måndag 29 april 2013

HARRY MARTINSON: Tidsupplevelse

 
Eken / Quercus är landskapsväxt i Blekinge
 
Vi hade styrelsemöte i Harry Martinson-sällskapet på Akademiska Föreningen i Lund och vår tidigare ordförande Bertil Palmqvist, var då med oss för sista gången. Han avled kort därefter, på dagen före sin 70-årsdag och begrovs i Jämshög den 29 april 2008 ~ idag för fem år sedan.

Vid styrelsemötet med Harry Martinson-sällskapet på Akademiska Föreningen i Lund förde Bertil Palmqvist in oss på Harry Martinsons dikt TIDSUPPLEVELSE och gav en djuplodande analys av denna. 

TIDSUPPLEVELSE

Våren hade kommit som ett slag.
Det var nästan tvärt sommar.
De satt ute
i den nya knippelmöbeln av ek
så nyskalat ljus
att den lyste som nyss vårblottad hud. 

De var alla förtjusta
i dess knotiga stretande
som nu i sitt avskalade tillstånd
föreföll dem nyare än till och med
den plötsliga våren. 

Den var nästan för färsk och ny
för att kunna omges
med tankar någon längre stund.
De tänkte snart på annat. 

Plötsligt kom en av dem på
att de alla som satt där
var ett stundens sällskap aldrig förr skådat. 

Det var Astrid, hon sade: När man lever
då lever man på världens dittills senaste dag.
Och det gör vi nu. 

De ryckte alla till.
Den tanken hade legat
så väl dold i det självklara
att de nästan blev rädda. 

Det kändes utsatt att leva så.
Så längst framme
så ytterst och så sent. 

Många gånger under alla år de levde
innan de en efter en gick bort
kom de att tänka på den dagen,
världens dittills yttersta och senaste,
med världens dittills senaste timmar i trädgården.
 
HARRY MARTINSON: Ur Dikter om ljus och mörker 

”Av en arbetare begär man att han ska uträtta något. Det ska vara någon mening med det han gör”  - Så citerar Bertil Palmqvist Ivar Lo-Johansson i sin samtalsbok om honom och Bertil hade denna livstolkning. Han stod upp för den i en smittande Edith Södergransk anda ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är."

"Man blir någon, man känner att man behövs" citerar han i sin bok I GLASRIKE, glaskonstnären Bertil Vallien, vars konstskapande  Bertil beundrade och som nu bjuder besökare i Växjö domkyrka FIAT LUX ~ LJUS BLIV TILL.

Bertil Palmqvists kunniga efterord till Harry Martinsons Verklighet till döds / Den förlorade jaguaren och ett citat därur med kraftfullt tema och motiv, ger nu i minnets ljus sin särskilda relief ”Jag har gjort mitt. Jag har stridit för livet, så långt det gick”.

Bertil Palmqvists sista styrelsemöte med oss i Harry Martinson-sällskapet gav oss en insikt just så som dikten tolkar den: ”att de alla som satt där / var ett stundens sällskap”.

I agendan för begravningsgudstjänsten i Jämshögs kyrka fanns infogade några av Bertil Palmqvist sista nedtecknade tankar och den allra sista av dessa angav färdriktningen, så som den alltid funnits hos Bertil Palmqvist:

När vildgässen drog förbi
denna vår, blev jag motsagd.
Framtiden finns!

Bildkonstnär och författare Lennart Didoff vet just detsamma och han ser i metaforen blommande körsbärsträd "årsringarnas koncentriska väntan".

Inte så att jag vill ha åren tillbaka.
Alla dessa år av kamp mot fukt och mörker.
Men när jag bär in
det söndersågade körsbärsträdets kropp och lemmar,
dess ryggrad och yttersta förgreningar,
förnimmer jag en blommande vithet
i årsringarnas koncentriska väntan.

LENNART DIDOFF: Ur Sandmask & himmelskupa

Bild: Lennart Didoff
 
Upplevelsen från sammanträdesbordet vi var samlade omkring på Akademiska Föreningen i Lund för styrelsemötet med Harry Martinson-sällskapet, kommer mig i minnet när jag läser Lennart Didoffs dikt ur Sandmask & himmelskupa:
 
[...]

och när kvällen kom
och alla skingrats
stannade orden kvar
som hade de tagits in
i bordsskivans ådrade anlete.
 
