Klockrikestipendiat Inghilda Tapio, Karesuando hälsar Harry Martinson-sällskapets bloggläsare!

Januari har varit kall, vissa dagar var det -40. Men eftersom vi nu bor i hus och kan mysa inomhus så är det inte så farligt. Ibland är man tvungen att gå ut bara för att få känna hur kölden biter i kinder, men det är man van vid. Efteråt känns det ganska skönt och friskt. Och om det inte blåser, och det gör det sällan när det är så där kallt, så känns inte –35 så där förfärligt kallt, ändå.

Folk går till sina jobb som vanligt, men härom dagen när termometern visade -40,5 då stängde skolan, för byggnaden var för kall.
De som alltid är ute på jobb är de renskötande samerna. De måste alltid se till sina renar vilket väder det än är. Oftast brukar de ha renskiljning just då när det är som kallast för att det är just då de har flyttat med hjordarna till skogslandet.
Idag i skrivande stund (25 januari 2016) är det rena blidan, bara -9 med underkylt regn. Inte så bra för renarna dock!


När all naturen viskar tyst
då susar den och blir till vindpust
rör sen mjukt i björkens grenar
lockar dem att skaka av sig
snö från rimfrosttäckta kronor

Säg mig vart tog vinden vägen
räds den kylan kanske
eller for den bara söderut
för att hämta krafter

Idag ser jag stolta stammar
rakryggade står de björkarna lite lätt i led
idag bär de bara rimfrost i kronan
för vinden var här och blåste bort
den snö som böjde björken

Hälsningar Inghilda Tapio

Inghilda Tapio, Karesuando erhöll år 2013 Klockrikestipendium till Harry Martinsons minne med motiveringen "för att hon som nomad mellan generationers hotade kulturer, i sparsam stil och med stark känsla för språkvalörer och symboler, ömsint tolkar vördnaden för liv och natur genom ett ansvarsfullt fasthållande vid ursprunglighet i sökandet efter identitet i det moderna samhället".

Bilder från årshögtiden i Stockholm maj 2013

Författare Inghilda Tapio och konstnär Ulrika Tapio Blind

~ vackert klädda i samedräkter och med skönljudande jojk ~

mottar Klockrikestipendiet 2013, diplom och stipendiecheck 

av Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt

och stipendiejuryns ordförande Disa Lundgren 

Eva och Harriet Martinson deltar i högtiden

Inghilda nämner att det är mycket just nu i hennes författarskap med att färdigställa två barnböcker nu i januari 2016.  Den ena av böckerna handlar om väder och vind, sommar som vinter, fenomen i naturen från januari till december, i diktform för ungdomar.

Inghilda har översatt olika texter för den samiska teatern och hon har hjälpt sitt barnbarn att översätta sina dikter, antingen till samiska från svenska eller till svenska från samiska, "för han skriver på olika språk, även på engelska".

Tack Inghilda Tapio för blogghälsning med en nyskapad dikt! 
I stor beundran av samisk kultur, önskas alla samer god högtid 
på snart stundande Samernas Nationaldag 6 februari 

Sameflaggans färger och symboler:

Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten. De fyra färgerna symboliserar viktiga överlevnadselement för samerna - liksom för oss alla.

Grön: Växter/natur – landet /Sápmi/ som är livsavgörande för samernas överlevnad
Blå: Vattnet som är ett livselixir
Röd: Elden – står för värme och kärlek
Gul: Solen som står för långsiktigt liv

Ringen: Den runda ringen i flaggan är symbolen för andlighet, som binder ihop de fyra elementen, omsluter tillvaron, människans liv från vaggan till graven och in i evigheten.

Rune Liljenrud