I en intervju om diktsamlingen Dikter om ljus och mörker, säger Harry Martinson: ”Om det riktigt svåra skriver man lyrik”

 

"Under brinnande krig ber han om dikter", är den ukrainska poeten Ilya Kaminskys avslutande ord i manande inledning till antologin

Dikter ~ En antologi för Ukraina.

Med denna antologi visar 102 poeter och översättare på många olika språk sitt stöd till det ukrainska folket. Bland dessa är Göran Greider, 2022 års mottagare av Elin Wägner-sällskapets Väckarklocka, och Jila Mossaed, flykting från Iran och sedan 2018 medlem av Svenska Akademien.

Göran Greider skriver:

"Detta vidriga anfallskrig måste i viss mening

betraktas som fullständigt overkligt,

ty det förtjänar inte att räknas till det verkliga."

Jila Mossaed skriver:

"Sökte ett taklöst rum

För att låta min själ

flyga iväg

När tiden är ute."

"Dikten har i alla tider kunnat tradera motstånd och medmänsklighet. En fri dikt är i sig själv ett försvar för det fria ordet", skriver de två poeterna och redaktörerna för  Dikter ~ En antologi för Ukraina, Karin Brygger & Helga Krook.

Tag och läs!

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: Aningsbarnen

 

Aningsbarnen 

Det sägs, det fanns en gång en fredens tid,

en gyllenålder undanskymd av myten.

Nu vet vi endast: detta finns ej mer.

Avsläktad från sin grund går människans stam 

och samlar våndorna ur mellanskeden 

som skymma sikten mot den glömda freden 

och fredens glömda konst: vår urmystär. 

Det sägs, det finns hos barn emellan åtta 

och tio år en underlig glans 

av ro och samling, själfullhet och stillhet, 

som varslar om en ro som undangömdes 

i fjärran urtid innan myter fanns. 

Och från en tid förmultnad och förstummad 

kan barnet ana någon ton som dröjt 

sig kvar i minneslivets urtidskårar 

dem ingen strid och ingen vånda böjt. 

Nu lysa hektiskt stjärnorna kring tiden, 

men någon gång då hetsen rastar stum 

kan aningsbarnet genom tiden höra 

urmödrars nynnande i fjärran rum.

HARRY MARTINSON: Aningsbarnen

Konsumentbladet 1936, nr 25

samt

Skillingtrycket och Vildgåsresan 1994 

Johan Lundberg kommenterar denna dikt i

DEN ANDRA ENKELHETEN

Studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945 

Gott Nytt År 2023

önskar

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: Barnens högtid

 

Barnens högtid

Då var om jularna en så glasklar klang: ett inre jubels liv,

att själen var som en bjällra. Den kittlade strupen till skratt.

Vägspårets isfrost var som tunna rån

och istappen blev sugepinnen som våra heta läppar besegrade.

Alla tillfrusna skogsdammar var stora och breda 

som liggande lantliga skyltfönster åt vattenbaggen. 

Vi såg den på bottnen, den levde än och kröp

i övertakad vattenskog bland fridstyst slam.

Och vi förväntade allt medan vi slog kana däröver.

Träbottentofflorna med sina fula skrubbsår av grus 

upplevde friktionens död på det stelnade vattnets glatta glas.  

Och naturen förstod vår oskyldighet och dammen gav gensvar

som vore den klangbotten i en mossig brun nyckelharpa

                                                                av vatten och skog.

I vårt hjärtas dröm var julljuset redan tänt, mer än det 

någonsin skulle komma att tändas av en verklighet.

       Och i rimfrostens trädgård teg vår domherre  

       emedan dess sång annars aldrig skulle ha tagit slut -

Och allt i övrigt var sådant, att dess like

        aldrig sedan dess har funnits

        för dem som voro med.

HARRY MARTINSON:

Östgöten 20.12.1940, bil. (Julnr)

samt Skillingtrycket och Vildgåsresan 1994

Johan Lundberg kommenterar denna dikt i

DEN ANDRA ENKELHETEN 

Studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945 

GOD JUL

önskar

Rune Liljenrud

                                                                         

"VAD KROKOT ÄR SKALL RAKT VARDA"

 

Den israeliske författaren Samuel Josef Agnon, först på jiddisch och sedan på hebreiska, erhöll år 1966 Nobelpris i litteratur ”… för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv.” Legenden om Menascheh Chajim och hans hustru Kreindel Tscharne i romanen Vad krokot är skall rakt varda, 1909 är en ömsint berättelse av sällsam mystik om ett gripande människoöde. Makarna driver en kryddhandelsbod, men när Menascheh Chajim lät införskriva en ny kvarn till att mala kanel och peppar och kaffebönor på, varigenom han hoppades någorlunda kunna hävda sig i konkurrensen med andra försäljare, då spred sig ryktet vida omkring, att en djävul från helvetet dreve kvarnens hjul och att gasterna dansade där samt liknande skändligheter. Romanen översattes till svenska 1966 av Olga Raphael-Linden, tillsammans med Marcus Ehrenpreis, född 1869 i Galizien i dåvarande Österrike-Ungern i nuvarande Ukraina, överrabbin i den judiska församlingen i Stockholm 1914-1948 och avled 1951 i Stockholm.

Marcus Ehrenpreis var god vän med Pär Lagerkvist och det var i samband med Pär Lagerkvist-samfundets temadag i Växjö som Samuel Josef Agnons roman Vad krokot är skall rakt varda, aktualiserades. Med detta sitt förstlingsverk slog Agnon med en gång igenom som en epiker av högsta rang och budskapet är tidlöst giltigt.

Vid omläsning nu av Samuel Josef Agnons Vad krokot är skall rakt varda, den lilla berättelsens stora mästerverk med djup människokännedom, går tankarna osökt till Harry Martinsons människoskildring i Nässlorna blomma och beskrivningen där av väderkvarnen på Gasta höjd. Folk foro, vänligt hälsande förbi och togo nedåt till motorkvarnen. Martin i Harry Martinsons Nässlorna blomma har under sin vistelse på Tollene gård ärende till Västra Möllan, där han möter mjölnaren som är upprörd över motorkvarnsdjävulen som förhindrar hans vidare utkomst som mjölnare.  Konkurrens kunde man inte tala om i det fallet. Man kunde snarare säga att Gud i sin nya elektriska nåd behagat hädankalla väderkvarnen Västra Möllan och satt den att stå som sin egen gravvård på kullen sin. Med sitt lilla förstånd försökte Martin beklaga att en sådan rättvisa inte fanns. Han gjorde det genom att säga: - Ja, jag tycker den motorkvarnen gör sämre mjöl. Vilket var en sak som han egentligen inte hade en aning om, men som han antog. – Ja, är det inte själva djävulen i helvete, sade August. – Jo, det är det, medgav Martin skyggt.

Att jämföra Samuel Josef Agnons skildring av Menascheh Chajims kvarn för att mala kanel och peppar och kaffebönor med, och Harry Martinsons mjölnare Augusts väderkvarnen på Gasta höjd, ger många existentiella tankar. Människorna runt omkring  kvarnarna är från så skilda århundraden och ur vitt skilda kulturer, deras kamp för svåra livsuppehället, människors oro och vantro med avundsjuka i ägande och ekonomisk konkurrens går igen, men också tron på att till sist skall ändå någon slags universell rättvisa komma att segra Vad krokot är skall rakt varda.

 

Rune Liljenrud