Harry Martinson diktmetafor "Insekterna" ur Dikter om ljus och mörker, bjuder en tolkning av det nuvarande säkerhetspolitiska läget

Ukrainas och Sveriges blågula flaggor vajar tillsammans

här utanför Alvesta bibliotek

Insekterna

Insekterna som kilar på bladen och löven 

i över- och undersides gång över

knickade och knäckta grenverk 

och på de vindbrutna

grässtrånas broar.

Deras vakenheter ligger tätt inpå blåsten 

punktprecisa i nuens delar.

Ett blåstkast inte bevakat 

kan vara en olycka,

en hård blåst en bortförare

hän mot främlingsskap 

insektsmil fjärran från hemtuva och välbekanta löv.

Riktmärken förlorade, 

doftspår förblåsta och fjärran.

Tillvaron förvirrande.

Det blåser hela dagen i obekant land.

Och natten är lömsk bland stickande främlingar

som försvarar sina tuvor, sina invanda löv.

Så blir också människan driven hän,

kastad av och an

av en världsblåst med väldigare kraft.

Hon förvandlas till vilsekommen myra,

plötsligt kastad in

i kamp för sitt liv i främmande land.

Hon sänder ett insektsbrev hem

över förvirrande världskarta

som föreställer förändringens länder.

Hon är som en insekt med vapnet redo

eller som en slända,

vingskavd av stötar mot främmande strån

Sällan når hon hem igen om det hårdnar alltmera 

och blåser emot under dagar och år. 

HARRY MARTINSON: Dikter om ljus och mörker

I intervju om diktsamlingen Dikter om ljus och mörker, säger Harry Martinson till Carl Magnus von Seth: "Om det riktigt svåra skriver man lyrik". Med metafor från insekternas liv konkretiseras tillvaron, "en hård blåst en bortförare /hän mot främlingskap /insektsmil fjärran från hemtuva". 

"Det finns en ondska som delvis inte kan hjälpa sig själv att bli något annat och till dem räknar jag känslokylan och känslodöden. Det är ett problem så svårt att man skriver dikter om det, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem. Känslodöden finns och utesluter ingalunda de grymheter som vi annars förbinder med raseriet eller fanatismen. Känslodöden kan vara så infernaliskt närvarande i världen..."

Harry Martinson diktmetafor Insekterna

bjuder en tolkning av tillvaron 

under nuvarande säkerhetspolitiska läge.

Einar Ekberg (1905-1961) var den andliga sångens främste tolkare. Under andra världskriget hade han också visor och fosterländska sånger på sin repertoar. Beredskapssången Hälsa till pojkarna där ute  

sjöng Ekberg in för Sonora november 1939 till Willard Ringstrands orkester, få månader efter krigsutbrottet.  

BEREDSKAPSSÅNG 

Hälsa till pojkarna där ute  

som står vakt kring vårt fädernehem 

Hälsa till pojkarna där ute  

att vår tanke är ständigt hos dem. 

  

Här spirar brodden i vårliga regn 

här ligger stugan i skogarnas hägn 

här brusar forsen i skummande svall 

här susar nordan i granar och tall. 

  

Fädernas fejder gav fredliga nejder  

där vi fått bygga och bo 

arvet vi akta, värna och vakta 

runt våra kuster i fosterländskt mod. 

  

Hälsa till pojkarna där ute  

som står vakt kring vårt fädernehem 

Hälsa till pojkarna där ute  

att vår tanke är ständigt hos dem. 

  

Vi bjuder i vänskap all världen vår hand 

en önskan få leva i ro på vår strand 

och hoppas att hundraårsfreden består 

hur än stormar runt själen går. 

  

Hälsa till pojkarna där ute  

som står vakt kring vårt fädernehem 

Hälsa till pojkarna där ute  

att vår tanke är ständigt hos dem. 

  

_____________________________________________

Rune Liljenrud 

.