fredag 20 maj 2016

Maskinmänniskans behov av gräspoesi på ängen

KOMPERSKULLA SLÅTTERÄNG

Slåtterkullen vek undan för maskinerna i jordbruket. Komperskulla slåtteräng är ett lysande exempel på kulturarv, ett pedagogiskt naturum. I ett program under årets Nässelfrossa förevisas och beskrivs örter och gräs, med Harry Martinsons hjälp av Ivar Björegren och Åke Widfeldt 


Lena Peterson Engseth har i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets med över 140 citat ur Harry Martinsons diktning, gett ett utomordentligt bra studiematerial för det som programmet under Nässelfrossa handlar om, behovet av gräspoesi på ängen, till hjälp för att tolka livets kretslopp genom gräsen som spirar och vissnar.


"Tankar som kan börja ila och driva planlöst under läsningen gång [...] låt dem som gräset fröa fritt", manar oss Lena Peterson Engseth, till fortsatt lyrisk gräsläsning. 




En önskan vore att de många citaten ur Harry Martinsons lyrik, som bjuds vid vandringen i gräset på Komperskulla, kunde få samlas till ett litet texthäfte i stil med Harry Martinson - den nödvändige där Gun Ursing svarat för urvalet.

Denna mycket värdefulla "mini-antologi", som brukar kallas Den lilla gröna, är enkel att sticka i hand eller bifoga i ett brev. Den är enkel att ha med sig, till hands i ficka eller väska, och den rymmer på ett mästerligt Martinsonskt sätt "det stora i det lilla".





Gun Ursing (1923 - 2016) avled i år den 20 mars, 92 år gammal och hon minnestecknas av Harry Martinson-sällskapets hedersmedlem Donald Fransson på Sällskapets hemsida den 6 april, där han bl.a. skriver:

"Gun var besjälad av poesi, men även av bild och musik [...] Gripande är att hon och dottern Karin det senaste året, då Gun var sängbunden och inte kunde se eller ha tillgång till radio och TV, gav ut en underbar liten bok: Dagboksblad från en sjuksäng.

Gräs finns med bland Gun Ursings minnen, nedtecknade i Dagboksblad från en sjuksäng:

20150115

I en planteringsrunda
på gräsmattan
övertäckt av snö
sitter Gudfader själv
och virkar på en ros.
du får plocka den själv.

Rune Liljenrud

Inga kommentarer: