Blogg 15 januari 2011
Ragnar Jändel och Harry Martinson
[...] som Ragnar Jändel säger: "den bäste vännen han får länge vänta." Så skriver Harry Martinson i ett brev från Kålltorps Sanatorium d. 29 nov -30 till Ivar-Lo Johansson.
Ragnar Jändel recenserar Harry Martinsons Nässlorna blomma inför Julen 1935 (den 22 december). Han talar om berättelsen Nässlorna blomma som ”det svenska fattigbarnets bok”. Ragnar Jändel avslutar sin recension med dessa ord:
"Man kan nog räkna Martinsons nya bok till de epokgörande. Och det är skäl att den uppmärksammas inte bara av litterära människor i allmänhet utan av folket. […] Harry Martinson har med Nässlorna blomma blivit en diktare för allt folket att beundra och älska."
"Man kan nog räkna Martinsons nya bok till de epokgörande. Och det är skäl att den uppmärksammas inte bara av litterära människor i allmänhet utan av folket. […] Harry Martinson har med Nässlorna blomma blivit en diktare för allt folket att beundra och älska."
Blogg 22 januari 2011
Ragnar Jändel recenserar Harry Martinsons "Nässlorna blomma"
I ett brev till Bokförläggare Tor Bonnier från Johannedal, Ösmo den 12 januari 1937 ber Martinson att få slippa skriva en Blekingeartikel och föreslår istället bl.a Jändel för den artikeln. Beröringspunkterna mellan de båda författarna Harry Martinson och Ragnar Jändel från Blekinge, är många.
I senaste Mål & Medel, Nummer 9 2014, som är Livsmedelsarbetarnas tidning, svarar författaren Tony Samuelsson, bördig från Jämjö, för tidningens kulturartikel. Hans farfar och Jändel var jämnåriga och kanske kände de varandra som pojkar i Jämjö, där Tonys far är född och uppvuxen.
Tony Samuelsson, som själv har ett omfattande författarskap, avslutar sin artikel i Mål & Medel med att hänvisa till Jändel-sällskapet och han skriver om Ragnar Jändel:
"Han förblir traktens store son. I den tidiga självbiografiska romanen Den trånga porten (1942) berättar han om sin familj, både ömsint och klart. När jag läser dikterna i Heden och havet från 1925 känner jag mig hemmastadd i dem, i den blekingska naturen. Barndomstid från 1936 är minst lika bra som de klassiska arbetarförfattarnas uppväxtskildringar. Den fins betraktelsen över växtvärlden Blommor från 1937, är en höjdpunkt i författarskapet."
Du, broder ifrån samma land,
konvaljblad, björnbärsstigar.
I själens barfotstid du kände där
all kaprifolium vid havet,
hör minnet där!
Hör! själva daggen sjöng
med klockor:
din sång blev saft och dagg, av gräsets själ du gav.
Så vandra dit ännu en gång,
ditt vemod äger lummighet
och sorgen dock är nära gräset, marken
dina tårars bo.
Djupt i var kalk i gräset där, längs hav och skär
vibrerar sanningar om glädjens Gud.
Minnesplatsen på Jämjö kyrkogård
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar