fredag 16 september 2016

BOKMÄSSAN 22-25 SEPTEMBER 2016 - DELS - DE LITTERÄRA SÄLLSKAPENS SCEN


Harry Martinson-sällskapet 
DE LITTERÄRA SÄLLSKAPENS SCEN 
(B10:79)

TORSDAG 22 SEPTEMBER KL 11.00

Aniara lever i högsta grad efter 60 år

LÖRDAG 24 SEPTEMBER KL 13.30

Maskinen i Harry Martinsons barndomsskildringar

SÖNDAG 25 SEPTEMBER KL 13.30

Det finns sång i hans ord

tisdag 13 september 2016

"Kulturarvsdagen" i Nebbeboda skola den 11 september och en kommande "Nebbeboda Akademi" på ANIARA-dagen den 12 oktober

Under kulturarvsdagen i Nebbeboda skola den 11 september med tema TIDENS RÖRELSER, delades tankar ur Harry Martinson's "Nässlorna blomma", 1935 (80 år i fjol), Sven Edvin Salje's "Du tysta källa", 1946 (70 år i år), Fabian Månsson's "Rättfärdiggörelsen genom tron", 1916 (100 år i år) och Gustaf Hellström's "Träbenet", 1906 (110 år i år).


Bild ovan: Fyra av eldsjälarna i Nebbeboda Intresseförening,
där Elisabeth Jonsson (längst t.v.) är sekreterare 
Ing-Marie och Bengt Bejmar samt Tommy Ericsson
Ordförande i Nebbeboda Intresseförening är Mia Ericsson


Nässlorna blomma, 1935
(80 år i fjol)
Du tysta källa, 1946
(70 år i år)

Rättfärdiggörelsen
genom tron
Första upplagan 1916
(100 år i år)
I trilogin KAOS
ingår Träbenet, 1906
(110 år i år)

Alla dessa fyra författare tolkar i sin diktning kunnigt "Tidens rörelser" vad gäller Väckelse- och frikyrkorörelsen, Nykterhetsrörelsen och Arbetarrörelsen. Om de än gör det var och en på sitt högst personliga sätt, så kan Harry Martinsons hyllning till Fabian Månssons minne, gälla för dem alla:

Han stiger fram på nytt en gång,
vårt minne äger fäste
i vad han gav och vad han var:
det bästa bland de bäste.
Och folkets själ som sällan fylls
får av naturen driven
en ilning av den varma sorg
som blir all äkthet given.



HARRY MARTINSON & SVEN EDVIN SALJE
MÖTE I LITTERATURENS VÄRLD
/YLLKA SHEQIRI 2013
Nebbebodastipendiat 2013

Harry Martinson gick i Nebbeboda skola (småskolan) från den 19 mars 1912 t.o.m. vårterminen 1913. Hans lärare var då Alma Olsson.
Från den 19 oktober 1914 t.o.m. vårterminen 1915 var Karl Johan Staaf lärare i folkskolan i Nebbeboda. 

Lärarbostaden i Nebbeboda skola visades under kulturarvsdagen. Bland utsmyckningar där finns bl.a Yllka Sheqiri's tavla "Harry Martinson & Sven Edvin Salje - Möte i litteraturens värld" och "Människans ålderstrappa" som Harry Martinson skriver om i Nässlorna blomma.



Deltagarna i kulturarvsdagen påmines om tolkningar av Harry Martinsons Aniara


och att skådespelaren Lars Wiik den 1 november kl 19.00 ger en dramatisering av Aniara i Folkets Hus i Olofström. 

Nebbeboda Akademi

Aniara 60 år! 12 oktober 2016

Nebbeboda Akademi firar Aniara 60 år med en "Nebbeboda Akademi", föreläsningar, diskussioner och samtal i Nebbeboda skola, skolsalen. Aniara låg just denna dag, den 12 oktober 1956, alltså för 60 års sedan, på bokhandelsdiskarna.
Slånbär på andra sidan av vägen vid Nebbeboda skola 


Harry Martinson avslutar kapitlet JOSTEDALSBRÄEN 
i Vägen till Klockrike med orden ... "sade Vägdamm och började gnaga på några frusna slånbär." 

Rune Liljenrud

fredag 2 september 2016

Mosaiken vid Ljungskile Folkhögskolas bibliotek




Mosaiken gavs år 1974 till Ljungskile Folkhögskola,
samma år som Harry Martinson erhöll Nobelpriset
i litteratur. Han hade tidigare varit på folkhögskolan
och talat om sitt stora diktverk Aniara och läst dikter


Bilden hämtad ur boken Ljungskile Folkhögskola 90 år,
vilket firades år 2013


Att bo och delta i någon kurs på Ljungskile Folkhögskola
ger sköna naturupplevelser, kunskap och god gemenskap 



Rune Liljenrud

lördag 27 augusti 2016

RAOUL WALLENBERGS DAG 27 AUGUSTI "Öppenhet, medmänsklighet och civilkurage"



"Syftet är att belysa och diskutera aktuella frågor som rör mänskliga rättigheter, vikten av personligt ansvar och möjligheten för en enskild människa att göra skillnad."

"Vi radades upp av pilkorsgendarmerna för avrättning
vid randen av Donau. Då anlände en herre. Vi
undrade: vem är han? Hans namn var Wallenberg.
Och denne Wallenberg sa till gendarmerna att ta oss
tillbaka. Och inte bara det att gendarmerna följde oss
tillbaka, utan dom var tvungna att ge tilbaka våra
kläder, rockar och allting. Och gendarmerna lydde.
Det var otroligt hur dessa brutala pilkorsgendarmerna 
lydde!
Vi gick tillbaka, fick åter kläderna och allt och så gick
vi hem." (Ur ett vittnesbörd)


Elisabeth Citrom, överlevande från koncentrationslägret i Auschwitz, invigningstalade på Raoul Wallenbergs dag i Växjö. Aldrig skall vi glömma det hon hade att berätta och övertygelsen att hoppet är det sista som lämnar en människa.  

Elisabeth Citrom avtackades mycket varmt för sin viktiga medverkan Raoul Wallenbergs dag, ett unikt samarbete mellan Växjös kulturinstitutioner. Det fria ordets hus, Kulturparken Småland, Musik i Syd och Musica Vitae, Regionteatern Blekinge Kronoberg samt Linnéuniversitetet. Kontaktperson för Raoul Wallenbergs dag i Växjö är Ulrika Gunnarsson, Musik i Syd.


Musica Vitae spelade Transformation of Memory (2012) av tonsättaren Henrik Strindberg, som själv presenterade sin mäktiga skapelse. Han är sedan 2007 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. 


Varje våg - en historia - Regionteatern Blekinge Kronoberg framförde utdrag ur dramatiserade texter av Vilhelm Moberg och Maryam Mirzaei från Iran, i regi av Robert Jelinek. Medverkande: Angela Kovács, Bengt Dahlberg och Olof Bergström.
Urpremiär 1 oktober 2016 på Regionteatern Växjö.

Informativt utställningsmaterial

När besökarna efter det innehållsrika programmet vandrade hemåt genom Växjös gator var sinnena särskilt öppna för de många tänkvärda texter som där finns som gatudekorationer:

På jorden väldigast är inte svärden
(Pär Lagerkvist)

Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017, får vi möta mycket av denna sanning när vi där samarbetar med fyra litterära sällskap: 
 Pär Lagerkvist-samfundet
Vilhelm Moberg-sällskapet
  Elin Wägner-sällskapet
Elisabeth Bergstrand-Pousen Sällskapet

samt 
Det fria ordets hus 
och 
Kulturparken Småland

Rune Liljenrud


fredag 29 juli 2016

”En vandring till bärskogen” i Harry Martinsons Midsommardalen.



Att vandra i bärskogen

   Just nu upplever vi ett ovanligt rikt blåbärsår. Våra skogar är fulla av dignande blåbärsris som faktiskt också gett namn åt vår vanligaste skogstyp: blåbärsgranskog. Det är en fröjd att besöka ”de solsådda blåbärsplantagerna” och plocka de ”beslöjat blåoxiderade” bären. Citaten är hämtade ur kapitlet ”En vandring till bärskogen” i Harry Martinsons Midsommardalen.

   Samma text citeras också i boken Blåbär – Minnen, mat och smak (Balkong Förlag, 2008) som bjuder på en intressant läsning om dessa älskade bär. Man får lära sig om blåbärens namn och uttryck, deras historiska användning och deras plats i folktro och sägner. Boken innehåller dessutom en mängd spännande recept, allt ifrån blåbärspasta till blåbärssufflé. Ett kapitel ägnas åt bärens nytta och framhåller särskilt deras rikedom på kraftiga antioxidanter som finns i de blå antocyanfärgämnena.

   Låt oss så återvända till Midsommardalen och Harry Martinson, vår oöverträffade ciceron i blåbärsskogen:

   ”Mänskorna plocka helst de solblåaste. Följande fyndighetens blåaste förgreningar fingla de loss dess solgivna blå mat och låta skuggorna stå orörda eller också ta de dem sist. Skuggorna är för resten, som var och en vet, långt fattigare på bär. 
   Där solen steker alltför hett bli blåbären små, hårda och torra. Själva riset är då ofta långt eller risbuskigt. De har haft gott om pådrivande ambitioner men frukten har blivit liten, förtorkad dvärg, felslagen och fnasig. Sådana blåbär verka torkade på plåt redan där de hänga. Vi gå till bättre ställen.” 


Åke Widfeldt

Artur Lundkvist & Maria Wine ~ "liv som gräs"



Gräsdikter av Maria Wine 
finns i Lena Peterson Engseth's poesibok 

Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets
  ISBN 978-1-329-76713-3



Syrsorna spinner sånger i gräsets djungel
(Maria Wine: Ur Utan längtan - inget liv)

Med gräsets gröna drömmar ännu sjungande kring
mina fötter, med skogens djupa mörker ännu
drömmande i mina ögon mötte jag stadens stenöken
(Maria Wine: Ur Man har skjutit ett lejon)


   I bokens kapitel Gräskonsert och stråpromenad och I gräs och av gräs - ljud och rörelse, har Lena Peterson Engseth tagit med dikter av Maria Wine. 
   
   I en genomgång av bokens kapitel ger Lena Peterson Engseth hjälp till summering av intrycken från läsning av gräsdikterna och hon uppmanar läsaren:
   "Låt dem som gräset fröa fritt".

Lena Peterson Engseth ger med sina diktval ett småkryps- och insektsperspektiv vid gräsrotshorisont. Gräset viskar, vinden viskar i gräset - att lyssna till detta tissel under och över jord, att ge akt på förändringar, kräver att vi själva stillnar och tystnar.

Artur Lundkvists födelsehem i Hagstad, i Oderljunga, Perstorps kommun, är inlemmat av grönska. Att närvara vid HAGSTADDAGEN, då Artur Lundkvist & Maria Wines Stiftelse inbjuder till firande och högtidlighållande av Maria Wines och Artur Lundkvists diktning på Artur Lundkvistgården i Hagstad, är att bli inlemmad i Gräskonsert och stråpromenad, I gräs och av gräs - ljud och rörelse. En informativ utställning vittnar om deras liv och författarskap.

Bild från AGADIR i utställningen på Hagstad

 Artur Lundkvists och Maria Wines gravvård
 på Solna kyrkogård har inskriptionen
"liv som gräs
Artur Lundkvist 3 mars 1906 - 11 dec 1991 
Maria Wine 8 juli 1912 - 22 aril 2003

På något sätt anar man en gemensamhet för Artur Lundkvist, Maria Wine och Harry Martinson på Hagstadgården. Alla tre diktarna drevs av längtan och måste lämna något.
Artur Lundkvist lämnade Hagstad, Maria Wine lämnade Köpenhamn och Harry Martinson lämnade Jämshög. 
Vad de existentiellt sökte finns i deras diktning.

