fredag 7 oktober 2011

Hatet i den isländska "Njals saga" och i Harry Martinsons "Nässlorna blomma"


Bengt E. Anderson, journalist och fil. dr., framlade år 2000 vid Göteborgs universitet en akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen ”Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: Tillkomst och tematik”.

I doktorsavhandlingen finns ett kapitel som handlar om "Strategier för överlevnad" och "Det vanmäktiga rasande hatet mot hatet". Bengt E. Anderson skriver:

"Hatet som inslag i berättelsen exponeras först i Tollene-kapitlet där Martin på sin frisöndag under färden till Norda med full kraft, både verbalt och musikaliskt, ger uttryck för sina bittraste känslor, men det är under skildringen av Norda-besöket, som hatets natur och konsekvenser diskuteras på djupet i en längre passus, och ges status som ett exempel på en universiell och förödande felkonstruktion hos människan."

Harry Martinson använder i Nässlorna blomma ett citat ur Njals saga som exempel på hat i den isländska litteraturen och i avhandlingens omfattande notapparat redogör Bengt E. Anderson urförligt för episoden.



Också Jöran Mjöberg, litteratur- och kulturskribent, skriver i sin bok Kvinnoöden i vikingatid (Carlssons) om Harry Martinsons referens till hatet i Njals saga:

"Präglat av personlig fascination inför det som händer här i sagan är Harry Martinsons referat i Nässlorna blomma, där han grips av hatet som motiv: det var så bestickande, säger han, ett hat som alltid hade de mest slående orden: Sagan om hatet är alltid skön. Hatets dramer lyste med ouppnåelig glans från djupet av årtusenden. Varför? Kulturen var en hatkultur och som en hatkultur skulle den dö, stolt och värdig."

Försonande rymd

I en by där jag levde fanns en bonde som jag hatade. Jag hade beslutat att innan jag lämnade byn kasta en sten i hans ansikte. En kväll såg jag honom köra hem från arbetet. Jag stod inne mellan några träd och han såg mig inte. Men plötsligt höll han in hästen och stannade den kracklande arbetsvagnen.

Han satt länge alldeles stilla. Och efterhand gick det upp för mig att han lyssnade till själva aftonens tystnad omkring sig; till den frid som kan höras bara av den ensamma mänskan. Då smög jag mig bort.

HARRY MARTINSON: Ur de tusen dikternas bok
Inledning av Stefan Sandelin


Texten har översatts av Robin Fulton och har rubriken "Reconciliation"
In a village where I lived there was a farmer I hated.

HARRY MARTINSON
CHICKWEED WINTERGREEN
SELECTED POEMS
Translated by Robin Fulton
Introduction by Staffan Söderblom
Bloodaxe Books Ltd

Rune Liljenrud

Inga kommentarer: