Harry Martinson-sällskapets ordförandeklubba från Afrika

Harry Martinson-sällskapets ordförandeklubba

Den 5 mars 1927 blev Harry Martinson i Antwerpen eldare på S/S Monica på väg till Västafrika, vilket skulle ge honom mycket hårda livserfarenheter, som han senare litterärt bearbetar i såväl lyrik som prosa. I dikten Hårda år ur Nomad heter ångaren visserligen S/S Alma men det är hon som i verkligheten hette S/S Monica och som tog honom till jordnötsdistriktet nära staden Kaolak i heta Senegal för frakt av jordnötter till Bordeaux.

I Resor utan mål har Harry Martinson ett kapitel S/S Monica, som handlar om hans hårda erfarenheter av apnötstraden. Det är en mycket stark arbetslivsskildring och Martinson skriver att sjömännen är medvetna tjänare i en världsdynamism som alla är beroende av.

HÅRDA ÅR

Bättre tjäna dräng i underjorden

än som eldare på S/S Alma.
Vi var chartrade på apnötstraden,
Salum River, känner ni den floden?

Den går fram igenom heta saltträsk
och är själv tre gånger saltare
än det hav den giftigt ond går ut i
vid en punkt strax nord om Guinea.

S/S Alma strävade den vägen
sexton gånger mellan Dieppe och Kaolack.
Sexton gånger välvde Kaolacks öknar
sina ytterugnar över floden
där vi själv vid innerugnar sleto.

Oss om misskund tiggde själva järnen

när vi motströms i kompakta hettor

övade vårt helvete i grunden.

Men vi stödde oss på starka njurar,

starka hjärtan och vårt hat till floden.

Rakt mot strömmen tog vi S/S Alma.

Att vi lever än är knappast sanning.

Men vi har ett sätt att le mot andra

spöklikt när vi nämner apnötstraden.
 

HARRY MARTINSON: ur Nomad
 

Ingegerd Bodner Granberg skriver om Harry Martinson i Tourister Klassiska författare på resa: "Större delen av 20-talet hade han praktiserat sin filosofi 'världsnomad' och tagit hyra som sjöman eller luffare eller diversearbetare i land. Trots det ohyggligt påfrestande arbetet som eldare i temperaturer på uppåt 60 grader - då han 'eldade sig baklänges över oceanerna' - fann han viss tillfredsställelse i det arbetet. Han bidrog ju aktivt till att fartyget gick framåt!

Världskriget hade vid denna tid nyligen avslutats och som 'nomad' tog Harry Martinson varje chans att uppmana till tolerans och medkänsla." 

Vid årshögtiden i Jämshög 4-6 maj 2012 efterfrågade årsmötets ordförande Disa Lundgren, en värdig ordförandeklubba och då avslöjades att Harry Martinson-sällskapet saknade sådan.

Nu har Harry Martinson-sällskapet fått en förnämlig ordförandeklubba, från Lome, Togo i Afrika. Snickaren Komi Sossou-Dossou har där - av ebenholtsträ - tillverkat och vid besök i Sverige denna sommar skänkt vår nya ordförandeklubba. För första gången brukas klubban den 8 september 2012 vid styrelsemöte på Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet, Lund.

Komi Sossou-Dossou bringas med Afrikas blå lilja

ett varmt tack för gåvan, som alltid skall minna om världsnomaden Harry Martinsons goda vilja. 

Afrikas blå lilja (Agapanthus praecox)

kommer ursprungligen från Sydafrika



I en intervju med Harry Martinson som Carl Magnus von Seth gjort för Radio Blekinge, säger Harry Martinson något som ligger i linje med vad som Ingegerd Bodner Granberg skriver, att "... som 'nomad' tog Harry Martinson varje chans att uppmana till tolerans och medkänsla."
Må detta som Harry Martinson säger i intervjun alltid få vara vägledande för Harry Martinson-sällskapets beslut i Harry Martinsons anda:

"I det fallet tror jag väl på människan så mycket och så djupt att jag anser att människan alltid kan producera sin ande . . . med ande menar jag hela hennes förmåga att fatta tillvaron, att göra något av tillvaron och sinnevärlden och förvandla det till något fruktbart. Men å andra sidan kan vi inte ta till för stora sjok när vi tänker, vi kan inte ansvara för hela planeten, varje individ. Vi kan helt enkelt inte överblicka allt som sker, utan vi måste istället vara med bland de människor som skapar den goda viljan i världen. Och den goda viljan, att inte den blir mindre, utan att den ständigt blir större, det är det viktigaste som finns i fråga om mänskligat skapande." 

Rune Liljenrud