torsdag 21 juni 2018

HARRY MARTINSON: Ur Midsommardalen (1938) "Solen: den eskatologiska stjärnan"



". . . allt levande ståtar med vad som egentligen är solens och ljusets förtjänst. Så gör vi alla, men glömmer alltsomoftast att det är solen. Den är växlaren och uppehållaren. Med den kan allt korrigeras till det = som inte har någon annan efterföljd än . Solen: den eskatologiska stjärnan, den innersta och yttersta fostergrunden. Den uppehåller allt samtidigt som den desavuerar allt."

HARRY MARTINSON: Ur "Midsommardalen" (1938)

De blomster som i marken bor 
kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor 
se solens fingrar sömma 
en vacker klädnad till den säng 
som vi ger namnet sommarns äng 
och som med solens gyllne tråd 
hopsömmas våd för våd. 

En sommarpsalm jag sjunga må 
i själens vinterdagar 
och låta tungsint tanke gå 
och mana sommarns hagar 
att träda fram till sinnets stöd 
i vinterns långa själanöd, 
att djupt i minnet skåda Gud 
i evig sommarskrud. 

HARRY MARTINSON: Sv. ps. 202


TILL SOLEN

Eldvältrerska. Du som är bukig av flammande glöd, som i ofattbar hetta slungar med jättekroppen i fanatiska gastöcken.
   Du storm av eld och frid av eld.
   Du väckerska och enda möjlighet.
   Du ideogrammernas moder och det fullständiga alfabetet.
   Du hav av dig själv, du ocean av dig själv i eld. Du dina egna lovsångers tänkerska och möjlighet. Du skugglösa. Du friska och elektriska.
   Du eldvingade. Åt alla håll flyger du samtidigt och offrar dig själv för att leva.
   Du ordens och köttets moder och fader, hur liten och gripande småaktig blir inte sången till dig. Och alla jordiska världens dån tillsammans bara som ett muspip i jordens kringflygande tuva. När skulle du väl höra dem i de hejdlösa eldorkaner som ständigt rasa och vältra sig fram genom ändlösheten på solens kokande slätter.

HARRY MARTINSON: Ur "Midsommardalen"



GOD MIDSOMMAR 
☀ 
Rune Liljenrud 


onsdag 20 juni 2018

HARRY MARTINSON: "Självförsvar"



HARRY MARTINSON: "Jag skriver ytterst sällan en dikt utan att ha något verklighetsunderlag ur mitt eget liv. [...] Kulturen är ingen fara med - det är värre med människan."

Harry Martinsons NOMAD 1943 jubilerar 75 år
* NOMAD 1943 ~ 75 år
NOMAD 1943 Illustrerad av Torsten Billman
"en världsskyffel över havetmed Durhamkol "

Denna upplaga av Nomad har av författaren
blivit genomsedd och delvis omredigerad. En del
dikter som författaren hunnit tröttna på, ha ute-
slutits. I deras ställe ha ett antal dikter som rätte-
ligen hör hemma i Nomad, men som vid tiden
för första upplagans tryckning voro tryckta eller
inlämnade på annat håll, nu sent omsider lagts
till samlingen.
Förf.


NOMAD 1931
Under detta år 2018 med Nomad 1943 som en av 10 jubilerande böcker av Harry Martinson, är det intressant att jämföra de båda utgåvorna av Nomad, 1931 och 1943. Illustrationerna i utgåvan 1943 har gjorts av Torsten Billman (1909-1989), en konstnär med egna erfarenheter av livet till sjöss och arbete på flera båtar. Nomad 1943 är tillägnad SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET.

I Harry Martinson-sällskapets utgåva 1997 av Harry Martinsons dikter 1929-1945 skriver Johan Lundberg i ett efterord "En rörlighetens och hemlöshetens lyrik", om förhållandet mellan de två Nomad -utgåvorna, 1931 och 1943:
"I jämförelse med den äldre versionen av Nomad har blott 17 stycken av den ursprungliga bokens sammanlagt 53 dikter medtagits i den nya utgåvan, viket alltså innebär att mer än två tredjedelar av originaltexten utgått. Av de 17 bevarade poemen har ändringar gjorts i flera, av vilka två texter utsatts för omfattande bearbetningar (Ur 'Minnenas tåg' samt 'Brev till en yngling' vilken i den nya boken bär titeln 'Till en ung jägare').
[...]
En minoritet av dikterna i 1943 års samling har hämtats från Nomad, medan lejonparten, sammanlagt 24 stycken av den nya bokens texter kommer från andra håll: sju stycken härrör från Natur, fyra från Modern lyrik, tre från Resor utan mål, två från Kap Farväl! och en från Svärmare och harkrank. Till detta kan läggas sju tidigare i bokform ej publicerade texter."
De två dikter ur Kap Farväl! - som i år 85-årsjubilerar och som Harry Martinson låter ingå i Nomad 1943, är "Från udden ropa -" samt "Brev från en boskapsbåt".
Från Svärmare och harkrank, har Harry Martinson i Nomad 1943 tagit med dikten "Liv"

LIV
Ej vallar, bräddar har den flod,
som håller mänskans ande grön.
Den återblommar varje år.
När tiden räfflar åsens krön
och jättedösen sjunken in
sjuk rosslar under skuldran grå,
skall dock den gröna anden stå
och bräddfullt grön dess flod.
Så mycket skall förglömmas, dö,
de frejdade heroers ö
åt papegojor skänkas.
Men grönskans öde, lummets skir
ej efter våldens önskan blir.
Dess liv kan aldrig länkas.
Johan Lundberg skriver i sitt efterord i NOMAD 1943:
[...]
Utifrån ett klassperspektiv kan noteras hur Martinson i poemet "Pråmsång" gör sig till talesman för den arbetare som befinner sig längst ner på klasstegen: pråmföraren som fraktar latrin. [...] i denna text finns paralleller till slutet av "Hades och Euklides", där huvudpersonen lägger sig ner och lyssnar mot jorden, varifrån han hör ljudet av källor, hav och vind. På liknande sätt talas i "Pråmsång" om hur jaget lägger sin "kind ner / och blommar själv på guds tundra".

PRÅMSÅNG
Vem är hängivnare än jag -?
de enklaste spelen, de grovaste jobben!
Jag fraktade stinkande latrin på pråmen Sest I
ut ur världsstaden Bristol;
häggarna sprutade sin parfym över oss
och stjärnorna tändes i oktober.
Jag sjöng en psalm i den stilla natten
tills pråmen doppade sin bak i havet -
och många sådana nätter ha kommit -
hören, skymningskvinnor! skymningsblommor,
gräs som bugen er i mörkret:
armt mitt liv och ödslig strid.
Men jag lägger min kind ner
och blommar själv på guds tundra.

Dikten PRÅMSÅNG finns både i NOMAD 1931 och i NOMAD 1943.
Illustration av Torsten Billman PRÅMSÅNG i NOMAD 1943
I Sjömanshemmet vid Masthuggstorget i Göteborg med Torsten Billmans monumentala alfresco-målning Till sjöfolket - Havets arbetare, konkretiseras detta.
Havet är stort, evigt och stort - traderna äro blott linjer / dragna för bröds skull...
HARRY MARTINSON: Ur NOMAD 1943 Illustration av Torsten Billman

S J Ä L V F Ö R S V A R

Harry Martinson har i en artikel "Självförsvar" i Templar-Kuriren 1932, nr 12 kommenterat nära hälften av dikterna i NOMAD 1931. Häri finns intressanta upplysningar om tillkomsten av diktsamlingen "Nomad" 1931. Större delen av denna artikel finns omtyckt i Fronten 1932, nr 8. 

HEMBYN
Harry Martinson skriver: Personligen deltog jag i världslivet efter Versailles i så måtto att jag var sjöman och strax efter fredsslutet befor de då ej minsvepta riskzonerna, varvid jag naturligtvis också upplevde den nya mentaliteten i världshamnarna. Min dikt "Hembyn" är skriven under direkta intryck av detta.


KRIGSMÅLAD KONVOJ
Dikten har Harry Martinson skrivit med tanke på torpederingen av de tre svenska ångarna Aspen, Viken och Västerland, varvid tio eldare skållades till döds vid pannexplosionerna. Harry Martinson kände personligen tre av dem som dödades.

KOL
Harry Martinson skriver att dikten är ingen "måfåskapelse"; när man varit eldare i sex år vet man, vad kvalitet i stenkol kan betyda.

NORRLANDSTIMMER
Dikten "Norrlandstimmer kan väl ha sitt berättigande, då jag farit mycket med trälaster.

