måndag 31 december 2018

HARRY MARTINSON debuterade år 1929 med SPÖKSKEPP ~ för 90 år sedan ~ och under 2019 jubilerar TIO HARRY MARTNSON-BÖCKER


  2 0 1 9
📚 📚 📚 📚 📚 📚 📚 📚 📚 📚 
JUBILERANDE  HARRY MARTINSON-BÖCKER 

90 år - Spökskepp (1929 ~ D E B U T) 
90 år - unga (1929) 
85 år - Natur  (1934) 
80 år - Det enkla och det svåra  (1939) 
70 år - Elin Wägner (1949) 
            Inträdestal i Svenska Akademien 
65 år - Lotsen från Moluckas  (Radiopjäs 10 januari 1937)
            Nyutgåva 1954 / Harry Martinson 50 år 
55 år - Tre knivar från Wei (1964) 
55 år - Bestiarium (1964) 
35 år - Nya Bestiarium (1984) 
15 år - Poetiska törnbuskar i mängd (2004)
            Brev 1929-1949 

📚 
NÄSSELFROSSA har "BILDNINGENS VÄGAR" som tema för år 2019 och att följa Harry Martinson, alltifrån bokförläggare Tor Bonniers refuseringsbrev 14 september 1928 - gällande Harry Martinsons försök med samlingen "Hav och hamnar" - till Nobelpris i litteratur år 1974, visar intressant bildningens vägar.
Harry Martinsons debut kom år 1929 på Bonniers Förlag med diktsamlingen Spökskepp


📚 
Harry Martinson skriver i ett brev till Professor Hans Larsson, Lund 30 maj 1938 bl.a.:

"... i de ekonomiska konservationerna ligger kulturkrisen, folkkrisen, världskrisen. Och den merkantilistiska reklamens värld lever och göder sig till övervägande del av denna kulturens intressesplittring. Ty den outskrivna undertonen i den mesta merkantila reklamen är:
Fördjupning undanbedes.
Kulturen har till bekännare alldeles för många affärsmän och de har fått för sig att den kan köpas och säljas precis som allt annat. Så merkantiliseras allt och världen håller därmed på att få en enda saliggörande mening: omsättningens, fetischutbytets."

📚
I radioprogrammet Dagboken med Harry Martinson Nyårsafton 1964, framför han tankar om språket:
"Mycket av världens andliga elände beror på språktröghet och likgiltighet inför språkets möjligheter. Det mesta av språkets verklighet ligger oanvänt. I en materialistisk värld får tingen alltmer tala själv." 

BILDNINGENS VÄGAR 
Ubbeboda skola. Här började Harry Martinson sin 
första skoltid, några kilometer från Gylsboda
1 aug. 1911 - 20 febr. 1912 gick Harry i Ubbeboda skola.


"Bernhard Kronqvist, Gylsboda, var född 1904, samma år som Harry Martinson och han var i första klass bänkkamrat med honom. Harry Martinson var ju född i Nyteboda, men bodde p.g.a. tråkiga familjeomständigheter hos en moster i Gylsboda vid det tillfället. Bernhard minns Harry som en blyg och något udda skolpojke, som var uppfinningsrik och pigg på varjehanda experiment. Bl.a. var han ett tag agent för Åhlen & Holm. Efter drygt en termin blev han förflyttad till Jämshögs socken, och där började hans öden och äventyr." 
(Göran Bengtsson: Ur Ubbeboda skola)


I detta hus, äldsta arbetarbostaden
   i Gylsboda, byggt år 1899, bodde
under några månader skolgossen  
Harry hos sin moster Hilda 

Rune Liljenrud  📚 


fredag 21 december 2018

JULTANKAR av tre Jämshögsförfattare


   HARRY MARTINSON: ISHAVSJUL
   S.A.L.I.F. Utgiven av Svenska Amerika Liniens
   intendenturpersonals förening 1928, nr 7/8 (nov.dec.)

Från Falklands-skär och Patagonska fjäll
drar stormen tutande mot Shetlands öar
och föser tunga, blygrå ishavssjöar
mot polens isar. Fastän julekväll
är stampsjön svår och Shetlandsstormen ryter
varannan brottsjö över backen bryter
och vinden vrin i skanskaminens spjäll.

En het mugg te, en svordom över vädret,
en valspäcksgnidning över stövellädret
och sedan: åtta glas, törn ut på vakt!
- Ej sjö i dörrn: Joho, en sabla trakt
av världen dessa Shetlands öar,
med evig kuling, blytungt hårda sjöar
och aldrig mättad, ändlös ishavsjakt.

Nu dyker hon med fören som en sten,
nu ska vi se, nu gormar valfångstskutan.
Nu sitter väl vår gamla bor bak rutan
och väntar sonen hem till Bohuslän.
Men sonen, sonen vänder inte hem,
ty han har träffat runnaren i Rio,
den gamle kände bövelen John Frio -
Min mor, din son kan inte komma hem.
Men han skall skriva hem , när vi nå land -
ett brev, som du har väntat långa tider
- därute tjuter vanten, yler, kvider -
Ja, han skall skriva hem, när vi nå land.

Nu skakar hon sig, reser sig, Hej!
så himmelshögt som om hon ville vända
sin köl i luften, sätta sig på ända -
Men blås du, Falklandsstorm. Vi ge oss ej.

Fast Shetlandshavet reser sig till domer
och vaktgasklockan ringer stormens jul
för några sjömän, små som små atomer
på lilla Shetlandsskonaren Gagul -
så skall vi länsa in till Shetlands öar
och fira jul i Shetlands gråa skjul.
Spel opp i vanten, skonare Pagul!
Och blås god jul till alla världens sjöar. 




Gossen och Filosofen 
av Pehr Thomasson,
Jämshög, 1863

En fyraårig gosse 
Satt tyst en aftonstund 
Och hänryckt blicken höjde 
Mot fästets stjärnerund. 

En filosof det märkte 
Och sporde gossen så: 
"Hvad är som dig förtjusar, 
Hvad tänker du uppå?" 

"Jag tänker på hur vackert 
Det är i himlen - då 
En sådan skönhet strålar 
Och lyser utanpå ." 
"Tack gosse för de orden" - 
Den lärde sade ömt - 
"Jag mycket tänkt och forskat, 
Men denna tanke glömt." 

  Sven Edvin Salje Minnesmärke i Jämshög
Ljus och tro
Nu spelar inga fåglar häri hult och gröna gärden.Nu trevar sinnet högtidsstämt mot ljus från egna härden.
Nu samlas vi kring det som är oss alla lika nära.Kring dessa nötta ord och tingkring allt det barnsligt kära.
Kring det som är av ljus och tro,så självklart i vårt sinne.Kring eld, som en gång slocknar häntill glöd i åldrigt minne.
av Sven Edvin Salje

GOD HELG! 
Rune Liljenrud 


måndag 17 december 2018

Minnessten i Jämshög över PEHR THOMASSON - Allmogeskald och folklivsskildrare, född i Jämshög 24/2 1818


Bildresultat för "Deras sådd vår skörd" Jämshög Rune Liljenrud
Bildresultat för "Deras sådd vår skörd" Jämshög Rune Liljenrud
Åt hembygdens söner
Deras sådd - vår skörd
Minnesstenen vid kyrkan, Jämshög

PEHR THOMASSON 1818-1883
finns som äldste i förteckningen av
Jämshögsbor "som låtit tala om sig"
De två senaste här inskrivna är
HARRY MARTINSON 1904-1978
SVEN EDVIN SALJE 1914- 1998

En minnessten som år 1915 restes över 
Pehr Thomasson i Ronnebys Rådhuspark
har nu flyttats till hans födelseort Jämshög 
och placerats där utanför Petrusgården 
Högtiden ägde rum 6 december 2018 med
tal av Bengt Bejmar, ordförande i Jämshögs
Hembygdsförening samt musik och sång 
av Ingrid Karlsson till visor av
författaren Pehr Thomasson

Minnesstenen i ljus Blekingegranit
av konstnären Sven Andersson
är 4,35 meter hög och vilar 
på en finhuggen bottenplatta 
På stenen finns bronsrelief av
Pehr Thomasson
Allmogeskald och folklivsskildrare
* 24/2 1818  + 9/3 1883

VEKERUM FÖRLAG i samarbete med 
Blekinge Läns Bildningsförbund och
Jämshögsortens Hembygdsförening
har 1990 utgett faksimil av originalutgåvan
från år 1863 med förord av
Fredrika Bremer, som erkännande bl.a. skriver:

"Han är en naturpoet i sannaste mening,
den tänkande tolken af naturens bundna ord,
som så förklarar sig till ett Guds ord för menniskan.
Derföre gafs honom det rena örat, den klara blicken, 
det varma hjertat, den talande - vältalande tungan."

Diktsamlingen i faksimil har 
informativ Efterskrift av Thorsten Paulin,
Harry Martinson-sällskapets hedersmedlem
 som var med om att stifta Sällskapet, 
men som nu är avliden. Efterskriften anger i 
 "Läsvärt om Pehr Thomassons liv och författarskap"
bl.a. Salje, Sven Edvin
Med de våra genom sekler
(kapitlet Namn i Granit, Karlshamn, 1963)

Här inledande strofer i Pehr Thomassons dikt
Farväl till Blekinge (1853)

Farväl du sagolika land,
Du Nordens blomstersal,
Som fostrat mig vid hjertats brand
Bland skog och sjö och dal.

Du såg min sälla barndom fly,
Min ungdom likaså;
Som stjernor bak en dunkel sky
De gömmas båda två.

Men skyn skall ofta dela sig
Och stjerneparet le;
Du hembygd, vill jag minnas dig,
Vill dig i drömmen se.

Vill se de ställen der jag gladt
Med lyran vid mitt bröst
Har svärmat mången sommarnatt
Och diktat hopp och tröst.

[...]
 Rune Liljenrud


fredag 14 december 2018

Elin Wägners ÅSA-HANNA 100 år


"ÅSA-HANNA FYLLER 100 ÅR
men kan läsas med det senaste årets 
#metoo-debatt ringande i öronen."
Ur artikel av professorn i litteraturvetenskap, 
Peter Forsgren, Linnéuniversitetet Växjö 
"Åsa-Hanna - En roman om
 patriarkatet och kvinnors ansvar"
Elin Wägner-sällskapets Skriftserie 29/2018

Donald Fransson, vår hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet, sände mig i somras en text med radiominne av Elin Wägners ÅSA-HANNA, som i år fyller 100 år. Jag fick löfte att förmedla texten till Elin Wägner-sällskapet, som med tacksamhet nu publicerar den till Sällskapets medlemmar, och låter den vara tillgänglig på sin hemsida www.elinwagner.se under BERGSLUFT, som är medlemsblad för Elin Wägner-sällskapet: 

RADION SOM INSPIRATION OCH GLÄDJEKÄLLA

Sommaren 1952 hade jag slutat folkskolan och ännu inte fyllda fjorton år började jag i Augusti samma år arbeta som plåtslagarlärling hos min pappa som startat en liten verkstad i en del av en ladugård i Smällebo. Jag fick genast börja svetsa och löda legojobb åt andra fabriker i Gnosjö medan min far ofta var ute och gjorde plåtarbeten på byggen. Ofta satt jag då ensam i den del av ladugården som var fabrik - åtminstone de första åren innan min far anställde en annan pojke. Svetsaggregatet stod just där en gång svinstian varit och det märktes om man behövde sätta lågan mot golvet. De timrade väggarna i den gamla ladugården var kritade så det fanns en trivsel. Visst längtade jag tills klockan blev fem och jag fri kunde springa hem. Invid svetsen på ett par konsoler i väggen fanns en gammal radio med modell från trettiotalet. Den blev ett underbart sällskap; en skola i sig som en landsgenomgripande folkbildning.

Plåtslageri är ju ljudligt med mycket knackande, men svetsen och lödkolven hade ju bara ett lätt väsande ljud så den gamla radion hördes från morgon till afton. Ibland var det något glapp i volymknappen och då brukade jag slå till den lätt med lödkolven eller hammaren så hördes den åter. På den tiden var det ju bara långvåg över Stockholm - Motala, och i stort såg dagen ut ungefär så här: Morgonandakt, Nyheter från TT, Skolradio och mellan klockan
elva och tolv "Musiken under arbetet" som bestod av levande musik direkt från studio, alltså ej grammofon. Därefter klockspelet och dagens dikt som lyckligtvis ännu finns i radion. Klockan tretton kom tidssignalen och då gick jag hem för middag en timma.

På eftermiddagen började höjdpunkterna; radioteater och uppläsningar. Ibland kunde jag knappt vänta på nästa dags fortsättning, så fängslande var de lysande uppläsningarna. Tänk bara när Ulf Palme läste "Moby Dick" av Herman Melville och Gunnar Sjöberg läste "Njals saga"!

Det är omkring sextio år sedan då man annonserade att en man som hette Arne Nyberg skulle läsa "Åsa - Hanna" av Elin Wägner. Jag visste inte mycket om Elin, men mitt litteraturintresse hade tagit eld alltsedan jag i småskolan läst "Bland tomtar och troll" med John Bauers underbara illustrationer - så jag kände till namnet Wägner. Skådespelaren Arne Nyberg var okänd för mig, men när han med sin varma barytonröst började läsa om Åsa-Hanna var jag fången i en lysande framställning och berättelse. Allt insveptes i en aura av Småland och jag trodde Nyberg var från Växjö - och Åsa-Hannas miljö tänkte jag mig någonstans utanför Jönköping. Det var underbart att höra. Åren har gått och jag kan knappast relatera handlingen i den starka berättelsen om Åsa-Hanna men i min själ och i mitt hjärta finns den kvar som alla de tecken med konstnärlig pregnans som vi mött i livet.

Nu när mediernas information öser över oss kan vi tänka oss den välsignade gåvan som radion gett oss; allt från kristallmottagare till antenntrådar spända från grantoppar till kök och vardagsrum - och kanske en gammal radio i Smällebo ladugård. Jag är övertygad om att Elin Wägner skulle instämma i den välsignade folkbildning som radion är. Snart skall jag återvända och läsa om Åsa-Hanna.

Donald Fransson
                                                  _______________

PS. Hittade Arne Nyberg på nätet,
han var född 1910 i Helsingborg.

Bildresultat för Åsa-Hanna Rune Liljenrud


Tack Donald för Ditt intressanta radiominne!
Mera på hemsidan  Åsa-Hanna 100 år 
 www.elinwagner.se under SENASTE NYTT 
 Rune Liljenrud 

PS.
Parnass - DELS De Litterära Sällskapens tidning - 4/2018
har en intressant och informativ artikel om ÅSA-HANNA,
 "100-åringen som har något att säga i metoo-debatten", 
skriven av Peter Forsgren och  Marianne Enge Swartz 

fredag 7 december 2018

HARRY MARTINSON: "...fasters yllenystan /obeskrivligt sakta vred sig /under det att yllestrumpan /grå som leran i november /outsägligt sakta växte."



LUDVIGS FASTER

I den gamla goda tiden
levde ännu Ludvigs faster
med sitt stora yllenystan. 

Tyst i långa vinterkvällar 
hördes klockan stadigt vandra 
järnskodd genom långa timmar 
medan fasters yllenystan 
obeskrivligt sakta vred sig 
under det att yllestrumpan
grå som leran i november
outsägligt sakta växte.

[...]

Allt var lika alla dagar,
nystan, strumpa  [...]

Harry Martinson använder i sin lyrik ofta textila bilder. Dikten LUDVIGS FASTER ur Gräsen i Thule har kanske allra flest textilsymboler, som också förmedlar värderingar: yllenystan, yllestrumpan, duken hon broderat, hättan hon broderat, vantar hon broderat, duken invid hättan, nära yllevanten, Tidningshållaren på väggen - ordet Tidningar i korsstyng och korsstyngsduk för byrån.

Med utgångspunkt från Harry Martinsons sommarpsalm 202,  De blomster som i marken bor,  skriver  Disa Lundgren här i en blogg  om textila bilder i Harry Martinsons diktning: 

"Vem har tidigare tänkt på solen som en flitig sömmerska, som med sin gyllene tråd ivrigt syr samman våd efter våd av sommarens vackra klädnad? Vem utom Harry Martinson med sin lekfulla fantasi och ordglädje hade kunnat ge oss denna både roande och tjusande - och ganska vardagliga - bild av solens idoga arbete att skapa en vacker sommaräng för oss att njuta av en tidig sommarmorgon? 
Det är också ganska förvånande, att en manlig författare så naturligt valt en så konkret och textil bild för solens "handarbete". Martinson använder för övrigt en hel del bilder och uttryck med textil anknytning. Var han speciellt handaslöjdsintresserad, kanske rent av -kunnig?" 

Frågan har berörts i flera senare bloggtexter här och vid ett samtal med dottern Harriet Martinson bekräftar hon om sin far, att "han var textilintresserad".

Harry Martinson har många författarkollegor med samma intresse. Detta påminns om inte minst när årligen den 13 november Werner Aspenströmpriset delas ut  på Werner Aspenströms födelsedag. Priset instiftades 2005 och består av en tegelröd tröja i ull med blixtlås efter en modell som Aspenström bar på 1950-talet. Tröjan togs fram av Celia B. Dackenberg och finns beskriven i hennes bok Ylle och bläck: Essäer om poetkoftor och annat författarylle (Bilden ovan). 

Bland de författare som finns med i denna intressanta och med författartexter och stickmönster välfyllda boken, finns förutom Werner Aspenström också bl.a 
Gunnar Ekelöf,  Karin Boye, Erik Johan Stagnelius, Edith Södergren, Stig Dagerman, August Strindberg, Marie Lundqvist, Göran Tunström och Folke Isaksson.
Kanske till nu stundande Julen den handarbetskunnige hinner med att sticka Werner Aspenströms "Röd molntröja",  "Karin Boyes slipover", "Edith Södergrans bröstvärmare", "Stig Dagermans islandströja" eller August Strindbergs mössa".

Lyssna under stickningen gärna till någon som läser högt ur Cecilia B. Dackenbergs bok YLLE OCH BLÄCK.  Där finns pärlor att hämta.



Ett citat är hämtat ur barndomsskildringen Bäcken, där Werner Aspenström  berättar om en ensam gumma som bodde i ett bönhus i grannbyn och som stickade:

"De stunder hon inte bläddrade i psalmboken stickade hon strumpor. Lampan var placerad högt uppe vid taket och så svag, att skärmen nätt och jämnt lystes upp.  Hon måste kliva upp på en stol och hålla strumpan tätt intill glödtråden för att urskilja maskorna. Aldrig hördes hon pocka på en starkare lampa. Där stod hon som ett pelarhelgon i en evig skymning och stickade."


Rune Liljenrud