"Från sin ungdom till sjöss minns Martinson vad Frälsningsarmén betydde. Han vet att hjälpstationerna klarade livet på hundratals sjömän. Han hade stor respekt för frälsningssoldaternas fullkomligt självklara uppfattning att tron utan gärningar är död. Han hade också under luffaråren åtnjutit deras samaritiska insatser." (Ur Salvations efterord av Ingegerd Bodner Granberg)

 

"Förebilderna till miljön och personerna i Salvation fanns i Harry Martinsons liv vid en slutstation i Montevideo och i själva New York", skriver Ingegerd Bodner Granberg i sitt efterord till Harry Martinson Dramatik, Albert Bonnier Förlags samlingsutgåva av Harry Martinsons verk. "Närmare än här kommer Martinson bestämt aldrig ett politiskt organiserat ställningstagande." 

Vägen dit upp till det himmelska Kanaan

går genom öknar och fiendeland.

Men om du följer den blodröda fanan

skall du dock uppnå den himmelska strand.

- - - 

Väldigt sången där skall brusa,

liksom dånet av en vattuflood. 

- - - 

(Pretty och Skotty sjunger i Salvation)

Frälsningsarmén Oskarshamn övertog år 2021 den centralt belägna Kikebokyrkan, "Spetskyrkan" eller Metodistkyrkan som den tidigare har kallats. Denna söndags TV-gudstjänst med temat "Nåd och tjänst", sändes från Frälsningsarmén Oskarshamn, som grundades år 1888. "Mätt & förlåten", sång- och musikverksamhet, som Frälsningsarmén ännu inbjuder till, påminner om hur Harry Martinson många gånger stod i Frälsningsarméns soppköer för att så klara sin mat för överlevnad. Radiospelet Salvation från år 1933 är väl värt att begrunda här i Sverige också den tid som nu är.

Ur Protokoll vid årsmöte med Harry Martinson-sällskapet 2011-05-07 Brunnsviks folkhögskola

§ 22 Avslutning

"Årsmötets ordförande Camilla Odhnoff konstaterar, att det är en imponerande samling av personer, som i styrelse och kommittéer samarbetar väl inom Harry Martinson-sällskapet. Det är liv och lust i Sällskapet. För några år sedan hade Svenska Handelskammaren ett möte i New York och hade där som devis ”Det är ont om jordklot”. Våra främsta företrädare inom näringslivet hade alltså kapat åt sig Harry Martinsons ord ur GYRO. Han tänkte nog inte på, när han själv i början av 1920-talet var i New York och stod i soppköerna utanför Frälsningsarmén, att hans ord skulle göras till näringslivets flaggskepp. Men ord som har växtkraft lever och frodas och de fortsätter att leva. Vi får alla försöka ge näring åt detta, att ”ge doft i blomma”, avslutar årsmötets ordförande Camilla Odhnoff och tackar alla som hjälper till med att driva Harry Martinsonsandan vidare, samt förklarar mötet avslutat."

Rune Liljenrud 

Veckans kommundikt "Åke och hans vän" av Tranemo:s kommunpoet JIMMY ALM

Liksom Åke stötte jag på Harry på bokmässan för många år sen. Kanske var det rent av Åke som stod där i montern, jag minns inte. Men jag minns att Harry varit en viktig författare för mig. Hans bok Vägen till Klockrike har satt avtryck, särskilt när det kommer till frihet kontra fördomar och förakt. Genom mötet med Åke blev jag återigen påmind om Harrys författarskap och häromdagen när jag diktade på Biblioteket i Tranemo, såg jag en bok ligga uppslagen på ett bord, Vägen till Klockrike. 

https://www.diktadig.se/veckans-kommundikt-ake-och-hans-vaen

Veckans kommundikt:

Åke och hans vän

i gymnasiet

blev du bekant

med Harry

den stora stjärnan

från samma landskap

han som växte upp

i ett elände

och kunde uttrycka sig

i de flesta former

om både dagsländor

och kärnkraft

den amerikanska litteraturen

och ditt jobb som lärare

fick er att glida isär

det var först på bokmässan

i slutet av 1900-talet

er vänskap växte fram

som medlem och ordförande

i Harrys litterära sällskap

har du läst hans texter

i flera decennier

med samma fascination

du har mött honom

i den stora sorgen

över människor som vet för mycket

utan att ha tänkt

du har varit med och arrangerat

otaliga läsningar

gett ut böcker och tidskrifter

som håller Harry vid liv 

ni förenas

i den stora omsorgen 

för vårt enda jordklot 

och människornas fred

trots att ni aldrig hann träffas 

är han med dig

när du cyklar på banvallen 

genom naturens skyltfönster 

till tonerna från fink

och sylvia

JIMMY ALM

kontakt@diktadig.se

Publicering

godkänd av

Kommunpoet 

JIMMY ALM

Rune Liljenrud 

VINTERGÄCK ~ Eranthis frös igen i natt

"Eranthis frös igen i natt. Den har förmågan att låta sig frysas. Den slår då ihop kalken till knopp igen. Det gula blir nästan vitt och murkelartat veckigt. Den ser blek och avliden ut, men vaknar upp vid sol. Klockan elva var den utvecklad igen och lysande gul." 