SYNMINNE
Dikten är skriven under direkt intryck av att Harry Martinson första gången besökte Stockholm, oktober 1920, som jungman på skonertskeppet Willy.

SJÖMAN TALAR TILL KAPDUVOR
Dikten visar det intryck Harry Martinson hade i minnet av havets duvor från det att han passerade Cape Good Hope med engelska ångaren Fernmoor, januari 1924.

SAGA OM ASIEN
Harry Martinson besökte 1924 Indien och det starkaste intrycket bland de tusenden, menar han att han fick av de aderton fullkomligt vilda bengaliska kungstigrarna i Bombays Zoo och vid upprepade tillfällen har han överväldigats av detta präktiga minne. Elefanter stod tjudrade på gräsmattorna, gångarna myllrande av fridagsfirande parias, och hettan var tungt mängd med den lukt, som i heta dagar dunstar upp från infödingkvarterens hårdstampade jordgator, på vilka spillningen från de tusentals oxspannen snart stiger torkad och pulveriserad till damm.
En kuli matade tigrarna, kastade åt dem ett styckat svin. De aderton bengalerna drabbade samman om bytet, röto så det isade i ådrorna, ty dessa tigrar var inte födda i Zoo. Endast fjärilarna och elefanterna var oberörda, de vackra fladdrarna besökte som om ingenting hänt var och varannan ört mellan de tjudrade elefanternas massiva kroppar. Detta var något av intrycket från Bombay.
För knappt ett par år sedan såg Harry Martinson den etnografiska och vetenskapliga filmen Rango. Där förekommer flera djungelupptagna scener med tigrar. Efteråt, när Harry Martinson kom till sitt hotell, skrev han dikten. Ett starkt intresse för Asien ligger också bakom.

ATT VARA
Dikten är en konstruktion inspirerad av ett barndomsminne. Harry Martinson fick en gång åka med ett par mil med föraren på ett grustågslok på Sölvesborgs-Älmhults järnväg.

VATTENFALLEN
Dikten emanerar från en av Harry Martinsons härligaste upplevelser. Han befann sig i juni månad 1923 på vandring mellan Indajal och Horisonte i Brasilien för att söka arbete på en Yerbakvarn i Bella Horisontes högland. På vägen, fyra svenska mil norr om Joinville, störtar ett vattenfall fram ur de överväxta urskogsbranterna. Jag satt där gripen, i tillbedjan, över en halv dag. Där hände inget spännande äventyr. Men det var en stor upplevelse, jag skulle vilja säga - av Gud.

LIVSÖDE
Harry Martinson skriver om sin dikt LIVSÖDE: Den långa dikten är sant min i så måtto att jag upplevt en del av vad som står i den. T.ex detaljen med humlan i det rentvättade bläckhornet som skall föreställa grammofon: en lek jag hittade på och ofta lekte. Kanske i oförstånd, då det ju kunde vara synd om humlan. Men dock som lek en nödvändighet i min bortackorderade barndoms vantrivsamma tillvaro. Att jag vid fjorton års ålder arbetade på textilfabrik, att jag läste Jack London och Cooper och såg Chaplin, och att jag hade erotiska äventyr är också mitt liv. Även att jag gått arbetslös och sålt kängsnören. Det andra i dikten är konstruerat kring detta.

DÖDEN
Harry Martinson: I dikten "Döden" har jag inspirerats av en djupt religiös period jag hade vid omkring elva års ålder. Jag var då bortackorderad hos en baptistfamilj. Stämningar och intryck därifrån har vid upprepade tillfällen sedan jag blivit vuxen återkommit i drömmar.

NÄR JORDEN SKRATTADE
Dikten "När jorden skrattade" kommer väl av min kärlek till barn och min tro på barnsläktet. Även av att jag ofta på mina vandringar vilat just vid skolor. (Hoppets enda hus.)

BREV TILL EN YNGLING
Harry Martinson: "Brev till en yngling" är verkligen tänkt som brev till en yngling, vilken jag aldrig fann annat än springande med bössan i tid och otid.

BEKÄNNELSE
Harry Martinson: Dikten "Bekännelse" är en Freudpåverkad konstruktion, men jag läste Freud och fann mig själv i mycket. Varför skulle jag då inte skriva det. Dessutom är det i dikten skildrade förloppet i huvudsak sant. Naturligtvis kan det komma med oväsentligheter, det ligger i det lyriska vibratots natur och privilegium.

