Minnessten i Jämshög över PEHR THOMASSON - Allmogeskald och folklivsskildrare, född i Jämshög 24/2 1818

Åt hembygdens söner

Deras sådd - vår skörd

Minnesstenen vid kyrkan, Jämshög

PEHR THOMASSON 1818-1883

finns som äldste i förteckningen av

Jämshögsbor "som låtit tala om sig"

De två senaste här inskrivna är

HARRY MARTINSON 1904-1978

SVEN EDVIN SALJE 1914- 1998

En minnessten som år 1915 restes över 

Pehr Thomasson i Ronnebys Rådhuspark

har nu flyttats till hans födelseort Jämshög 

och placerats där utanför Petrusgården 

Högtiden ägde rum 6 december 2018 med

tal av Bengt Bejmar, ordförande i Jämshögs

Hembygdsförening samt musik och sång 

av Ingrid Karlsson till visor av

författaren Pehr Thomasson

Minnesstenen i ljus Blekingegranit
av konstnären Sven Andersson
är 4,35 meter hög och vilar 
på en finhuggen bottenplatta 
På stenen finns bronsrelief av
Pehr Thomasson
Allmogeskald och folklivsskildrare
* 24/2 1818  + 9/3 1883

VEKERUM FÖRLAG i samarbete med 

Blekinge Läns Bildningsförbund och

Jämshögsortens Hembygdsförening

har 1990 utgett faksimil av originalutgåvan

från år 1863 med förord av

Fredrika Bremer, som erkännande bl.a. skriver:

"Han är en naturpoet i sannaste mening,

den tänkande tolken af naturens bundna ord,

som så förklarar sig till ett Guds ord för menniskan.

Derföre gafs honom det rena örat, den klara blicken, 

det varma hjertat, den talande - vältalande tungan."

Diktsamlingen i faksimil har 

informativ Efterskrift av Thorsten Paulin,

Harry Martinson-sällskapets hedersmedlem

 som var med om att stifta Sällskapet, 

men som nu är avliden. Efterskriften anger i 

 "Läsvärt om Pehr Thomassons liv och författarskap"

bl.a. Salje, Sven Edvin: 

Med de våra genom sekler

(kapitlet Namn i Granit, Karlshamn, 1963)

Här inledande strofer i Pehr Thomassons dikt

Farväl till Blekinge (1853)

Farväl du sagolika land,

Du Nordens blomstersal,

Som fostrat mig vid hjertats brand

Bland skog och sjö och dal.

Du såg min sälla barndom fly,

Min ungdom likaså;

Som stjernor bak en dunkel sky

De gömmas båda två.

Men skyn skall ofta dela sig

Och stjerneparet le;

Du hembygd, vill jag minnas dig,

Vill dig i drömmen se.

Vill se de ställen der jag gladt

Med lyran vid mitt bröst

Har svärmat mången sommarnatt

Och diktat hopp och tröst.

[...]

 Rune Liljenrud