torsdag 26 maj 2016

Harry Martinson-plantering på Ekdungen "Ålderdomshem av sten"



Under Nässelfrossa 2016 invigs måndag den 27 juni Harry Martinson-plantering på Ekdungen - "Ålderdomshem av sten" i Harry Martinsons Nässlorna blomma.

Planteringen är inspirerad av Harry Martinsons dikter. Olofströmshus trädgårdsmästare Marina Eaton Wernersdotter berättar om växtvalet.
Bibliotekarie Lena Engkjaer läser dikter av Harry Martinson och Vägdröjarna Bengt & Roney svarar för musikunderhållning. 
Möjlighet ges till rundvandring i utemiljön på Ekdungen.



Husen som man idag ser på denna plats är senare tillbyggnader till Jämshögs ålderdomshem. 




Den ståtliga, nu rivna huvudbyggnaden,
 var tre våningar hög

 "Ett ofantligt hus, byggt av granit och vitrappat på hela fasaden, så att det var skrovligt som ett rivjärn och strävt som huden på en sjöstjärna."

Så skriver Harry Martinson 
i den självbiografiska boken
Nässlorna blomma



Ålderdomshemmet uppfördes 1910 som ett av de modernaste i Sverige. Huset användes fram till 1987. Det revs två år senare. På detta hem installerades 1916 den elvaårige Harry Olofsson som fattighjon (det hette fortfarande så). Blivande Nobelpristagaren Harry Martinson bodde kvar här till början av juli 1917.

Föreståndarinnan hette Anna Almkvist och hon kom att betyda mycket för pojken. I Nässlorna blomma har han förevigat henne som Fröken Tyra, en stor och varmhjärtad kvinna som blev en ersättning för den mor som hade flytt till Amerika. När "Fröken Tyra" hastigt avled 1918 vållade det den Unge Harry stor sorg, vilket gripande skildras i romanen. Där finns också färgstarka porträtt av de inhysta gubbarna och gummorna - hjonen. 

(Ur text på Olofström Kommuns informationstavla)


Inne på nuvarande Ekdungen finns konst
Här en målning av gamla byggnaden 1910
och två tavlor av Jämshögs stora författare
Harry Martinson och Sven Edvin Salje

Författartavlorna finns också på Författarmuséet
som finns helt nära Ekdungen i Jämshög

Ing-Mari och Bengt Bejmar
Harry Martinson-sällskapets hedersmedlemmar
berättar gärna på Författarmuséet om 
Harry Martinson och Sven Edvin Salje

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: "Så blir det ofta tusen mil till närmaste sanning."


- Sokrates
"Så länge jag har livet och förmågan i behåll kommer jag aldrig att sluta ägna mig åt filosofi. Jag vill klargöra sanningen för alla de personer som jag möter."

Detta utgör en sekvens i den kinesiske författaren Lao Ma's pjäs för teatern, Sokrates. I många år har Lao Ma (född 1962) arbetat som professor vid Institutionen för filosofi vid Folkets universitet i Beijing. År 2013 utgav han Tre pjäser - Bakhtins karneval, vari pjäsen Sokrates i åtta akter ingårBoken har år 2016 utkommit på svenska i översättning av Roger Eriksson på Bokförlaget Wanzhi.


Klockrikestipendiaten 2015 Chen Maiping nämnde om Lao Ma under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Jämshög/Olofström och hade då också med Lao Ma's Tre pjäser i översättning.



Filosofen Sokrates' tankar möter oss i Harry Martinsons diktning och aktualiseras genom Lao Ma's pjäs.

DEN LILLA ÖN

Det fanns en liten ö i varje sekel,
en ö av tid med oförgänglig glöd.
Omkring den fanns en ocean av nöd,
och krig och förödmjukelse,  förtryck och död.
Och ändå var den ön vår enda räddning.
På den satt före döden Sokrates,
på den satt i ett annat hav en Budda
och på en tredje vid sitt kors Satt Kristus.
Den lilla ön blev aldrig mycket större.
Det sannas värld har alltid suttit trångt.
Var finns den lilla ön i dag i världen.
Det vet om tusen år de som då leva
om de om tusen år nått lika långt.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen

I slutakten av Lao Ma's pjäs Sokrates, när den dödsdömde 70-årge filosofen Sokrates tagit farväl av sina tre minderåriga söner, hustrun Xantippe och de många vännerna, sänder han en sista hälsning till sin, om dödsdomen ovetande och icke närvarande elev och vän, Platon (428-348):

"Han behöver läsa mycket och vandra långt. Han ska använda hjärnan, studera och lyssna. Då kan han lära sig av andras visdom och verkligen utveckla sitt tänkande".

Efter att ha tömt giftbägaren i Aten år 399 f.Kr, utsäger Sokrates (469-399) sju filosofiska sanningar, som också utgör slutet på Lao Ma's pjäs Sokrates:

1. Måttfullhetens kärna är självkännedom.

2. Sanna filosofer är beredda att dö för sin övertygelse. Döden fyller dem inte med skräck.

3. Visdom bringar under alla förutsättningar tur åt en människa.

4. Den som inte har någon ondska i sin själ är den lyckligaste.

5. All kunskap som inte åtföljs av rättvisa och god moral är rent bedrägeri.

6. Ett besluts korrekthet avgörs inte av hur många som stöder det.

7. Det verkligt viktiga är inte att man lever,
    utan att man lever . . .)


BLAD

Det enkla som ändå är allt och bärande
finns överallt att fånga.
Ändå måste det länge sökas.
År efter år kastas det av och an bortblandat
i förvirringen,
dolt av fallande spillror eller spirande groddar.
Strömmar och krafter omkring dig förrycker alla grepp efter
nyckeln.
Så blir det ofta tusen mil till närmaste sanning.

HARRY MARTINSON: 
Ur Blad, Dikter om ljus och mörker 

Rune Liljenrud

fredag 20 maj 2016

Maskinmänniskans behov av gräspoesi på ängen

KOMPERSKULLA SLÅTTERÄNG

Slåtterkullen vek undan för maskinerna i jordbruket. Komperskulla slåtteräng är ett lysande exempel på kulturarv, ett pedagogiskt naturum. I ett program under årets Nässelfrossa förevisas och beskrivs örter och gräs, med Harry Martinsons hjälp av Ivar Björegren och Åke Widfeldt 


Lena Peterson Engseth har i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets med över 140 citat ur Harry Martinsons diktning, gett ett utomordentligt bra studiematerial för det som programmet under Nässelfrossa handlar om, behovet av gräspoesi på ängen, till hjälp för att tolka livets kretslopp genom gräsen som spirar och vissnar.


"Tankar som kan börja ila och driva planlöst under läsningen gång [...] låt dem som gräset fröa fritt", manar oss Lena Peterson Engseth, till fortsatt lyrisk gräsläsning. 




En önskan vore att de många citaten ur Harry Martinsons lyrik, som bjuds vid vandringen i gräset på Komperskulla, kunde få samlas till ett litet texthäfte i stil med Harry Martinson - den nödvändige där Gun Ursing svarat för urvalet.

Denna mycket värdefulla "mini-antologi", som brukar kallas Den lilla gröna, är enkel att sticka i hand eller bifoga i ett brev. Den är enkel att ha med sig, till hands i ficka eller väska, och den rymmer på ett mästerligt Martinsonskt sätt "det stora i det lilla".





Gun Ursing (1923 - 2016) avled i år den 20 mars, 92 år gammal och hon minnestecknas av Harry Martinson-sällskapets hedersmedlem Donald Fransson på Sällskapets hemsida den 6 april, där han bl.a. skriver:

"Gun var besjälad av poesi, men även av bild och musik [...] Gripande är att hon och dottern Karin det senaste året, då Gun var sängbunden och inte kunde se eller ha tillgång till radio och TV, gav ut en underbar liten bok: Dagboksblad från en sjuksäng.

Gräs finns med bland Gun Ursings minnen, nedtecknade i Dagboksblad från en sjuksäng:

20150115

I en planteringsrunda
på gräsmattan
övertäckt av snö
sitter Gudfader själv
och virkar på en ros.
du får plocka den själv.

Rune Liljenrud

Vilhelm Moberg citeras av Lena Peterson Engseth i hennes bok "Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets"


Lena Peterson Engseth visar i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets hur också Vilhelm Moberg på ett mästerligt sätt tolkar gräsens tilltal.