SKAPELSENATT
Harry Martinson: "Skapelsenatt" kan synas chockerande. Men tar man i beaktande att sexualdriften är en gudaström som går genom evigheten, då förstår man dess tendens. Jag erkänner likväl att ämnet är för stort att behandlas knapphändigt.

BADSTRAND
Harry Martinson: Dikten "Badstrand", som jag anser mig formellt ha utvecklats ifrån sedan jag skrev den, är rätt svag. Men annars: ämnet behöver väl inte vara tabu. Grekerna skrev om sylfider, najader och nymfer. Dessa framställdes alltid nakna. Att skildra kläder tillhör modevetenskapen.

BARN
Harry Martinson: Dikten "Barn", som jag håller för en av samlingens bästa, vill jag nämna några ord om. Meningen är att barn äro mer värda än både Lenin och Ramakrishna. Emedan de representera alla möjligheter och man kan vänta sig den verkliga utopiska renässansen och nyskapelsen just ur deras unga fridom: Det infallsrika, geniala. 
   Samlingens övriga dikter svarar jag också för. Jag skriver ytterst sällan en dikt utan att ha något verklighetsunderlag ur mitt eget liv.
   I en av slutdikterna, där jag skildrar mig vevande på ett gnisslande vattenhjul, står t.ex. modellen till brunnskaret på Näffeboda gård i Blekinge, där jag som sockenbarn arbetat.



Jag minns ett brunnskar med gnisslande trä;
jag vindade vatten morgon och kväll
på vindspelets tjutande hund.
Och gräset omkring var berusat av vind,
med brutna axlar hängde en grind,
ett gångjärns rostiga öga såg spräckt in
i enarnas lund.

Harry Martinsons "Nomad" 1931 hade fått ett blandat mottagande. Det fanns de som såg diktsamlingen som verk av en mästare och till dessa hörde lyriska finsmakare som Anders Österling. I Uppsalastudenternas tidning framfördes raljerande kritik och Harry Martinsons artikel "Självförsvar" i Templar-Kuriren vill förklara att diktsamlingen har kommit till med spontan inspiration och utesluter allt estetiskt beräknande effektsökeri. Man skulle kunna uttrycka det så: "Vad jag sett och upplevt, det vittnar dikterna om".

 Harry Martinson avslutar sin artikel "Självförsvar" på detta sätt: "Frågan är om vi skall göra enbart som de dikteriska, ljusa (ofta falska) idealen bjuda: skriva överjordisk platonism och lyriskt gjuten humanism; eller om vi måste låta livets och erfarenhetens ofrånkomliga element tala sanning först. Jag föreslår att vi tala sanning först och ser oss själv sådana vi är. Bakom smutsiga tabudukar är jag övertygad om att en naken, en ny, en ren människa står.

   Kulturen är ingen fara med - det är värre med människan."


Rune Liljenrud




söndag 17 juni 2018

HARRY MARTINSON: "Hoppets enda hus"



NÄR JORDEN SKRATTADE

Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.

Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.

Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett
dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.

HARRY MARTINSON: Ur NOMAD, 1931 

Personlig kommentar (Månadens Martinson, Juli 2015)

Vaganten, sökaren, poeten lyssnar till människohoppet. Han sitter med benen i ett dike då han hör en småbarnsskola skratta till – på en rast – och han hör uppriktighet och naivism, och han dricker det ”till sitt beska bröd”.
Denna varmt lysande dikt gick direkt till mitt hjärta, och i sin geniala enkelhet manifesterar den en filosofi och en förtröstan i människohoppet.
                                                 Donald Fransson



Vår hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet Donald Fransson, betonar i sin kommentar till Harry Martinsons dikt ur NOMAD 1931, NÄR JORDEN SKRATTADE, "en förtröstan i människohoppet", och han har i detta rätt tolkat dikten. Harry Martinson själv bekräftar så i en egen kommentar till dikten, som finns i tidningen Templar-Kuriren den 26 mars 1932, där han skriver:

"Dikten 'När jorden skrattade' kommer väl av min tro på barnsläktet. Även av att jag ofta på mina vandringar vilat just vid skolor. (Hoppets enda hus.)"


