Jag vill dela med mig av en naturupplevelse, som inte är min. I lördags ca kl. 17. 30 kom jag ut från vår stuga på Tjörn och mötte min hustru mycket uppbragt. Hon förklarade och jag förstod, att hon hade varit med om något särskilt. Hon hade suttit i en vilstol intill huset och läst och plötsligt "joggade" en vacker räv med stor svans förbi, mindre än en meter från hennes fötter.
Denna berättelse är sann och det är väl känt, att en räv trivs bra i närhet av områdets hus och utan att vara rädd för mänsklig närvaro. Vi har så klart också småfåglar som dagligt sällskap samt ser ofta fasaner och rådjur. Men jag visste inte, att rävar kan vara så oblyga. Dagens konstiga människosamhälle är inte alltid som vi har vant oss. Det finns överraskningar bakom våra civilisatoriska husknutar, som jag försökte beskriva i en text publicerad på Harry Martinson-sällskapets hemsida i vintras.
Om ÄNGSULL, som Christer Nielsen skriver om i Månadens Martinson, utifrån Harry Martinsons dikt ur NOMAD (1931) tänker jag, att jag har sett så mycket ängsull men ändå aldrig blivit uppmärksam och så berörd som nu. Min far visste mer om örter och småfåglar än jag. Min kära hustru vet mer om blommor än jag, men vi har båda haft våra liv nära blomsterängar. Vi människor är så olika men ändå lika.
När det gäller min mångåriga närhet till Harry Martinson så medger jag, att det mest är hans civilisationskritiska tankar, som har berört mig, ANIARA så klart och Bolle och hans vänner. Vi humanister är inte alltid lika. Jag tror, att av dagens Harry Martinson-läsare fler lockas till hans lyriska naturbetraktelser än till hans humanistiska tankar om moderna människors vägar och göranden.
Just nu har jag för tredje eller fjärde gången återvänt till Albert Camus PESTEN (1947), läste den första gången som tonåring. Tydligen har många denna Coronavår sökt sig till Albert Camus.
Alf Elmberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar