torsdag 16 mars 2017

Välkommen till årshögtiden i Växjö 6-7 maj 2017



Program - Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017


Lördagen den 6 maj

09.00  Harry Martinson-sällskapets årsmöte, IOGT-NTO-huset, Vattentorget 1, Växjö 

10.00   Välkomsthälsning och utdelning av Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne
           
           Förmiddagskaffe

11.00  Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist och Harry Martinson, aktiva i kamp för frihet
           Vilhelm Moberg-Sällskapets ordförande Ingrid Nettervik talar om "Det fria ordet"

12.00  Lunch på Restaurang 4 Krogar, Vattentorget 5, Växjö. Därefter åter IOGT-NTO-huset

13.30   Harry Martinsons och Pär Lagerkvists tankar och texter i kosmos Litterärt/musikaliskt
           collage av Ulla Ekberg, Gunnar Carlberg, Yvonne Steen-Ohlander och Leif Adolfsson

Pär Lagerkvist-Samfundets ordförande Magnus Eriksson inleder ett samtal om programmet
  
        
  Eftermiddagskaffe

15.00 - 16.00  Harry Martinson om "Människans åldrar" i Nässlorna blomma, och
Elisabeth Bergstrand-Poulsen om "Kvinnans årstider" i Hök får jag låna dina vingar?
Presentation av författaren och konstnären Elisabeth Bergstrand-Poulsen från Långasjö.
Programmet avslutas med besök på Smålands Museum, där textilen "Kvinnans årstider" visas
  
18.00  Helgsmål i Växjö Domkyrka ”De blomster som i marken bor, kan aldrig själen glömma …”

19.00  Högtidsmiddag på Restaurang 4 Krogar, Vattentorget 5


Söndagen den 7 maj

08.30  Avresa med buss från Växjö resecentrum, P-platsen nära intill Tegnérkyrkogårdens mur
           Information från DET FRIA ORDETS HUS, om Växjö som fristad åt förföljda författare              

10.00  Kaffe i samband med besök på Elin Wägners Lilla Björka och Bergs Hembygdsgård
Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka guidar och berättar om Akademiledamoten Elin Wägner – journalist, författare, feminist, fredsaktivist, miljökämpe och civilisationskritiker

12.30  Lunch på S:t Sigfrids folkhögskola, Kronoberg och besök vid Kronobergs slottsruin

14.00  Guidad tur genom Växjö med tonvikt vid konstverk, Gyrokompassen och kulturbyggnader

15.00  Åter Växjö resecentrum


fredag 20 januari 2017

Lena Peterson Engseth ger från USA en reflektion kring vårligt spirande gräs mitt i vintern. Hennes meditation rymmer betydligt mer än gräs, men den börjar och slutar med ord om grönska och gräs, om det gröna och hoppfulla.

Foto: Martin Engseth 

Carl Sandburg, som då och då figurerar på denna blog, publicerade 1928 i sin samling Good Morning, America en dikt som på svenska heter ”Vårgräs”. Det hörs som en hoppfull titel så här års.

Den gröna viskning som Carl Sandburg skriver om är sedan länge utbytt mot en kallt svepande och vit vinande. Men gräset är, med Sandburgs ord, likväl ännu den ”maskot som rider på vindens hästar”. Någon gång månader framöver ska det komma tillbaka grönskande grönt och mjukt för våra bara fötter.
Men nu, nu risslar det vintertorrt därute i både gräs och ”skörfrusna vassar”. ”Vintervassen rasslar bleknat spröd/frusen skörare för varje timme” skriver Harry Martinson.

Jag nämner i min bok Gräspoesi – i stråskog och tuvkrets hur kombinationen av gräs och vinter för tankarna till en särskild slags tystnad, kanske densamma som Martinson benämner ”den vita tystnaden”. Den tystnaden är här nu i januari och vi anpassar oss och bidar till dess vi på nytt kan känna ”doften av ungt vårgräs” på samma sätt som Carl Sandburg; ”du kom till min näsa och piffade upp mig”.

Sandburgs bruk av ordet maskot föranleder mig att slå upp dess ursprung och jag finner att det kom till engelskan via franskan men att det är av provensalsk härkomst. Jag tänker genast på – och dröjer vid – hur detta språk var de medeltida trubadurernas, hur denna dialekt befrämjat poesin.

Så snirklar sig mina tankar medan snön ryker och blandar sig med ångan över sjön. Martinson ser hur ”björkens grenverk blir en vinterhåv/som i luften över insjöns is/tätnar till en slöja, fångar froströk.” Det kan också liknas vid en dans av älvor i dagsljus. Jag läser med nöje Martinsons Älvors dans och hejdar mig vid att ”Allt som sker är lika nytt och lika vant. Ljuset gnistrar in instinkt i vår själ” och ”varje livsart har sitt eget hemliga alltidord med ljuset. Sitt eget sätt att fatta sitt alltid.”

Till trubadurernas toner gick också dansen, och ännu en bild kommer till mig: en medeltida kalkmålning i Ørslevs kyrka i Danmark där en långdans går fram. Hand i hand träder man dansen, ”vi är med och dansar våra turer” skriver Martinson då han diktar om ”dansens konst, den första och den sista”. Den nyss utdansade julens lekar och danser, får en djupnad innebörd då de ner genom århundradena sammanfogas med medeltidens bildvärld. I midvinterns mörker dansade man när solen tycktes stå stilla; för det nya årets gröda och växtlighet. Dansen blev ett uttryck för den hemliga ljuskoden.

”Frånvarande i ännu en evighet/ligger sommaren inrullad i solen” skriver Martinson. Han vet att det ska komma många vinterstormar farande. Hackspettarna ska driva in många fler vinterspikar i trädens stammar. Vintern ska med sina vita läppar spela på sin isflöjt.

Det kan tyckas som en evighet. Men det finns en tillit i Sandburgs ord då han liksom lockar på gräset: ”Vårgräs, där finns en dans att bli dansad/för dig.”
Gräset vet sitt alltidord; det kommer alltid tillbaka.

Foto: Lena Peterson Engseth
_______

De dikter som har citerats i eller inspirerat till denna text är följande:
Carl Sandburg: “Spring Grass” i Good Morning, America
Harry Martinson: Dikt utan titel i Resor utan mål, s 56, ”Tidig vinter” i Vildbuketten, s 83, ”Dansen”, s 116f, ”Hela julkortet förstoras”, s 151, ”Nordanvinden nosar”, s 150, ”Så kom en vinter farande”, s 36, ”Vintervassen rasslar”, s 150, och ”Älvors dans”, s 135, samtliga i De tusen dikternas bok


Lena Peterson Engseth




















Lena Peterson Engseth  lcpengseth@hotmail.com
följer i boken "Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets"
årstidernas växlingar genom "gräsets språk", och visar
hur gräset litterärt tolkas, i Harry Martinsons diktning,
men också av i runt tal 115 andra lyriker och författare.
Ny bok av Lena Peterson Engseth, med ”grästema”, är
att vänta under år 2017


fredag 30 december 2016

GOTT NYTT ÅR 2017 ~ med tankar från Harry Martinsons "Svärmare och harkrank", som utkom år 1937 ~ och under 2017 uppnår 80 år!



   "Någon gång händer det att man, utan att man därför tänker skriva memoarer, stannar till, blickar tillbaka och försöker se allt i ett och ett för allt. Då betraktar man, kan man säga, sitt livs personliga och deformerade pyramid. Med törne i botten bygger man upp dess röse av förmultnade minnen. Men bilden blir inte riktig och man märker att det är sant som det är sagt, att alla liknelser halta. Hur lögnaktiga måste därför inte de nationella, de ideella och de kulturella storsymbolerna vara.

   Från hembyn har man en gång växt ut likt en källargrodd som sökt sig till ljuset. Jag såg en gång en tistel, tre meter lång, i en källare. Efter ett månadslångt uttänjande av den färglösa stjälken hade den nått fram till den övergivna källarens nyckelhål. Där hade den växt ut och lyckats bilda tre eller fyra klorofyllblad. Men då hade den uppbådat allt som fanns att få och det räckte inte till piggar. Huvudsaken fick vara att den nådde ut och fick se solen.

   Den tisteln passar bättre in som bild av fördrömda individers strävan. Som en källargrodd växte jag mig en gång ut i havet. Men vem vet, hade jag inte haft Stav till hjälp inne i källaren, så hade jag kanske aldrig nått ut till havets nyckelhål, som den lumpna byn om kvällarna brukade stoppa till med trasor.

   Så gingo några år, och till slut visste man, vad man borde kunnat gissa, att stora världen inte var alls bättre än byn, ja, att hela världen bestod av småaktiga byar. Men syner gav livet. Stora och undersamma."


HARRY MARTINSON: Ur Vattenbrev
från Svärmare och harkrank, 1937


 Gott Nytt År 2017
med 
Harry Martinsons
Svärmare och harkrank
 Under år 2017 
80 år 


Rune Liljenrud

torsdag 29 december 2016

Harry Martinson: "Och suggererade, famlande eller skrämda ge sig emigranterna ombord över de dimhöljda landgångarna."




År 1974 när Harry Martinson erhöll Nobelpris i litteratur, utkom på Albert Bonniers Förlag ett urval av Harry Martinsons texter, med Georg Svensson som redaktör. Urvalet gjordes i samråd med författaren. 

Georg Svensson skriver om naturessäerna i "Svärmare och harkrank" från år 1937, och som alltså under år 2017 kan fira 80 år, ur "Midsommardalen" 1938 och ur "Det enkla och det svåra" 1939:

Det enkla, det är trots sin oändliga sinnrikhet naturen med allt som växer och lever däri. Det svåra, det är frågorna om meningen med allt detta, om det egna jagets plats i tillvaron.”

"Svärmare och harkrank" 1937, innehåller mycket tids- och civilisationskritik, som lätt går att förstå utifrån världsläget just då. Men vad har förändrats? Talen som vi nu i samband med årsskiftet 2016/2017 kan lyssna till ställer frågan: Vart är vi på väg? Harry Martinsons naturessäer har mycket att lära oss "om det egna jagets plats i tillvaron”, vilket också Georg Svensson betonar. 

*

”I bibanornas aftonskumma väntsalar här i Europa hänga nu inte plakaten om de vackra emigrantfartygen. De äro borta sedan många år. Men häromdagen slog det mig att en ny sorts emigration, en stor, bred och väldig, förestår och förberedes.  Den annonserar inte i bibanornas väntsalar såsom Amerikaresornas tid gjorde. Nej, det behöver den inte. Vi driver ändå hän mot den. Skeppen byggas under våra fötter. Snart börjar den.
   Det är den stora emigrationen in i döden, som nu förberedes åt folken. Det står i de prasslande tidningarna tusen tecken om den. Det spökar av gamla emigrantsteg inne i väntsalarna om nätterna och det susar om höstkvällarna i lavgrå hult - om en förestående emigration in i döden. 

   Den väldiga, obändiga kvantiteten störtar sig i sitt djupa, blinda kvalitetskrav rakt in i dödens kvalitet. Fascistisk demagogi och fascistisk kapitalism, som hindrat folken från kvalitet i livet, vilja nu i stället ge dem den i döden och bygga nu de nya emigrantskeppen, de stora Styxskeppen om en million ton. Och suggererade, famlande eller skrämda ge sig emigranterna ombord över de dimhöljda landgångarna.”

HARRY MARTINSON: Ur VATTENBREV,
Svärmare och harkrank, 1937




Bengt Emil Johnson nämner i sitt efterord till Harry Martinsons ”Svärmare och harkrank”, att ”ett motto å titelsidan i bokens första manus som togs bort vid den slutliga sammanställning är talande:”

Det värsta du kan göra är kanske att låtsas en frid som du inte har
och en klarhet som du inte äger.
   Att vara mänska blir för vart år svårare och svårare och det 
bör vi också erkänna.
   Den tid är nära då mänskligheten räddningslöst förlorad
skall kasta sig i armarna på mänskligheten och rädda sig.
Få en ny syn,
och en ny enkelhet.

Med hopp om 
Gott Nytt År 2017

Rune Liljenrud
                                                                        

HARRY MARTINSON: "När tiden räfflar åsens krön / och jättedösen sjunken in / sjuk rosslar under skuldran grå, / skall dock den gröna anden stå / och bräddfyllt grön dess flod."



År 1974 när Harry Martinson erhöll Nobelpris i litteratur, utkom på Albert Bonniers Förlag i serien SVALANS SVENSKA KLASSIKER, ett urval av Harry Martinsons texter med Georg Svensson som redaktör. Urvalet gjordes i samråd med författaren och innehåller bl.a texter ur "Svärmare och harkrank" från år 1937, och som alltså under år 2017 kan fira 80 år. 

Georg Svensson menar, att "den tid då makarna Harry och Moa Martinson bodde å torpet Johannedal i Ösmo skänkte Harry Martinson ett nytt litterärt revir, den mellansvenska naturen med skog, ängar, vatten och berg. Från detta revir hämtade han stoffet till tre underbara små prosaböcker. "Svärmare och harkrank" 1937, "Midsommardalen" 1938 och "Det enkla och det svåra" 1939. 

Georg Svensson menar att "i dessa Martinsons naturstycken kan man tala om en konflikt mellan den fascinerade iakttagaren å ena sidan, den djuplodande filosofiske sökaren å andra sidan. Det bör tilläggas att många av naturskildringarna i dessa böcker saknar sin like på svenskt språk."

I Harry Martinson-sällskapets utgåva 2000 av dessa naturessäer finns ett mycket värdefullt efterord av Bengt Emil Johnson. 
"Svärmare och harkrank" inleds med dikten LIV


LIV


Ej vallar, bräddar har den flod,
som håller mänskans ande grön.
Den återblommar varje år.
När tiden räfflar åsens krön
och jättedösen sjunken in
sjuk rosslar under skuldran grå,
skall dock den gröna anden stå
och bräddfyllt grön dess flod.

Så mycket skall förglömmas, dö –
de frejdade heroers ö
åt papegojor skänkas.
Men grönskans öde, lummets skir
ej efter svärdens önskan blir,
dess liv kan aldrig länkas.

HARRY MARTINSON

Gott Jubileumsår 2017 med
Svärmare och harkrank 80 år

Rune Liljenrud

tisdag 27 december 2016

Harry Martinson för 80 år sedan om materialismen


måndag 19 december 2016

Juldikt av Harry Martinson i Tidningen Vi 1966



BARNAJULAR

I.

Ännu kvar inom oss på försök
är barnet i vinterfönstret
i glädje beslutet att räkna alla dalande flingor
dem himmelen sparat ihop
till en snögubbe på jorden.

Platsen var redan bestämd,
vid vedbodsgveln.
Kanske skulle det också 
bli över till en snölykta
ifall himmelen hade råd
med mer än en glädje.


II.

Svårt har nu fönsterbrädets fåglar
att invärtes i oss
hävda sig som förr.

Esteterna ha blivit
hårdögda,
ser inte annat än sammanstötningsvis,
och då knappast mindre djur än
det stora hotets fåglar.


III.

Den knubbiga skogshästen skyndade fram
tätt omsvärmad av sina bjällror.
En slags klingande vinterkröning,
en allsång av gyllene mässing.
Tamburiniskt hoppande i skumpatakt
gjorde de hästen stolt.
Granarna tungt lastade med snö
lyfte upp vinterns rike
till bländande renhet.
Vägen gick snörökig
från trave till trave
i famnvedsgömmenas skog.
Vackert skyddat fastän kallt och arbetsamt
lyste och yrde runtom i trakthygget
det aningslösa året nittonhundraelva.


IV.

Insprängda små speglar av glimmer
lysande till mellan bulligheter av frusen mossa.
Vätans höströst,
bäckens dolda
vintersol före frysningen.

Att få vandra så
vinterställd i tranbärens väderstreck
på en stig som tappat tråden.

HARRY MARTINSON


______________________________________


Tidningen Vi 1966, nr. 50-51 (10 dec.), s.69

har en diktillustation av Georg Lagerstedt



God Jul 2016
Gott Nytt År 2017
önskar
Rune Liljenrud