GUSTAF HELLSTRÖM
Kristianstads främste författare Gustaf Hellström, DN-utrikeskorrespondent, Svenska PEN-klubbens ordförande och filosofie hedersdoktor vid Uppsala Universitet, föddes i Kristianstad den 28 augusti 1882, för 140 år sedan, samma år som Elin Wägner. Gustaf Hellström debuterade år 1904 skönlitterärt med novellsamlingen Ungkarlar, som enligt verkförteckning fram till Hellströms död 26 februari 1953, kom att följas av väl tjugotalet verk. Personligt. Minnesbilder och meningar från år 1953 är hans sista. Gustaf Hellströms omfattande arbeten i bokform innehållande journalistik, politik och kultur, kan sökas under stort antal titlar.
MEDLEMSBLAD
är mycket värdefulla (Hittills nr 1-42)
Ovan nr 35 om inträdet i Svenska Akademien
År 1942 fick Gustaf Hellström "ett officiellt erkännande av sin ställning som framstående författare" då han invaldes i Svenska Akademien på stol 18. År 1944 invaldes Elin Wägner i Svenska Akademien på stol 15. Ingemar Hermansson skriver: "Någon gång under åren 1906-1909 mötte Gustaf Hellström också Elin Wägner. Kanske fanns det en 'romans' mellan dem (Isaksson, Linder). 1945 skrev Elin Wägner: "Den första av mina författarkollegor som jag träffade var Gustaf Hellström. Vi träffades inte mycket men var riktigt roade av varandra". År 1949 efterträddes Elin Wägner i Svenska Akademien på stol 15 av Harry Martinson, som i samband därmed tillskrev Gustaf Hellström:
"Käre Gustaf Hellström! Din välkomsthälsning gladde och styrkte. Av hjärtat tack för den. Det känns tryggt att veta, att Du sitter där. Så blir det inte så overkligt. Tusen hälsningar Harry Martinson"
"Läkaren MD hc Ingemar Hermansson har med stor energi gått igenom Gustaf Hellströms hela författarskap, inte minst alla hans tidningsartiklar, och i sin mycket läsvärda bok Att vidga sitt synfält - Gustaf Hellström frammanat bilden av en man som verkligen vidgade sitt synfält och växte med uppgiften."
(Ur Recension i Läkartidningen (51-52/2003).
I bokens förord skriver Ingemar Hermansson att han under sin tid i latingymnasiet vid läroverket i Östersund 1942-1946 läste bl.a Gustaf Hellströms Dagdrömmar och En mycket ung man.
"I tonåren är man starkt påverkbar av skönlitteraturen och värdefulla spår kan stämplas in i ens psyke, om man i rätt ögonblick läser en bok, som talar till en. /.../ Jag upplevde Gustaf Hellströms båda romaner om den unge Stellan som helt sanna, en utmärkt beskrivning av ungdomlig ovisshet, ungdomligt sökande, som i hög grad överensstämde med den situation av ytterlig ovisshet om mina egna möjligheter, som jag då leve i. Jag läste småningom fler av böckerna om Stellan Petreus i den självbiografiska romanserien. /.../ Där fanns tankar om självkritik, om motsättningen mellan tro och vetande, om sociala orättvisor, om diktatur och demokrati, om förhållandet mellan man och kvinna och om fosterlandskärlek och internationalism. Allt detta gav mig viktiga impulser och lärdomar. /.../ Mina 30 år som glesbygds- och åtta år som u-landsläkare har blivit befruktade av de kunskaper som Gustaf Hellströms böcker förmedlade till mitt ungdomsjag."
Efter grundlig genomgång av Gustaf Hellströms författarskap funderar Ingemar Hermansson över vad som har ett allmänmänskligt, generellt eller historiskt värde och som borde ges ut på nytt. Han framhåller Hellströms utrikespolitiska reportage som bilder från nazismens Tyskland 1933, bilderna från East Ends fattigdom och från första världskrigets Frankrike liksom Hellströms tal från andra världskriget.
