Ragnar Jändel skriver i prosaboken "Blommor" (1937) om blåsippan:
Det finns i vår flora både praktfullare och subtilare varelser än blåsippan, men knappast något älskligare. Den symboliserar den nordiska våren. Den är vårens förstling framför andra. Den blommar, upplyser oss en av Linnés efterföljare (C.F. Hoffberg), "i första käldraget vid björkens rödaktiga och aspens grå blommors framkomst, då norsen leker, gräsen framskjuta och annandagsfrossor yppa sig". I södra Sverige finner man ofta den första blåsippan redan vid mitten av mars, norrut dröjer den ibland ännu en månad.
Den hör till skogsbackarna - lövskogar, granblandskogar - i södra och mellersta Sverige. Själv fann jag den en gång i södra Norrland - folket talade om den som om ett legendväsen, som skulle finnas men som ingen sett. Den betraktades med rörelse av unga och gamla, man tog den mellan sina händer, detta var alltså blåsippan!
Där blåsippan öppnar sig bland löv och mossa, verkar den på en gång frusen och full av värme, liksom vårdagen som fött den. Den står där lik ett barn, som kommit för tidigt till festen, lycklig, lite skygg och tafatt. De solida, läderartade bladen, de duniga svepbladen och bladskaften, blommornas varma blå - allt samlar sig till denna bild av sval vårlighet och barnsligt behag, som gör ett så rörande intryck på oss. Vilhelm Ekelund har tecknat den i en högstämd dikt på fyra rader:
Tydlig-osäglig på en gång, ljusets heliga gåta
står som ett klarögt barn och ler och blickar emot oss
i detta blomsteröga: av solens döttrar blev ingen
framsmekt ömt såsom du, o Hepatica, nordiskt fagra.
Hepatica, det gamla artnamnet - nu upptaget som släktnamn (H. triloba) - betyder "leverört"; den ansågs förr i världen bota mjältsjuka. Symboliskt sett har den hela sin läkekraft kvar.
Harry Martinson skriver i "Midsommardalen" (1938) om blåsippan:
Det tindrar så blått kring stenblocken där solen har torkat upp och värmt. Barn som vill köpa sig gränslös ömhet och förståelse av sina lärarinnor vandrar i rivaliserande grupper från fyndort till fyndort. Det finns trakter där blåsippan blivit helt utrotad av denna skönhetstörst.
[...]
Men knappt har förmaningen om blåsippan hunnit lämna munnen förrän vitsippans tid är inne, och den är ymnigare. Den tål bättre vid att skattas. Den flödar över i vit lysande kollektivitet och bygger vårmattans första verkliga lummighetsskede. Ingenting kan vara mera tacksamt att fotografera småttingar och vuxna i. Även den fumligaste amatörfotograf får hjälp av detta lysande lummigvita, som aldrig är otillgängligt, men alltid fullgivande och lysande.
Med denna vårens slösande skönhet runt omkring oss, samlades vi i Ragnar Jändelsällskapet den 25 april ~ Annandag Påsk ~ under ledning av Sällskapets ordförande Bengt Grönblad, till årshögtid i Jämjö, där Sällskapet har sitt fäste, som några rader från dikterna "Min bygd" och "Blekingsk strandäng" ur Ragnar Jändels diktsamling "Släkt och bygd" (1926) tolkar:
Här är min bygd. Här har min rot sitt fäste.
Var trakt har ju sin själ, och denna har
ännu ett eget tycke kvar av ungdom,
jungfrulig vår och vågors morgonbrus.
Idyllens ljuvhet, hedens ångestrop
och kustens djärva blick mot äventyren
bor i min själ och lever i oss alla
Intill E22:s norra sida, strax utanför Jämjö, finns en sten med vägbeskrivning till nya Jändelstugan på platsen, där Ragnar Jändel föddes 13 april 1895. Edith Nessets målning visar interiör av Ragnar Jändels författarrum i Branthalla.
Det är april. Just fåglarna har börjat
att bygga bo i rösen och i klippor.
Tätt överhöljande den bruna marken
stå vårlök, nunnelök och sippor.
Här är på en gång överrikt och fattigt
- för barnsligt skönt att bli i ord förklarat.
Det är som hade på ett sådant ställe
vår hembygds vår sitt hjärta uppenbarat.
I Jämjö hedras Ragnar Jändel med en byst. Konstnären Niels Elley från Eringsboda har gjort statyn, som är huggen i blekingisk granit. Textplattan har en strof ur Ragnar Jändels dikt "Himmelriket" Finns det inga blommor i himmelen, då vill jag inte dit.
På Jämjö kyrkogård finns på moderns grav en platta med texten:
CRISTINA JÄNDELs gravplats
* 10/3 1851
+ 21/8 1931
Moder till skalden Ragnar Jändel (1895-1939)
"Över hans diktning strålar evighetens stjärnor"
Sagt av Vilhelm Moberg
Modern hade stor plats i hans författarskap
Vid Ragnar Jändelsällskapets årshögtid sjöng Harmonikören bl a Ragnar Jändels "Barnvisa", tonsatt av Ingrid Hogman. Karin Hartler läste sin nyskrivna dikt "I Ragnar Jändels anda". Dikten finns införd i Sällskapets årsskrift 2011 Jändeliana II, som Ingvar Gustavsson presenterade och Birger Holmberg berättade om, till bilder från Hallarum.
Framsidan av omslaget till Jändeliana II visar Ragnar Jändel vid ett besök på Utklippan i slutet av 1920-talet. Ordet KRUT på byggnadens vägg vittnar om den tid, då man medelst kanonskott varnade sjöfarande i dimma och mörker. Den gamla signalkanonen står fortfarande kvar intill fyren.
I Ragnar Jändels anda
Säg kommer du ihåg
en skald från Jämjöslätt,
som kämpade och skrev
för mänskors lika rätt.
Han hette Jändel och
var från Långamon,
ibland en tvivlare,
men sökaren fann tron
Hans verk är omfångsrikt,
har sting och färg och djup,
är värt uppmärksamhet,
nytt liv - ej ättestup.
Ett sällskap verkar nu
i Jändels namn, för att
ge kännedom och stöd
åt delvis bortglömd skatt.
Att Jändels böcker sprids
vi önskar, ty de har
livsfrågor av stor vikt,
de angår en och var.
Hans barndomshem "finns kvar"
på samma plats som förr.
Uppfräschat är nu allt
spiskåpa - ytterdörr.
I Jändelstugan kan
man känna atmosfär
från svunnen tidsepok.
Poetord svävar där.
En gammal vattenhink
med skopa kan man se
och vedspis, pinnastol
vill stämningsbilder ge.
Må stugan hjälpa till
att vara språkrör för
den Jämjöbo, som än
med visdomsord berör.
Välkomna att en stund
besöka Jändels hem.
Sprid sen ut god reklam
för skald, som talar än.
Karin Hartler
Påskliljor prunkade under Jändelsällskapets årshögtid Annandag Påsk. Ragnar Jändel kommer att ges en programpunkt under Harry Martinson-sällskapets stundande årshögtid 6-8 maj på Brunnsviks folkhögskola. Önskan är att vi då åter får mötas där. Välkommen!
Se bloggartiklar:
Ragnar Jändel och Harry Martinson
(Bloggdatum 15:e januari 2011)
och
Ragnar Jändel recenserar
Harry Martinsons "Nässlorna blomma"
(Bloggdatum 22:e januari 2011)
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar