lördag 27 augusti 2016

RAOUL WALLENBERGS DAG 27 AUGUSTI "Öppenhet, medmänsklighet och civilkurage"



"Syftet är att belysa och diskutera aktuella frågor som rör mänskliga rättigheter, vikten av personligt ansvar och möjligheten för en enskild människa att göra skillnad."

"Vi radades upp av pilkorsgendarmerna för avrättning
vid randen av Donau. Då anlände en herre. Vi
undrade: vem är han? Hans namn var Wallenberg.
Och denne Wallenberg sa till gendarmerna att ta oss
tillbaka. Och inte bara det att gendarmerna följde oss
tillbaka, utan dom var tvungna att ge tilbaka våra
kläder, rockar och allting. Och gendarmerna lydde.
Det var otroligt hur dessa brutala pilkorsgendarmerna 
lydde!
Vi gick tillbaka, fick åter kläderna och allt och så gick
vi hem." (Ur ett vittnesbörd)


Elisabeth Citrom, överlevande från koncentrationslägret i Auschwitz, invigningstalade på Raoul Wallenbergs dag i Växjö. Aldrig skall vi glömma det hon hade att berätta och övertygelsen att hoppet är det sista som lämnar en människa.  

Elisabeth Citrom avtackades mycket varmt för sin viktiga medverkan Raoul Wallenbergs dag, ett unikt samarbete mellan Växjös kulturinstitutioner. Det fria ordets hus, Kulturparken Småland, Musik i Syd och Musica Vitae, Regionteatern Blekinge Kronoberg samt Linnéuniversitetet. Kontaktperson för Raoul Wallenbergs dag i Växjö är Ulrika Gunnarsson, Musik i Syd.


Musica Vitae spelade Transformation of Memory (2012) av tonsättaren Henrik Strindberg, som själv presenterade sin mäktiga skapelse. Han är sedan 2007 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. 


Varje våg - en historia - Regionteatern Blekinge Kronoberg framförde utdrag ur dramatiserade texter av Vilhelm Moberg och Maryam Mirzaei från Iran, i regi av Robert Jelinek. Medverkande: Angela Kovács, Bengt Dahlberg och Olof Bergström.
Urpremiär 1 oktober 2016 på Regionteatern Växjö.

Informativt utställningsmaterial

När besökarna efter det innehållsrika programmet vandrade hemåt genom Växjös gator var sinnena särskilt öppna för de många tänkvärda texter som där finns som gatudekorationer:

På jorden väldigast är inte svärden
(Pär Lagerkvist)

Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017, får vi möta mycket av denna sanning när vi där samarbetar med fyra litterära sällskap: 
 Pär Lagerkvist-samfundet
Vilhelm Moberg-sällskapet
  Elin Wägner-sällskapet
Elisabeth Bergstrand-Pousen Sällskapet

samt 
Det fria ordets hus 
och 
Kulturparken Småland

Rune Liljenrud


fredag 29 juli 2016

”En vandring till bärskogen” i Harry Martinsons Midsommardalen.



Att vandra i bärskogen

   Just nu upplever vi ett ovanligt rikt blåbärsår. Våra skogar är fulla av dignande blåbärsris som faktiskt också gett namn åt vår vanligaste skogstyp: blåbärsgranskog. Det är en fröjd att besöka ”de solsådda blåbärsplantagerna” och plocka de ”beslöjat blåoxiderade” bären. Citaten är hämtade ur kapitlet ”En vandring till bärskogen” i Harry Martinsons Midsommardalen.

   Samma text citeras också i boken Blåbär – Minnen, mat och smak (Balkong Förlag, 2008) som bjuder på en intressant läsning om dessa älskade bär. Man får lära sig om blåbärens namn och uttryck, deras historiska användning och deras plats i folktro och sägner. Boken innehåller dessutom en mängd spännande recept, allt ifrån blåbärspasta till blåbärssufflé. Ett kapitel ägnas åt bärens nytta och framhåller särskilt deras rikedom på kraftiga antioxidanter som finns i de blå antocyanfärgämnena.

   Låt oss så återvända till Midsommardalen och Harry Martinson, vår oöverträffade ciceron i blåbärsskogen:

   ”Mänskorna plocka helst de solblåaste. Följande fyndighetens blåaste förgreningar fingla de loss dess solgivna blå mat och låta skuggorna stå orörda eller också ta de dem sist. Skuggorna är för resten, som var och en vet, långt fattigare på bär. 
   Där solen steker alltför hett bli blåbären små, hårda och torra. Själva riset är då ofta långt eller risbuskigt. De har haft gott om pådrivande ambitioner men frukten har blivit liten, förtorkad dvärg, felslagen och fnasig. Sådana blåbär verka torkade på plåt redan där de hänga. Vi gå till bättre ställen.” 


Åke Widfeldt

Artur Lundkvist & Maria Wine ~ "liv som gräs"



Gräsdikter av Maria Wine 
finns i Lena Peterson Engseth's poesibok 

Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets
  ISBN 978-1-329-76713-3



Syrsorna spinner sånger i gräsets djungel
(Maria Wine: Ur Utan längtan - inget liv)

Med gräsets gröna drömmar ännu sjungande kring
mina fötter, med skogens djupa mörker ännu
drömmande i mina ögon mötte jag stadens stenöken
(Maria Wine: Ur Man har skjutit ett lejon)


   I bokens kapitel Gräskonsert och stråpromenad och I gräs och av gräs - ljud och rörelse, har Lena Peterson Engseth tagit med dikter av Maria Wine. 
   
   I en genomgång av bokens kapitel ger Lena Peterson Engseth hjälp till summering av intrycken från läsning av gräsdikterna och hon uppmanar läsaren:
   "Låt dem som gräset fröa fritt".

Lena Peterson Engseth ger med sina diktval ett småkryps- och insektsperspektiv vid gräsrotshorisont. Gräset viskar, vinden viskar i gräset - att lyssna till detta tissel under och över jord, att ge akt på förändringar, kräver att vi själva stillnar och tystnar.

Artur Lundkvists födelsehem i Hagstad, i Oderljunga, Perstorps kommun, är inlemmat av grönska. Att närvara vid HAGSTADDAGEN, då Artur Lundkvist & Maria Wines Stiftelse inbjuder till firande och högtidlighållande av Maria Wines och Artur Lundkvists diktning på Artur Lundkvistgården i Hagstad, är att bli inlemmad i Gräskonsert och stråpromenad, I gräs och av gräs - ljud och rörelse. En informativ utställning vittnar om deras liv och författarskap.

Bild från AGADIR i utställningen på Hagstad

 Artur Lundkvists och Maria Wines gravvård
 på Solna kyrkogård har inskriptionen
"liv som gräs
Artur Lundkvist 3 mars 1906 - 11 dec 1991 
Maria Wine 8 juli 1912 - 22 aril 2003

På något sätt anar man en gemensamhet för Artur Lundkvist, Maria Wine och Harry Martinson på Hagstadgården. Alla tre diktarna drevs av längtan och måste lämna något.
Artur Lundkvist lämnade Hagstad, Maria Wine lämnade Köpenhamn och Harry Martinson lämnade Jämshög. 
Vad de existentiellt sökte finns i deras diktning.

Artur Lundkvist sammanfattar i memoarboken
Självporträtt av en drömmare med öppna ögon
Maria Wine hör hur i Utan längtan - inget liv 
Syrsorna spinner sånger i gräsets djungel.
Harry Martinson låter ana sökande i dikten 
Råttfångaren i Hameln, ur Passad:

År efter år gick jag till de gröna snåren 
för att vänta ut en sångernas sång. 

Men jag nådde den aldrig som jag ville. 
Den var för flytande och för 
klingande. 
En flytande lovsång i ett 
lovsångsrike. 



Artur Lundkvist: Liv som gräs (1954)

Blåklockan - Maria Wines favoritblomma


Blåklocka

[...]

Blåklocka blomma som jag älskar:
alltid finner jag dig skyggt tillbakadragen under skydd av en buske
eller nästan drunknande i knähögt gräs

[...]

Blåklocka
din skira skönhet ger mig varje sommar
en sällsynt glädje
alltid måste jag hejda min giriga hand
från att plocka dig -

[...]

O blåklocka
måtte du drömma långa sommardrömmar
i skydd av din rots vintermörker!

MARIA WINE: Ur Nattlandia (1975)



Den årligen återkommande HAGSTADDAGEN förläggs, med viss justering, i tiden omkring Maria Wines födelsedag 8 juli och 100-årsdagen firades som HAGSTADDAG  8 juli 2012. 


HAGSTADDAGEN 2016 är söndag 31 juli 


Rune Liljenrud

måndag 18 juli 2016

JONAS GREN: "När jag blir stor ska jag gå först"


"Omställningen börjar inom oss"

När jag blir stor ska jag ha ett led
Det ska vara ett långt led
[...]
Jag ska gå före ängshök
Jag ska gå före gotlandssnok
När jag blir stor ska jag gå först

Sånger från jorden (2015) handlar om de samhällsutmaningar vi står inför. 32 röster genom texter, poesi och serieillustrationer, tolkar hur vi ser på naturen och oss själva i relation till planeten. 
(SKÖRDA FÖRLAG's beskrivning)

Det är ett anslag av förtröstan och tro hos Jonas Gren, att det går att göra något för moder jord. Men det gäller att våra värderingar och grundläggande behov tydliggörs och blir till skapande kraft i en helt nödvändig samhällsomställning. Det bildspråk som Jonas Gren bjuder är engagerat nyskapande. Han har personligt engagemang och visar riktningen framåt:
"När jag blir stor ska jag gå först".

