fredag 29 juli 2022

HARRY MARTINSON: Två dikter i VERSER OCH VETANDE En vänbok till Hans Ruin


Harry Martinson säger i en intervju att "om det riktigt svåra skriver man dikter, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem."

Vänbok till Hans Ruin Symbol och verklighet, Gleerups 1951 bidrar Harry Martinson med TVÅ DIKTER Glidande glömska och Skogsbilder.
Ingvar Holm berör Symbol och verklighet i sin essä i Vänbok till Hans Ruin: "Att genomskåda naturens symboler och tolka dem blev den romantiske diktarens uppgift. Materien hade sin önskan och längtan, men det var endast diktaren som kunde tyda dess liv, berätta vad månskenet viskade eller bäcken drömde. /.../ Poesin blir ett medel att gripa det absoluta." Ingvar Holm påminner om hur "Gunnar Ekelöf har påpekat att i all riktig poesi finns en strävan att frigöra ordet från dess definierade mening, att ge det en ny doft, en ny klang, en ny plats i läsarens medvetande. /.../ I romantiken och symbolismen ligger de viktigaste förutsättningarna för vår nutida syn på den litterära symbolen."

Ingvar Holm skriver i sin innehållsrika artikel: "Ett par av de viktigaste källorna till dikt är alltid ordförälskelse och tingförälskelse, det är något diktarna själva alltid varit måna om att framhäva. Orden blir lösenord, som skall befria det bundna hos diktare och läsare. Tingen blir representanter för något större och rikare än tingen själva. Ur den tvåfalden uppstår symbolen, men ur den uppstår också den realistiska dikten." Ingvar Holm avslutar sin essä Symbol och verklighet med några rader ur Pär Lagerkvists dikt I stället för tro:
Jag vet att bortom det jag dunkelt anar
finns nya ting, mer sällsamt underbara
än de jag höll förundrad i min hand.
Jag vet. Och jag är rik som ingen.
Jag håller i min hand de gåtfullt vissa tingen
och deras bröder vänta mig i dolda land.
"Dikten talar om jordens ting och upplevelser som symbol för andra och större. Den talar om symbolens och samtidigt också om diktens innersta väsen som befriare och tolk "




Glidande glömska

Glömskan glider, allt glider
från steg till steg.
Det man älskat försvinner.
Tiderna glömmer varandra,
gör varandra till historia.
Kanske har trofasthet mot gången tid
aldrig funnits annat än i visor och sagor.

Dikten får bota vad verkligheten förbryter,
men de som inte ens ha sinne för denna bot
dem kallar jag de slappt krossande,
de slött förtrampande.

De talar om framtiden som om en maträtt, en sensation
eller en demonisk möjlighet,
eller som en grovarmerad lycka som inte kan falla.
De är kalla lyckomurare åt trygghetskulten,
den materiella massivitetens utropare,
tomhetens pionjärer.

Hos dem har längtan ingen förbindelse bakåt
och deras förväntan framåt är lystet slapp.
De är skräpet som följde med ur stenåldersgrottan.
Nu är de hastighetsdårar,
den glidande glömskans påskyndare.

Låt därför ingen förstöra dina minnens marker
med talesätten om att utvecklingen har sin gång.
De flesta av dem som krossa det ömtåliga är slappa krossare
och alltid medåkare bort från allt
som de själva varit för slappa att sakna.

HARRY MARTINSON: Glidande glömska 


Skogsbilder

Här är ödetorpet med sina stensårade fönsterrutor.
Allt är tystnad här medan man gissar i vemod.
Det toviga gräset vrider sina luggar i vinden.
De trasiga fönstren stirra likt ögon som brast för länge sedan.
Vandalerna bör få veta att här en gång bodde andra än 
vandaler,
och att det finns hus som är martyrer.
Detta hus ligger oförskyllt kränkt med stenade ögon.

2

Den lilla pyrolan under granen verkar stark i sin blomma
som vore den fint utsnidad ur gulvitt ben.
Den står vid den grova roten
där myrornas arbetshästar vältra fram.
Här spelar aldrig någon syrsa i fnittrig glädje
och ingen humla kommer annat än på genomresa.
Men tusen mygg
sjunga i kör de tunga granarnas melankoli.

3

Vita gräsfjärilar fly längs marken, stöta ohörbart mot,
vitpudra i lingonriset.
Och långsamt medan du lyssnar i sommarkvällen
vidgas din lyhördhet hän genom skogarna.
Då hör du det fjärrvida med horisonterna längre och längre 
utlagda
för de ödsligt vita molnens skull
som går över myrarna högt.
Och långt skilda från varandra i lyssnande afton
höras två gränsklockor av fågelsång.


HARRY MARTINSON: Skogsbilder



Bilderna här är från Johnny Karlssons innehållsrika program under årets NÄSSELFROSSA "Om Alma Olsson från Gränum och Harry Martinson".
Johnny Karlsson lyfter ur gamla källor och nyligen funna brev fram fakta om
vad Bengtas väninna Fröken Alma Olsson betydde för sockenbarnet Harry.
Brevbilagor och Harry Martinsons diktsymbolik levandegör det gångna:

"Glömskan glider, allt glider
från steg till steg
Det man älskat försvinner.
Tiderna glömmer varandra,
gör varandra till historia.
/.../
Dikten får bota vad verkligheten förbryter"

Rune Liljenrud

fredag 22 juli 2022

Ragnar Jändel, Jämjö i östra Blekinge och Harry Martinson, Jämshög i västra Blekinge

 




I den litterära antologin ”Röster i Blekinge” 1994, sammanställd av poeten och kritikern Tommy Olofsson, medverkar bl a Ragnar Jändel och Harry Martinson. Jändel var född 13 april 1895 vid Hallerumsviken utanför Jämjö och Martinson nio år senare cirka nio mil västerut i Blekinge, i Jämshög 6 maj 1904.
Ragnar Jändel började som röd arbetardiktare, blev sedan en from sångare och skrev helst naturdikter och var som naturlyriker en inspiratör för Harry Martinson.

Harry Martinson skrev 13 april 1935 en hyllningsdikt till Ragnar Jändel i anledning av dennes 40-årsdag:

Du, broder ifrån samma land,
konvaljblad, björnbärsstigar.
I själens barfotstid du kände där
all kaprifolium vid havet,
hör minnet där!
Hör! själva daggen sjöng
med klockor:
din sång blev saft och dagg, av gräsets själ du gav.
Så vandra dit ännu en gång,
ditt vemod äger lummighet
och sorgen dock är nära gräset, marken
dina tårars bo.
Djupt i var kalk i gräset där, längs hav och skär
vibrerar sanningar om glädjens Gud.

Söndagen den 22 december 1935 hade Ragnar Jändel en recension av Nässlorna blomma i SOCIALDEMOKRATEN under rubriken "Harry Martinsons barndomsskildring". Han talar om berättelsen som det svenska fattigbarnets bok och avslutar sin recension med dessa ord: "Man kan nog räkna Martinsons nya bok till de epokgörande. Och det är skäl att den uppmärksammas inte bara av litterära människor i allmänhet utan av folket."

Harry Martinson-sällskapet som bildades 1984 och Ragnar Jändel-sällskapet som bildades 1988, har samarbetat på olika sätt, bl.a med program under Harry Martinson-sällskapets årshögtid 2011 på Brunnsviks folkhögskola, där Ragnar Jändel varit elev 1915-1917 och där lärde känna Dan Andersson.

Lördagen den 19 juni 1926 uttalar Ragnar Jändel sig i Skånska Social-Demokraten med anledning av att Brunnsviks folkhögskola då firar sin tjugoåriga tillvaro. Tidningen skriver: "Månaderna i Brunnsvik räknar jag till mina allra rikaste, säger Ragnar Jändel. Brunnsvik är en verklig kulturfaktor och hela samhället står i tacksamhetsskuld till skolan."

Skolan var fram till juni 2013 vackert belägen i Brunnsvik vid sjön Väsman, sju kilometer norr om Ludvika. Inför läsåret 2013/2014 blev verksamheten flyttad till Borlänge men sedan sommaren 2018 bedriver skolan återigen verksamhet på klassisk mark utanför Ludvika.





Jändelkonsert på Kungliga slottet

Ragnar Jändels diktning har tagits gott emot, också i Stockholm. I Rikssalen på Kungliga Slottet hade en Jändelkonsert ”Havets klockor” stor framgång i serien ”Musik på slottet” den 6 september 2000. Genom Jändelsällskapet har kunnat erhållas CD ”Havets klockor”, som dock nu är slutsåld: Lyrisk svit för mezzosopran, klarinett och piano till poem av Ragnar Jändel. Tonsättare Dag Lundin. Laila Andersson Palme sopran, Margot Nyström, piano och Kjell-Inge Stevensson, klarinett. Sju Jändelsånger finns på CD ”Havets klockor”

November
Ur Havets klockor (1923)

Ensam kväll
Ur Under vårstjärnor (1920)

Hemlös
Ur Havets klockor

Allt är tyst och stilla
Ur Kämpande tro (1928)

Det regnar
Ur Havets klockor

Havets klockor
Ur Havets klockor

Jag längtar hem
Ur Malört (1933)



HAVETS KLOCKOR

Nu ser jag, fast i fjärran än,
det blåa havet blänka.
Du vilda hav, du djupa hav,
blott du har ro att skänka!

