HARRY MARTINSON: Människor som kan höra / hur aftontystnaden / blir ännu djupare / när den sänker sig ner / och talar till daggen / sådana mänskor är poeter. / De bör anställas som gräslyssnare / i diktens gårdar.

Lena Peterson Engseth 

svarar för Månadens Martinson, maj 2016
 "En hopkurad grön väntan"

Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets (2016)
av Lena Peterson Engseth, är en poesibok om gräs, fylld av djupa reflekterande iakttagelser och essentiella rader som alla på ett eller annat sätt kretsar kring gräs. Från dikter, romaner och essäer från i runt tal 115 lyriker och författare, har hon under närmare 20 års tid, samlat ord och strofer som alla kretsar kring gräs och gräsmarkers grönska. De allra flesta citaten, väl 140 st., bär Harry Martinsons signatur. Lena Peterson Engseth påminner om Harry Martinsons ord i "Paradisdikter" ur Dikter om ljus och mörker: "Språket är paradisgräs" och hon tillägger: "Kanske kan vår syn på världen vidgas genom gräsens liv och kanske kan gräsen ge oss ögon för tillfällen vi lätt annars skulle förbise."

Boken har tidigare presenterats här på vår hemsida och den kommer att finnas med på bokbordet under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Jämshög/Olofström. Vår räntmästare Johnny Karlsson på Holje Bok, har den till försäljning.

Under år 2016 högtidlighålls 125-årsminnet av Pär Lagerkvists födelse den 23 maj 1891 och i samband med Pär Lagerkvist-samfundets årshögtid den 19 mars gavs ett program "Om Harry Martinsons och Pär Lagerkvists tankar och texter i kosmos". Det är möjligt att få detta program också till Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Växjö kommande år.

Förslag till Lagerkviststaty av Peter Linde

inför 100-årsfirandet 1991 av Pär Lagerkvists födelse

I Lena Peterson Engseths bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets finns många citat ur Harry Martinsons och Pär Lagerkvists diktning. Därifrån görs här ett urval med rubriker "Gräsband och ängsrike - genom gräs", "Regnpärlor och himladagg", "Ordfrossa och grässkum - om sommaren", "I gräs och av gräs - ljud och rörelse" samt "Samma gräs - kring ett nu och ett då".

den mjuka stigen genom skymningsgräset.

(PÄR LAGERKVIST: Ur "Livsbåten" i Lyrikboken. En svensk antologi)

Mjuk är av gräs aftonstigen
där jag vandrar än.
Bortom ängen väntar mig en 
famn som älskar än.
(PÄR LAGERKVIST: Ur "Vita Nova" i Hemmet och stjärnan)

~ ~ ~

Det mesta ser du förbi.
Den linje du gör med din tyngd där du går
blir med åren en gångstig.
Men någonting finns som uppehåller sig med allt
och sysslar med allt.
Det behärskar varje labyrint som är.
Det blir inte bara en gångstig i dig.
(HARRY MARTINSON: Ur "Det mesta av allt", Cikada

Det finns en ensamhetens gångstig, ofta uppsökt,
täckt med ängsrike,
som man i sista stunden drar sig för att vandra.
(HARRY MARTINSON: Ur De tusen dikternas bok)

Det kanske var en dag som alla andra,

men det var då det lyste så i gräset 
efter det korta, lätta sommarregnet 
(PÄR LAGERKVIST: Ur Aftonland)

Gott är att sitta och känna 
efter en sommarskur 
jorden ånga inunder 
gräset, varm som ett djur.
(PÄR LAGERKVIST: Ur "Efter sommarregnet" i Hemmet och stjärnan)

Övergiven av morgonhimlen och stjärnorna,
av sommargräset och det friska vårregnen
[...]
Alla har de flytt, alla mina vänner,
sommarvinden, det daggiga gräset om morgonen
lukten i skogen efter regnet, jag är alldeles ensam.
(PÄR LAGERKVIST: Ur Aftonland)

~ ~ ~

Ett glest stycke dimma intrasslat i gräs väntar morgon.
Solens lyse smyger rött längs marken.
Gräset ändrar ställning.
Daggen säljer mot några morgonfläktar 
sina friska vattenpärlor i en tuva.
(HARRY MARTINSON: Ur "Majnatten", Dikter om ljus och mörker)

Sedan väntar gräsen på daggen 
som kommer utan att höras
(HARRY MARTINSON: Ur "Dagen slutar sakta", De tusen dikternas bok)

Lätt på gräset hängde tätt och vitt 
långa rader frusna vattendroppar 
trädda på så fint på alla strån
som om de i fingerkrok med frosten
velat binda glaspärlskransar.
(HARRY MARTINSON: Ur "Klockan i ett hus slog midnattsslag", Tuvor)

Som ett grässtrås böjning i vinden.

När det reser sig igen har ingenting hänt,

ingenting som helst.

(PÄR LAGERKVIST: Ur "Vem är jag?" i Aftonland)

~ ~ ~ 

Vinden letade i skogsgräset 
och fann ett ord,
det lät som outsägligt liv
(HARRY MARTINSON: Ur De tusen dikternas bok)

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.

Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och
skogarna,
det multnade lövet.
(PÄR LAGERKVIST: Ur Aftonland)

Allting finns, blott jag ej längre finnes,
allt är kvar, den lukt av regn i gräset
som jag minns och vindens sus i träden 
(PÄR LAGERKVIST: Ur "Den döde" i Aftonland)

~ ~ ~

I gräset söker en vind efter något förlorat.
Men tiden har gått ut
genom grindarna av järn
(HARRY MARTINSON: Ur "Kyrkogården", Gräsen i Thule)

I asparnas gemensamhetsskugga 
står en hästräfsa nedsjunken 
med hjulen drunknade i gräs
(HARRY MARTINSON: Ur "Nära havet", Nomad)

MÄNNISKAN OCH MASKINEN 

är temat för NÄSSELFROSSA 2016 och om detta får den här sista citerade dikten av Harry Martinson påminna, när han i den tidiga diktsamlingen Nomad från år 1931, tecknar "en hästräfsa nedsjunken med hjulen drunknade i gräs".

I barndomsskildringarna Nässlorna blomma och Vägen ut beskrivs många av de jordbruksmaskiner som lille Martin hade att göra med under de år då han var utplacerad som sockenbarn på olika bondgårdar. NÄSSELFROSSA kommer att handla mycket om detta och Lena Peterson Engseths bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets ger god hjälp att verkligen se och ta in den natur som omger maskinerna och sockenbarnet Martin.

Lena Peterson Engseth är en lyhörd lyssnare till naturens ljud. Hon är en "gräslyssnare", som här med tacksamhet tillägnas Harry Martinsons dikt "Människor som kan höra" ur De tusen dikternas bok:

Människor som kan höra
hur aftontystnaden
blir ännu djupare 
när den sänker sig ner 
och talar till daggen 
sådana mänskor är poeter.
De bör anställas som gräslyssnare 
i diktens gårdar.

Rune Liljenrud