 finns i Växjö Nasrin Madani, censurerad i sitt hemland Iran, som den första författaren som Växjö under ett år erbjudit en fristad. Hon nämner i en artikel i Smålandsposten att i hennes hemland Iran finns alltid ett vakande öga och därför är du alltid rädd och rädslan påverkar ditt sätt att skriva. Redan innan man börjar skriva i Iran måste man väga orden på guldvåg, för även ämnet jag valt att skriva om kan uppfattas farligt för systemet. Det finns ingen garanti för att bli utgiven och myndigheterna kan ta upp till 14 år på sig att godkänna en bok, berättar Nasrin Madani i Smålandsposten.

Omslag: Teateraffisch av Georg Magnusson 1934. KB

Pär Lagerkvist betyder mycket för Nasrin Madani och hon får nu under fristadsåret  i hans födelsestad Växjö, möjligheter att fördjupa sig i Nobelpristagaren Pär Lagerkvists viktiga författarskap och i Den politiske Lagerkvist, som är titeln på Pär Lagerkvist-Samfundets årsskrift 2011. En av artiklarna där heter Dvärgen och den onde jätten. Pär Lagerkvist i kampen mot nazismen. Pär Lagerkvists dikt Ve den som sviker finns i årsskiften, där dess tredje strof lyder:

Ve den som sviker sin egen själ,

en man, ett folk, ett släkte.

Vakna du skall under stormens häl

som äntligen grymt dig väckte

~

Norden 1940, s 9

Sång och strid, 1940

Minnesplatta på huset där Karin Boye föddes
vid Vasaplatsen i Göteborg 

Karin Boyes författarskap kom att omfatta de två årtiondena mellan första och andra världskrigen. 1935 bildades Föreningen Kulturfront, som gav ut en tidskrift med samma namn. Författarna Karin Boye, Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson och Elin Wägner m.fl nämns av Ture Nerman bland de betalande medlemmarna i föreningen för år 1936. Nerman gav under andra världskriget ut den kraftfullt antinazistiska tidningen Trots allt! Flera nummer beslagtogs av censuren.

"Kulturfront riktar sig särskilt mot nazismens och fascismens förhärligande av våldsandan och kriget, förfalskning av rasbegreppen och rasförföljelse, förnuftets degradering och den fria forskningens undertryckande och hävdar i stället humanitet och internationalism, rasernas och könens likaberättigande, forsknings- och yttrandefrihet, fred och kultur."  (Ture Nerman, Trots Allt!, s. 53f)

Brinnande ljus

Nu ropar natten högt i nöd,
av okänd ångest full.
Nu tänder jag här två raka ljus
för eviga mörkers skull.

Om Herrens änglar drar här fram,
så kallar skenet dem,
så hör de, hur lågorna sjunger min bön,
och bär den med sig hem.

De är kämpar, som går i brynjor av eld
med bud från den Väldiges hus
Deras tal har ej ord för hårt och ljuvt,
men väl för brinnande ljus.

Det är därför de står på stormens rygg
mellan piskande vingars dån,
det är därför de ler åt mörkrets makt
och möter kölden med hån.

O Herre min Gud, förfärlige Gud,
jag hör din mantels brus.
Jag ber om blommor och ber om fred --
men ge mig brinnande ljus!
 

KARIN BOYE: Ur Gömda land, 1924
 

Vi hörde. Vi trodde.

Vi tände bloss i vår nöd.

Och vi stod upp till ljusfest

i mörker och död.
 

KARIN BOYE, Julen 1939



Torgny Segerstedtmonumentet på Vasaplatsen i Göteborg  ~  nära huset där Karin Boye föddes  ~  hedrar minnet av en av våra mest orädda och betydande antinazister, huvudredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (GHT) Torgny Segerstedt. Han skrev i tidningen 6 oktober 1934:

"Friheten att tänka och uttala sina tankar står över allt annat. Det är det mänskligas livsluft. Utan denna frihetens atmosfär vissnar det andliga livet bort. Allt kunna människorna undvara, blott icke detta."

Texten på sockeln till den tio meter höga obelisken är hämtad från den ledare som Torgny Segerstedt skrev i GHT den 8 oktober 1940 och vars upplaga blev beslagtagen:

DE FRIA FÅGLARNA PLÖJA SIN VÄG

GENOM RYMDEN   MÅNGA AV DEM

NÅ KANSKE EJ SITT FJÄRRAN MÅL

STOR SAK I DET

DE DÖ FRIA

LIVSDRÖMMENS BÖDLAR

 

Drömbödlarna var många.

Fler än det fanns drömmar.

Älvan halshöggs på en stubbe,

skogsrået mot en stock.

I huldrans ställe kom Belsen-Irma.

Hon som lockade in dem i gaskammarfjället.

Nog fanns det människoätande jättar nog.

I varje berg ett troll med ett statsemblem inhugget i sten-

                                               stolen.

Natur och mänska flöt ihop på nya skräckvägar,

terror i berget och i livets skog.

Mänskojakt.

Allt förblandat,

sammanslingrat kaotiskt som en flätning av ormar.

Nidhugg härskade under alla träd.

Saga och verklighet genomborrades samtidigt,

av samma spjut.

 

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen

 

Rune Liljenrud