 "Man anar dolda hemligheter och utbytta förtroenden bland strån och i tuvor. [...] Här finns en ton av svunnet landskap, där vi ännu tycker oss se höet krakas, höhässjorna böljande följa ängarnas topografi och hölassen gungande dras hem till ladan", skriver Lena Peterson Engseth och bjuder i sin bok på ett dussintal citat ur Vilhelm Mobergs diktning.


Byst vid Utvandrarnas Hus i Växjö
VILHELM MOBERG 1898-1975

humlornas surr i gräsrötternas bon hörs som
ett dovt spel ur marken, som ett underjordiskt
orgelspel, uppstämt av de döda

(VILHELM MOBERG: Ur Brudarnas källa)


Syrsan spelade i gräset. Det hördes som om hon gned
på en fiol, en grön fiol av grässtrån.

(VILHELM MOBERG: Ur Soldat med brutet gevär, I)


gräsfrodiga gläntor
(VILHELM MOBERG: Ur Berättelser ur min levnad)


Ihopsnurrade näverbitar från taket lyste
som vita ägg bland gräset.

(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg II)


En regnskur har nyss löst de dofter, som är bundna i
jorden, och den starka sötman av vått gräs kommer
med i vinden.

(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg II)


Gräset under de vidgrenade aplarna bevarar ännu
daggblötan. Härunder doftar det svalka och nattdunkel
och mogna äpplen.

(VILHELM MOBERG: Ur Sömnlös II)


Dagen hade överlämnat sig till skymningen och
stillnat i kväll. Solen hade gått ner i moln, och
då skulle det bli regn i morgon, efter gamla märken.
Från daggvattnat gräs kom en frisk doft i
aftonsvalkan.

(VILHELM MOBERG: Ur Giv oss jorden)


på åkerrenen prasslar ännu det gråbruna
gräset från fjolåret

(VILHELM MOBERG: Ur Bondeåret)


En gräsdaggig vårmorgon
(VILHELM MOBERG: Ur "Brodd" i Berättelser ur min levnad)


Marken bredde över sig sitt doftande gräslakan
(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg I)


Gräset stod där solbrynt och hårdmoget, men så
länge det var daggigt, föll det dock lätt för lieeggen.
Där stod bruntopp och starr, ängsdun och säv, vita
dunblommor stucko av mot mörkbruna stråtoppar.

(VILHELM MOBERG: Ur Långt från landsvägen)


framstupa i det oräfsade höet som i en grön,
obäddad säng där lakanen ligger hopskrynklade

(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg I)


Byn låg i hetta och hölukt om dagen,
i svalka och hölukt om natten.

(VILHELM MOBERG: Ur Mans kvinna)


Rune Liljenrud




Walt Whitman,Carl Sandburg och Harry Martinson

Lena Peterson Engseth har i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets (2016), några citat ur de amerikanska författarna Walt Whitmans och Carl Sandburgs omfattande diktning. Kjell Espmark har skrivit om dessa.





Akademiledamoten Kjell Espmark skrev redan år 1970 en avhandling om den unge Harry Martinsons lyrik, Harry Martinson erövrar sitt språk, och i sin bok Harry Martinson - mästaren (2005), visar han hur Martinson förhöll sig till impulser från bl.a Walt Whitman  och Carl Sandburg.

Lena Peterson Engseth citerar "Vägen som vänder i fjolårsgräset" ur Kjell Espmarks bok När vägen vänder och hennes bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets väcker intresse att vidare söka i Kjell Espmarks diktning.

I diktsamlingen Samtal under jorden skriver Kjell Espmark om gräs i dikten "Utvandrarna"  

[...]
Med hatten över ansiktet
vilar jag i gräset. Det följer oss alltid
också bland de yttersta stjärnorna.
Mjölkörten upp genom bröstet.
Darrgräs.

[...]


Lena Peterson Engseths Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets bjuder hjälp att studera förhållandet Walt Whitman (1819-1892), Carl Sandburg (1878-1967) och Harry Martinson (1904-1978).

Oändliga är markens gräs, både de styva och de
slokande.

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


Ett barn kom till mig med händerna fulla av gräs:
Vad är gräs för något?
Hur skulle jag kunna svara?... jag som inget mer vet om
gräs än han.
[...]
Eller är gräset själv ett barn... växtlighetens eget barn.