Harry Martinson Ur VINTERGATAN 1960 – SVERIGES FÖRFATTARFÖRENINGS KALENDER – 13 vid bordet.

 Rune Liljenrud.

"I ett universum med gyrala anordningar ligger det ett väljande och en möjlighet till val i själva anordningen. Och liksom det finns mekaniska gyron och biogyrala gyron, så finns det andliga gyron av kulturell, social och konstnärlig art. Mänskan kan själv gripa rodret och styra båten." (Ur GYRO)

HARRY MARTINSON: Vanmaktens skepp (GYRO)

DEN LILLA ÖN

Det fanns en liten ö i varje sekel,
en ö av tid med oförgänglig glöd.
Omkring den fanns en ocean av nöd,
och krig och förödmjukelse, förtryck och död.
Och ändå var den ön vår enda räddning.
På den satt före döden Sokrates,
på den satt i ett annat hav en Budda
och på en tredje vid sitt kors satt Kristus.

Den lilla ön blev aldrig mycket större.
Det sannas värld har alltid suttit trångt.
Var finns den lilla ön i dag i världen.
Det vet om tusen år de som då leva
om de om tusen år nått lika långt.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen

Rune Liljenrud

VINTERGÄCK ~ ERANTHIS

"Eranthis har kommit upp och blommar gul. Då borde man väl tala om 'livets seger' eller något sådant. Det hör ju till. Men blommans svenska namn är vintergäck, och det namnet är nog hämtat ganska djupt ur erfarenheten om den svenska våren. Ett gäckeri men inget löfte att hålla i." 

Harry Martinson - VINTERGATAN 13 vid bordet

Sveriges Författarförenings kalender 1960

Rune Liljenrud

SAMERNAS NATIONALDAG DEN 6 FEBRUARI Klocrikestipendiet till Harry Martinsons minne har tilldelats diktare och konstnär i SAPMI

SAMEFLAGGANS FÄRGER OCH SYMBOLER

Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå.

Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten kolten med "duskelua". De fyra färgerna symboliserar viktiga överlevnadselement.

Grön: Växter/natur – landet /Sápmi/ som är livsavgörande för samernas överlevnad
Blå: Vattnet som är ett livselixir
Röd: Elden – står för värme och kärlek
Gul: Solen som står för långsiktigt liv

Ringen: Den runda ringen i flaggan är symbolen för andlighet, som binder ihop de fyra elementen, omsluter tillvaron, människans liv från vaggan till graven och in i evigheten.

Samernas egen nationalsång -  Sámi soga lávlla

 

Texten till sången är skriven redan 1906 av sjösamen Isak Saba (1875 - 1921). Isak Saba föddes i nordnorska Nesseby och arbetade både som kyrkomusiker och lärare. Han var den förste norske same som blev invald i Stortinget, Norges riksdag.  Texten har tonsatts av Arne Sörlie. Här nedan den svenska översättningen av texten:

Sámi soga lávlla (Samefolkets sång)

Nordvart genom Karlavagnen ser du Samelandet skymta: Fjäll bak fjäll i fjärran blåna, sjöar sträcka sig vid sjöar, bergens branter, fjällens toppar höja sig mot själva himlen, bäckar brusa, skogar susa, tvärbrant stupa stålgrå uddar strävande mot stormigt hav.

Frosten härjar här om vintern, yrsnön vräks av vilda vindar, ändock älskar sameätten denna jord av allt sitt hjärta: Månens ljus en färdman fägnar, flygga norrskensflammor fladdra, klövkäpp, rengrymt hörs bland snåren, ut på insjön, över slätten, slamrar släden vägen fram.

Och när sommarns sol förgyller skogen, havet, havets stränder, guldomglänsta fiskefartyg vaggas utav vågor, gullhamn får var vattenfågel, strömmarna som silver glittra, åror blänka, stakar blixtra, under sång ses männen styra utför eda, fors och fall.

Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder, slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte! Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat, aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.

Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket! Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar, minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!

Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne 

för år 2013  tilldelades 

 INGHILDA TAPIO

författare, poet och översättare, Karesuando

"för att hon som nomad mellan generationers hotade kulturer, i sparsam stil och med stark känsla för språkvalörer och symboler, ömsint tolkar vördnaden för liv och natur genom ett ansvarsfullt fasthållande vid ursprunglighet i sökandet efter identitet i det moderna samhället"

o c h 

ULRIKA TAPIO BLIND
konstnär och designer, Karesuando

"vars konst bildar syntes med Inghilda Tapios diktning,
så att text och bild berikar varandra och skapar samklang"

Rune Liljenrud