tisdag 4 juni 2019

8. 55 år - Bestiarium (1964) 2019 JUBILERANDE HARRY MARTINSON-BÖCKER



2019
JUBILERANDE  HARRY MARTINSON-BÖCKER 



90 år - Spökskepp (1929 ~ D E B U T) 
90 år  5 unga (1929) 
85 år - Natur  (1934) 
80 år - Det enkla och det svåra  (1939) 
70 år - Elin Wägner (1949) 
            Inträdestal i Svenska Akademien 
65 år - Lotsen från Moluckas  (Radiopjäs 10 januari 1937)
            Nyutgåva 1954 / Harry Martinson 50 år 
55 år - Tre knivar från Wei (1964) 
55 år - Bestiarium (1964) 
35 år - Nya Bestiarium (1984) 
15 år - Poetiska törnbuskar i mängd (2004)
            Brev 1929-1949 




BESTIARIUM ~ Zoologins början ~ på Ljungby Berättarfestival


 BESTIARIUM - DJURBÖCKERNA

berättar med moraliskt syfte, om verkliga djur
och om fantasieggande hemska monsterdjur.

 "Ett bestiarium talar om hur
 människan ska leva sitt liv.
 I bild och text beskriver böckerna
 hur djuren som bor i den stora världen
antingen är goda eller onda, och att de
utgör bra eller dåliga exempel för människan
att efterlikna eller ta avstånd från."Bo Eriksson


Historikern Bo Eriksson, fil dr i historia
vid Stockholms universitet och mottagare av
Hertig Karls pris, Sveriges främsta historiepris,
leder genom bestiariers föreställningsvärld utifrån
sin bok Bestiarium ~ En medeltida djurbok,
tillsammans med Ensemble Mare Balticum,
som på tidstrogna instrument och med sångsolist,
framför musik från 1500-1700 talen för sex av
djuren ur Bestiarium: Fågel Fenix, Svanen,
Delfinen, Korpen, Räven och Enhörningen


År 1964 utgav Harry Martinson Bestiarium
tillsammans med Björn von Rosen, ill.

Bestiarium omfattar tretton dikter om djur och
fåglar från jordens olika länder
och historiens åldrar infångade med
tankens snaror vid stranden av sjön

SILLEN, sommaren 1963 (Bibliografi 1)

13. Den sabeltandade tigern

År 1984 utgavs Harry Martinson Nya Bestiarium, en utökad upplaga med förord av Björn von Rosen. Han skriver att de första bestiarierna var zoologins början.

Harry Martinsons tretton djur från den första upplagan finns med i nya upplagan, utökad med 14. Mammuten De korta strofraderna innehåller mycket mera än man först anar

Förordet är extra intressant just i år när Harry Martinson-sällskapet förlagt sin årshögtid till
i Vårdinge, strax utanför Gnesta, i Vårdinge by folkhögskola  och besök på Harry Martinsons väg 1, i den så kallade Martinson–villan vid sjön Sillen. Förordet i NYA BESTARIUM 1984 för  just dessa trakter:

”Hur föddes tanken på Bestiarium? […] Det var på vårkanten 1963. Som ofta på den tiden då Martinsons bodde vid Gustafsberg, satt vi hos Harry och språkade om djur. Jag hade just då gjort en kortdikt , Geparden, och läste upp den. Harry svarade - jag minns det ögonblicket mycket väl – med Björnen.
Det är en dikt jag tycker mycket om, av skäl som jag gärna vill uppehålla mig ett tag vid. […]

"Slutradens skenbara lättsamhet är bedräglig. "Hans lynne är hans lilla hemlighet"  Björnen är ett djur för sig, i ett högst speciellt avseende. Cirkusdressörer och djurparkspersonal av äldre typ, som var noga med att från början 'sätta sig i ordentlig respekt' hos de stora rovdjuren, brukade framhålla att lejon och tigrar gick det väl an att handskas med; om dessa arter en gång fått i sig ett visst handlingsmönster så sitter det där, och skule ett lejon någon gång tillfälligt vara på dåligt humör, så märks det genast och man kan passa upp i tid.
   Men det gäller inte björnen. Med tjänliga medel kan denne visserligen låta sig tvingas in i ett för honom motbjudande beteende. Inte med ett tecken förråder han när det instängda humöret någon gång nalkas kokpunkten, och när attacken kommer är den blixtsnabb.
(Ur förordet till Nya Bestiarium av Björn von Rosen) 

Björnen

Om björnens lynne talas för och mot,
han mötes än med glam och än med knot.
Men björnen själv om detta intet vet.
Hans lynne är hans lilla hemlighet.

HARRY MARTINSON

 
Kondoren

Kondoren stiger högt från incans nät och giller
dit upp där ingen stör.
Han lyfter sig så högt att jorden blir ett piller
som svävar nedanför

HARRY MARTINSON

"Han lyfter sig så högt att jorden blir ett piller
som svävar nedanför"

Astronomen och författaren Peter Nilson tilldelades år 1986 Stora Harry Martinson-priset. I boken Stjärnvägar - En bok om kosmos, funderar Peter Nilson över tillvarons stora gåtor. Han gör det på ett sätt som kan ge hjälp att ana något av vad som finns i Harry Martinsons tolkning av Kondoren.

"Jag vet att perspektiven kan verka skrämmande. Vi är små och kortlivade, vår vardagsvärld är liten. Allt vi kände till och strävade efter är snart en episod i historien, och strax därefter kommer det att vara glömt helt och hållet. Eftervärlden - om det kommer någon eftervärld - minns inte ett ord av alla utredningar och betänkanden och politiska debatter som var vår tids dagsnyheter."

(Ur Peter Nilson: Stjärnvägar, kap. De flesta är redan döda)

Om man går i mörker utanför Stadsbiblioteket i Växjö kan man få se en ljustext på väggen:

VI BRÖT UPP FRÅN VÅRA BYAR,
MEN HELA VÅR JRD ÄR BARA
EN LITEN BY I UNIVERSUM. (Peter Nilson)

Björn von Rosen har i Nya Bestiarium  trettiotre djurdikter och illustrationer Hans förord visar hur Harry och Björn arbetade med olika versformer för sina dikter, från enkla   "gammaldags" rimmade till "moderna" orimmade.
Förordet innehåller en väl initierad bild av Bestiarium från allra mest avlägsen forntid
till moderna utgåvor, såsom Nya Bestiarium

Förordet är extra intressant just i år när Harry Martinson-sällskapet förlagt sin årshögtid till
i Vårdinge, strax utanför Gnesta, lördagen i Vårdinge by folkhögskola  och under söndagen  bland annat besök på Harry Martinsons väg 1, i den så kallade Martinson–villan vid sjön Sillen. Förordet i NYA BESTARIUM 1984 tar oss till just dessa trakter:

”Hur föddes tanken på Bestiarium? […] Det var på vårkanten 1963. Som ofta på den tiden då Martinsons bodde vid Gustafsberg, satt vi hos Harry och språkade om djur. Jag hade just då gjort en kortdikt , Geparden, och läste upp den. Harry svarade- jag minns det ögonblicket mycket väl – med Björnen.
Det är en dikt jag tycker mycket om, av skäl som jag gärna vill uppehålla mig ett tag vid. […] Björnen är ett djur för sig, i ett högst speciellt avseende.  Cirkusdressörer och djurparkspersonal av äldre typ, brukade framhålla att lejon och tigrar gick det väl an att handskas med; om dessa arter en gång fått i sig ett visst handlingsmönster så sitter det där, och skule ett lejon någon gång tillfälligt vara på dåligt humör, så märks det genast och man kan passa upp i tid.
   Men det gäller inte björnen. Med tjänliga medel kan denne visserligen låta sig tvingas in i ett för honom motbjudande beteende. Inte med ett tecken förråder han när det instängda humöret någon gång nalkas kokpunkten, och när attacken kommer är den blixtsnabb. 




HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018
Presenterades 2018 i maj under Årshögtiden Jämshög
i juni under Kulturveckan Nässelfrossa Olofström 
samt i september under Bokmässan Göteborg 

85 år  Kap Farväl! ~ 1933
80 år  Midsommardalen ~ 1938
75 år  Nomad  ~ 1943
70 år  Vägen till Klockrike ~ 1948
65 år  Cikada ~ 1953
60 år Gräsen i Thule ~ 1958
55 år Utsikt från en grästuva ~ 1963
45 år Tuvor ~ 1973
40 år Längs ekots stigar ~ 1978
(Urval efterlämnade dikter)
35 år Bollesagor ~ 1983
(Ur det efterlämnade materialet till
Vägen till Klockrike)
Rune Liljenrud 

Inga kommentarer: