torsdag 8 december 2016

Hemmet, lägenheten, promenaden till skolan, utanför fönstret, stallet, vägen dit, förorten, vi finns överallt.



Till en början la du inte märke till dem. Inte mer än du gjorde av bilarna i alla fall. Liksom registrerade dem, parerade per automatik efter rörelserna. På samma sätt märkte du av aktiviteten i ögonvrån, kollade inte ens upp, bara visste att det satt en fågel eller två i trädet ovanför då du hörde deras läten. Men du lyssnade inte. Och du såg inte. Det tog nästan ett år av små promenader, vandringar mellan olika mål och möten och det att du råkade titta på en dokumentär en kväll då du av misstag tryckt på fel program. 

Vi samlas i kråketing på norska, så fint det låter, vi samlas för möte i träden. Om skymningen strax innan mörkret. På en hemsida som heter ”Spør en ornitolog” kan man läsa svar om att vi sitter så för att gemensamt bestämma var vi ska sova om natten. En annan skriver att vi sitter så för att berätta för varandra vart det finns mat någonstans. Att vi ser på varandra för att se vem som ser ut att må bra, vem utav oss som ser ut att ha frossat gott under dagen och därefter kan alla fara till samma plats. Men vi gör andra saker. Vi träffas för att vi vill träffas, vi bestämmer var vi ska sova, men vi diskuterar också, vi bråkar också ibland och framförallt berättar vi berättelser och sagor om vartannat, i munnen på varandra, godnattsagor, lögner och återberättelser virvlar runt om kvällarna som fragment, man hör bara kra kra kra om man inte lyssnar.

Papperskorgens ovansida är tom. Något upplöst ljusbrunt i kanten bara, fågelspya eller genomskådat förädlat vete med köttsmak som lämnats att smälta i regn. Kattfoder extra fett från Rema 1000. Du använder visslan, många kommer idag också, men inte fullt så många, de flesta samlas i ett träd. På väg hem ser du en man som fotograferar trädet med alla kråkorna i.

Då och då vrider vi på huvudet som om vi skulle se oss om. Men vi ser oss inte om. En timme senare börjar det ropas på oss. Någon går längs stigen ända till kråkeken som femhundraårig vrider sig ur jorden och susar. Men någon hör bara sitt eko.* 

Crazy bird lady. Tillbaka med termobrallor, och ryggsäck, gammal HM-påse med mat i. Vid ett tillfälle hör du sirener och tänker att någon måste ha ringt polisen. Det står någon i parken och får fåglarna att samla sig och skräna. Nu ser du dem överallt. Utanför lägenheten är det plötsligt tre stycken en morgon. En flyger rakt in i en vajer till spårvagnen, du skriker till, oj hjälp. 

Någon på radion beskriver sin sorg som en sammetskappa som hon sveper in sig i. Du tänker, du med. Du också, du vill också ha en kappa, den är grön med stor luva, du bär den jämt. Ovanpå fodret, fjäderdräkten av mjukt varmt glänsande svart. 

Det går att sitta på gräset nu, eller ännu hellre under det stora trädet på rotknölen som sticker upp. Ett hänglås ligger i ytterfickan på din ryggsäck. Du tar den lilla silvriga nyckeln som hör till och lägger den ifrån dig mellan två grästuvor. Kråkan, den med sned näbb, kommer och tar den, går sedan bort ett stycke och gömmer den, täcker den med löv, så som den gömmer maten sin. 

Trädet har slagit ut små blad runt vårt rede, så mycket att vi knappt syns längre. Om man inte vet att vårt hem finns där ser man det inte. 


Sasha Waltå 
Nebbebodastipendiat 2016
____________________

 * Omarbetat citat ur Nässlorna blomma,
    kapitlet Norda Gård, Harry Martinson

måndag 5 december 2016

De litterära sällskapen hjälper att se "vad som sker i det som synes ske"



Vid Harry Martinsons inträde i Svenska Akademien 1949 på stol nr 15, hade Gustaf Hellström sedan 1942 varit en av ledamöterna i Akademien på stol nr 18. Båda har skrivit om storpolitiska skeenden, Harry Martinson bl.a i Verklighet till döds, 1940 och Gustaf Hellström bl.a i Vägen till paradiset, 1937. Harry Martinsons bok utkom under världskrigets andra år och Gustaf Hellströms bok utkom tjugo år efter ryska revolutionen 1917. De litterära sällskapen hjälper förtjänstfullt till så att historien inte glöms. Harry Martinsons Verklighet till döds har i Harry Martinson-sällskapets nyutgivning 2001, tillsammans med Den förlorade jaguaren, fått ett värdefullt efterord, "En desperado drar i härad", av Sällskapets dåvarande ordförande Bertil Palmqvist. 


