lördag 9 november 2019

Förvandlingens ord skall komma på tankens vingar med lösningar och fynd. En gång finner världen den formel som öppnar de roterande bokstävernas lås. Då hör alla, ja, de som är födda inne i låsen hör nyckeln komma. De hör klingande solars klara tal. En gång ljuder Effata. ~ HARRY MARTINSON: Förvandlingens ord /Ur Vagnen


30 år efter Berlinmurens fall markeras 9 november 2019
TV-programmen denna kväll stämmer till tacksam eftertanke 

Samma dag, den 9 november, 30-årjubilerar Pär Lagerkvist-samfundet
och firar med information om Pär Lagerkvists ursprung i Öja, Gemla,
 presentation av Pär Lagerkvist-rummens minnen i Hembygdsgården
samt visning av filmen "Gäst hos verkligheten"

Pär Lagerkvist invaldes i Svenska Akademien 19 september 1940 efter Verner von Heidenstam på stol 8 och tog sitt inträde 20 december, under brinnande andra världskriget 
Nobelpris i litteratur 1951
"...för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, 
varmed han i sin diktning söker svar på
människans eviga frågor."

Mycket av Pär Lagerkvists litterära kamp för frihet tecknas i Samfundets årsskrift 2019
HUMANISMENS KNUTNA NÄVE 
Pär Lagerkvists och Harry Martinsons gemensamma kamp för humanismens frihet behandlades under 
Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö maj 2017 
Rune Liljenrud 




lördag 2 november 2019

"I jorden sänkta ligga de i led /i blinda marken under vårens vind" ~ Ur HARRY MARTINSON: ANIARA, 49



M I N N E N A S  H E L G
"Glömsk av sig själv den vackra sommarn går 
 så Livets ande, lika ogripbar  
som vackra somrar som har dragit bort 
 och komma farande på nytt vart år." 

HARRY MARTINSON: Ur ANIARA, 49



Silverdals griftegård, Sollentuna
Rune Liljenrud



torsdag 31 oktober 2019

Föreningen "Ord i Kronoberg" är en förening som samlar länets författare, poeter, översättare och andra litterärt intresserade till författarkvällar med god gemenskap. De etablerade litterära sällskapen med äldre författare i centrum har fått en uppföljare med nu verksamma författare i Kronoberg. Poeten Erik Hall debuterar nu där!

Willi Lang, som under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö maj 2017 talade om Elisabeth Bergstrand-Poulsens diktning och konstnärskap, arbetar nu med en bok om konstnären Alfred Kunft, född 1892 i Reichenberg, Österrike-Ungern och död 1961 i Nybro. Under författarkvällen läser Willi Lang ur sin kommande biografi över Alfred Kunft. Han har publicerat något därav på nätet.

Erik Hall har just avslutat sina studier i konstvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö och påbörjat litteraturstudier vid Lunds universitet. Under den gångna sommaren har han varit konstnärlig guide på Sven Ljungbergsmuséet, Ljungby. Erik Halls poesi har vi hittills mött i några publicerade samlingsvolymer. Nu har han fått sin första egna diktsamling Kråkmåndag publicerad på Fri Press förlag. Erik Hall är god estradör och under författarkvällen framför han dramatiskt några av sina nya dikter. Han är intresserad läsare av Harry Martinsons lyrik och han letar efter diktsamlingar i boklådor.

Våra etablerade litterära sällskap får en mycket välkommen fortsättning igenom Ord i Kronoberg.

Rune Liljenrud


måndag 21 oktober 2019

"Nobelprisvinden blåser förbi, litteraturens goda monsun, för att något lite tala med Harry Martinson, består och når oss året om."


PER HELGE från Werner Aspenströmsällskapet skriver i sin senaste betraktelse om litteratur och läsning 
I LITTERATURENS VIND: 
"Nyss drog den årliga nobelprisvinden genom vår del av världen. (Årliga, nåja; där har som bekant funnits hack.) Två pristagare bekantgörs, vi blir ivriga, rycks med i en entusiasm eller blir stående med en förvånad skepsis. Men berörda, vi som tillhör dem för vilka litteraturen har vikt och värde." Per Helge avslutar sin text med det som utgör bloggens rubrik ovan och hänvisar till Harry Martinson.



Under den gångna helgen har Växjö varit litteraturcentrum, dels genom Pär Lagerkvist-dagen HUMANISMENS KNUTNA NÄVE och utdelande av Växjö kommuns litteraturpris till Pär Pär Lagerkvists minne till poeten Jila Mossaed, dels Bokrelease för Tina K Perssons debutroman LIVET I ALL ENKELHET på det nya förlaget Ekström & Garay, Lund. 

Motivering:
”För ett sparsmakat lyriskt författarskap som med sin omisskännliga lyskraft och sitt personliga erfarenhetsdjup har stor räckvidd i tid och rum”




Tina K Persson har sedan sin poesidebut Sjunger mig in i dig, 2005 utgivit flera diktsamlingar och utger nu sin första roman LIVET I ALL ENKELHET. Hon erhöll 

2019 arbetsstipendium poesi av Region Kronoberg med motivering:

"Att våga vara poet i Sverige 2019 kräver mod och det har Tina gott om. Hon vågar välja konstnärskapet och arbetet med orden framför en trygg inkomst. Efter att ha jobbat med kultur i olika former under en lång tid blev det poesin som kom att bli hennes viktigaste uttryck. Tinas poesi är sparsmakad och hållbar men ändå otroligt uttrycksfull, en viktig motpol i en värld av snabb och intensiv kommunikation."


Det har tagit lång tid att skriva boken LIVET I ALL ENKELHET och tidigt får man klart för sig att detta inte är någon enkel bok, men "en bok på liv och död! En idéroman som leker med olika genrer." Tinas ord ur insikt i diktsamlingen Album för förlorade bilder, 2012 aktualiseras:

I kroppen finns bilderna och platserna samlade
För att minnas letar jag portar i cellstorlek,
knackar man på rätt ställe förstoras bilden upp


Bokens huvudperson Christina har sökt klostrets stillhet; hon minns

"[...] när magistern under en dubbellektion visat bilder från Förintelsen. Visst hade hon hört om kriget, mormor Bea och morfar Axel hade fått en särskild min i ansiktet när de talade om kriget. Sverige hade ju kommit undan. Mormor hade tystnat, som ville hon skydda barnet Christina. Krig var det som hon hade varit mest rädd för.
Förintelsens bilder hade för alltid etsat sig fast. Gropar med människolik, grävda av nazisternas lägerfångar. Några levde när de slängdes överst på högen av de döda, utmärglade kroppar som bilderna visat under klasstimmen. Även de tuffaste och de vanligtvis bråkiga pojkarna hade varit knäpptysta. Bilderna hade förföljt henne.
Uniformerna, nazistsymbolen, den skrikande Führern med armen utsträckt mot massorna. Massornas svar - alla dessa utsträckta armar. Som om människan bara var född och predestinerad till underkastelse. Var och en i de stora dyrkande massorna var ju samtidigt en egen individ. [...] 
Bygga ihop och förändra det förflutna så som det passar in i nuets känsla av sammanhang och mening. Och var det inte just dessa komponenter som också kunde få ett helt samhälle att hänge sig åt lögn och förnekelse? förintelseförnekarna, krigshetsarna, propagandamaskinerna... Minnesförnekelse..." [...]


På Bokrelease finns Ida Andersen, Malmö tillhörig Harry Martinson-sällskapets styrelse, som själv hade Bokrelease 7 juni med sin andra roman I OXÖGAT. Också Ingrid Nettervik som är Vilhelm Moberg-Sällskapets ordförande Växjö, deltar på Bokrelease. Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö maj 2017 höll hon ett mycket belärande och uppskattat föredrag DET FRIA ORDET - Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist och Harry Martinson, aktiva i kamp för frihet.


O virtus Sapientie,
que circuiens circuisti,
comprehendendo omnia
in una via que habet vitam,
tres alas habens,
quarum una in altum volat
et altera de terra sudat
et tercia undique volat.
Laus tibi sit, sicut te decet, O Sapientia.

I Tina K Perssons debutroman 
LIVET I ALL ENKELHET
finns rannsakande tillförsikt 

 Klosterabbedissan i Rom lovsjunger Visheten
tillsammans med Cecilia i en hymn av
Helgonet
Hildegard von Bingen 
*1098  + 1179


O VIRTUE OF WISDOM

O virtue of Wisdom Who circling, circled,
Uniting all In one living path,
Three wings you have:
One soars to the Hights,
one pours its essence upon the earth,
and the third is everywhere.
Praise to you, as fitting, O Wisdom.









TACK, Ordets kämpar!

Rune Liljenrud

fredag 9 augusti 2019

Harry Martinson-sällskapet 35 år, under 2019. Några glimtar från ett långt medlemskap ~ "Sällskapet behövs inte minst för att föra ut det kanske viktigaste temat i författarskapet; att vår omsorg om klotet inte är tillräcklig."