Lennart Didoff tar i sin bok Och det hände sig vid den tiden - Texter i samklang med målningar, hjälp med att minnas genom att till egna målningar foga några författares texter, bl.a. dikter av Harry Martinson ur Dikter om ljus och mörker.  I en blogg från den 9 april i år "GLEM ALDRI 9. APRIL" finns skrivet om denna "serie mot glömskan".
 
 
Lennart Didoff svarar för text och bild till dikten ovan, som han slutar med "orden kvar / som hade de tagits in / i bordsskivans ådrade anlete".         I såväl text som bild tolkas det förgångnas närvaro i nuet.
 
Solljuset genom körsbärsträdens kronor förvandlar trädgårdsbordets skiva
till en karta av vibrerande kontinenter. 

Så satt vi här nyss eller för tio år sedan
lågmält samtalande
i middagshettan
om världen utanför gärdesgården. 

Och när kartan av darrande skuggor
suddades ut av ett moln
och när kvällen kom
och vi alla skingrats
stannade orden kvar
som hade de tagits in
i bordsskivans ådrade anlete.

LENNART DIDOFF: Ur Sandmask & himmelskupa
 
Omslagsbild: Lennart Didoff

 Kanske är det de lågmälda samtal jag just här kan föra med dem, som sett mig komma till världen och formas av dem. Alla har de tagit en bit av mig med sig in i tystnaden.
[...]
Så ropar de alla ut sina namn till dem, som går förbi eller för ett ögonblick stannar till. Men några namn har tiden utplånat. De har lösgjort sig, dunstat och flutit ur gravörens händer."

LENNART DIDOFF: Från Kyrkogården
ur "om det nära och det förflutna"


Omslagsbild: Ann-Mari Didoff


SORG OCH GLÄDJE
  
Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen


 Rune Liljenrud
  

onsdag 24 april 2013

HARRY MARTINSON: Försenad vår

 
 Foto: Tomas Nilson

 Försenad vår
 
Stämplad och märkt ifrån början stod sommaren frusen.
Tydligt såg vi dess andedräkt frysa i luften,
bli till en dimma som kröp omkring alla grenar:
frostnattens lömska rök kring de ängsliga löven.

Allting dröjde detta år. Knoppen bar pansar.
Insjön mognade långsamt för fisk och fågel.
Vassen vid stranden dröjde länge i ytan
strå invid strå som ett fält av väntande sylar.

HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar


När jag står på vår strandtomt vid Helgasjön i Ör utanför Växjö 20 april 2013 minns jag Harry Martinsons dikt "Försenad vår" från diktsamlingen Längs ekots stigar, ett urval efterlämnade dikter, som gavs ut 1978.

Det är nu våren 2013 och texten i "Försenad vår" passar in på förhållandena just nu. För några dagar sedan låg Helgasjön, som syns på bilden, belagd med is, med en liten möjlighet till pimpelfiske. I dag 20 april har sjön brutit upp och det finns endast tunna isflak i vikar och vid vissa stränder. Men när jag står här och tänker så kommer fram att snart skall Ångaren Thor göra sina turer över sjön och via Åby slussar komma upp till Asa. Under resan passerars på avstånd Lilla Björka, Elin Wägners trevliga bostad. Som ung man hjälpte jag till i min fars lanthandel i Lammhult och ofta körde min äldre bror och jag ut varor till Elin Wägner och hennes väninna Flory Gate.

Under åren i Olofström 1957-1963 hade jag förmånen att träffa Harry Martinson vid några tillfällen och han blev road av att jag hade träffat Elin Wägner. Han efterträdde ju henne på stol 15 i Svenska Akademien 1949. Ännu roligare tyckte han att det var, att hon hade haft kontakt med min morfar inför skrivandet av Åsa-Hanna. Min morfar var en sådan man som fanns i socknarna förr i tiden, en man som styrde och ställde med det mesta. Han var både kommunalstämmans ordf och kyrkostämmans dito, bestämde över fattigstugan och blev även nämndeman. Han visste mycket om den gård/handelshus där skrämmande saker timat, som Elin Wägner ville ha reda på innan hon skrev Åsa-Hanna. Harry Martinson uppskattade att få reda på vad jag visste om dessa saker.

Allan Nilson

tisdag 23 april 2013

Harry Martinson: "Stundom i dröm jag dröjer..." Resor i Hitlers rike – Fredrik Böök och Gustaf Hellström, år 1933


Rättvända världens riken
drevos mer avigt än detta.
Lade du näten i viken
fick du en mina till spätta.
Galgarna fylldes med trogna.
Bödeln i rätten rådde.
Bakvända visans godmod
aldrig oss mera nådde.

