Ett ord som däremot oftast undveks var ”klimat” och det globala klimathot som alla politiska riktningar tidigare hade sagt att man på alla sätt måste bekämpa.
Ett annat ord som saknades i valdebatten var ”världsvälståndet”. Just den termen använde Harry Martinson när han intervjuades av Elly Jannes i tidningen Vi nr 3, 1957. Samtalet gällde dikteposet Aniara som publicerats den 12 oktober 1956. Så här sade Martinson: ”Fototurben som spränger Dorisburg är symbol inte bara för atombomben utan för människans tendens att förstöra jorden på alla sätt, genom sina föroreningar, genom kemikalieförstöring, kalhyggen, utrotning av växter och djurarter, allt som rubbar den naturliga balansen och världsvälståndet. Mot allt detta vill Aniara vara en Kassandra-varning.”
En av vår tids stora ödesfrågor är just det klimathot som ”glömdes bort” i den svenska valdebatten. Även nu finns det många varnande röster, t ex professor Christian Azar som tilldelades Harry Martinson-priset i år och som med stor sakkunskap och övertygelse inte bara varnar för vad de skenande koldioxidutsläppen kan leda till utan också med blid optimism visar på åtgärder som både världens makthavare och gemene man kan vidta för att förhindra en framtida katastrof. Det behövs dock att vi alla lyssnar och tar till oss varnarnas ord så att de inte som Kassandra talar för döva öron. För politikerna gäller det också att kunna se längre än de korta valperioder som de så ofta är inriktade på. Man skulle behöva upptäcka att det finns ett samband mellan ”världsvälståndet” och det nationella välstånd som alla talar så varmt för.
Efter den misslyckade Köpenhamnskonferensen 2009 tycks luften gått ur staternas ansträngningar att göra något åt klimatkrisen. Inför nästa möte i Mexiko 29 nov – 10 dec i år verkar förhoppningarna vara små att man ska kunna enas om lämpliga åtgärder. Nord står mot Syd, USA attackerar Kina och vice versa. Ett förberedande möte avslutades nyss i Kina och andades möjligen viss optimism inför Mexiko-konferensen.
Frivilligorganisationerna har dock inte gett upp. Ett par exempel:
• Just i dag – den 12 oktober – anordnar Climate Justice Action (CJA) en Global aktionsdag för klimaträttvisa som riktas mot miljöbovar och falska lösningar samtidigt som man presenterar verkliga alternativ.
• I söndags – den 10 oktober – genomförde nätverket 350.org något som man kallar 10/10/10 Global Work Party i 188 länder. Man visade upp lokala åtgärder mot den globala uppvärmningen som vanliga människor kan genomföra och skickade samtidigt en uppmaning till de politiska beslutsfattarna att sätta igång och göra något.
Det är kanske just underifrån som initiativet måste komma. Gräsrotsrörelsernas makt tycks i dag – inte minst via Internet – vara växande. Och medvetenheten om världsvälståndets betydelse har länge funnits på den nivån.
Det vore fel att inte på Aniaradagen också nämna den märkliga utveckling som diktverket Aniara fortsätter att genomgå. Efter att ha översatts till 13 språk (senast till japanska och arabiska), uppförts som opera och popmusikal på flera scener, tonsatts och framförts även i andra sammanhang, har det nu blivit dags för Aniara att ha premiär på två ”vanliga” teatrar: Teater 90 grader i Helsingfors den 20/10, och Stockholms stadsteater den 21/10. Aniara lever verkligen vidare in i våra dagar. Dess tidlösa skildring av en mänsklighet som kommit ur kurs fortsätter att inspirera regissörer, tonsättare och artister på olika håll.
Åke Widfeldt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar