fredag 10 juli 2009

Molnskådespelet om kvällarna


Harry Martinson talar om molnskådespelet om kvällarna, som det vore värt att alltid minnas. Men hur minns man moln? Jo genom att fotografera dem, svarar han och önskar sig en fotografisk konstbok, som handlade om bara moln, en tidlös årsbok om molnens gång. Det vore en önskebok om slumpens verk och vindens skördar, men också en tänkebok över temat hur synligt och verkligt har inte allting, som nu är borta, varit. Det är väl så vi halvmedvetet tänker när vi tar amatörfotografier av varandra under livets gång. Det är drömmen om stillbildens lilla punkttriumf över förgängligheten. (Dagboken, 1965)

Molnen vandra och vandra
på himmelens blå oceaner,
dem emellan färdas
fåglarnas fria tåg.
Hjärtat dröjer så gärna
vid allt som förklarar kvällen.
Trofast sakta vandra
moln över fältens råg.

Uppåt söker sig blicken,
följer den väldiga resan.
Detta är sommarens himmel
i fria och öppna år.
Drömmen om människan driver
genom den klara kvällen,
följer aftonens skyar
en efter en och förgår.


HARRY MARTINSON: Drömmen om människan
Ur Gräsen i Thule, 1958

Rune Liljenrud

onsdag 8 juli 2009

Poesin är det mest koncentrerade och ordknappa av litterära uttrycksmedel


Citatet ovan kunde vara inledning till förord i en bok om Harry Martinsons poesi och kamp för frihet, men så är det inte. Det är hämtat ur Johan Stenströms förord till Universitetets frihet - Tio tankar och en dikt, en antologi av Kulturforum vid Lunds universitet. Så här fortsätter Johan Stenström medan jag tänker på Harry Martinson:

"Bildspråket och den språkliga reduktionen bidrar till diktens kondenserade skönhet. Förtätningen gör den samtidigt innebördsrik. Det finns ett stort mått av självreferens i poesin men på samma gång pekar den ut över sitt eget innehåll. Meningen finner man bortom ordens lexikala betydelse. På så vis blir koncentrationen en potential för expansion. Den goda poesin ansluter villigt till nya referenser alltefter skiftande tider och sammanhang. Den begränsas inte av tid och rum."

Kulturforum är en mötesplats inom akademi och kulturvärld och jag hoppas att denna bok, som utkom därifrån år 2008, liksom den år 2006 utgivna Det eviga som traditionsbrott, skall finna många läsare. Axel Ebbes suggestiva skulptur "Mannen som bryter sig ur klippan" illustrerar allas vår frihetskamp, den som våra diktare ger oss så mycken inspiration och kraft till.

Tag och läs!
Bästa sommarhälsningar
Rune Liljenrud