torsdag 24 september 2020

Idag när Bokmässan öppnar digitalt lämnar här Alf Elmberg sin kommentar till en uppsats av Staffan Alsparr "En annan rikedom - Ett ekonomiskt perspektiv på Vägen till Klockrike"



 En annan rikedom

Ett ekonomiskt perspektiv på Vägen till Klockrike

Staffan Alsparr 



En annan rikedom

Ett ekonomiskt perspektiv på Vägen till Klockrike
Staffan Alsparr
Institutionen för kultur och estetik
Examensarbete 15 hp
Litteraturvetenskap
Kandidatkurs
Vårterminen 2020
Handledare: Jan Holmgaard
English title: A Different Form of Wealth

Illustration: Författaren

(Finns tillgänglig digitalt)



Kommentar av Alf Elmberg:


TANKAR OM LUFFAREN BOLLE

I SIN TID OCH I MIN

Från min gode brevvän Rune i Alvesta har jag fått en text och hans önskan om mina kommentarer. Texten är en nyskriven kandidatuppsats, med titeln ”Ett ekonomiskt perspektiv på Vägen till Klockrike”. Författare är Staffan Alsparr.


Kandidatuppsatsen är välskriven och med ekonomivetenskapliga referenser, som för mig är nästan okända. Jag får intrycket, att författaren tyvärr på gott och ont är införstådd med vad som ofta uppfattas som de senaste århundradenas framåtskridande. Uppsatsen har en inriktning, som dessvärre kan beskrivas som individekonomisk med föga relation till den samhällsekonomiska utvecklingen under luffartiden och efteråt. De i dessa dagar i svenskt perspektiv ofta åberopade Thomas Piketty och Erik Bengtsson nämns inte och det är möjligen lite märkligt, eftersom de diskuterar de ekonomiska klyftorna i Sverige och den svenska vägen till det jämlika samhället.


Jag saknar författarens tankar om Harry Martinsons civilisationskritik, råden och varningarna till mänskligheten, som så lätt kan förstås vid läsning av Klockrikeboken och vidare av ANIARA, Vagnen och andra Martinson-verk. Alsparr konstaterar helt riktigt, att ”forskningen kring Harry Martinsons författarskap är omfattande, dock inte med det ekonomiaska perspektivet”. Dock åberopar han några viktiga referenser och för mig är det lätt att beklaga, att han inte har fördjupat sig i studier av exempelvis Johan Lundbergs insiktsfulla avhandling ”Den andra enkelheten”.


Mina meriter i litteratur- och ekonomivetenskaplig mening är begränsade, men förvisso är jag mångårig läsare och tacksamt respektfull beundrare av Harry Martinson. I en uppsats (2019), som publicerades av Harry-sällskapet vintern 2020, försökte jag beskriva mina egna tankar i civilisationskritiskt perspektiv och för att vara tydlig citerarar jag nu gärna Göran Tunströms ord om ”att vara tvångskommenderad in i en civilisation, vars språk och konventioner jag inte har något med att göra”.









Min omedelbara tanke, när jag läser kandidatuppsatsen, är tveksamhet och jag undrar, hur författaren till ”Vägen till Klockrike” skulle tänka, om han hade fått tillfälle att läsa. Jag kan tänka mig, att han skulle förklara, att han hade haft helt

andra tankar med sin Bolle-berättelse än på pengar och det materiella. Och jag

tänker på min egen far och min svärfar, som båda steg in i sina vuxenliv i en tid, när luffarepoken höll på att slockna, båda från mycket enkla förhållanden och med sexårig folkskola. Det hände, att min far berättade om sina barnaårs luffarmöten i Sunnerbo härad i Småland och jag minns, att han nämnde den kvinnliga luffaren från Sexdrega i Västergötland. Min far valde treårskontrakt med trängregementet i Hässleholm. Min svärfar valde elektriciteten som sin framtid. Det fanns valmöjligheter.


För mig är Harry den sanne civilisationskritikern och samtidigt den enastående gode ordkonstnären. Efter att ha läst hans verk under hela mitt vuxenliv och i sommar ha återläst ”Vägen till Klockrike” och flera av sångerna i ANIARA vågar jag också erkänna den fåfänga, som det innebär att i bokhyllan ha inbundet exemplar av ANIARA, förstautgåva med Harrys personliga tillägnan skriven i oktober 1956. Själv var jag då en föga mogen Chalmers-teknolog. Lite fåfänga är ingen svår skam.


Att mer än 40 år efter författarens död läsa Harry Martinsons lyrik och prosa är för mig att förstå och begrunda vad som har hänt sedan dess. Det är inte svårt att inse, vad han skulle tänka om den ständiga ekonomiska tillväxt, som har präglat vår tid och lett till nuvarande tillstånd med hotande klimathaveri i mycket troligt globalt perspektiv. Inte heller är det förvånande, att den militärt relaterade industrin och hänsynslös kriminalitet har nått nivåer, som gör krigiska hot nästan ständigt närvarande och förverkligade i våldsamma former på många håll i världen. Vår tid har regerats av ekonomism både storskaligt och småskaligt och inte minst hänsynslöst på många sätt.