År 1937, tjugo år efter ryska revolutionen 1917, gjorde Gustaf Hellström i sällskap med fyra andra tidningsmän, representerande de olika politiska partierna hemma i Sverige - med undantag av bondeförbundet och kommunisterna - en fyra veckors studieresa i Sovjetryssland, från Leningrad i norr till Krim i söder, från Kiev i väster till Rostov vid Don i öster, en resrutt på över sexhundra svenska mil. Gustaf Hellström visar sig häri, som i så mycket annat han skrivit, vara en medryckande och lysande reporter, som hör och ser och kan avslöja "vad som sker i det som synes ske". Bokens satiriska titel vittnar därom! 

Gustaf Hellströms bok Vägen till paradiset har länge varit svår få fatt på, men kommande år 2017, som är 100 år sedan ryska revolutionen, kommer Gustaf Hellström-sällskapet att på nytt ge ut Gustaf Hellströms reportage från hans resa i Sovjetunionen 1937 - 20 år efter ryska revolutionen.

De tolv kapitlen i Gustaf Hellströms bok kommer säkerligen vid nyutgivningen att få värdefulla kommentarer av Sällskapets kunniga medarbetare:

Leningrad
Moskva
Fabriker
Arbetare
Arbetararistokrati
Kommunistiska rentierer
Barn och ungdom
Kollektivjordbruket
Statsjordbruk
Fritiden i Sovjet
Stalin
Kommunistisk nationalism

Ännu en viktig nyutgivning att vänta!

Rune Liljenrud


lördag 26 november 2016

HARRY MARTINSON: "Sången mätte tiden"

Maskinhusbyggnaden, belägen strax intill HÅLLÖ FYR
”HÅLLÖ FYR UPPFÖRD 1842 - OMBYGGD 1868”

Maskinhusbyggnaden används nu som gudstjänstlokal

Evert Taube och hans syskon, var flitiga gäster på Hållö där de var inkvarterade hos sin morbror, fyrmästaren Edvin Jakobsson och hans familj. Härute fick Evert inspiration till många av sin visor och ballader, bl.a. så handlar ”Blue Bird av Hull” om en händelse som han målat fram efter intervjuer med bl.a. fiskaren Samuel Frisk, en känd smögenprofil från den tiden. En tragedi som drabbade familjen Taube inträffade på Hållö den 7 december 1906, (alltså för jämnt 110 år sedan). Under en fisketur västerut från ön drunknade brodern Fredrik, 20 år gammal, tillsammans med fyrvaktaren och fyrbiträdet vid hemmafiske. Samtliga tre tog havet hand om. Denna tragiska händelse gjorde ett djupt intryck på Evert och i hans skildring om ”Blue Birds” ödesdigra strandning har nog broderns tragiska frånfälle vävts in." (Info tillgänglig på nätet!)


Sången mätte tiden

I samband med att Evert Taube-stipendiet för år 1968 tilldelades Harry Martinson, fanns i Tidningen Vi 1968, nr 11 en intervju med Harry Martinson av Elly Jannes. Däri talar Harry Martinson om de riktiga sjömansvisorna. "Shanties var ursprungligen ett slags arbetssånger. De hade till uppgift att mäta tiden medan man förrättade de olika sysslor som hörde hemma på ett segelfartyg.  När man kryssade och skulle göra slag kunde det ta upp till en halvtimme tills man hann hala färdigt till nya bidevindslägen. Sjöng man medan man halade slapp man titta på klockan - om man hade någon - eller passa bidevindsknutar. Man visste hur långt man kommit när man hunnit till den eller den versen." 


Man vågade tänka på döden

Harry Martinson minns i intervjun av Elly Jannes i Tidningen Vi, tillbaka till sin barndoms visor, sånger och psalmer. "Som balans mot alla de där hemska visorna om hjältar som slogs och blod som flöt hade man de religiösas sånger och psalmerna i kyrkan. Folket var delat i sekter: waldenströmare, metodister, baptister. Harry Martinson hann komma till bönder av alla riktningarna. Baptisterna gick hem till varandra och höll gudstjänst. De tog honom med och så lärde han deras sånger. 

-  Jag tyckte om de religiösa när jag var barn, säger Harry Martinson. De var snälla. Och jag tyckte det var bra att de var rädda för något annat än människor. Det fanns så många människor. Men Gud fanns inte i massupplaga. Den första bonden jag var hos var högkyrklig. På söndagarna for familjen i kyrkan. Den bonden hade samma smak som jag, han satte sig på läktaren mitt i orgelbruset. Mest tyckte jag om psalm nummer tre: Höga majestät, vi alla. I den talade själva gudsmajestätet tyckte jag.



På ålderdomshemmet, där jag var intagen en tid, sjöng de gamla var kväll: Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer. De sjöng den versen och så den sista: Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör... Det var så högtidligt när den sjöngs just av dem som var gamla. Människor på den tiden vågade tänka på döden. Människorna upplevde psalmerna när de sjöng dem. De gav dem inte bara stämning, de gav dem stadga.
   I min hemtrakt var det ödsligt, skogigt, stora ljunghedar. I den där ödsligheten talade man högt för sig själv eller man sjöng för att övervinna mörkrädslan, dödsrädslan. Jag tror att sång är en sorts besvärjelse mot döden. När man sjunger stiger döden undan en stund."

Helgkvällens Adventskonsert i Växjö Domkyrka
med
Hemvärnets Musikkår Kalmar län, bildad 2002
och
Växjö domkyrkas oratoriekör, bildad 1974

En månghövdad skara har bjudit en stor
 musikupplevelse för alla gudstjänstdeltagarna

"De gav dem inte bara stämning, de gav dem stadga".  

Gott Advent!
önskar
  Rune Liljenrud  

tisdag 22 november 2016

SVEN EDVIN SALJE i fokus bland PARNASS' landsbygdsförfattare


Litteraturtidningen Parnass 4/2016 med temat Landsbygdsskildrare, ägnar hela 11 sidor, förutom de två tidningsomslagen, åt Sven Edvin Salje och hans författarskap. Ett värdefullt bildmaterial visas.
Lars Furuland skriver om "Bodbiträdet som blev folkförfattare och bokmiljonär" samt om "Den nationella arenan och den regionala litteraturen".
Karl Lindqvist skriver om "Den förbisedde Salje".

"Det är vilsamt att stå här och se ut över denna bygd, dessa gårdar och hus, åkrar och ängar... De måste vara lyckliga människor, de som bor här"

Sven Edvin Salje ur Du tysta källa



Saljesällskapets årsbok 2016 har temat "Salje som kvinnoskildrare".  

Saljesällskapets ordförande Gustav Fredriksson skriver i ett förord: "Elin Tarp är nog det kvinnoporträtt som alla Saljeläsare främst kommer ihåg. Hon finns med i hela Lovängserien, men har fått sin djupa tolkning i den tredje boken, Den söker icke sitt."


Saljesällskapets årsbok har flera mycket läsvärda artiklar som fördjupar och stärker värdet av att läsa och nu gärna läsa om Sven Edvin Salje.

Karl Lindqvist - Kvinnoskildraren Sven Edvin Salje

Sven Edvin Salje - Min farmor
(Opublicerad berättelse)

Ingvar Wahlén - Sven Edvin Salje som är omutlig idealist
(Tidningen Folkpensionären 1966)

Reportage - Hans egen blommande verklighet
(Husmodern 1953, nr 38)

Sven Edvin Salje - Kvinnor i skördetid
(Husmodern 1953, nr 38)

Sven Edvin Salje - Längtan
(Mors hyllning 1956)

Sven Edvin Salje - Den kinesiska vasen
(Julglimten 1978)

Sven Edvin Salje - Jubilaaren
(Jul i bygda 1952)


Harry Martinson och Sven Edvin Salje lämnade sina böcker som gåvor till varandra. I ett brev 25-11-42 till Käre Sven!, skrivet på Länssanatoriet Uttran strax söder om Stockholm, ger Harry Martinson varmt erkännande:

"Jag vill nu med detta brev tacka Dig: först och främst för boken, som jag läst tre gånger. Det visade sig att den stod ut med en sådan granskning, och det är mer än vad man brukar kunna säga om de flesta böcker.
 I stilistiskt och måleriskt avseende är Du förundransvärt avancerad redan, och även i det psykologiska är Du på väg framåt. Kort sagt, jag är glad över och imponerad av vad Du redan med Din andra bok förmår som författare. Alldeles särskilt glad är jag över att Du odlar detaljen vilket gör att de scener Du bygger upp nyanseras i ens medvetande och stå fram som mättade och fylliga. Där finns iakttagelser över blommor, djur, stenar etc. Sådant skapar levande omgivning kring de agerande och kommer dem att framträda plastiskt."  

Kanske finns också något bevarat av Harry Martinson, om hur han såg på sin författarkollega Sven Edvin Salje som kvinnoskildrare. Säkert vore också detta erkännande!