Bakgrunden till tidningsartikeln "Självförsvar" med diktkommentaren är att NOMAD, 1931 fått ett blandat mottagande och Harry Martinson går i denna artikel till "Självförsvar" och framhåller "Jag skriver ytterst sällan en dikt utan att ha åtminstone något verklighetsunderlag ur mitt eget liv."

Sven Stolpe skriver i sin bok Det svenska geniet 1935, om Harry Martinson: 

"Hans debut med samlingen Spökskepp väckte ingen större uppmärksamhet och i antologien Fem unga dominerade han icke. Det var först efter åtskilliga svårigheter som samlingen Nomad kunde tvingas in i det allmänna medvetandet. Striden stod i själva verket ytterst hård, och en bunt tidningsklipp av ansenliga dimensioner, som ligger framför mig, visar, hur ursinnigt denne blide sjömanspoet chockerade, retade och utmanade särskilt pressens nummerkarlar och redaktionens övriga pålitliga stödtrupper. Hundratals gånger förlöjligades och parodierades Martinsons dikter på kåsöravdelningarna, och studenttidningen Ergo - Phosphoros' arvtagare i Uppsala - förde en hel kampanj, som icke bör glömmas, mot den fräcke nykomlingen. Motstånd från dessa parter bestyrkte Martinsons vänner och beundrare i deras uppfattning, att han ägde osedvanligt stora poetiska gåvor."


I boken 40 svenska författare 1980 skriver Sven Stolpe om sitt första möte med Harry Martinson på Bonniers förlag, där Stolpe redigerade en litterär tidskrift: 

"Jag såg genast, att jag hade - för första gången i mitt liv - mött ett ungt litterärt geni. Jag presenterade honom med all den kraft jag ägde för mina chefer, herrarna Bonnier.
[...]  
Det är underligt att tänka på hur ursinnigt Martinson förlöjligades för sina tidigare dikter, särskilt i Uppsala. Jag utkämpade många duster med hånfulla akademiska besserwisser och vredgades när jag såg alla parodier och karikatyrer i pressen."


Harry Martinson har i sin artikel "Självförsvar" i Templar-Kuriren 1932, nr 12 kommenterat nära hälften av dikterna i NOMAD 1931. Häri ges intressanta upplysningar om tillkomsten av diktsamlingen "Nomad" 1931. Större delen av denna artikel finns omtyckt i Fronten 1932, nr 8. 





Nomad utkom i starkt förändrad upplaga 1943, med illustrationer av Torsten Billman och då tillägnad SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET.

I Harry Martinson-sällskapets utgåva 1997 av Harry Martinsons dikter 1929-1945 skriver Johan Lundberg i ett efterord "En rörlighetens och hemlöshetens lyrik", om förhållandet mellan de två Nomad-utgåvorna: 

"I jämförelse med den äldre versionen av Nomad har blott 17 stycken av den ursprungliga bokens sammanlagt 53 dikter medtagits i den nya utgåvan, viket alltså innebär att mer än två tredjedelar av originaltexten utgått. Av de 17 bevarade poemen har ändringar gjorts i flera, av vilka två texter utsatts för omfattande bearbetningar (Ur 'Minnenas tåg' samt 'Brev till en yngling' vilken i den nya boken bär titeln 'Till en ung jägare').
[...]
En minoritet av dikterna i 1943 års samling har hämtats från Nomad, medan lejonparten, sammanlagt 24 stycken av den nya bokens texter kommer från andra håll: sju stycken härrör från Natur, fyra från Modern lyrik, tre från Resor utan mål, två från Kap Farväl! och en från Svärmare och harkrank. Till detta kan läggas sju tidigare i bokform ej publicerade texter."


Dikten NÄR JORDEN SKRATTADE, vari hoppet betonas av Donald Fransson, som får stöd i diktares egen kommentar, finns endast i NOMAD, 1931 men inte i NOMAD, 1943.



Rune Liljenrud


onsdag 23 maj 2018

NÄSSELFROSSA 11 ÅR ~ KULTURVECKA Olofströmsbygden den 24 juni - 1 juli 2018 "Kvinnan och Demokratin" är årets tema

År 2018


"Kvinnan och Demokratin"

 är temat för 2018 års Nässelfrossa,
 som är den elfte i ordningen, 
sedan starten år 2008.


www.nasselfrossa.se

NÄSSELFROSSA - STORARTAD KULTURVECKA 
FÖR ELFTE ÅRET I OLOFSTRÖMSBYGDEN!



År 2008 hölls den första Nässelfrossa, Kultutveckan i Olofström, 22 -29 juni med temat "På gränsen" och programmet angav "Reta, bränna och frossa - en kulturvecka med sting".  Bilder av programblad finns nedan!
År 2009 Nässelfrossa med temat "Vid vattnet", 21-28 juni
År 2010 Nässelfrossa med temat "Eld och lågor", 27 juni -4 juli
År 2011 Nässelfrossa med temat "Jorden vi ärvde", 26 juni -3 juli
År 2012 Nässelfrossa med temat "Över stock och sten", 24 juni-1 juli
År 2013 Nässelfrossa med temat "Från smalspår till bredband", 23-30 juni
År 2014 Nässelfrossa med temat "Ordrikedom genom sekler", 22-29 juni
År 2015 Nässelfrossa med temat "I flyktens spår", 21-28 juni
År 2016 Nässelfrossa med temat "Människan och maskinen", 26 juni-3 juli  

År 2017 Nässelfrossa med temat "Världens klimat Vår miljö", 25 juni-2 juli 
År 2018 Nässelfrossa med temat "Kvinnan och Demokratin", 24 juni-1 juli 
"Nässelfrossa har varje år ett nytt gemensamt tema, som mer eller mindre genomsyrar arrangemangens profil. På detta sätt skapas nya programinslag och publiken får en inbyggd förnyelse av såväl innehåll som arrangemang. 
[...] 
Välkommen till det kulturarrangemang som i fjol fick Region Blekinges stora kulturpris och till denna sommarens kanske mest spektakulära kulturvecka i Kvinnans och Demokratins tecken - Nässelfrossa 2018!"
Ur Välkomsthälsning i programfolder 2018 
av ordförande i Föreningen Nässelfrossa,  
Rolf Persson

År 2008


År 2009
År 2010

År 2011

År 2012

År 2013

År 2014

År 2015

År 2016

År 2017

År 2018

Väl mött på 11-års jubilerande

NÄSSELFROSSA 2018 

www.nasselfrossa.se


Rune Liljenrud

söndag 20 maj 2018

HARRY MARTINSONS tankar i GYRO om Liljekonvaljen




Liljekonvaljen väljer att bli liljekonvalj just på platsen där hon växer, genom de strålningsvågor som hon väljer och det vatten som hon väljer. När liljekonvaljen står färdig så har den krönt växtmarkens till liljekonvalj utvalda materia, med solstrålningens krona. Detta är det val liljekonvaljen gör som individ. 

HARRY MARTINSON: Ur GYRO 





Pingstdagen 20 maj 2018
RUNE LILJENRUD




måndag 7 maj 2018

Harry Martinson-sällskapets Årshögtid 5-6 maj i Jämshög med strålande vårsol, bjöd utdelning av Harry Martinson-priset, föredrag, besök i Harry Martinsons skolor och konstutställning med Eva Martinson

ORDFÖRANDE SEMIR SUSIC HÄLSAR VÄLKOMMEN
DISA LUNDGREN ÅRSMÖTETS ORDFÖRANDE 
ELISABETH JOHNSSON SEKRETERARE
ABF-KÖREN KARLSHAMN SJUNGER 
VALBEREDNINGENS ORDFÖRANDE 
ULF REDMO

NYVALD I STYRELSEN
JONAS GREN
PRISBELÖNT ÅR 2014 I SKRIVARTÄVLINGEN
"I DIALOG MED HARRY MARTINSON"
RÄNTMÄSTERE JOHNNY KARLSSON 
HAR STOR OMSORG FÖR ÅRSHÖGTIDEN 
EVA RISBERG
STOCKHOLMSGRUPPEN 
IRMELI ROMO
ANSVARIG BOKMÄSSAN 
EVA STRÖM TILLDELAS 
HARRY MARTINSON-PRISET 2018
EVA STRÖM FÖRELÄSER OM HARRY MARTINSON 
"NÄRHET OCH AVSTÅND"
HARRIET MARTINSON GLÄDS MED PRISTAGAREN 
HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018
85 år  Kap Farväl!  ~ 1933
80 år  Midsommardalen  ~ 1938
75 år  Nomad  ~ 1943
70 år  Vägen till Klockrike  ~ 1948
65 år  Cikada ~ 1953
60 år  Gräsen i Thule  ~ 1958
55 år  Utsikt från en grästuva  ~ 1963
45 år  Tuvor  ~ 1973
40 år  Längs ekots stigar  ~ 1978
(Urval efterlämnade dikter)
35 år  Bollesagor  ~ 1983
(Ur det efterlämnade materialet till
Vägen till Klockrike)