Att verkligheter som klimathaveri, vapenindustri och kriminellt våld i högsta grad är närvarande i vår tid vet alla, som vill veta, och nyhetsmedia sköter av eget intresse om bevakningen. Däremot finns företeelser och skeenden, som media ägnar skralt eller bara tillfälligt intresse. Jag tänker på ytlig och billig underhållning som dagligt gods i mängder av TV-kanaler. Det är så enkelt och bekvämt att konsumera trams av alla slag jämfört med att vara vetgirig och tänka kritiskt, att hylla sanning och skönhet. Ytlighet skymmer sikten. Harry Martinsons läsare känner väl till hans tankar om ytlig underhållning.







Ett annat ständigt pågående skeende, som jag inte har egen kompetens att bedöma mer än mycket ytligt och av egen erfarenhet, gäller människans dumhet. Jag citerar därför den internationellt respekterade författaren exiltjecken Milan

Kundera, som i sin bok ”Romankonsten” (1986) återger ett tal, som han höll i Jerusalem 1985, således ”dumheten försvinner inte under vetenskapen, tekniken, framåtskridandet, tvärtom, med framåtskridandet går också den framåt”. Själv är jag benägen att tro, att Kundera har rätt och tycker mig ibland göra bekräftande iakttagelser.


Efter att ha läst Staffan Alsparrs kandidatuppsats frågar jag mig om och hur den påverkar mig. Mitt svar är klart och enkelt: den påverkar inte alls min beundran och min respektfulla tacksamhet gentemot Harry Martinson. Men den får mig att hoppas, att HM-sällskapet fortsätter att sant berätta om Harry och om hans tankar och ordkonst.


Alf Elmberg

Skrivet på Valsäng strand i september 2020

copyright AE



2 kommentarer:

Staffan Alsparr sa...

Hej Alf!
Till att börja med vill jag tacka för att du tagit dig tid att läsa och kommentera min uppsats! Jag tyckte dock att det var tråkigt att läsa att du verkar anse att jag missförstått Martinsons civilisationskritik. Självklart finns den möjligheten, men mitt syfte var aldrig att försöka inlemma författaren själv i ekonomisk teori, det var endast en utgångspunkt och ett sätt att läsa och försöka förstå. Jag håller med om att Pikettys teorier om ekonomi på en makronivå är mycket intressanta men tyvärr inte så lätta att applicera på en roman. Därför valde jag att undersöka synen på pengar.

För mig var det inte ett sätt att hävda att Martinson själv hade menat att detta var vad boken i själva verket handlade om, det var bara en så tydlig skiljelinje i hur luffarkåren och de bofasta skilde sig åt i synen på pengars värde. I min läsning blev det ett konkret sätt att förstå Martinsons civilisationskritik. Pengarna har gått från att vara bara ett medel för att byta saker med varandra, till att bli ett mål i sig, vilket har gett upphov till klimathaveri, vapenhandel och kriminellt våld, som du nämner. Och jag tyckte att luffarna på ett så hoppfullt vis förkroppsligar ett annat sätt att se på livet, där någontings värde och dess kostnad i pengasiffror är två helt skilda saker.

Det var tråkigt att du inte alls känner dig påverkad av läsningen. Men så är det väl med olika tolkningar att de inte kan falla alla i smaken, och uppenbarligen är uttrycket för Martinsons civilisationskritik för dig ett helt annat. Jag försökte under arbetets gång komma tillbaka till hur jag kunde bidra till forskningen med ett nytt perspektiv, därav detta i sammanhanget måhända något okonventionella grepp. Även jag vill slutligen stämma in i din beundran och tacksamhet för Harry Martinsons tankar och ordkonst, och jag tycker att en del av rikedomen består i mångfalden av tolkningsmöjligheter och samtal som hans litteratur ger upphov till.

Vänligen,
Staffan

Harry Martinson-sällskapet sa...

Kommentar till Staffan Alsparr, En annan rikedom- Ett ekonomiskt perspektiv på
Vägen till Klockrike

Det framgår tydligt i syftet inledningsvis att Staffan Alsparr uppfattat Martinsons
civilisationskritiska budskap i Vägen till Klockrike. (Dock ligger det helt utanför
mitt kompetensområde att bedöma värdet av de refererande ekonomiska teorierna).
Tidigt tar författaren upp begreppet Verklighet (som jag berört flera gånger), en
av grundpelarna i Martinsons författarskap. Att detta rika författarskap ger upphov
till en en mängd olika ingångar för tolkning, är precis som det skall vara.

Marianne Westholm