Mycket av vad Hermansson önskat har redan villfarits efter bildandet av Gustaf Hellström-sällskapet hösten 2000 enligt dess "verksamhets ändamål att främja intresset för och kunskapen om Gustaf Hellströms författarskap. Sällskapet skall verka för nyutgivning av Gustaf Hellströms skönlitterära och journalistiska produktion liksom av ej tidigare utgivet material. Sällskapet skall stimulera forskning kring författarskapet."
Av Gustaf Hellströms skönlitteratur önskar Ingemar Hermansson få se nya upplagor i första hand av
Träbenet ur Kaos (1907)
Kuskar (1910)
Ett rekommendationsbrev (1920)
Dagdrömmar (1921)
Novellerna Teodor och Silvio och hans Bianca ur Olsson går i land (1924)
Snörmakare Lekholm får en idé (1927)
Polismästare Malmros (1931)
Kärlek och politik (1942).
Ingemar Hermansson avslutar sin rikt belärande bok
Att vidga sitt synfält - Gustaf Hellström med omdömet:
"Gustaf Hellströms författarskap och reportage ger en bred historisk, inte minst kulturhistorisk och politisk krönika över viktiga händelser och idéer under första delen av 1900-talet. Han var en rationalist, som försökte bekämpa grumligt tänkande. Han var en internationalist med omfattande kunskaper. Han kände sig som en världsmedborgare. Den känslige, inåtvände kristianstadspojken blev en intellektuell och en radikal humanist."
Lennart Leopold har i boken Det var ingen tjusande idyll - Gustaf Hellström och hans tid (2009) en erkännande artikel Livet, tiden och verket, där han tar med detta citat och skriver om Ingemar Hermansson att han gjorde "ett imponerande försök att överblicka Hellströms omfattande och mångskiftande gärning."
Förteckning över Gustaf Hellströms tryckta bidrag
i tidningar och tidskrifter från oktober 1900
http://gustafhellstrom.se/Tomsons%20bibliografi.htm
"Sådan var tiden i min generations ungdom,
när man skrapade bort den idylliska ytan -
en tid av upplösning och uppbrottsstämning,
av vacklande grund och andlig osäkerhet,
mitt uppe i den skenbara stabiliteten."
(Gustaf Hellström i sitt tal till
de nyinskrivna studenterna vid
Stockholms Högskola, krigsåret 1944)
Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal. /.../ Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld och med den tekniska världen som verktyg."
Författare och litterära sällskap tror på ordens makt över oss själva och i vår värld, och att litteraturen verkar över lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen.
Skolors litteraturundervisning och tillgången till goda bibliotek är viktigt, liksom lärares och bibliotekariers vägledande hjälp "Att vidga sitt synfält". Ingemar Hermansson omvittnar att hans lärare i latingymnasiet vid läroverket i Östersund gjorde för sina elever kloka val i rätt ålder ur Gustaf Hellströms omfattande skönlitterära verk, Dagdrömmar och En mycket ung man.
Han beskriver läsningen på ett sätt som varje läsare, borde få erfara: "upplevde Gustaf Hellströms båda romaner om den unge Stellan som helt sanna, en utmärkt beskrivning av ungdomlig ovisshet, ungdomligt sökande, som i hög grad överensstämde med den situation av ytterlig ovisshet om mina egna möjligheter, som jag då leve i."
Gustaf Hellström och Harry Martinson om ONDSKA och GODHET
"STORM ÖVER TJURÖ, den stora samhällsromanen från 1935, utgör obestridligen en av topparna i Gustaf Hellströms alstring. Blixtrande klart och elegant ges här en oemotståndligt roande rundmålning av ett alldeles speciellt samhälle, den svenska skärgårdsön, med dess säregna yttre betingelser och dess representativa sociala och psykologiska typgalleri. men den med intim förtrogenhet och bistert spelande humor genomförda lokalfärgen har i denna rättshaveriets tragikomedi förenats med strävan mot allmängiltig symbolverkan och universell tidspsykologi.