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


jag ligger och drar mig och betraktar ett gungande gräsax.
(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


av samma
gröna som förtröstan

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


Varsamt skall jag bruka dig, krusiga gräs.
(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


De stora dörrarna på ladan står vidöppna och redo,
Skördetidens torra gräs lastas på långsamgående vagnar,
Det klara ljuset i skiftningen av det blandade bruna
grå och gröna

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


Eller är det Guds näsduk,
en väldoftande påminnelse tappad med flit
med ägarens namn broderat i hörnet på det att vi måtte
se, undra och fråga Vems?

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


Eller gissar jag att det är en likformig hieroglyf 
(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)


Jag tror att ett grässtrå
inte är mindre märkligt
än stjärnsystemen

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass
"Sången om mig själv" i En vers i fickan, red Britt G Hallqvist)


Och nu för mig det synes vara
det vackra oklippta håret på gravarna

(WALT WHITMAN: Ur "Song of Myself" i Leaves of Grass)



WALT WHITMAN (1819-1892)

Alla dikter som Lena Peterson Engseth citerar av Walt Whitman är hämtade från hans diktsamling Leaves of Grass. I Lyrikvännens dubbelnummer 2/1972 om poesi från USA, omnämns Walt Whitman som "en av den moderna poesins främsta pionjärer. Mycket av den öppenhet och vitalitet som kännetecknar stora delar av den amerikanska poesin har sina rötter i hans diktsamling Leaves of Grass".


Sången om Mig Själv ingår i den amerikanske poeten Walt Whitmans diktcykel Leaves of Grass, som första gången trycktes i juli år 1855. Han arbetade med flera versioner och år 1891 signerade han den version som går under namnet Whitmans dödsbäddsupplaga. Whitman själv betraktade sin diktcykel som en bibel. 


När Harry Martinson-sällskapet hade sin årshögtid i Klockrike år 2009 i samband med att Harry Martinson-sällskapet firade sitt  25-årsjubileum och det nyinrättade Klockrikestipendiet utdelades för första gången, gjordes en rundtur i det kulturrika Östergötland under ledning av Göran Berggren, författare, biolog och naturvårdsdebattör m.m. Han inledde med att läsa Carl Sandburgs dikt "De fråga varandra var de kommer ifrån" ur diktsamlingen från år 1920 Rök och stål, i översättning av Artur Lundkvist. Dikten finns med i Tidens Förlags utgåva 1934 av CARL SANDBURG: DIKTER I URVAL

Är jag floden som dina vita fåglar flyger över?
Är du den gröna dalen där mina silverströmmar dånar?
Är vi två en skål av blå rymd om dagen    
och en skål av röda stjärnor om natten?
Vem drog dig ut
ur den första väldiga virveln av intet

och slängde dig här?



Carl Sandburg (1878-1967) föddes i Illinois USA av föräldrarna August och Clara Johnson, som båda, oberoende av varandra, utvandrat från Appuna och Åsbo i Östergötland, till USA, där namnändring gjordes till Sandburg. Carl Sandburg berättar i den självbiografiska "Always the young strangers" (1952) om sina föräldrar och svenskamerrikanska uppväxtmiljö. Hans berättelser kompletterar Vilhelm Mobergs skildringar i hans mästerliga utvandrarserie. Carl Sandburg skall ha varit nominerad flera gånger till Nobelpris i litteratur, men fick det inte. Däremot tilldelades han två gånger Amerikas främsta litteraturpris Pulitzerpriset. Lena Peterson Engseth utgår ifrån The Complete Poems of Carl Sandburg och hon svarar själv för översättning av texterna.



För skratten från barn som tumlar
barfota och barhuvade i sommargräset,
vår bön av tack.

(CARL SANDBURG: Ur "Our Prayer of Thanks" i Chicago Poems,
här i The Complete Poems of Carl Sandburg,
citat i översättning av Lena Peterson Engseth)


Regnet hör; regnet svarar; regnet kommer
sakta; regnet väter gräsets ansikte.

(CARL SANDBURG: Ur "Summer Grass" i Good Morning, America,
här i The Complete Poems of Carl Sandburg,
citat i översättning av Lena Peterson Engseth)


Ungt vårgräs just efter vintern,
skott av årets stora gröna viskning,

(CARL SANDBURG: Ur "Spring Grass" i Good Morning, America,
här i The Complete Poems of Carl Sandburg,
citat i översättning av Lena Peterson Engseth)


Sommargräset smärtar och viskar.
Det vill något; det kallar och sjunger, det häller
ut önskningar till stjärnorna högt däruppe.

