Inger Selander, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, har i sin bok "När tron blir sång" (Artos), ett kapitel om den enda nyskrivna sommarpsalmen i Den svenska psalmboken från år 1986, Harry Martinsons sommarpsalm "De blomster som i marken bor". Hon refererar till Harry Martinsons nära förtrogne Arne Forsberg, som i sin bok "Möten minnen människor" (Proprius), har ett kapitel "På livets grunder", som handlar om Harry Martinson.
Harry Martinsons sommarpsalm publicerades i Storkyrkobladet år 1973 och ingår nu bland årstidspsalmerna som nr 202 i Den svenska psalmboken, med musik av Erland von Koch.
Harry Martinson bar från sin barndom med sig en rik kunskap i den svenska psalmskatten och han anger som riktlinjer för sin psalmdiktning:
"Man skall aldrig vara rädd för traditionens bärande kraft - traditionen kan bli en belamrande tyngd men ger också stöd, den är pelaren som bär upp valven. Nutid - förgånget ska betraktas som kommunicerande kärl. Lyft traditionen mot ljuset, ta den i din famn. Också en liten brytning, accentförskjutning eller ändring av tonläget kan betyda förnyelse. Traditionen är källan."
I Aniara finns en verklig psalm. Det är den blinda poetissans sång...
Hur svårt att tro på livet efter detta.
Hur rätt att önska livet efter detta.
Det är att visa glädje vid att leva
och lust att till dess skönhet återvända,
och inte bara dö som strandens slända.
Psalmdiktaren Anders Frostenson ställde samman några strofer ur Aniarasången till en psalm, som efter ett par ändringar godkändes av Harry Martinson. Den finns nu som nr 721 bland läsepsalmerna i det år 1974 antagna psalmbokstillägget. Frostenson anser att den är ett av dess väsentligaste bidrag, skriver Inger Selander.
Hur svårt att ena tron med livets dagar.
Och nådens ordningslag, hur svår att fatta
för den som aldrig talat med de döda.
Hur svårt att tro på livet efter detta.
Hur rätt att önska livet efter detta.
Det är att visa glädje vid att leva
och lust att till dess skönhet återvända,
och inte bara dö som strandens slända.
Hur lätt att tro på livet efter detta.
Hur rätt att livet före dödens sätta,
fast endast en har lösts från dödens binda
och mött sin Gud och vittnat för de blinda.
I diktsamlingen "Dikter om ljus och mörker" finns en "kosmisk psalm", en dikt med titeln "Psalm". Harry Martinson kallade den en psalm för tvivlare:
Död skapelse grundlade världen
och levande skapelse förde
tillsammans de ämnen och safter
som solen med värme berörde.
Den yttersta skapelsehärden
vet ingen, ej var den sig gömde
ej hur den i gåtfulla världsrum
sin gåta förstod och bedömde.
Om tidernas ursprungsgestaltning
tar tusen av år att ens fråga.
Nu gäller det modet att leva
att död och förgängelse våga,
att plötsligt när ingenting stämmer
se löftenas grunder försvinna.
Att ställd inför kraven som skrämmer
sin tillförsikt söka och vinna.
Denna Harry Martinsons "Psalm" ur "Dikter om ljus och mörker" har Prudentiusrytm och kan sjungas på den medeltida psalmmelodin 623 i Den svenska psalmboken från år 1986. (Aurelius Prudentius, 348-ca 410, romersk ämbetsman, hymnförfattare).
Inger Selander visar i sin bok "När tron blir sång" hur Harry Martinsons årstidspsalm är djupt fotad i hans naturlyrik. Hon jämför med detaljrikedomen av blommor och insekter i prosaböckerna "Svärmare och harkrank", "Midsommardalen" och "Utsikt från en grästuva" och finner en mängd martinsonska sommardikter ljuda resonansiskt i sommarpsalmen, såsom dikten "Blad" ur "Nomad" och "Paradisdikter" ur "Dikter om ljus och mörker".
Gudsbilden i Harry Martinsons sommarpsalm får feminina drag, inte minst genom bilden av solen som kosmisk kvinna sömmande ett sängkläde, som en metafor för sommargrönskan. Vintern i naturen är ett själstillstånd, "själens vinterdagar" och "vinterns långa själanöd".
Till belysning av psalmen väljer Inger Selander en prosadikt från "Ur de tusen dikternas bok", som hon finner ligga stämningsmässigt nära psalmen:
"Blomsterängar illustrerar livets lyckligaste läsarter, medvindgungande blommor som sitt bildspråk och med flyktiga fjärilar som skiljetecken. De upphäver på nytt varje ögonblick med sin flyktighet som i förbifarten plockar undan och tar med sig de påsmygande dödstankarna. Denna lysande upplösningsprocess då melankolierna går under bland de tusen rastlösa solglimtarna som snappa bort dem och förtär dem med små tungor av sol är ett livsspel som helt upptar ögon och öron. De strider om ens sinnen, segrar aldrig, men kastar tusen segerglimtar. Så samlar ängarna åt sinnet lyckliga sommardagar, framställda under minuter, levande under år som minnets blomma."
Harry Martinson: Ur de tusen dikternas bok
Psalmbokskommitténs uppgift inför en ny psalmbok 1986 var att ta fram nya psalmer och koraler för vår tid, fria från de traditionella schablonerna. En önskan hos kommittéledamöterna var att i enlighet med en kulturöppen linje inom kyrkan införliva modern lyrik med psalmboken. Harry Martinsons psalm "De blomster som i marken bor" kom till 1973 efter direkt uppmaning av psalmkommittén. Hur gudsbilden i psalmen tolkas beror på vars och ens förståelse eller art av beläsenhet och referensramar, skriver Inger Selander och bland olika tolkningar nämner hon också den som Göran Bexell föreslår:
"Bl.a finns associationen att sommaren i kontrast till vintern står för uppfattningen att det är barmhärtigheten, godheten och 'livets Ande' eller 'livets Gud' som skänker tillvaron dess djupaste innebörd. Från detta kan människan komma bort, liksom i Aniara, vilket leder till det som 'vintern' står för: förfrysning och död. Den inställning hos människan, som bäst svarar mot sommaren, är barmhärtigheten och fromheten."
Göran Bexell disputerade i etik 1975 och blev år 1990 professor i samma ämne vid Lunds universitet. Han var dekanus för den teologiska fakulteten 1995-1999 och ordförande i områdesstyrelsen för humaniora och teologi 2000-2003. Han var rector magnificus för Lunds universitet under åren 2003-2008.
Erland von Kochs melodi till Harry Martinsons psalm kom till i samband med en pristävling, anordnad av förlaget Verbum, för att få fram nya melodier till de nya texterna.
De blomster som i marken bor kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng som vi ger namnet sommarns äng
och som med solens gyllne tråd hopsömmas våd för våd.
En sommarpsalm jag sjunga må i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud i evig sommarskrud.
Svensk Psalm 202 av Harry Martinson placerades år 2000 på Psalmtoppens förstaplats i en omröstning vid Allmänna Kyrkliga Mötet i Göteborg.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar