"VAD KROKOT ÄR SKALL RAKT VARDA"

 

Den israeliske författaren Samuel Josef Agnon, först på jiddisch och sedan på hebreiska, erhöll år 1966 Nobelpris i litteratur ”… för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv.” Legenden om Menascheh Chajim och hans hustru Kreindel Tscharne i romanen Vad krokot är skall rakt varda, 1909 är en ömsint berättelse av sällsam mystik om ett gripande människoöde. Makarna driver en kryddhandelsbod, men när Menascheh Chajim lät införskriva en ny kvarn till att mala kanel och peppar och kaffebönor på, varigenom han hoppades någorlunda kunna hävda sig i konkurrensen med andra försäljare, då spred sig ryktet vida omkring, att en djävul från helvetet dreve kvarnens hjul och att gasterna dansade där samt liknande skändligheter. Romanen översattes till svenska 1966 av Olga Raphael-Linden, tillsammans med Marcus Ehrenpreis, född 1869 i Galizien i dåvarande Österrike-Ungern i nuvarande Ukraina, överrabbin i den judiska församlingen i Stockholm 1914-1948 och avled 1951 i Stockholm.

Marcus Ehrenpreis var god vän med Pär Lagerkvist och det var i samband med Pär Lagerkvist-samfundets temadag i Växjö som Samuel Josef Agnons roman Vad krokot är skall rakt varda, aktualiserades. Med detta sitt förstlingsverk slog Agnon med en gång igenom som en epiker av högsta rang och budskapet är tidlöst giltigt.

Vid omläsning nu av Samuel Josef Agnons Vad krokot är skall rakt varda, den lilla berättelsens stora mästerverk med djup människokännedom, går tankarna osökt till Harry Martinsons människoskildring i Nässlorna blomma och beskrivningen där av väderkvarnen på Gasta höjd. Folk foro, vänligt hälsande förbi och togo nedåt till motorkvarnen. Martin i Harry Martinsons Nässlorna blomma har under sin vistelse på Tollene gård ärende till Västra Möllan, där han möter mjölnaren som är upprörd över motorkvarnsdjävulen som förhindrar hans vidare utkomst som mjölnare.  Konkurrens kunde man inte tala om i det fallet. Man kunde snarare säga att Gud i sin nya elektriska nåd behagat hädankalla väderkvarnen Västra Möllan och satt den att stå som sin egen gravvård på kullen sin. Med sitt lilla förstånd försökte Martin beklaga att en sådan rättvisa inte fanns. Han gjorde det genom att säga: - Ja, jag tycker den motorkvarnen gör sämre mjöl. Vilket var en sak som han egentligen inte hade en aning om, men som han antog. – Ja, är det inte själva djävulen i helvete, sade August. – Jo, det är det, medgav Martin skyggt.

Att jämföra Samuel Josef Agnons skildring av Menascheh Chajims kvarn för att mala kanel och peppar och kaffebönor med, och Harry Martinsons mjölnare Augusts väderkvarnen på Gasta höjd, ger många existentiella tankar. Människorna runt omkring  kvarnarna är från så skilda århundraden och ur vitt skilda kulturer, deras kamp för svåra livsuppehället, människors oro och vantro med avundsjuka i ägande och ekonomisk konkurrens går igen, men också tron på att till sist skall ändå någon slags universell rättvisa komma att segra Vad krokot är skall rakt varda.

 

Rune Liljenrud