HARRY MARTINSON: Stundom i dröm jag dröjer...

Lars Ulvenstam - litteraturvetare och journalist, skriver i sin monografi "Harry Martinson" att det andra världskriget bildar bakgrunden till denna dikt ur Passad: "Det är en blodig ironi mot det moraliska och språkliga kaos som rådde och råder då härtagning kallas befrielse och diktatur heter folkets demokrati."

Harry Martinson var ju mycket klar i sin observans av vad som verklligen skedde i det som Fredrik Böök och Gustaf Hellström som utsända till Tyskland år 1933 av Svenska Dagbladet resp. Dagens Nyheter skulle rapportera om, men som bara Gustaf Hellström genomskådade. Redan i ett brev 23 oktober 1930 skrev Harry Martinson till Erik Asklund: "beduinen skelögda böök lurar redan i snåret        i tistelsnåret vid oasen ta-dä-lugnt".

Göran Hägg - docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, skriver  i sin "Den svenska litteraturhistorien" om Fredrik Böök: "den mäktigaste av de stora kritiker som varit så typiska för det centraliserade svenska kulturlivet, mannen som med en handrörelse kunde avgöra en boks liv eller död på bokhandelsdiskarna."
 [...]
Böök blev emellertid något av en icke-person i svensk historia. Hans förtjusning över nazismen och hyllning av de tyska trupperna i Danmark 1940 gjorde honom omöjlig även i högerkretsar när krigslyckan vände. Det har till hans fördel anförts att han åtminstone inte var antisemit. Kanske kunde man lika gärna tycka det snarast är ännu mer graverande att han under de omständigheterna ändå var beredd att acceptera judeutrotningten som ett nödvändigt hjälpmedel i kampen för det älskade Tyskland mot hotande demokrati och omoral."

Resor i Hitlers rike – Fredrik Böök och Gustaf Hellström 1933

 
Sigurd Rothstein - fil dr. i tyska och universitetslektor i litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad höll vid Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte den 14 april i Gustaf Hellström-rummet på Kristianstads stadsbibliotek föredrag om den tyska utgåvan Meister Lekolm hat eine Idee. Han visade på att i den tyska utgåvan saknas text som kunde misshaga nazismen.  Idag den 23 april höll samme Sigurd Rothstein  föredrag i Hörsalen, Regionmuseet Kristianstad; Resor i Hitlers rike - Fredrik Böök och Gustaf Hellström 1933. Föreläsningen var ett samarrangemang mellan Högskolan Kristianstad, Folkuniversitetet i Kristianstad och Regionmuseet Kristianstad.

I Tyskland  utnämndes den 30 januari 1933 Adolf Hitler till rikskansler och landet förvandlades i rask takt till det så kallade TREDJE RIKET. I Sverige fanns ett stort intresse för händelseutvecklingen i Tyskland.

Svenska Dagbladet skickade samma år dit litteraturkritikern Fredrik Böök samtidigt som Dagens Nyheter sände sin Englandskorrespondent, författaren Gustaf Hellström. Under sommaren 1933 publicerades deras artiklar som böcker; Gustaf Hellström: Det tredje riket - Från Hitlerkupp till tysk folkenighet samt Fredrik Böök: Hitlers Tyskland maj 1933.

Efter en grundlig, historisk tillbakablick till det första världskriget, gjorde Sigurd Rothstein i sitt föredrag en analyserande jämförelse och presentation av Fredrik Bööks och Gustaf Hellströms texter.

Första upplagan 1933


Fredrik Böök - professor i litteraturhistoria vid Lunds universitet 1920-1924 och ledamot av Svenska Akademien från år 1922 fram till sin död 1961 samt tillhörig dess Nobelkommitté 1929-1950, försvarar i sin bok Hitlers Tyskland maj 1933, bokbålet den 10 maj 1933 på Bebelplatz vid Unter den Linden i Berlin.

I kapitlet MIDNATTSBÅLET skriver Fredrik Böök:

"NATTEN MELLAN den 10 och 11 maj såg jag de tyska studenterna förrätta en högtidlig autodafé på den gamla Opern-Platz i Berlin, under världskriget omdöpt till Franz-Josef-Plats, mitt emot universitetet vid Unter den Linden. Det stora skådespelet var lika skickligt satt i scen som alla andra demonstrationer i Hitlers Tyskland.
[...]
Strax före midnatt infann sig till slut den outtröttlige, allestädes närvarande dr Goebbels, leende och optimistisk mitt i sitt rastlösa arbete. Han talade om asfaltlitteraturens smuts, som hade strömmat ut över det arma tyska folket i mer än ett decennium, medan på universitetens lärostolar den höga vetenskapens målsmän förskansat sig bakom gamla manuskripthögar och pandekter. Han talade om det historiska under, som kallas en omvälvning, och som uppstår, då idén firar sin förmälning med makten. Han siade om framtidens tyska människa, som icke skulle vara en bokmänniska, utan en karaktärsmänniska, och han prisade den starka, stora och symboliska handling, som de unga nu begått: i midnattsbålet förintades de andliga grundvalarna för novemberrepubliken, men ur dess aska skulle en ny anda stå upp likt fågel Fenix.
[...]
Elden är ett renande element, och midnattsbålet framför universitetet får utan tvivel många verkningar, som blott den förtorkade fackmannen, den bornerade estetiska specialisten kan vara hågad att beklaga.
[...]
Skall Hitlers seger och nationalsocialismens tredje rike en gång betecknas som den stora vändpunkten?
Det finns i Europa ännu en och annan som önskar och hoppas det, och till dem bekänner jag mig höra. För Tysklands egen skull; men också därför att Tysklands undergång skulle innebära undergången av det Europa, vari jag känt mig som medborgare."
(Hitlers Tyskland maj 1933, ss. 167f., 172, 174f.)

Andra upplagan 1934
 
I den andra upplagan av Fredrik Böök: Hitlers Tyskland maj 1933, vilken utkom år 1934, har tillförts ett kapitel "OKTOBERREFLEXIONER", som inleds med texten:
 
"För den engelska editionen av Hitlers Tyskland har professor Fredrik Böök, på uppmaning av förlaget, skrivit ett avslutande kapitel."
  




Gustaf Hellström - författare och journalist, ledamot av Svenska Akademien från år 1942 fram till sin död 1953, arbetade som utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter och hörde till de klart antinazistiska skribenterna. Han reste i maj 1933 till Tyskland och blev åsyna vittne till nazisternas bokbål utanför Berlinoperan natten mellan den 10 och 11 maj 1933 och skriver om detta i sin bok Det tredje riket -Från Hitlerkupp till tysk folkenighet (1933), som är en tidig kritisk granskning av judeförföljelserna och koncentrationslägren:
 
"För några minuter, sedan bålet tänts, medan flammorna stiga strålkastarbelysta ur det tända virket och en tjock gnistpelare höjer sig över Operaplatsen, hotande byggnaderna omkring, kommer man att tänka på brännandet av det alexandrinska biblioteket på kejsar Teodosius' tid. Men också den jämförelsen haltar, eftersom de lärda hedningarna in i det sista försökte försvara och rädda sina i Serapistemplet förvarade bokskatter. Men här reser sig ingen upp till försvar, här höjes bland de tusen och åter tusen åskådarna inte ett ord till protest. Har man ögonen med sig kan man visserligen, om man rör sig i den oöverskådliga massan, som kantar Opersplatsen, här och där upptäcka personer vilkas ansikten uttrycka både sorg och indignation över den smaklösa symboliken i ett uppträdande där facklan, den fria forskningens symbol, kastas på bokbålet av studenter, den fria forskningens bärare. Men de behålla sorgen och indignationen för sig själva."
(Det tredje riket, s. 68f.)
 

Gustaf Hellström speglade som utrikeskorrespondent och skönlitterär författare den internationella arenan för den svenska allmänheten. Inte minst hans tidigt vakna blick för vad som verkligen hände i det som syntes ske i Nazityskland, har gett honom plats som en av de främsta i sin generation. 




Bokhandelsfönster på Västra Storgatan i Kristianstad ger information om stadens store författare och inbjuder till Gustaf Hellström-sällskapet, som i år 2013, 80 år efter Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933, ger ut nytryck av Gustaf Hellströms viktiga skrift från samma år Det tredje riket - Från Hitlerkupp till tysk folkenighet (1933).
 
De litterära skyltarna som sedan december 2012 finns uppsatta i Kristianstad, är intressant och lärorikt att följa. En karta för dessa skyltar finns att hämta på Turistbyrån i Kristianstad och på dess hemsida http://www.turism.kristianstad.se/det-litterara-kristianstad 
  
Lars Ulvenstam skriver i sin monografi
Harry Martinson :
 
I dikten "Tankar under ett svårt oväder "går åskan också i symbolisk mening, ovädret står som bild för krig och vedervärde. Under detta oväder pekar Martinson på det förfinades lugn",
 
den moraliska symbolen i källans lugne måne, eller det 
efter åratals försök fångade luftskimret på en bambugren.
 