RUNE LILJENRUD FÖRELÄSER OM ÅRETS
TIO JUBILERANDE HARRY MARTINSON-BÖCKER 
BENGT BEJMAR LÄSER
HARRY MARTINSONS DIKT 
SKOLSALEN
Ur "Längs ekots stigar" (1978)
Skolsalen

Under höga järnkaminen
blinkade björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.

Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev under tystnad 
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.

Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.

HARRY MARTINSON

JOHANNES ANYURU TALAR OM SIN BOK
"DE KOMMER ATT DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR" 
OCH ANKNYTER TILL HARRY MARTINSONS "ANIARA"

ÖVERNATTNING I UNDERBAR VÅRMILJÖ
STRÅLANDE MORGON JÄMSHÖGS FOLKHÖGSKOLA 
SÖNDAG 6 MAJ ~ HARRY MARTINSONS FÖDELSEDAG
HELDAGSUTFLYKT TILL HARRY MARTINSONS SKOLOR 
ÅLDERMAN STEFAN SVENSSON INFORMERAR

Besöken i Harry Martinsons skolor var mycket givande. 
En höjdpunk bjöd Ubbeboda skola, där Harry började sin 
första skoltid, några kilometer från Gylsboda, där han 
och de sex systrarna fick bo hos moster Hilda. 
1 aug. 1911 - 20 febr. 1912 gick Harry i Ubbeboda skola. 

Moster Hilda klarade inte av vad hon åtagit sig. 
 Kommunen tog över och syskonen skingrades 
till olika fosterhem med flera skolbyten. 

Vi besökare blev djupt gripna av en tanke:
 Fanns det mellan Betty och Hilda en systraöverenskommelse 
om barnen, som Hilda sedan inte kunde klara av? 
 Hur tänkte Mor Betty och Moster Hilda?


GYLSBODA 
EVA MARTINSONS KONSTUTSTÄLLNING 

HAVSVINDEN 

Över ändlösa oceaner framgungar havsvinden -
breder ut sina vingar i natten och dagen,
höjer och sänker sig
över de eviga havens ödsliga gungande golv.
Det nalkas morgonen
eller det nalkas aftonen 
och havsvinden känner i sitt ansikte - landvinden.

Klockbojarna tona morgon och aftonsånger,
en kolångares rök
eller en fenicisk beckelds rök dunstar vid horisonterna,
ensam manet gungar med blålysande rötter tidlös omkring.
Det nalkas afton och morgon.

HARRY MARTINSON (Ur Natur, 1934)




EVA OCH HARRIET MARTINSON
BERIKAR ALLTID VÅRA SAMMANKOMSTER
KÖ TILL MATTÄLTET UTANFÖR GYLSBODA SLIPERI
KOCKEN MAXIMILIAN GERMEROTH BJUDER UR REJÄLA GRYTOR
VÄLSMAKANDE LUNCH, ASSISTERAD AV SIN FADER RUDOLF
KONSTNÄRINNAN METTE AARRE
VISAR "GULA HUSET"

KRISTIN OLSONI HAR SKRIVIT EFTERORD 
"EN VANDRING I FÖRNEDRING OCH FÖRSONING"  
   I HARRY MARTINSON-SÄLLSKAPETS UTGÅVA AV
"VÄGEN TILL KLOCKRIKE"
OCH HON HAR DRAMATISERAT

NEBBEBODA SKOLA
IRMELI ROMO FÖRBEREDER
BOKMÄSSANS HM-PROGRAM


KARIN SVERENIUS HOLM'S MÅLNING
AV HARRY MARTINSON 
LÄRARE KARL J STAAF
STAV I NÄSSLORNA BLOMMA

ALLTIDHULTS SKOLA 
YLVA SILVERBERN OCH JOHNNY KARLSSON 

JÄMSHÖGS SKOLA
FÖRFATTARMUSÉET 
FJÄRDE SKOLAN FÖR HARRY MARTINSON 


VARMT TACK!
Rune Liljenrud