Hur än, av väg och vaka trött,
jag vill min längtan narra,
skall dina klockors eko tungt
i själen evigt darra.

Jag måste sänka djupt i dig
min heta viljas ankar;
där ej din sälta tränger in
förmultna alla tankar.

Jag måste skynda, måste gå
fast middagssolen bränner,
att, innan solen sjunker ned,
jag målets närhet känner.

Allt starkare ur bröstets djup
jag hör det gamla kravet.
Du frågar, broder, vart jag går:
– till havet, o till havet!

RAGNAR JÄNDEL: Ur "Havets klockor"


PÅ STRANDEN

Här är havet i pärlemorglänsande
lekande, böljande,
outsägelig skönhet och djuphet.
Här äro strandliljor,
säv och strandviol.
Här står du på stranden —
du och jag.

Liksom fröet i omedveten
längtan upp emot solen bidar,
du och jag ur evighetens
dunkel sträckt oss i drömmar milda
efter ljuset,
efter jordisk gestalt.

Här bland allt det sköna du står,
skapad av allt det sköna.
Allt jag skådat på vägen hit
lever och blommar rikt i dig,
— vajande sädesfältet,
rosenträd och apelträd,
morgon och afton.

Här är himmeln, vid och tyst.
Här är solen, den strålande,
här det pärlemorglänsande hav.
Här är stranden och blommorna.
Här är du och jag. —

RAGNAR JÄNDEL: Ur "Havets klockor"



KVÄLL PÅ ÖN

Vi gingo sakta genom kvällens frid,
min vän och jag, i samtal med varann.
En stilla vind drog över hed och lid
och över havet aftonstjärnan brann.

På backen ibland låga, gråa hus
stod mörkt och väderbitet öns kapell.
Nu lyste därifrån ett dunkelt ljus,
och sången uppsteg darrande och gall.

I flockar drogo människorna dit
att böja, under skräckfylld ödmjukhet,
de styva knäna efter dagens slit.
Vad sökte de? — De sökte evighet.

Vi gingo icke in. Vi gingo ned
att tolka böljesorlets hemlighet
och stjärnans aftonord till hav och hed.
Vad sökte vi? — Vi sökte evighet.

RAGNAR JÄNDEL: Ur "Havets klockor"



OPERAPELAGO 
i samarbete med Jändelsällskapet
presenterar enligt programblad som fanns under årets Nässelfrossa: 
HAVETS KLOCKOR 
en musikalisk resa inspirerad av Ragnar Jändels lyrik



Ragnar Jändel, staty i Jämjö centrum, invigd 2006, är placerad så att ansiktet är vänt mot barndomshemmet ett par kilometer längre bort. Konstnären Niels Elley från Eringsboda har gjort statyn, som är huggen i Blekingsk granit.




Harry Martinson, konstverk hugget i diabas, en av fyra milstenar längs Bildningens väg mellan Olofström och Nebbeboda skola, avtäcktes 26 oktober 2021. Konstnär Anja Roemer, Holland, bildhuggare.





OPERAPELAGO  
tillönskas god framgång med
 HAVETS KLOCKOR
 i samarbetet med Jändelsällskapet 

 Rune Liljenrud

fredag 8 juli 2022

BERGVECKAN 2022 med många goda kulturinslag

 



Information om Elin Wägners liv och gärning 




Utställning av konstverk
i Lilla Björkas hage 





Elin Wägners Väckarklocka har i år tilldelats Göran Greider 
och i Elin Wägner-stipendiaternas egen bokhylla finns 
tidigare styrelseledamoten i Harry Martinson-sällskapet
Ida Andersens I Oxögat. 




Musikgudstjänst i Bergs kyrka 
med sångkören ALBA samt instrumentalister:
gitarr, fiol, piano, orgel, kontrabas och cello 

 Harry Martinsons Sv Psalm 202
"De blomster som i marken bor
kan aldrig själen glömma"
som församlingssång

I programmet ges bl.a 
Gustaf Fröding: Strövtåg i hembygden
Per Harling: Nu jublar jord och himmel
4 Mos. 6:24-26 The Lord Bless Thee
Edvard Grieg: Solveigs sang 



 
Elin Wägners Lilla Björka


Rune Liljenrud 


söndag 3 juli 2022

"Surra min värld" är temat för Nässelfrossa 2023

 



Under avslutningen av årets Nässelfrossa 

vid Tulseboda Brunn 

meddelas temat för Nässelfrossa 2023

"SURRA MIN VÄRLD"


Rune Liljenrud