Förnöjsamhet

Vi låg i gräset
och våra ögon insög åt anden
allt det sammansatta som är liv
och Gud
---
Så blev vår förundran
tillbedjan
Och vi sänkte våra pannor såsom
genom djupt vatten inför
livets heliga välde

Harry Martinson: Ur Minnenas tåg, Nomad (1943)


"Det finns så många enkla, oväntade händelser i vardagen som kan fylla oss med lycka och välbefinnande. Hur lär vi oss fånga dem - och njuta mera av nuet?

Stefan Edman och Tore Hagman tar oss med på upptäcktsfärd till ett liv i förnöjsamhet".

Texten är hämtad från omslaget till boken Förnöjsamhet ISBN 978-91-7387-071-9
(Libris förlag, 2010)

Detta är en bok som alla borde få läsa nu när Harry Martinsons årstid, sommaren är som bäst. Kapitelrubrikerna och bilderna hjälper oss att
bara vara:

"En får vara nöjd med det som är"

Pryl-press? Status-press?

Droppar av tacksamhet

Girigheten - hur botas den?

Kohagen gör mig glad

Varsam livsstil

Musikens läkande kraft

Att bara vara


Harry Martinsons diktrader ur Minnenas tåg är det sista som står att läsa i boken Förnöjsamhet. Ordens mening och bildernas tilltal dröjer kvar när bokens pärmar sluts.


Stefan Edman, biolog och författare tillhör Harry Martinson-sällskapets styrelse. När Sällskapet denna höst på nytt ger ut Harry Martinsons diktsamling Tuvor (1973) så kommer däri att finnas ett efterord av Stefan Edman. Avsikten är att Tuvor skall vara klar till Bokmässan i Göteborg 23-25 september 2011. Söndag 25 sep kl. 10:30 kommer att ges ett seminarium om nyutgivningen av Harry Martinsons Tuvor.

I Bokmässans annonseering om seminariet står följande:

"Snigeln i katrinplommonsrock, koltrastens tal om vapenstillestånd, granarnas nattvard med månen som oblat. Ingen kunde som Harry Martinson finna ord för både det sköna och det bisarra i naturen. Stefan Edman, författare, i samtal med Johnny Karlsson, bokhandlare."



Att minnas ännu medan tiden svinner
som små streck
alla ögonblicken tätt intill
nuens närhållsliv.
Solstrålens morgonsting i tuvan,
harkrankens spinkelbensafton.

Harry Martinson:
Att minnas ännu medan tiden svinner
Tuvor (1973)


Rune Liljenrud