(CARL SANDBURG: Ur "Summer Grass" i Good Morning, America,
här i The Complete Poems of Carl Sandburg,
citat i översättning av Lena Peterson Engseth)


Jag är gräset; jag täcker allt.
[...]
Jag är gräset.
Låt mig arbeta.

(CARL SANDBURG: Ur "Grass" i Cornhuskers,
här i The Complete Poems of Carl Sandburg,
citat i översättning av Lena Peterson Engseth)



Dikten "Grass" har översatts av Erik Blomberg, "Gräs" och finns med i Carl Sandburg: DIKTER I URVAL, utgivna av Tidens Förlag 1958

Trava kroppar i högar vid Austerlitz och Waterloo.
Mylla ner dem och låt mig gro -
Jag är gräset, jag täcker allt.

Och trava dem upp vid Gettysburg
och trava dem upp Viduypres och Verdun.
Mylla ner dem och låt mig gro.

Två år, tio år och passagerarna frågar:
Vad är det här för plats?
Var är vi nu?

Jag är gräset.
Låt gräset gro.


Shine on, O moon of Summer.
Shine to the leaves of grass, catalpa and oak.
All silver under your rain tonight.

Fortsätt skina, åh du sommarens måne.
Skin för grässtråna, för löven på catalpa och ek.
Allt blir silver under dina strålar ikväll

(CARL SANDBURG: Ur "Back Yard" i Chicago Poems,
här i The Complete Poems of Carl Sandburg,
citat i översättning av Lena Peterson Engseth)


Carl Sandburgs dikt "Back Yard" i Chicago Poems har översatts av Elmer Diktonius som "Bakgård" och finns med i Carl Sandburg: DIKTER I URVAL, utgivna av Tidens Förlag 1934.

Glimma på, o sommarmåne.
Skina på grässtråna, på catalpans och ekens löv,
allt försilvrat i natt av ditt regn.
[...]


Dikten "Back Yard" har översatts också av Stig Sjödin och ingår i dikturvalet "Himlavalv av morgondagen", som utgavs av FIB:S LYRIKKLUBB 1958.

Stråla, O sommarmåne!
Försilvra gräsen, catalpan och eken.
Gör allt till silver i ditt regn i natt.
[...]

Rune Liljenrud


fredag 13 maj 2016

Maskrosen - en av Harry Martinsons favoritväxter, blommar nu rikligt och finns med i Åke Widfeldts meditation efter Majdagarna 2016 "Järnvägsbanken skyltar om"


Järnvägsbanken skyltar om

Så har värmen kommit. En exceptionellt kall vår har plötsligt förbytts i exploderande försommar. Västra Centralbanans järnvägsbank är nu asfalterad och erbjuder oss spännande cykelturer med bankens sluttningar som skyltfönster för naturens växlingar.

Just nu är det färgerna gult och vitt som dominerar. Vitsipporna har äntligen helt öppnat sina kalkar och brer ut sig i långa stråk som konkurrerar med intensivt gula maskrosbestånd. På sina ställen får den vita färgen hjälp av tussilagons vita dunbollar som ännu inte skingrats av vinden. Den gula färgen – nu med en annan nyans – återkommer när vi passerar en bäck med rikligt blommande kabbeleka längs stränderna.

På ett ställe sluttar järnvägsbanken brant ned mot Musåns bruna mossvatten. Där blommar mängder av blåsippor, men hepatica har här fått sällskap av släktingen nemorosa och skapat ett blåvitt mönster av alldeles speciell karaktär. Och långt därifrån skyltar banken med nyutslagna backsippor som blygt bugar sig ned mot det gröna gräset. Det är ständigt nya skyltfönster som öppnar sig för cyklisten.

För musiken svarar fåglarna. Bofinkar och lövsångare avlöser varandra, men ännu har bara någon enstaka sylvia kommit. Glädjen blir stor när jag hör hans bubbelsång ur ett snår strax utanför samhället.

Ja, naturen bjuder just nu på en högklassig audiovisuell upplevelse. Det gäller bara att ta sig tid och passa på att njuta i denna förunderligt sköna försommartid. Men snart skyltar järnvägsbanken om och de gula maskrosavsnitten färgas vita. Då väntar nya upplevelser för oss cyklister:

Maskrosornas miniparasoller
vickas bort av morgonkårar.
I klarluftens vinddrag
drar de bort i glesa strömmar
som skimrar silkefint där de sugs in
i gläntor och runt lundens runda hörn.

(Harry Martinson, Ur De tusen dikterna bok, 2004)

Den 12 maj 2016
Åke Widfeldt



Ordförande Åke Widfeldts hälsningstal vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid, maj 2016


Hälsningstal den 7 maj 2016

När juryn meddelade att Ulf Danielsson tilldelats Martinsonpriset 2016 blev jag oerhört glad. Han är i sanning en pristagare som ”verkar i Harry Martinsons anda”.

”...kunskap är något gott – i sig – och [...] bildning för bildningens egen skull är något bra. Det finns ingen konflikt mellan detta och att dessutom se kunskap som ett medel att förändra sitt liv och en praktisk nödvändighet för mänsklighetens överlevnad.”

Detta är ord som jag tror Harry Martinson skulle kunna ha skrivit. Citatet är hämtat från Ulf Danielssons blogg. Han deklarerar där också att han ser sig själv som ”gammeldags folkbildare”. Samtidigt är han professor i teoretisk fysik med strängteorin som specialitet. Denna teori har ambitionen ”att vara en teori för allt” med vars hjälp man ska kunna foga samman kvantmekaniken och gravitationen, grundpelarna inom den moderna fysiken.

Jag har läst två av Ulfs böcker, Den bästa av världar (2008) och Mörkret vid tidens ände (2015). För mig, som en gång läste fysik på den s k reallinjen,  har detta inneburit en omtumlande läsning. Ibland har det känts som att simma under vattnet – man måste upp till ytan för att snappa luft! Men med hjälp av Ulfs varsamma och förstående kommentarer har jag ändå lyckats att så småningom bekanta mig med en ny värld och kanske också delvis fatta vad den innebär. Man försöker bli vän med ord som kvarkar, leptoner,  muoner, tauoner och neutriner eller varför inte anti- och Higgspartiklar. Och så småningom förstår man att man med Ulfs hjälp förflyttas till den front där den teoretiska fysiken i dag befinner sig.

Ulf, när jag läser dina texter, tänker jag ofta på hur synd det är att du och Harry Martinson aldrig fick tillfälle att träffas och samtala om strängteori, mörk materia, svarta hål – eller varför inte den extremt snabba expansion som man kallar inflationen och som ledde fram till Big Bang! Men jag tror att ni framför allt skulle fördjupa er i poesins möjlighet att berika och komplettera vetenskapen när det vanliga fackspråket inte räcker till. Precis som astrofysikern Arthur Eddington insåg när han skulle beskriva vad som skedde i atomens inre och hittade Lewis Carrolls nonsensspråk i Through the Looking-Glass (1871) som Harry Martinson sedan också använde sig av när han skapade ordet Aniara. Eller den amerikanske fysiker som upptäckte extremt små partiklar i atomkärnan. De fick namnet kvarkar, quarks, ett namn som han hittade i James Joyces bok Finnegans Wake som på sitt sätt radikalt sprängde språkets gränser.

”Tyst gåtan speglas” – gåtan är ständigt närvarande i Harry Martinsons diktning. Den här dikten från 1971 heter just ”Gåtan”:

Hur ser det ut på bergen
hur ser det ut på hav
när mänskans saga slutat
och minnet klingat av

Vad doft ska omge tingen,
varför är solen röd.
Vad språk ska kläda stenen
när mänskans dröm är död.

Den som kan riktigt svara
vet allt om allts gestalt.
Kan vi så mycket vara
att vi betyder allt?

(Dikter om ljus och mörker, 1971)

Och även om folkbildaren Ulf Danielsson vet oerhört mycket så vet han inte ”allt om allts gestalt”. Inför livets gåta har han, precis som Martinson, inga svar att ge. Så här avslutar han sin bok Den bästa av världar: ”[...] om någon vill tro att det finns något bortom fysikens atomer och tomrum, som ger livet som människa en djupare mening, håller jag ödmjukt tyst.”

Med dessa ord vill jag hälsa er alla varmt välkomna till vår årshögtid 2016.

Åke Widfeldt




lördag 7 maj 2016

Harry Martinson-sällskapets årsmötesdag lördag den 7 maj 2016 i strålande sol

Jämshögs Folkhögskola betyder mycket för Sällskapet  

Ordförande Åke Widfeldt
hälsningstalar, läs detta
 i nästkommande blogg!

Kommunstyrelsens ordförande
i Olofström Sara Rudolfsson

"Harry Martinson-priset för år 2016 tilldelas Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, för en gärning där vetenskap i världsklass lever sida vid sida med ett stort engagemang för folkbildning. Ulf Danielsson är en fri tänkare som ser värdet i att förklara komplicerade sammanhang på ett enkelt sätt och som samtidigt är öppen för skönlitteraturens och inte minst lyrikens möjligheter att skapa bilder av det som är svårgripbart även för en vetenskapsman."

Prissumma, diplom och applåder till Ulf Danielsson



Bilder saxade ur Ulf Danielssons prisföreläsning

Harry Martinson-sällskapets årsmöte
Ordförande Gustav Fredriksson
Sekreterare Ingemar Lönnbom

Räntmästare Johnny Karlsson

Valberedningens ordförande Ulf Redmo

Semir Susic
väljs till ny ordförande 
i Harry Martinson-sällskapet

Åke Widfeldt lämnar efter tio år som ordförande
Han avtackas varmt och utses av årsmötet till
Hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet

Semir Susic välkomnas som ny ordförande
i Harry Martinson-sällskapet

Gunnar Andersson
framsynt tillskapare av
 Gunnar och Ingegerd Anderssons Framtidsfond
som möjliggör goda ungdomssatsningar
liksom Sällskapets deltagande på Bokmässan 

Donald Fransson
var med när Harry Martinson-sällskapet bildades 1984
och har på olika sätt, troget i det tysta, främjat arbetet 
Han har nu utsetts till Sällskapets hedersmedlem 

I årsmötet lämnas rapporter från olika kommittéer.
Eva Risberg och Lena Havland-Erlandson informerar om Stockholmsgruppens verksamheter. 

Rapporter lämnas om
ÅrsböckerBokmässanKlockrikestipendiet,
Vistelsestipendier i Nebbeboda, Martinsonprisjuryn,
Webbsida, Martinsonblogg och Månadens Martinson.

Lena Peterson Engseth svarar för Månadens Martinson nu under maj månad 2016 och på Sällskapets bokbord finns hennes nyutgivna bok 
Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets  


Nässelfrossa 26 juni – 3 juli 2016

Tema: Människan och Maskinen

Harry Martinson-sällskapet bjuder flera programpunkter
i samarbete också med Saljesällskapet


P r o g r a m
Att skriva naturessäerMed utgångspunkt från Harry Martinson berättar Tomas Bannerhed om naturen som inspirationskälla för skrivandet. Han samtalar med Johnny Karlsson och utgår då från sin bok I starens tid och Harry Martinsons Naturessäer och Blekinge.

P r o g r a m
”Kan puppan bli en kosmisk fjäril? 
Den dolda strukturen i Aniara.” 
Marianne Westholm föreläser 
med anledning av att Aniara fyller 60 år.

Harriet Martinson

Eva Martinson

Harry och Ingrid Martinsons döttrar
Harriet och Eva Martinson
deltar troget i Sällskapets arbete

Bakom Eva syns Klockrikestipendiaten 2015
 Chen Maiping
 陳邁平

 Chen Maiping överlämnar till Sällskapet
sin översättning till kinesiska av
Harry Martinsons Nässlorna blomma

P r o g r a m
”Nu går solen knappast ner,
 skärmar bara av sitt sken…” 
Harriet och Eva Martinson samtalar om sin far
tillsammans med barndomsvännen Lena Havland.

Söndagen den 8 maj - Bussutflykt till Österlen


Fyra litterära sällskap i Kronoberg 

samarbetar med Harry Martinson-sällskapet

 när Sällskapets årshögtid 2017 förläggs till 

Växjö 6-7 maj 2017


Pär Lagerkvist-samfundet 
Vilhelm Moberg-sällskapet
Elin Wägner-sällskapet
Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet

Gobeläng Kvinnans årstider
 av Elisabeth Bergstrand-Poulsen
Gobelängen kan beses i Smålands Museum, Växjö
 Kulturparken Småland


Rune Liljenrud