HARRY MARTINSON 
BROR HJORTS TRÄRELIEF I TRÄRAM
Giv Doft i Blomma 
En förlaga målad på duk finns i
Martinson-rummet på biblioteket i Olofström 


Självklart kan man läsa och njuta av ett författarskap utan att tillhöra ett litterärt sällskap, men när min man Rolf och jag fick en förfrågan i början av 1984 att bli medlemmar i det sällskap som skulle bildas till minne av Harry Martinson, var vi inte sena att tacka ja. Rolf, som den bygdens son han är, har intresserat sig för Harry Martinsons författarskap sedan gymnasietiden, och skrev 1957 sin studentuppsats om självbiografiska drag i Nässlorna Blomma,Vägen till Klockrike och Aniara.

Vi, som är gamla till åren och i sällskapet, är kanske mest präglade av de två förstaordförandena; den oerhört färgstarke, utåtagerande professor Ingvar Holm och den mer analyserande pedagogen, regissör Ingegerd Bodner Granberg, som med sin underbara melodiska röst lät oss njuta av Martinsons lyrikskatt på Jämshögs folkhögskola, under skogspromenader, ja, var vi än befann oss, när vi träffades.

Nu lyfter vi cymbalen över jorden.
Och märk: cymbalen är din gamla måne,
som stångat länge nog augusti skogar
och nu är rund som krögarn av sju krogar.

Vi talar till dig på ett språk du anar
djupt ned i kärren och högt upp i himlen;
vi vill förnya nötta stjärnevimlen
och blåsa nya dofter i din blomma.

Och broder,broder,vad som än må komma
om hor och eld och uppror över jorden,
så minns,o, broder alltid dessa orden:
Giv Doft i Blomma.

” DIKT” ur Nomad 1931

Under Ingegerds långa, aktiva tid anordnades varje sommar veckokurser för intresserade medlemmar. Hur Ingegerd lyckades få dit alla kulturbäraret till att hålla föredrag, till musikalisk underhållning och annan performance, är en gåta. Deltagarna ansvarade själv för en ”gästernas afton”, då oanade talanger avslöjades. En tiodagars kurs ”Anrop Aniara” (1988) framstår i minnet som den mest spektakulära.
Ingegerd Bodners entusiasm inspirerade oss 40 deltagare att hålla oss vakna till sent på nätterna för att vi skulle hinna läsa verseposet tillsammans. God lyrik skall läsas högt! Under denna kurs gav astronomen Peter Nilsson en briljant föreläsning om sina trettio år med Aniara och han kom 1986 att bli den förste att mottaga det stora Harry Martinsonpriset på 50.000 kr. Tack vare privata sponsorer, Olofströms kommun och sällskapet kunde detta pris delas ut till 1997, då den siste pristagaren blev professor Johan Wrede.
Inte bara tanken, utan även alla sinnen fick sitt under dessa kurser. Föreläsningar på förmiddagen och exkursioner på eftermiddagen. Vi ”levde Martinson” och lät oss förtjusas av en strimsporre vid Jämshögs nedlagda järnväg eller ett flugblomster vid Tosteberga ängar.
Märkligt nog hade vi ”centralsommarvärme” varje år.

”...för att åt ditt inre bygga centralsommaren, det tidlösas sommar, som kanske när allt kommer omkring är den drömbild som för dig symboliserar själva livet uppflyttat till öververklighet och paradis.”

ur Utsikt från en grästuva (1963)


Som stöttepelare för sällskapet fanns från dess bildande och tio år framåt Martinsons änka, den goda, varma Ingrid. En ytterst närvarande, humoristisk och praktisk kvinna. Det är lätt att förstå all den nytta hon hade utfört för att göra Martinsons livsvandring så lätt som möjligt. Döttrarna Harriet och Eva med familjer har fortsatt genom åren att axla Ingrids mantel.

Även hösten har sitt givna Martinsonevenemang: Bokmässan i Göteborg, där sällskapet har deltagit i alla år sedan dess start (1985). De första åren var cirka tio bokförläggare på plats, och sällskapet hade ett litet kyffe, där man inte ens kunde sitta. Efter att ett arbetspass var över, kunde man gå runt och småprata med de andra i montrarna och t.o.m. bli bjuden på kaffe. Deltagandet för sällskapets del har under årens lopp vuxit till fin monter nära DELS-scenen, en perfekt organisation av frivilliga krafter, och föredrag varje dag under mässans fyra dagar.

Folkbildningstanken låg Martinson varmt om hjärtat alltsedan han på -30-talet kom i kontakt med Medborgarskolan på Fogelstad. Institutioner som studieförbund och folkhögskolor gör kunskap tillgänglig för alla. Att Jämshögs folkhögskola är säte för sällskapet har givit medlemmarna en god känsla i denna tradition.

Ordets myra
kommer tillbaka.
Lyfter, försöker
på nytt besvärja
tingens tröghet,
ordens förluster.
Tappar strået,
fattar det åter.
Ordets makt
och vanmakt känner
ordets myra.

”Ordets Myra” i Vagnen (1960)



Ambitionsnivån hos sällskapets initiativtagare var hög redan från starten. Vilken upplevelse det var att under fyra dagar få vara deltagare på det första Harry Martinson-symposiet 3-6 maj 1984. Många goda krafter från Olofströms kommun hade arbetat för att jubileet skulle bli så storslaget som möjligt. 12 föreläsare belyste författarskapet ur olika aspekter. Mycket speciellt, bland de rutinerade akademikerna, var det att få höra plåtslagare Donald Franson, läsarens röst, tala om sin vandring under många år med Martinsons texter och lyssna till hans hyllningsdikt ”Om mästaren LI Kan” till författaren. Vi har fortsatt att bevista årsmötet, eller majdagarna, som det numera kallas, som äger rum vartannat år i Jämshög, vartannat år på någon annan plats med anknytning till Harry Martinson. Varje möte ger ett nytt perspektiv, en ny insikt. Nya vänskapsband har knutits som varar livet ut.


15 oktober 1994 invigdes den nya Göteborgsoperanvid Göta älvs mynning. Dess arkitektur påminner om ett fartygsskrov. Galapremiären skulle ha ägt rum tre veckor tidigare, men sköts upp på grund av Estoniakatastrofen.
En sällsam känsla infann sig i foajén, där vi sammanstrålade med andra Martinsonvänner. Operahuset tycktes sväva på vattnet. Vi befann oss i skeppet Aniara, vars operaversion var invigningsföreställning. Den unga regissören Marie Feldtmann hade behållit Blomdahls musik och Lindegrens libretto, men gav publiken många överraskningar i scenografin.


För den som ville fördjupa sig i verseposets väg till första operaversionen 1959 fanns Johan Stenströms ambitiösa doktorsavhandling, som just publicerats.

Kulmen av utåtriktade arrangemang i sällskapets namn upplevde vi, när hundraårsjubileet ägde rum 2004. Det var oerhört imponerande att få bevittna hur livaktigt firandet blev över hela Sverige. Så gott som dagligen fanns någon programpunkt på agendan hela året. De två mottagarna av Harry Martinsonpriset 1992 regissören Kristin Olsoni, och professorn i scenframställning Martin Kurtén, båda ledare för Klockriketeatern, var drivande i Helsingfors. Även i USA och andra länder hyllades jubilaren.

Genom mitt eget arbete under detta jubileumsår försökte jag konkretisera folkbildningstanken i Martinsons anda. Jag initierade flera evenemang och täckte upp största delen av Skåne med aktiviteter. Jag höll föredrag på bibliotek för personal och allmänhet. Jag samarbetade med teaterchef Göran Stangertz på Helsingborgs stadsteater och kulturchefen på Helsingborgs Dagblad och utförde mycket annat. Stadsteatern gav åtta utsålda caféteaterföreställningar med Martinsontexter. Och tidningen publicerade flera välskrivna artiklar om författarskapet. Detta år, om inte förr, fick Martinson den upprättelse han hade förtjänat, medan han levde.

En författare av Martinsons dignitet blir aldrig föråldrad. Hans texter kan läsas om och om igen. Man hittar alltid något nytt både i innehåll och i det levande språket. Sällskapet behövs inte minst för att föra ut det kanske viktigaste temat i författarskapet; att vår omsorg om klotet inte är tillräcklig. Det som den unga Greta Thunberg nu har fått gehör för, yttrade Martinson i tal och skrift för 90 år sedan. Han har i sitt författarskap varit en profet som blir alltmer aktuell. Författarskapet är så allmängiltigt att det passar alla.

Ingången till det är självklart olika från individ till individ. För min del uppfattar jag det som Bachs musik. Man kan leva med det i livets alla skiften. När jag råkade ut för en svår bilolycka 1990, var det just dessa två som hjälpte mig att
komma tillbaka. Bachs musik lindrade smärtorna och Martinsons Aniara gav mig den hjärngymnastik som jag behövde för att återställa min skadade hjärna.

Martinsons texter kräver eftertanke, skrivna som de är för ”evigheten”. Owe Wikström har präglat uttrycket ”Långsamhetens lov”. Det stämmer in på
Martinsons verk, där han varnar för hets och stress redan på -30-talet. Det förstod inte kritikerna på -60-talet, ett besvärligt decennium för Martinson,
från dålig kritik av diktsamlingen Vagnen och åren som följde fram till det ”radikala”-68. Martinson anklagades för att vara ”gnällig” och ”bakåtsträvande”, när han vägrade att inordna sig i leden.

Han har aldrig varit helt tidsbunden med undantag av Verklighet till döds (1940)

Någon sade: tiden ropar på dig.
Du svarar då: Jag känner den
och känner den ej.
Tiden är ett odjur med tusen huvuden.
Vilket av huvudena ropar på mig.

ur ”Världsklockan” i Dikter om ljus och mörker (1971)

Många gånger är han avståndstagande till begreppet ”verklighet”

Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.
Jag råder dig att utspy den verklighet du avskyr ur din
mun.
Dröm gärna och helst vad tiden inte vill.
Var otidsenlig framåt och bakåt.

ur ”Att verkligen leva” i Vagnen


Allt mer har Martinsons litterära kvaliteter lyfts fram och diskuteras genom sällskapets försorg. Även kvantitativt har sällskapet gjort en stor insats, då Martinsons utgivna produktion blivit ännu större genom att postuma diktsamlingar publicerats. Redan 1986 trycktes Ur de tusen dikternas bok.

Det finns en trashär av söndernötta ord.
Truismer som försummats och föraktats
emedan de var utan klang och lyse.
De vandrar runt och ber om röst och färg,
om nya plagg,förfriskad nakenhet.
Överge dem inte.
Det är ordtjänarens plikt att styrka dem med mod och tröst
i deras nednötthets elände.

ur ”Ordtjänarens plikter” i Ur de tusen dikternas bok

Sällskapet leds nu av sin femte ordförande den unge, dynamiske Semir Susic. Sociala medier spelar större roll än tidigare. Nu kan man prenumerera på sällskapets nyheter via nätet och umgås på sällskapets Facebooksida, vilket förhoppningsvis lockar yngre läsare att njuta av författarskapet.
Hur som helst behövs sällskapet för att uppmuntra forskning och möjliggöra ännu fler översättningar och tonsättningar, för att publicera årsböcker och artiklar i den utmärkta medlemsskriften Doris, för att dela ut priser och stipendier, och alldeles särskilt för att värdera författarskapet på den nivå, där ”Mästare” Martinson befinner sig. Det är inte att sätta honom på piedestal. Det är som det skall vara.


Marianne Westholm

HARRY MARTINSONS NOBELPRISDIPLOM
"För ett författarskap som
 fångar daggdroppen 
och speglar kosmos"

Originalet målat på pergament 
av Gunnar Brusewitz 1974






tisdag 6 augusti 2019

H I R O S H I M A D A G E N ~ 6 AUGUSTI 2019



MINNESPROGRAM med tal, musik och dikt, IOGT, 
Café FONTAINE
Internationella Kvinnoförbundet FRED & FRIHET,
Växjö-kretsen
Monica Braw, Mats Sturesson och Tina Persson
Ljusbåtar i Växjösjön

"DET KAN KOMMA SÅ MÖE UTÅ ETT ENDA MISSTAG"
Elin Wägner, Ur ÅSA-HANNA
(Gatutext på Storgatan i Växjö)

Två Nobelpristagare om Hiroshima
Harry Martinson, 1974
Kenzaburo Oe, 1994 

"I rymdskeppet ligger
upplevelsen av Hiroshima
och av gaskamrarna"

DN:s Olof Lagercrantz
i recension av ANIARA

HIROSHIMA
 återkommande tema
i Oe:s litterära arbete och märks även i 


Nobelprismotivering Kenzaburo Oe, Japan:

som med poetisk kraft skapar en imaginär värld,
 där liv och myt förtätas till en skakande bild
av människans belägenhet i nutiden



Rune Liljenrud


lördag 3 augusti 2019

Australienbesök i Författarmuséet Jämshög


Ingemar Lönnbom och Bengt Bejmar
föreläser i Författarmuséet Jämshög

Besökande från Australien lyssnar intresserat till
 information om Harry Martinson och Sven Edvin Salje


Tidigare under dagen har studiegruppen från Australien
besökt Elin Wägners Lilla Björka och där informerats om
 hennes författarskap och en nu pågående utställning
 Liknande studiebesök från Australien gjordes år 2018 


Rune Liljenrud