Sånger från jorden längtar efter att relationen mellan jorden och oss människor ska få läka.

"En annan värld är inte bara möjlig, hon är på väg. Under stilla dagar kan jag höra henne andas." 

(Arundhati Roy - Indisk författare,
samhällsdebattör & fredsaktivist)


Jonas Gren – Antropocen
En blogg 9 juli handlar om Jonas Grens Antropocen (2016)

ANTROPOCEN ~Angelägen ekodikt om vår planet "Har litteraturen någon makt att förändra?"


Jag migrerar med de rykande tranorna
Högt över lysmaskstäder
Floder och åar av ljus 

DEN SOM FLYGER över jordklotet en klar natt ser skenet från de mänskliga apparaterna. Planeten lyser allt starkare i mörkret. Detta är människornas epok, den som av ledande naturvetenskapliga forskare fått namnet antropocen. 

Med svedda vingar lyfter fåglarna ur de brinnande skogarna. Haven mellan kontinenterna stiger. 

Jonas Grens andra diktsamling på 10TAL Bok Antropocen är en poetisk rapport från människans tid på jorden
(10TAL BOK's beskrivning)

I båda dessa böcker manar Jonas Gren poetiskt starkt till allas vårt miljöansvar och detta gör han så väl igenkännande "i Harry Martinsons anda".

Rune Liljenrud

söndag 10 juli 2016

"Skulle du vilja läsa en uppbygglig bok - en som kan hjälpa och trösta en beklämd Björn i stort trångmål ?"

· ALMEDALEN I SOCIALA MEDIER ·

Med hjälp av en sökning i Facebooks sökverktyg Facebook Graph har SVT Opinion satt ihop en lista på vad anhängare av partiledarna tycker om att se på bio. Topplistan gäller filmer som gillas av personer som gillar respektive partiledare på Facebook.


Nalle Puh kommer på första plats för 

Statsministern Stefan Löfven och för
Moderatledaren Anna Kinberg Batra.

Nalle Puh får här alltså två topplaceringar och är suveränt ohotad. Båda partiledarna tycks vara nöjda med detta.
Nalle Puh har som litterär metafor mycket att lära ut och ge!

"En stor författare är, kan man säga, sitt lands andra regering", skall Nobelpristagaren i litteratur 1970 Alexander Solzjenitsyn (1918-2008), ha sagt och han tillägger: "Litteratur för vidare oomtvistlig och koncentrerad erfarenhet från generation till generation."


Nalle Puh föddes 1926 och i år
fyller alltså den brittiske författaren 
AA Milne's så allmänt älskade 

Nalle Puh 90 år. 

I boken Nalle Puh gör en visit, kommer Nalle Puh i knipa och då hämtar hans vän Kanin, från andra ändan av skogen Christoffer Robin, för att få hjälp. - Vi ska läsa högt för dig, sa Kanin uppmuntrande. - Skulle du vilja läsa en uppbygglig bok - en som kan hjälpa och trösta en beklämd Björn i stort trångmål? Och en hel vecka läste Christoffer Robin sådana böcker. Och när veckan var slut, sa Christoffer Robin: 
- Nu! 
Nalle Puh blev hjälpt, nickade till tack åt sina vänner och befriad ur sin knipa, fortsatte han sin promenad genom skogen.

"Poesi och visor är inte saker man hittar, det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en", lär oss Nalle Puh. Detta tycks våra partiledare från vänster till höger vara eniga om och Nalle Puh manar: 

"Du kan inte alltid stanna i din egen hörna av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland också. Kom inte för sent till det du vill komma i tid till".


Gun Ursing (1923-2016), lärare, bibliotekarie och under många år trogen medlem i Harry Martinson-sällskapet, skapade mini-antologin, som inom Sällskapet kallas ”den lilla gröna”. 
Den har introducerat hundratals läsare i Harry Martinsons värld.
.
I en minnesteckning som Donald Fransson ger av Gun Ursing, nämner han att hon gav ut flera läroböcker och verkade även som översättare. Hennes intresse för det anglosaxiska förde henne en gång till en intervju med AA Milne, som hade skrivit om Nalle Puh.

Rune Liljenrud

lördag 9 juli 2016

ANTROPOCEN ~Angelägen ekodikt om vår planet "Har litteraturen någon makt att förändra?"