Det är Martinsons trosbekännelse till diktens, konstens, besinningens mission i världen och samtidigt hans front mot handlingsfantomerna, rusarna, boxarmänniskorna.
 
Där ingen lugn tanke uppstår, där uppstår inte heller någon mänsklighet.
Där ingen estet lever utformas inte heller någon nyanserad mening om människovärdet.
  
Tankar under ett svårt oväder
 
När åskan har dånat bedövande länge
tar man den lugnare tills den slår ner i huset.
 
När blixtarna bli så täta att de flyter ihop
övertäcker blixtskenet hela utsiktsrutan
och förgyller den som med bladguld.
 
Med åren förstår du det förfinades lugn,
den moraliska symbolen i källans lugne måne, eller det
efter åratals försök fångade luftskimret på en bambugren.

Kinas sidenmålningar blevo till under filosofers händer
i tider av ständiga krig, skakningar, övergrepp och vedervärde.
Och de blevo till under fred, under samma aktgivande
på vad som är Tao eller Vägen.

Där ingen lugn tanke uppstår, där uppstår inte heller någon mänsklighet.
Där ingen estet lever utformas inte heller någon nyanserad mening om människovärdet.
 
 

 
HARRY MARTINSON: Ur PASSAD
 
Rune Liljenrud
 

söndag 14 april 2013

Harry Martinson: "Nu är vinter och hitlersk frost över jorden. Klagande speglar jag min själ i sorundafloden."


Beskrivning: Beskrivning: Beskrivning: H:\Documents\Gustaf Hellström\Hemsidan\gustafhellström.se root\LOGO.JPG
Gustaf Hellström-sällskapet

Harry Martinson insåg tidigt vad som hände i Europa.

Den 6 mars 1933 skriver han till Dr Carl Björkman, Nya Dagligt Allehanda, Stockholm:
"Nu är vinter och hitlersk frost över jorden. Klagande speglar jag min själ i sorundafloden."

Den 10 mars 1933 skriver han till Hans Larsson, Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet:
"Världen rustar sig och rustar sig och har allt utom tillit. Den tror bara på pansar och brynja. Dock tror jag nu att det är ett brott mot livets källa att allt för mycket misströsta. Man vill i det längsta tro att elementärgrunden inte kan förvanskas, även om man under vissa tider av historien demagogiskt förvänder synen på större delen av släktet. De primära förutsättningarna för nya vårar, ny klarsyn, ny enkelhet och ny strömingjutning i källan bor oåtkomligt i Guds och varats bottennatur.
Den mera klarsynta delen av den unga tänkande eller beskrivande diktargenerationen har - och det är min stora glädje, insett detta och avskalar man ismernas arroganta jargong finner man kärnan vara tron på de primära livsfundamenten: jorden, instinkterna, intuitionen, den sunda självklarheten i all-livets förlopp. Samma diktargeneration står likaledes på säker urmark då den - kanske ännu något oklar i uttrycket - skiljer på de av livet självt alstrade instinkterna och de av demagogerna upphetsade och förljugna."
 

Gustaf Hellström insåg tidigt vad som hände i Europa.

Gustaf Hellström (1882-1953)
Konstnär: Axel Kleimer (1906)
 
Gustaf Hellström-sällskapet hade årsmöte 14 april 2013 i Gustaf Hellström-rummet på Kristianstads stadsbibliotek medan Gustaf Hellström blickade ner över årsmötet ur Konstnärs Axel Kleimers praktfulla målning. Ordförandeskapet sköttes med sedvanlig ackuratess av Disa Lundgren, som också omvaldes som ordförande i Sällskapet. Hon informerade om Gustaf Hellström-sällskapets arbete och uttryckte särskilt glädje över de litterära skyltar som skall bli ett tjugotal, varav de flesta nu finns utplacerade i Kristianstad. Ett mycket stort arbete som är högst aktuellt är utgivandet av Gustaf Hellströms bok från 1933 års Tyskland.

Disa Lundgren, som tillhör Harry Martinson-sällskapets styrelse och är ordförande i Klockrikestipendiets jury, talade om gott samarbete mellan våra sällskap. 