Den svenska skärgårdsön och dess komparser vidgas under berättelsens gång till den mikrokosm, som återspeglar hela det moderna samhällslivet och dess brutalisering - boken skrevs kort efter nazismens makttillträde! - och med mycken fyndighet och inträngande människokunskap har författaren visat upp, att det är i rättens och rättvisans namn som de största oförrätterna och gemenheterna begås. Försvagad rättskänsla, känslovärdenas förenkling och förråande framställs övertygande och med något av en deckares spänning såsom roten och upphovet till den florerande ondskan och det triumferande våldet. (Bokens baksidestext)
Harry Martinson ger i ett samtal 1971 med Carl Magnus von Seth om Harry Martinsons nya diktsamling Dikter om ljus och mörker, uttryck för liknande tankar om ondska och godhet som det Gustaf Hellström 1935 framför i Storm över Tjurö:
"Min samling går ut på det att varje människa har inom sig motstridiga tendenser. Det pendlar inom människan ständigt mellan det ljusa och det mörka, mellan det onda och det goda, mellan vad den ena parten uppfattar som ont och den andra som gott och tvärtom. /.../ En stor ond mänsklig verklighet är alltid summan av små individuella ondskor. Det finns en ondska som delvis inte kan hjälpa sig själv att bli något annat och till dem räknar jag känslokylan och känslodöden. Det är ett problem så svårt att man skriver dikter om det, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem. Känslodöden finns och utesluter ingalunda de grymheter som vi annars förbinder med raseriet eller fanatismen. Känslodöden kan vara så infernaliskt närvarande i världen att den som strider med halva jaget i raseri, kan vara känslodöda med den andra delen av jaget, känslodöda inför fångars och människors lidande och lidelsefullt upptända av framgångarna för den medhållande partens värld."
Gustaf Hellströms Storm över Tjurö, som han hade övervägt ett par helt andra boktitlar för, nämligen Insyn och utblick samt Intellektualisterna, mynnar ut i en teologisk uppgörelse om ondskan i mikrokosmen och i makrokosmen. Eva Ström har i boken Det var ingen tjusande idyll - Gustaf Hellström och hans tid (2009), en artikel där hon redogör för att Gustaf Hellström i sin roman använder sig av en "inflammerad, autentisk arvskonflikt som utspelat sig på Utö och som lett till segdragna rättstvister." Gustaf Hellström låter en ung präst efter missiv på Tjurö och sina kontakter med människorna där, formulera bokens grundfrågeställning om ont och gott:
"Av allt att döma inskränkte sig den mänskliga lumpenheten inte endast till arvstvister. När allt kom omkring var väl Tjurö endast en mikrokosm av en ofantligt mycket större värld, en återspegling i en vattenpöl av händelser som utspelades på världshaven, en närbild, som han blivit i tillfälle att iakttaga, en insyn, men på samma gång också en utblick. Samma krafter verkade i vattenpölen som i det stora havet; det var samma makter som rörde sig i mikrokosmen som i makrokosmen, samma anda som levde och andades i det lilla som i det gigantiska, samma gift som flöt i tjuröbornas ådror som i stormakternas statsmän. De - och vi alla - var samma onda andas barn, på samma gång verktyg och rov för samma förstörelselusta, när ondskan väckts inom oss.
Mer än en gång kom han att tänka på några ord hans fader ofta fällt under världskriget: /.../ 'Det är den skillnaden mellan godheten och ondskan, att den förra kräver ständig och trägen omvårdnad likt en ömtålig planta, medan den senare sprider sig av sig själv som ett ogräs och en pest.' /.../ Han hade under dessa år på Tjurö sett faderns ord över hövan besannade inte bara i sin omedelbara närhet, där människor förgjorde varandra och sig själva utan också ute i stora världen; efter ett världskrigs fruktansvärda vanvett och ett mångårigt och kallsinnigt massmördande i Ryssland, förtryck, förföljelser och deportatioer i Italien, ras- och trosförföljelser, koncentrationsläger och massmord i Tyskland, en av den vita rasens förnämsta kulturbärare... Och som ett hot, som vilken dag som helst kunde bli verklighet: ett nytt världskrig och den vita kulturens fall...
Vari låg det ondas rot och upphov? På den frågan gav honom hans egen ståndpunkt som luthersk präst ett bestämt svar: bristande tro och bristande kärlek till Gud. Det var också på denna punkt, han i all sin ringhet och filosofiska fåkunnighet skulle vilja göra en invändning mot filosoferna, då de - från Sokrates till Harald Høffding - förklarat, att roten till det onda låg i bristande kunskap om det rätta. Sokrates hade sagt: 'Den som vet det rätta gör det rätta.' Høffding hade kommit till den slutsatsen, att 'der öves ikke Ondt med fuld Bevisthed om att det er Ondt.' Djupast sett var det kanske sant. Men det egendomliga med alla människor, som gjorde det orätta - om man undantog det försvinnande lilla fåtalet av kriminella naturer - var just det, att de ansåg sig föra rättens och rättvisans talan. Det var i rättens och rättvisans namn som det verkligt onda begåtts, det största våldet, de vidrigaste grymheterna. Ja, när rätten helt vägrat att lämna ditt stöd, hade man till och med gått så långt, att man både teoretiskt och praktiskt sökt bevisa att makt är rätt.
En gång i tiden hade Kristus ställt problemet på sin spets och givit det en lösning, vars pregnans ekat genom århundradena. Och det var i bergspredikan. 'Du skall älska dem som dig hata.' 'Om någon slår dig på det ena kindbenet, då vänd honom ock det andra till.' Det onda hade sin rot inte i bristande kunskap utan i bristande känsla, i ett atrofierat, förtorkat eller ofullgånget känsloliv. Det var väl därför man talade om rättskänsla och inte om rättsförstånd. Det onda var att söka i de miljöer och de tidsepoker, i och under vilka känslolivet brutaliserats och känslovärdena förenklats och vulgariserats."
Till sist i denna blogg som avses vara en hyllning till minnet av GUSTAF HELLSTRÖM 140 år den 28 augusti 2022, ett bokfestivalminne från det rikt litterära Kristianstad:
Hur påverkas vi?
Den frågan fick Gustav Fridolin under en mycket välbesökt Bokfestival i Kristianstad efter att han hade presenterat sin debutbok som skönlitterär författare: Morfar skrev inga memoarer. I samtal med publiken nämndes Per Anders Fogelström, Jan Fridegård, Gustaf Hellström, Harry Martinson och Sven Edvin Salje, som möjligen kunde ha påverkat Gustav Fridolin.
Han blev tyst en ganska lång stund och sedan sà han något som alla vi som var där minns och varmt vill instämma i:
Vad har påverkat mest? Gustav Fridolin svarar:
"De namnlösa bibliotekarierna,
många kvinnor!"
www.gustafhellstrom.se
Gustaf Hellströms rika författarskap finns tillgängligt genom våra goda bibliotek. GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPETS MEDLEMSBLAD är digitalt tillgängliga på hemsidan. GUSTAF HELLSTRÖM-SÄLLSKAPETS SKRIFTSERIE har hittills utkommit med sju böcker av bästa kvalitet, litterärt och kunskapsmässigt. Till författare och skriftseriens mycket kunniga redaktörer Lennart Leopold, Sigurd Rothstein, Roland Persson, Disa Lundgren och Jane Mattisson Ekstam, riktas uppriktigt Varmt Tack!
Utförlig information finns på hemsidan
http://gustafhellstrom.se/NY%20BOK%20I%20GUSTAF%20HELLSTR%C3%96M.htm
MED LÖFTESBÅGEN
Rune Liljenrud
