Lena Peterson Engseth visar i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets hur också Vilhelm Moberg på ett mästerligt sätt tolkar gräsens tilltal.
"Man anar dolda hemligheter och utbytta förtroenden bland strån och i tuvor. [...] Här finns en ton av svunnet landskap, där vi ännu tycker oss se höet krakas, höhässjorna böljande följa ängarnas topografi och hölassen gungande dras hem till ladan", skriver Lena Peterson Engseth och bjuder i sin bok på ett dussintal citat ur Vilhelm Mobergs diktning.
Byst vid Utvandrarnas Hus i Växjö
VILHELM MOBERG 1898-1975
ett dovt spel ur marken, som ett underjordiskt
orgelspel, uppstämt av de döda
(VILHELM MOBERG: Ur Brudarnas källa)
Syrsan spelade i gräset. Det hördes som om hon gned
på en fiol, en grön fiol av grässtrån.
(VILHELM MOBERG: Ur Soldat med brutet gevär, I)
gräsfrodiga gläntor
(VILHELM MOBERG: Ur Berättelser ur min levnad)
Ihopsnurrade näverbitar från taket lyste
som vita ägg bland gräset.
(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg II)
En regnskur har nyss löst de dofter, som är bundna i
jorden, och den starka sötman av vått gräs kommer
med i vinden.
(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg II)
Gräset under de vidgrenade aplarna bevarar ännu
daggblötan. Härunder doftar det svalka och nattdunkel
och mogna äpplen.
(VILHELM MOBERG: Ur Sömnlös II)
Dagen hade överlämnat sig till skymningen och
stillnat i kväll. Solen hade gått ner i moln, och
då skulle det bli regn i morgon, efter gamla märken.
Från daggvattnat gräs kom en frisk doft i
aftonsvalkan.
(VILHELM MOBERG: Ur Giv oss jorden)
på åkerrenen prasslar ännu det gråbruna
gräset från fjolåret
(VILHELM MOBERG: Ur Bondeåret)
En gräsdaggig vårmorgon
(VILHELM MOBERG: Ur "Brodd" i Berättelser ur min levnad)
Marken bredde över sig sitt doftande gräslakan
(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg I)
Gräset stod där solbrynt och hårdmoget, men så
länge det var daggigt, föll det dock lätt för lieeggen.
Där stod bruntopp och starr, ängsdun och säv, vita
dunblommor stucko av mot mörkbruna stråtoppar.
(VILHELM MOBERG: Ur Långt från landsvägen)
framstupa i det oräfsade höet som i en grön,
obäddad säng där lakanen ligger hopskrynklade
(VILHELM MOBERG: Ur Sänkt sedebetyg I)
Byn låg i hetta och hölukt om dagen,
i svalka och hölukt om natten.
(VILHELM MOBERG: Ur Mans kvinna)
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar