Harry Martinsons text är hämtad ur Vägen till Klockrike
en bit in i kapitlet som heter "Luffaren Bolle"
Vägarnas glädje fanns bara bitvis, några guldmeter väg,
tolv steg eller ett stenkast i taget, sedan borta.
Men glädjen över att vara till fanns. Den kom ofta stigande.
Ty solen var inget samvetsöga och heller inte månen.
Stundom tyckte Bolle att han blivit gående på vägarna
bara därför, bara för att glädjen över att finnas till kom till
honom direkt ur sol oclh måne, vilket aldrig hade skett på
den tid då han var tobaksspinnare oc..
Sven Edvin Saljes text är hämtad ur Hantverkaregatan
första raderna i kapitlet som heter "Vägskälet"
Alldeles vid prästgården möttes tre vägar. En från öster, en från söder, en från nordväst. Ju närmare kyrkan desto bredare vägar. Det stämde också i vår kyrkby. I vägkorsningen fanns en upphöjning, en liten gräsbeväxt kulle. I centrum stod en elstolpe med en gatlykta. I sommarkvällar flockades vi byapojkar här. Det var under tjugotalet. En bil var en sällsynthet. Däremot hände det ofta att en hästskjuts skramlade förbi. Måttag..
Första Kulturveckan i Olofström hölls år 2008
Efter "... nedfrusna svenska vårar, med issjöar utan båtar och vikar utan garn...", såsom Harry Martinson skriver i en dikt i VECKO-JOURNALEN 19/1956, är det snart åter tid för ny NÄSSELFROSSA, efter Midsommar med tema
MÄNNISKAN OCH MASKINEN
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar