Staffan Bergsten: Tomas Tranströmer
ETT DIKTARPORTRÄTT
ISBN: 978-91-0-012515-8
Utgiven 2011-03-22 på Albert Bonniers Förlag
Staffan Bergsten, docent i litteraturhistoria med poetik vid Uppsala universitet, ger i sin bok ett porträtt av Tomas Tranströmer, inte ett fotografi. Han härleder ordet "porträtt" ur det latinska verbet "protrahere" som betyder "dra fram", underförstått de för den avporträtterade utmärkande dragen. Detta skriver Staffan Bergsten i förordet "Ett porträtt i ord" i sin mycket värdefulla och vältajmade bok om Tomas Tranströmer. Bokens utgivningsdatum är 22 mars 2011 och Nobelpriset i litteratur tilldelades Tomas Tranströmer 6 oktober 2011, med motiveringen ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.
Ingen diktare, hur stor han än må vara, föds litteraturhistoriskt sett ur ingenting, skriver Staffan Bergsten och hänvisar till Kjell Espmarks verk Resans formler för att få en översikt av de läsningar som synligt eller osynligt satt spår i Tranströmers diktning. Hans kanske främste läromästare som naturlyriker är Harry Martinson jämte Werner Aspenström, Tranströmers samtida och främste medtävlare i det senare 1900-talets naturlyrik, skriver Staffan Bergsten.
Övergången från traditionell till orimmad och metriskt obunden vers var högst aktuell när Tranströmer började skriva och han valde modernismens rimlösa huvudspår. Harry Martinson växlar mellan rimmat och orimmat. När det gällde surrealismen och inte minst drömsurrealismen, värjde sig Tranströmer och sökte organisk näring hos inhemska inpiratörer som Harry Martinson, skriver Staffan Bergsten och fortsätter sitt diktarporträtt av Tomas Tranströmer:
"En bildsfär som slår även en flyktig läsare är naturen med växter och djur och landskapet med dess skiftningar efter tid på dygnet och året - en rad exempel på detta behandlas i ett kapitel om träd och skog. Den främste läromästaren på det området heter Harry Martinson. Två kärlekar har dessa båda gemensamt: den till den svenska naturen och till den svenska sommaren. Det är inte så att Tranströmer imiterar Martinson men det finns en frändskap som kommer dem att uppmärksamma likartade fenomen."
Tomas Tranströmer debuterade våren 1954 med diktsamlingen 17 dikter, som direkt vann läsarnas och kritikernas beundran. Dikterna har en intressant förhistoria, som Jonas Ellerström i boken Tomas Tranströmers ungdomsdikter, ger oss del av och som kompletterar Staffan Bergstens porträtt av Tomas Tranströmer, liksom Kjell Espmarks verk Resans formler, med en översikt av de läsningar som synligt eller osynligt satt spår i Tranströmers diktning.
Rune Liljenrud
Se Sällskapets hyllningsblogg till
Tomas Tranströmer den 6 oktober 2011
http://harrymartinsonitiden.blogspot.com/2011/10/tomas-transtromer-far-nobelpriset-i.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar