måndag 8 april 2013

"GLEM ALDRI 9. APRIL"

 
Klockan 23.07 natten till den 9 april 1940 kom de första rapporterna om att något var i görningen ytterst i Oslofjorden. Medan regeringen samlades till krismöte och larmet gick i alla militärförläggningar blev situationen alltmer dramatisk. Då morgonen grydde var katastrofen ett faktum. Alla planer hade slagit fel. När bomberna föll över Kristiansand stod tyska och norska soldater på vakt sida vid sida i Trondheim. I Narvik gick erövrarna och erövrade om varandra i snöyran. I hela landet satt folk runt radioapparaterna och väntade på nyheter som aldrig kom.
Mitt i all förvirring satt Vidkun Quisling med sina anhängare på hotell Continental, ostörd av norsk säkerhetspolis. Den 9 april kunde han i norska radion utropa sig själv till statsminister utnämnd av Hitler.
Timme för fimme skildras händelserna i olika delar av landet. Bjørn Bjørnsen ger med enskilda norrmäns ögonvittnesskildringar och officiella dokument en levande bild av ett otroligt dygn i ett oförberett och skakat land.
(Från bokomslaget ISBN 91-7486-008-9)

Samma dag - den 9 april 1940 - kom också Danmark under den tyska ockupationsmakten. Motståndsmannen och diktarprästen Kaj Munk blev en symbol för danskarnas frimodiga kamp mot nazismen. Han lönnmördades natten mellan den 4 och 5 januari 1944.
 

Harry Martinson insåg mycket tidigt vad det var som försiggick . . . 

LIVET OCH STÖVELN

När stövlar dansa på vulkaner
blir dansen kort.
Se, haven hånle, sakta eviga
och tappen som man satte i vulkanen
blir stöv och bosch när lavans timme kommer.
 
Det finns en eld som fordrar sitt, den elden alltid lever
och att för alltid fängsla svulten eld
kan ingen stövel.
 
HARRY MARTINSON : ur MÄNSKLIGHET (1934)
 
 
Trettiotalet mörknade, nazisterna marscherade
I Sverige samlades då några bildkonstnärer och
författare för att bjuda motstånd mot fascismen
Albin Amelin och Harry Martinson samarbetade
i Clarté med andra, som insåg ideologiernas hot

CLARTÉS FÖRLAG
Omslagsbilden till Mänsklighet nr 1 ~ 1934
Nationalsocialismens apoteos, Mänsklighet nr 2 ~ 1934
Folket i Bild/Kulturfront Årg. 1 Nr 4 ~ 1972
Oberoende tidskrift till försvar för yttrande- & tryckfriheten,
 för en folkets kultur och antiimperialism (Minnesnummer 1972)


 
 
Under fem år i Narvik har jag haft goda möjligheter att lära om nazistokupationen av Norge och Danmark den 9 april 1940 och de fem tunga år som därefter följde.  En av mina vänner från den tiden är mønstringssjef Mikal Th. Hofsø, som i sin bok Storm og Maksvær delar med sig av sina starka minnen från 32 års lång och trogen tjänst för skeppsfarten och från livet till sjöss under krigsåren:
 
Ur kapitlet "Ufred i landet"
 
"Om kvelden den 8. april hørte vi kveldens nyheter i radio. Bl.a. fikk vi høre om det tyske handelsskipet som var blitt senket i farvannet utenfor Kristiansand og som hadde uniformerte soldater og hester ombord. Det skaket oss opp! Hva kunne det bety? Vi ble enige om at det kanskje ville bli gjort forsøk av tyskene på å etablere et brohode på den sørvestre del av Norge, inklusive Stavanger og Sola flyplass, som ledd i ett forestående storangrep på England. Tanken på at det var hele Norge som skulle okkuperes foresvevet oss nok, men ble funnet for fantastisk, bl.a. på grunn av den sterke britiske flåte. Våre tanker gikk nok fremdeles for meget i gamle og avlegsne baner. Vi var ikke klar over at ett overlegnet herredømme i luften hadde gjort vanlige krigsskip langt mindre effektive i en hensynsløs krig enn hva tilfelle hade vært tidligere. Men ut på natten kom vissheten: Det gjalt nok okkupasjon av hele Norge!
Det begynte ved halvfiretiden, med flydur, bombenedslag og kanonild. Etter en times tid var det hele over. Kvarven og Hellen hadde kapitulert! Byen ble invadert av tyske soldater, som med opplantede bajonetter og med håndgranater i støvelskaftene ble plassert som vaktposter ved alle offentlige bygninger og ellers på strastegiske steder.
[---]
Neste dag kunne jag fra en utsikspost nær hjemmet se et enkelt fly høyt oppe i lufte. Plutselig styrtet det ned i zig-zag-bevegelser, rettet seg opp i omkring hundre meters høyde og jeg så en bombe falle ut av flyet. Bomben gikk gjenom maskin-"skylight"et og exploderte nede i maskinrommet på krysseren "Königsberg", som lå ved Skoltegrunnskaien. Noen timer senere veltet skipet rundt og gikk tilbunns med forskipet først. Før skipet sank, så jeg dets tre propellere løftet ut av vannet."
 
 
Efter
 
Efter slaget vid Helgoland
och efter slaget vid Utshima
upplöste havet människolikens drivtimmer.
Behandlade dem med sina hemliga syror.
Lät albatrosser äta deras ögon.
Och förde dem med upplösande salter
sakta tillbaka till havet -
till ett kambriskt skapande urvatten,
till ett nytt försök.
 
HARRY MARTINSON: ur Nomad
  
 
Omslagsbild: "Till Europas minne II" (beskuren)
 
Konstnär Lennart Didoff som under tiden 1982-90 regelbundet medverkade på Göteborgs-Tidningens kultursida, främst som konstrecensent och vidare skrev i GP regelbundet om konst åren 1990-94, låter i sin bok Och det hände sig vid den tiden - Texter i samklang med målningar, några författare tolka det som han upplevt under sina resor i nazismens spår i Europa. Målningarna ingick "som en serie mot glömskan" i den vandringsutställning som tog sin början på Galleri Enkehuset i Stockholm under kulturhuvudstadsåret 1998. 
 
År 1993 gavs en minnesutställning på Växjö konsthall över Lennart Didoffs farfar, konstnär och ritlärare Anders Didoff, som studerade vid Konstakademien i Stockholm 1865-70 och sedan blev  ritlärare vid Växjö Högre Allmänna Läroverk och vid Växjö Lärarseminarium. Samtidigt med minnesutställningen över Anders Didoff för 20 år sedan, ställde sonsonen Lennart Didoff ut 35 målningar, flera med motiv från det av nazismen ödelagda Europa, såsom "Tecken i Europa", "Till minne av en flykting", "Vittne från Flossenbürg", "Vittne från Birkenau", "Vittne från Mauthaussen" och "Ett bröd i Polen".
 
Om utställningen  med Lennart Didoffs målningar på Växjö Konsthall skriver Thomas Hedrén: "Vår kulturs vanemässiga friserande av minnen och förmåga att medvetet glömma obehagliga sanningar kan vi bli dramatiskt medvetna om genom hans måleri. Det förgångnas närvaro i nuet, i form av historiska händelsers konkreta avtryck i marken, kommer fram ur hans målningar skapade av sanningslidelse."
 
Lennart Didoff skriver i sin bok Och det hände sig vid den tiden - Texter i samklang med målningar: "Ty det är ju en märklig tanke, att detta skede av vår nutidshistoria kanske snart även det kommer att sjunka in i historiens mörker, varifrån ingen längre kan berätta."
 
Två texter av Harry Martinson, hämtade ur Dikter om ljus och mörker, finns med i boken. Det är texter i samklang med Lennart Didoffs målningar:
 
Stjärnhimlen slutes, maskinerna larmar
omkring de fållade slaktdjurens stallar.
Plötsligen öppnar sig djurrikets Hades,
ropen från dödsrikets herdar skallar.
 
Hjordar som fraktats i dagar och nätter
närmar sig målet, en slaktport de hunnit.
Så når mig minnet från slakthusens slätter
ännu idag fast ett liv snart förrunnit.
 
Så fördes människor i Europa
packade samman i boskapsvagnar.
Tallöst i dödslägren drevs de tillhopa,
brändes av ondskan som vore de agnar.
 
HARRY MARTINSON: ur Dikter om ljus och mörker
~
LENNART DIDOFF: "Statistik i järn, Berlin"
 
 
Vem minns inte vårarna.
Blåsipporna sammansmugna i små trosvissa sekter,
vitsippornas massmöten.
Kärleksparen trotsade de kyliga nätterna.
De som avlagt examen drack ur pokaler.
De blodröda fanorna böljade och rann brett över himmelen.
Ni sånger som såriga minnen blandar
ur sammanslingrade vindar.
Löften som brast
just emedan de hölls
långt över gränsen för grymhet och hårdhet.
O gamla Europa,
de moderna slaktningarnas världsdel,
proletärarkebuseringarnas, borgarslaktningarnas
och gaskamrarnas land.
Vem sjunger. Vilka sjunger. Vad sjunger de?
Upp gamla klang och jubeltid
drick djupt ur rättens krater.
Vart gingo de som kunde allt
i alla världens stater.
 
HARRY MARTINSON: ur Dikter om ljus och mörker
~
LENNART DIDOFF: "Avrättningsplats"
Rune Liljenrud
 

Inga kommentarer: