"Den epidemi som påverkat Europas författare mest är tuberkulosen", skriver Ulrika Knutson i reportage i ABF:s tidning Fönstret (Nr 2.2020), om böcker som berör fruktade farsoter

Omslag av Svenolov Ehrén

Delfinbok skriver om Harry Martinson: "Med Nässlorna blomma har han gett oss en mirakulöst rik och ärlig skildring av sin fattiga barndom och uppväxt". Tuberkulosen härjade. Martins far Olav dog i tuberkulos, så även storasystern Inez och tuberkulosen grasserade i stenhuggeriet, som "levde på de döda. Allt gick där i gravarnas och gravvårdarnas tecken". 
Omskakande stark är inte minst skildringen av Martins rädslor för sjukdomen under tiden på ÅLDERDOMSHEM AV STEN , där han fått gott förtroende för Syster Tyra, och så hans hjärtskärande sorg "då nervfeberepidemien ryckte in i trakten", Tyra insjuknar, hamnar på den fullbelagda sjukstugan bland "mycket dåliga". 
På grund av epidemiens svårartade karaktär äro besök tills vidare icke tillåtna, stod det på en pappersskylt, som hängde på den vita grinden vid ingången. - "Lever Fröken Tyra? skrek han hest. Lever hon? Lever hon! Jag vill veta om hon  l e v e r ! ! ! " 
En vikariefröken är där.
"Han bultade med de knutna nävarna mot hennes bröst, bultade, bankade tills det tvingades, trycktes och pressades ur henne allt det han inte v i l l e  höra:
- Nej! Hon är  död!!! "

"Livet gjorde mycket för att svika Er, men ni svek inte livet". Så formulerade sig Sigfrid Siwertz när han hälsade Harry Martinson välkommen in i Svenska Akademien på stol 15 år 1949. Epilogen ur Nässlorna blomma kan omöjligen tänkas i en starkare kontrast.

Ulrika Knutson påminner i sin artikel  i ABF:s FÖNSTRET om tio böcker om fruktade farsoter, bl.a BIBELNS ANDRA MOSEBOK, EXODUS med pesten under israeliternas fångenskap och uttaget ur Egypten, Johan Olof Wallins DÖDENS ENGEL, Selma Lagerlöfs KÖRKARLEN och Torgny Lindgrens PÖLSAN. Av de tio böcker hon nämner om fruktade farsoter är det kanske ändå Albert Camus PESTEN (1947) som nu är mest läst. Alf Elmberg skriver i en blogg nyligen, att han nu läser den pestromanen för tredje eller fjärde gången. Boken handlar om nazisternas ockupation av Frankrike, en synlig fiende. Nu läses boken med tankarna kretsande kring osynlig fiende, Coronavirus COVID-19. 

I en blogg på Midsommardagen lyfter Marianne Westholm hoppfullt blicken och manar: "Corona eller inte, låt oss gå ut i den ljumma juninatten och där lyssna till Harry Martinsons klassiska dikt Juninatten (Cikada,1953) Så lätt, så ljus, så rofylld utan något som skaver." Gädje också att som Dagens Dikt  i SR Midsommardagen lästes Juninatten:

Juninatten

Nu går solen knappast ner,

bländar bara av sitt sken.

Skymningsbård blir gryningstimme

varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de ha mörknat

spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,

liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort på ljusa hav.

HARRY MARTINSON: Ur Cikada

Med bilder ur den sköna sommarns natur tolkar Harry Martinson ett ljust hopp:

MIDSOMMARDRÖMMEN

När solen ger sommarn dess flöden
då uppväcker näktergalen
de drömmar vi hopat kring döden
som midsommarmyter i dalen.

Då viskas att en gång när döden
oss söver med skuggornas eter
församla sig vårar och somrar
till ändlösa saligheter.

Då föras de samman likt hjordar
de skingrade somrarnas dagar
och bilda tillsammans den sommar
som härskar i eviga hagar.

HARRY MARTINSON: Ur Gränsen i Thule

Rune Liljenrud