 
Litterära skyltar i Kristianstad
 
 
Nytryck av Gustaf Hellströms bok
 

I år 2013 - 80 år efter Europas ödesår 1933 med Hitlers maktövertagande - avser Gustaf Hellström-sällskapet att ge ut nytryck av Gustaf Hellströms bok DET TREDJE RIKET - FRÅN HITLERKUPP TILL TYSK FOLKENIGHET. Detta är reportage från Gustaf Hellström rsesa i Tyskland 1933, just efter Hitlers maktövertagande. Boken visar att utrikeskorrespondenten och författaren Gustaf Hellström verkligen såg och genomskådade den våldslära som låg bakom nazisternas maktövertagande. Det som Gustaf Hellström här så klarsynt skriver om rimmar väl med vad Harry Martinson visste och berörde i sitt brev den 10 mars 1933 till Hans Larsson, Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
 

 

Efter Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte  talade styrelsemedlemmen, högskolelektor Sigurd Rothstein om en bok av Gustaf Hellström på tyska, som några månader före Andra Världskrigets utbrott publicerades i Tredje Riket.
 
Meister Lekholm hat eine Idee
 

 Omslagsbild på andra upplagan av
 Meister Lekholm hat eine Idee
 
Snörmakare Lekholm får en idé som utkom i Sverige 1927, fanns i juni år 1939 på de tyska bokhandelsdiskarna med titeln Meister Lekholm hat eine Idee. I Sigurd Rothsteins föredrag vid Gustaf Hellström-sällskapets årsmöte jämfördes mycket intressant den tyska utgåvan med det svenska originalet. I den tyska utgåvan saknas text som kunde misshaga nazismen! Här några exempel på vad som saknas:

D:r Holmes alla kval inför mötet med fadern finns inte med. Män med sådana självkval har ingen plats i det "tyska tänket".

Den försvarspolitiska debatt och meningsutbyte som äger rum mellan kusinerna och officerarna Peter och Paul Lekholm finns inte med.

Snörmakare Lekholms åsikter om Tyskland och om sin tyskättade hustru Augusta Töpfer,  "Tyskland, det är förbannelsen här i världen", finns inte med.

Flera av Gamla Testamentets judiska gestalter är strukna och särskilt uppehöll sig Sigurd Rothsteins i sitt föredrag vid den nersupne musikern Anders Lekholm, som ville skapa musik kring Jeftas återkomst och ett skeende i Domarboken. Alla passager som är relaterade till Jefta är borta i den tyska översättningen.

Ovärderlig vid studium av Gustaf Hellströms författarskap är boken
Gustaf Hellström och hans tid



 
År 1942, under brinnande världskrig, invaldes Gustaf Hellström som ledamot av Svenska Akademien, stol 18. År 1949 invaldes Harry Martinson som ledamot av Svenska Akademien, stol 15 och välkomsthälsades dit av Gustaf Hellström, som i brev 2 april 1949 får hjärtligt tack härför av Harry Martinson, som skriver: "Det känns tryggt att veta, att Du sitter där. Så blir det inte så overkligt."  De båda ledamöterna fick endast fyra gemensamma år i Svenska Akademien. Gustaf Hellström avled 1953.

Det är intressant att notera att medan Gustaf Hellström och Harry Martinson samarbetade i Svenska Akademien gavs Nobelpris i litteratur till humanitetens och tankefrihetens förkämpar Bertrand Russel, Pär Lagerkvist och Winston Churchill
  

LYSSNA . . .
 
Lyssna till ådran,
källornas ådra,
källornas ådra i livets mitt!
Allt vad ur tonande djup du hör,
allt vad du hör, är ditt.
 
Miste du ådran,
källornas ådra,
källornas ådra i livet mitt -
miste du ock din sjungande själ,
miste du allt som var ditt.
 
 
HARRY MARTINSON: Ur Spökskepp (1929)
 
 

Rune Liljenrud

  


måndag 8 april 2013

"GLEM ALDRI 9. APRIL"

 
Klockan 23.07 natten till den 9 april 1940 kom de första rapporterna om att något var i görningen ytterst i Oslofjorden. Medan regeringen samlades till krismöte och larmet gick i alla militärförläggningar blev situationen alltmer dramatisk. Då morgonen grydde var katastrofen ett faktum. Alla planer hade slagit fel. När bomberna föll över Kristiansand stod tyska och norska soldater på vakt sida vid sida i Trondheim. I Narvik gick erövrarna och erövrade om varandra i snöyran. I hela landet satt folk runt radioapparaterna och väntade på nyheter som aldrig kom.
Mitt i all förvirring satt Vidkun Quisling med sina anhängare på hotell Continental, ostörd av norsk säkerhetspolis. Den 9 april kunde han i norska radion utropa sig själv till statsminister utnämnd av Hitler.
Timme för fimme skildras händelserna i olika delar av landet. Bjørn Bjørnsen ger med enskilda norrmäns ögonvittnesskildringar och officiella dokument en levande bild av ett otroligt dygn i ett oförberett och skakat land.
(Från bokomslaget ISBN 91-7486-008-9)

Samma dag - den 9 april 1940 - kom också Danmark under den tyska ockupationsmakten. Motståndsmannen och diktarprästen Kaj Munk blev en symbol för danskarnas frimodiga kamp mot nazismen. Han lönnmördades natten mellan den 4 och 5 januari 1944.
 

Harry Martinson insåg mycket tidigt vad det var som försiggick . . . 

LIVET OCH STÖVELN

När stövlar dansa på vulkaner
blir dansen kort.
Se, haven hånle, sakta eviga
och tappen som man satte i vulkanen
blir stöv och bosch när lavans timme kommer.
 
Det finns en eld som fordrar sitt, den elden alltid lever
och att för alltid fängsla svulten eld
kan ingen stövel.
 
HARRY MARTINSON : ur MÄNSKLIGHET (1934)
 
 
Trettiotalet mörknade, nazisterna marscherade
I Sverige samlades då några bildkonstnärer och
författare för att bjuda motstånd mot fascismen
Albin Amelin och Harry Martinson samarbetade
i Clarté med andra, som insåg ideologiernas hot

CLARTÉS FÖRLAG
Omslagsbilden till Mänsklighet nr 1 ~ 1934
Nationalsocialismens apoteos, Mänsklighet nr 2 ~ 1934
Folket i Bild/Kulturfront Årg. 1 Nr 4 ~ 1972
Oberoende tidskrift till försvar för yttrande- & tryckfriheten,
 för en folkets kultur och antiimperialism (Minnesnummer 1972)


 
 
Under fem år i Narvik har jag haft goda möjligheter att lära om nazistokupationen av Norge och Danmark den 9 april 1940 och de fem tunga år som därefter följde.  En av mina vänner från den tiden är mønstringssjef Mikal Th. Hofsø, som i sin bok Storm og Maksvær delar med sig av sina starka minnen från 32 års lång och trogen tjänst för skeppsfarten och från livet till sjöss under krigsåren:
 
Ur kapitlet "Ufred i landet"
 
"Om kvelden den 8. april hørte vi kveldens nyheter i radio. Bl.a. fikk vi høre om det tyske handelsskipet som var blitt senket i farvannet utenfor Kristiansand og som hadde uniformerte soldater og hester ombord. Det skaket oss opp! Hva kunne det bety? Vi ble enige om at det kanskje ville bli gjort forsøk av tyskene på å etablere et brohode på den sørvestre del av Norge, inklusive Stavanger og Sola flyplass, som ledd i ett forestående storangrep på England. Tanken på at det var hele Norge som skulle okkuperes foresvevet oss nok, men ble funnet for fantastisk, bl.a. på grunn av den sterke britiske flåte. Våre tanker gikk nok fremdeles for meget i gamle og avlegsne baner. Vi var ikke klar over at ett overlegnet herredømme i luften hadde gjort vanlige krigsskip langt mindre effektive i en hensynsløs krig enn hva tilfelle hade vært tidligere. Men ut på natten kom vissheten: Det gjalt nok okkupasjon av hele Norge!
Det begynte ved halvfiretiden, med flydur, bombenedslag og kanonild. Etter en times tid var det hele over. Kvarven og Hellen hadde kapitulert! Byen ble invadert av tyske soldater, som med opplantede bajonetter og med håndgranater i støvelskaftene ble plassert som vaktposter ved alle offentlige bygninger og ellers på strastegiske steder.
[---]
Neste dag kunne jag fra en utsikspost nær hjemmet se et enkelt fly høyt oppe i lufte. Plutselig styrtet det ned i zig-zag-bevegelser, rettet seg opp i omkring hundre meters høyde og jeg så en bombe falle ut av flyet. Bomben gikk gjenom maskin-"skylight"et og exploderte nede i maskinrommet på krysseren "Königsberg", som lå ved Skoltegrunnskaien. Noen timer senere veltet skipet rundt og gikk tilbunns med forskipet først. Før skipet sank, så jeg dets tre propellere løftet ut av vannet."
 
 
Efter
 
Efter slaget vid Helgoland
och efter slaget vid Utshima
upplöste havet människolikens drivtimmer.
Behandlade dem med sina hemliga syror.
Lät albatrosser äta deras ögon.
Och förde dem med upplösande salter
sakta tillbaka till havet -
till ett kambriskt skapande urvatten,
till ett nytt försök.
 
HARRY MARTINSON: ur Nomad
  
 
Omslagsbild: "Till Europas minne II" (beskuren)
 
Konstnär Lennart Didoff som under tiden 1982-90 regelbundet medverkade på Göteborgs-Tidningens kultursida, främst som konstrecensent och vidare skrev i GP regelbundet om konst åren 1990-94, låter i sin bok Och det hände sig vid den tiden - Texter i samklang med målningar, några författare tolka det som han upplevt under sina resor i nazismens spår i Europa. Målningarna ingick "som en serie mot glömskan" i den vandringsutställning som tog sin början på Galleri Enkehuset i Stockholm under kulturhuvudstadsåret 1998. 
 
År 1993 gavs en minnesutställning på Växjö konsthall över Lennart Didoffs farfar, konstnär och ritlärare Anders Didoff, som studerade vid Konstakademien i Stockholm 1865-70 och sedan blev  ritlärare vid Växjö Högre Allmänna Läroverk och vid Växjö Lärarseminarium. Samtidigt med minnesutställningen över Anders Didoff för 20 år sedan, ställde sonsonen Lennart Didoff ut 35 målningar, flera med motiv från det av nazismen ödelagda Europa, såsom "Tecken i Europa", "Till minne av en flykting", "Vittne från Flossenbürg", "Vittne från Birkenau", "Vittne från Mauthaussen" och "Ett bröd i Polen".
 
Om utställningen  med Lennart Didoffs målningar på Växjö Konsthall skriver Thomas Hedrén: "Vår kulturs vanemässiga friserande av minnen och förmåga att medvetet glömma obehagliga sanningar kan vi bli dramatiskt medvetna om genom hans måleri. Det förgångnas närvaro i nuet, i form av historiska händelsers konkreta avtryck i marken, kommer fram ur hans målningar skapade av sanningslidelse."
 
Lennart Didoff skriver i sin bok Och det hände sig vid den tiden - Texter i samklang med målningar: "Ty det är ju en märklig tanke, att detta skede av vår nutidshistoria kanske snart även det kommer att sjunka in i historiens mörker, varifrån ingen längre kan berätta."
 
Två texter av Harry Martinson, hämtade ur Dikter om ljus och mörker, finns med i boken. Det är texter i samklang med Lennart Didoffs målningar:
 
Stjärnhimlen slutes, maskinerna larmar
omkring de fållade slaktdjurens stallar.
Plötsligen öppnar sig djurrikets Hades,
ropen från dödsrikets herdar skallar.
 
Hjordar som fraktats i dagar och nätter
närmar sig målet, en slaktport de hunnit.
Så når mig minnet från slakthusens slätter
ännu idag fast ett liv snart förrunnit.
 
Så fördes människor i Europa
packade samman i boskapsvagnar.
Tallöst i dödslägren drevs de tillhopa,
brändes av ondskan som vore de agnar.
 
HARRY MARTINSON: ur Dikter om ljus och mörker
~
LENNART DIDOFF: "Statistik i järn, Berlin"
 
 
Vem minns inte vårarna.
Blåsipporna sammansmugna i små trosvissa sekter,
vitsippornas massmöten.
Kärleksparen trotsade de kyliga nätterna.
De som avlagt examen drack ur pokaler.
De blodröda fanorna böljade och rann brett över himmelen.
Ni sånger som såriga minnen blandar
ur sammanslingrade vindar.
Löften som brast
just emedan de hölls
långt över gränsen för grymhet och hårdhet.
O gamla Europa,
de moderna slaktningarnas världsdel,
proletärarkebuseringarnas, borgarslaktningarnas
och gaskamrarnas land.
Vem sjunger. Vilka sjunger. Vad sjunger de?
Upp gamla klang och jubeltid
drick djupt ur rättens krater.
Vart gingo de som kunde allt
i alla världens stater.
 
HARRY MARTINSON: ur Dikter om ljus och mörker
~
LENNART DIDOFF: "Avrättningsplats"
Rune Liljenrud