Rune Liljenrud

måndag 21 november 2016

SVENSK POESI - från omkring 500 till 2016 - Ett utmärkt hjälpmedel för såväl enskilt studium som för arbete i grupp!


SVENSK POESI - en ny poesiantologi 2016, under redaktion av Daniel Möller och Niklas Schiöler, presenterades på Bokmässan i Göteborg. Växjö bibliotek, som år 2016 firar 350 år, har presenterat den nya antologin och fortsätter bjuda på intressanta bokprogram, som påminner om vad Växjö biblioteks store nydanare, biskopen och bibliofilen Olof Wallquist (1755-1800) skrivit:


"Ändamålet med bibliotekets anläggning är icke att låsa in ett liggande vishetsförråd, utan att hålla det öppet för alla vänner till vetenskaper, lärdom, klokhet och snille."
Det är ett imponerande arbete på hela 1072 boksidor, som redaktörerna för SVENSK POESI nu bjuder läsaren. Antologin innehåller omkring 650 dikter, författade av uppemot 200 poeter, och spänner över hela 1500 år, från omkring 500 till 2016. Intressant är att jämföra med tidigare poesiantologier. Man saknar kanske några författare och dikter som har fallit bort, och man kan glädjas över nya som nu har tillkommit. Av Harry Martinsons omfattande poesi finns följande med i den nya antologin 2016:
Har ni sett en koltramp ..., Spökskepp, 1929
Ute på havet & Ur minnenas tåg, Nomad 1931
Blad, Nomad, rev. uppl. 1943
Fjärilen, Natur, 1934
Kväll i inlandet, Passad, 1945
Multnande stuga, Cikada, 1953
Aniara (Sång 2, 13 och 103), 1956
"Från sidan solbelyst", Tuvor, 1973


Inbjudan till Bohuslän
"Här blir du frisk till hälsan och humöret..."
Evert Taube (1890-1976)

Harry Martinson erhöll Evert Taube-stipendium 1968: "Han har förnyat klanger och rytmer i den svenska poesin på ett gripande och innerligt sätt som är oefterhärmligt, men som lånar sig synnerligen väl till visans och balladens musikantiska former..."

Harry Martinson hyllade Evert Taube på hans sjuttioårsdag i en dikt med orden:

Svårt är att fånga denna andes bris
som dansar fram runt Taube på sommarns 
vis.
I grund och botten hörs ett bud däri
om död som väntar medan sånger skrivas,
om somrar som av vinter sönderrivas.
Här gäller hålla stånd hos gröna blad
och yvigt liksom sommarn spela glad.

Till Evert Taubes åttioårsdag hälsade Harry Martinson med orden:

I en hård och brutal tid 
framhärdar du fortfarande
i det höviska.
Du tillhör allt framgent
Aquitaniens hov.

Evert Taube får med tre dikter i den nya diktantologin SVENSK POESI

Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla,
Ultra marin, 1936

Inbjudan till Bohuslän, Ballader i Bohuslän, 1943

"Så skimrande val aldrig havet - ", Svärmerier, 1946


Harry Martinsons goda vän Karin Boye får med dessa dikter i den nya diktantologin SVENSK POESI 

Jag vill möta ... & I rörelse, Härdarna, 1927
Nattens djupa violoncell, Ja visst gör det ont
& Bön till solen, För trädets skull, 1935
Odyssevs vid masten, Hur kan jag säga ..., 
& De mörka änglarna ..., De sju dödssynderna
och andra efterlämnade dikter, 1941

Eva Ström, god kännare av Harry Martinsons diktning, representeras i den nya diktantologin SVENSK POESI:

Upptäcker vi matematiken?,
Kärleken till matematiken, 1989
Den suicidala flickan, Brandenburg, 1993
Elohim, Revbensstäderna, 2002
Inkarnationen, - Barumkvinnan,
Utskuret ur ett större träd, 2013


Den nya poesiantologin SVENSK POESI 2016, är ett utmärkt hjälpmedel för såväl enskilt studium som för arbete i grupp!
Rune Liljenrud 

lördag 19 november 2016

Kronobergs bokmässa 19 november 2016 och Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017


Fyra litterära sällskap i Kronoberg
som möts på årets Kronobergs bokmässa 

samarbetar med Harry Martinson-sällskapet

 när Sällskapets årshögtid 2017 förläggs till 

VÄXJÖ 6-7 MAJ 2017


Pär Lagerkvist-samfundet 
Vilhelm Moberg-sällskapet
Elin Wägner-sällskapet
Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet

Kronobergs biblioteksmässa på Växjö stadsbibliotek
Willi Lang, sekr. Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet
och
Magnus Eriksson, ordf. Pär Lagerkvist-samfundet

 ~Omgivande bilder av de båda författarna~

Britta Wingerup, Vilhelm Moberg-sällskapet
och 
Ann-Christin Gunnarsson, Elin Wägner-sällskapet

 ~Omgivande bilder av de båda författarna~ 




Pär Lagerkvists samlade verk är under utgivning och för första gången har Pär Lagerkvists samlade dikter utkommit i en volym med 606 sidor.
Förordet är skrivet av hans store beundrare, Fredrik Lindström, som bl.a betonar om Pär Lagerkvists diktning:

"Det finns en anspråkslöshet som blir allt tydligare med åren, en längtan efter att ingå i sammanhang. Här möts de jättelika, existentiella perspektiven i Lagerkvists diktning med de små och vardagsnära.

Jag är ett ting,
ett föremål att brukas
i livets hus.
En skål att sättas fram
när bordet dukas
till aftonvard
i fönstrets skymningsljus.

Ej förr,
ej under dagens tider
som andra ting, som är att nyttja då.
Hon hämtar mig när det mot afton lider,
mot skymningsstund.
Och jag är lycklig så.

(Ur Vid lägereld, 1932)



De litterära sällskapens bokbord på Kronobergs bokmässa 2016 bjöd mycket intressant. Jag nöjer mig här med bara en av alla de intressanta böckerna. Mycket mera bjuds när vi möts i Växjö på Harry Martinson-sällskapets årshögtid 6-7 maj 2017. Välkommen!


Rune Liljenrud



torsdag 20 oktober 2016

Karl-Birger Blomdahl föddes i Växjö för 100 år sedan, den 19 oktober 1916. Han skrev år 1958 musiken till operan ANIARA, som bygger på Harry Martinsons versepos ANIARA från år 1956, och som alltså i år fyller 60 år. ~ Nu ser vi fram emot Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö nästa år 6-7 maj, med start på Harry Martinsons födelsedag 6 maj. ~ Boka redan nu in högtiden!



Program - Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017


Lördagen den 6 maj

09.00  Harry Martinson-sällskapets årsmöte, IOGT-NTO-huset, Vattentorget 1, Växjö 

10.00   Välkomsthälsning och utdelning av Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne
           
           Förmiddagskaffe

11.00  Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist och Harry Martinson, aktiva i kamp för frihet
           Vilhelm Moberg-Sällskapets ordförande Ingrid Nettervik talar om "Det fria ordet"

12.00  Lunch på Restaurang 4 Krogar, Vattentorget 5, Växjö. Därefter åter IOGT-NTO-huset

13.30   Harry Martinsons och Pär Lagerkvists tankar och texter i kosmos Litterärt/musikaliskt
           collage av Ulla Ekberg, Gunnar Carlberg, Yvonne Steen-Ohlander och Leif Adolfsson

Pär Lagerkvist-Samfundets ordförande Magnus Eriksson inleder ett samtal om programmet
  
        
  Eftermiddagskaffe

15.00 - 16.00  Harry Martinson om "Människans åldrar" i Nässlorna blomma, och
Elisabeth Bergstrand-Poulsen om "Kvinnans årstider" i Hök får jag låna dina vingar?
Presentation av författaren och konstnären Elisabeth Bergstrand-Poulsen från Långasjö.
Programmet avslutas med besök på Smålands Museum, där textilen "Kvinnans årstider" visas
  
18.00  Helgsmål i Växjö Domkyrka ”De blomster som i marken bor, kan aldrig själen glömma …”

19.00  Högtidsmiddag på Restaurang 4 Krogar, Vattentorget 5


Söndagen den 7 maj

08.30  Avresa med buss från Växjö resecentrum, P-platsen nära intill Tegnérkyrkogårdens mur
           Information från DET FRIA ORDETS HUS, om Växjö som fristad åt förföljda författare              

10.00  Kaffe i samband med besök på Elin Wägners Lilla Björka och Bergs Hembygdsgård
Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka guidar och berättar om Akademiledamoten Elin Wägner – journalist, författare, feminist, fredsaktivist, miljökämpe och civilisationskritiker

12.30  Lunch på S:t Sigfrids folkhögskola, Kronoberg och besök vid Kronobergs slottsruin

14.00  Guidad tur genom Växjö med tonvikt vid konstverk, Gyrokompassen och kulturbyggnader

15.00  Åter Växjö resecentrum



 G. (Rev.) Godkänt i Harry Martinson-sällskapets styrelsemöte 2016-09-10