Artur Lundkvist sammanfattar i memoarboken
Självporträtt av en drömmare med öppna ögon
Maria Wine hör hur i Utan längtan - inget liv 
Syrsorna spinner sånger i gräsets djungel.
Harry Martinson låter ana sökande i dikten 
Råttfångaren i Hameln, ur Passad:

År efter år gick jag till de gröna snåren 
för att vänta ut en sångernas sång. 

Men jag nådde den aldrig som jag ville. 
Den var för flytande och för 
klingande. 
En flytande lovsång i ett 
lovsångsrike. 



Artur Lundkvist: Liv som gräs (1954)

Blåklockan - Maria Wines favoritblomma


Blåklocka

[...]

Blåklocka blomma som jag älskar:
alltid finner jag dig skyggt tillbakadragen under skydd av en buske
eller nästan drunknande i knähögt gräs

[...]

Blåklocka
din skira skönhet ger mig varje sommar
en sällsynt glädje
alltid måste jag hejda min giriga hand
från att plocka dig -

[...]

O blåklocka
måtte du drömma långa sommardrömmar
i skydd av din rots vintermörker!

MARIA WINE: Ur Nattlandia (1975)



Den årligen återkommande HAGSTADDAGEN förläggs, med viss justering, i tiden omkring Maria Wines födelsedag 8 juli och 100-årsdagen firades som HAGSTADDAG  8 juli 2012. 


HAGSTADDAGEN 2016 är söndag 31 juli 


Rune Liljenrud

måndag 18 juli 2016

JONAS GREN: "När jag blir stor ska jag gå först"


"Omställningen börjar inom oss"

När jag blir stor ska jag ha ett led
Det ska vara ett långt led
[...]
Jag ska gå före ängshök
Jag ska gå före gotlandssnok
När jag blir stor ska jag gå först

Sånger från jorden (2015) handlar om de samhällsutmaningar vi står inför. 32 röster genom texter, poesi och serieillustrationer, tolkar hur vi ser på naturen och oss själva i relation till planeten. 
(SKÖRDA FÖRLAG's beskrivning)

Det är ett anslag av förtröstan och tro hos Jonas Gren, att det går att göra något för moder jord. Men det gäller att våra värderingar och grundläggande behov tydliggörs och blir till skapande kraft i en helt nödvändig samhällsomställning. Det bildspråk som Jonas Gren bjuder är engagerat nyskapande. Han har personligt engagemang och visar riktningen framåt:
"När jag blir stor ska jag gå först".

Sånger från jorden längtar efter att relationen mellan jorden och oss människor ska få läka.

"En annan värld är inte bara möjlig, hon är på väg. Under stilla dagar kan jag höra henne andas." 

(Arundhati Roy - Indisk författare,
samhällsdebattör & fredsaktivist)


Jonas Gren – Antropocen
En blogg 9 juli handlar om Jonas Grens Antropocen (2016)

ANTROPOCEN ~Angelägen ekodikt om vår planet "Har litteraturen någon makt att förändra?"


Jag migrerar med de rykande tranorna
Högt över lysmaskstäder
Floder och åar av ljus 

DEN SOM FLYGER över jordklotet en klar natt ser skenet från de mänskliga apparaterna. Planeten lyser allt starkare i mörkret. Detta är människornas epok, den som av ledande naturvetenskapliga forskare fått namnet antropocen. 

Med svedda vingar lyfter fåglarna ur de brinnande skogarna. Haven mellan kontinenterna stiger. 

Jonas Grens andra diktsamling på 10TAL Bok Antropocen är en poetisk rapport från människans tid på jorden
(10TAL BOK's beskrivning)

I båda dessa böcker manar Jonas Gren poetiskt starkt till allas vårt miljöansvar och detta gör han så väl igenkännande "i Harry Martinsons anda".

Rune Liljenrud