Jonas Gren – Antropocen
Om morgonen
En seans för luften

Det historiska
i varje livs andning

Björk av moln och sol

Syre och andetags möjlighet

Att sitta i ring 
med mikroberna

Luften  Barn av cyanobakterier
Kluster av stromatoliter
Atmosfärens kompositörer

Koralen av syre  Kol och kväve

Stycket min läderhud lever av

JONAS GREN: Ur Antropocen


Antropocen är en föreslagen geologisk epok. Den har ingen vedertagen gräns men kan räknas från industriella revolutionen på sent 1700-tal (eller år 1800) till nutid. Den kan definieras som den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem, bland annat genom global uppvärmning. (Ur Wikipedia)
   Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. 
   Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal.
[...] Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld." 

Jonas Gren har nyligen utkommit med ännu en diktsamling på 10TAL Bok, som  är en poetisk rapport från människans tid på jorden. Johan Grens ekodikt häri är hans goda viljas instrument, liksom i hans tidigare dikter, som oroar och berör.
Så är det i Jonas Grens debut Lantmäteriet (2014), som har blivit mycket väl mottagen

Harry Martinson menar att litteraturens art är sådan, att den verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen.

Jonas Gren ger goda instrument för att våga tro på detta. Hans språkliga metaforer bär angeläget bud om att inse och ta vara på vår planet. Med sin ekodiktning betonar han det som Harry Martinson påtalar i Gyro:
Det är ont om jordklot.  

En anmälan av boken finns här på bloggen 27 maj 2014



En anmälan av boken finns här på bloggen 17 april 2015


NON förlag utgavs år 2015, som förlagets första utgåva, Jonas Grens diktsamling
Överallt ska jag vara i centrum 
"som handlar om hur allt ska bli i framtiden med fattigdomen, jobben, djuren välfärden och rymden" 

När jag blir stor
ska jag investera
Jag ska investera i kärlek
När jag ger kärlek
ska jag få kärlek

Ur Överallt ska jag vara i centrum 

Jonas Gren är mycket kunnig vad gäller social-ekologiska system, vilket tydligt framgår av tidskriften10TAL och Klimatmagasinet Effekt, där han ingår i redaktionen. 
Han är också nyskapande poet och litterärt mycket väl bevandrad.
I sin nya diktsamling Antropocen (2016) har han lånat fraser ur angelägna författarskap av bl.a. Ann Margret Dahlqvist-Ljungbergs Rapport om öar, Gunnar Ekelöfs Om hösten, Elsa Graves Avfall. Från och till, Pär Lagerkvists Ångest, Harry Martinsons Aniara, Edith Södergrans Septemberlyran, Maria Wines Svårmodets mod och Anders Österlings Tonen från havet.

Ett citat från franske författaren Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944) ur Kamrater på en irrande planet inleder boken:

"dessa odlade trädgårdar; de som bara går att 
bebo så kort tid, en geologisk epok, en välsignad
dag bland alla jordens dagar"

Denna manande insikt har Jonas Grens dikter som CREDO i  Antropocen

Inte stor plats på jorden
Jorden   Stor plats
i mig

---

Jag tror 
på isranunkel och vårflod
Majsol och vittnen intill fors
På växlingar och månesång
Vildvin timmarna före ljuset
[...]
Längs motorvägen
ställer jag krukorna av pelargoner

---

Jag tror på strån
uppträngande ur dödisgropar

Ängslan
när vi sticker ner händerna

Revisionen  Frambringandet
av alla de
diskbaljor och lungsjuka nätter
i krigets bakgård
som dolts av Lützens dimma

Jag tror på varma händer
över kalla pannor

---

Överblicka jordens skorpa
Se neutronerna
Se mikroberna
Se det brinnande berget

---

Se upp för människorna

De skyr inga medel

---

Jonas Grens ord ligger här väldigt nära 
Harry Martinsons ord i Aniara Sång 26:


Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.


När det behövs ser ändå ingen klart.
Nej, bara när det gällde att slå ner
och arma ut vad hjärtat sammanspart
av dröm att leva  i onda kalla år.



Familjen Martinson bodde en tid vid sjön Sillen i Sörmland och där kunde den begynnande miljöförstöringen märkas, vilket plågade Harry Martinson oerhört. Han övervägde att starta någon miljövårdsrörelse "Vit näckros", för att rädda sjöar. I fruktansvärda drömmar upplevde Harry hur underbar skog plötsligt började gråta, alla löv, allt gräs och alla växter grät.

I detta perspektiv är Jonas Grens arbete viktigt!

TACK JONAS för Din angelägna ekodiktning
Antropocen

Rune Liljenrud