Under år 2015 årsjubilerar flera av Harry Martinsons böcker: Nässlorna blomma, 1935 ~ Verklighet till döds, 1940 ~ Passad, 1945 ~ Vagnen, 1960 ~ Doriderna, 1980

IDAG DEN 14 NOVEMBER 2015 när medierna är fyllda av rapportering från nattens hemska terrordåd i Paris och de franska tidningarnas löpsedlar bär texter som "BLODBAD" och "DEN HÄR GÅNGEN ÄR DET KRIG", är det 70 år sedan Harry Martinsons diktsamling PASSAD fanns på bokhandelsdiskarna. Detta var hans första diktsamling efter att det andra världskriget slutat. Att just idag på nytt läsa diktsamlingen PASSAD är berikande.

Staffan Söderblom skriver i sin bok HARRY MARTINSON bl.a detta om PASSAD:

[...]

Passadvindarna är pålitliga. De står i evigt förbund med kosmos.

Passaden är den kanske mest betydelsefulla symbolen i Martinsons dikt. Den blåser i författarskapet alltifrån Spökskepp, oavlåtligt en bärare av god vilja - upptäcktsfärderna, handeln, freden. Den är naturskeende och andlig kraft samtidigt.
   I Svärmare och harkrank minns Martinson hur denna vind nådde honom i barndomen, hur den blåste in i skolsalen i Jämshög.

          Som till exempel första gången man mötte passad-
          vinden. Hur litterär var den inte? Hur deklamatorisk 

          jagade den inte i väg mot de antilliska öarna?

För pojken var passaden ena hälften av hans kluvna varelse, den själshalva som bodde i äventyret. Den andra halvan vistades i "det privata mörkret".

   Martinson tänkte kalla denna diktbok som han skrev på under krigsåren för "Monsun", men ändrade titeln. Det är naturligtvis en bra ändring. Monsunen är en periodisk vind, passaden är beständig rörelse. Passaden är nog det naturfenomen som mest bekräftar ett annat av hans nyckelord: stämning - den stora samklangen. Liksom trasten söker i kvällarna efter det bärande luftskiktet, vill stämma sig som en sträng på ett ofantligt instrument, satte sig segelfartygens världsomfarare i "stämning" med kosmos när de lät sig omhändertas av passadvindarna och föras över de okända havsvidderna. Passaden är den goda, starka, gåtfulla energi som genomströmmar naturen och människan, och för vilken dikten är det bärande språket.

   En teknologi som vill vara oberoende av "passaden", "stämningen" eller vilket ord man använder, blir därför infantil, cyniskt oskuldsfull, ond.

          Den blir fredens motsats.
          Detta är temat i Passad.

[...]

Johan Lundberg skriver i sitt efterord till Harry Martinson Dikter 1929-1945:

[...]

På samma sätt som människorna i "Till mognadens sång", längtar diktsubjektet i "Passader" bort från den moderna tillvaron. Och i likhet med "Spökskepp", där jaget vänder sig "med bön till stjärnorna", ropar diktsubjektet i "Passader" "efter stjärnornas Virginien", varefter texten utmynnar i en vision av hur diktens jag i framtiden skall nå en ny kust och ett nytt "hav", vilket inte existerar i den empiriska verkligheten utan i jagets medvetande.

[...]


Under år 2015 årsjubilerar flera av Harry Martinsons böcker. Förnyad läsning av Harry Martinsons texter är den största behållningen:
  

NÄSSLORNA BLOMMA, 80 år
Fanns i bokhandeln den 13 november 1935

VERKLIGHET TILL DÖDS, 75 år
Fanns i bokhandeln "under senare delen av oktober" 1940 

PASSAD, 70 år 
Fanns i bokhandeln den 14 november 1945 

VAGNEN, 55 år 
Fanns i bokhandeln den 17 november 1960 

DORIDERNA, 35 år
Fanns i bokhandeln den 6 september 1980 
Efterlämnade dikter och prosastycken i urval
och med företal av Tord Hall


[...]

Bäst är mänskan när hon önskar det goda hon inte förmår
och slutar odla det onda som hon lättare förmår.
Då har hon dock en riktning. Den har inget mål.
Den är fri från hänsynslös strävan.

HARRY MARTINSON: 

Ur Passad, Li Kan talar under trädet

Rune Liljenrud