4. 80 år - Det enkla och det svåra (1939) 2019 JUBILERANDE HARRY MARTINSON-BÖCKER

2019

JUBILERANDE  HARRY MARTINSON-BÖCKER 

90 år - Spökskepp (1929 ~ D E B U T) 

90 år – 5 unga (1929) 

85 år - Natur  (1934) 

80 år - Det enkla och det svåra  (1939) 

70 år - Elin Wägner (1949) 
            Inträdestal i Svenska Akademien 

65 år - Lotsen från Moluckas  (Radiopjäs 10 januari 1937)

            Nyutgåva 1954 / Harry Martinson 50 år 

55 år - Tre knivar från Wei (1964) 

55 år - Bestiarium (1964) 

35 år - Nya Bestiarium (1984) 

15 år - Poetiska törnbuskar i mängd (2004)
            Brev 1929-1949 

Georg Svensson som år 1931 kom till Bonniers och där blev den förste redaktören på  Bonniers  Litterära  Magasin, som grundades år 1932, hade under många år ett betydelsefullt samarbete med Harry Martinson, som han skrivit om bl.a i boken  Harry Martinson - som jag såg honom, 1980. I en inledning till SVALANS utgåva 1974 av Harry Martinson-texter, i samband med att Nobelpriset i litteratur detta år tilldelades Harry Martinson, skriver Georg Svensson bl.a om hur svår tillvaron var för Harry Martinson efter att han på sin födelsedag den 6 maj 1927 mönstrade av för gott och lämnade det hårda livet till sjöss. Han hade ådragit sig dåliga lungor och behövde vård på sanatorium, han var hemlös och utan fast inkomst. År 1929 gifte han sig med Moa Martinson och, finner Georg Svensson, "det skänkte Harry Martinson bättre materiella förutsättningar att skriva. Därtill kom att den tid makarna bodde på torpet Johannedal i Ösmo skänkte Harry Martinson ett nytt litterärt revir, den mellansvenska naturen med skog, ängar, vatten och berg. Från dessa revir hämtade han stoffet till tre underbara små prosaböcker,  Svärmare och harkrank 1937,  Midsommardalen 1938 och  Det enkla och det svåra 1939, som alltså i år kan jubilera 80 år.

Boktiteln "Det enkla och det svåra" karakteriserar rätt väl vad Martinson är ute efter i dessa av småstycken sammansatta böcker.  Det enkla, det är trots sin oändliga sinnrikhet naturen med allt som växer och lever däri.  Detsvåra, det är frågorna om meningen med allt detta, om det egna jagets plats i tillvaron." 

År 1974 när Albert Bonniers Förlag i serien SVALANS SVENSKA KLASSIKER, utgav ett urval av Harry Martinsons texter, var Georg Svensson redaktör och urvalet gjordes i samråd med författaren. Urvalet innehåller bl.a en KALENDER, sammanställd ur  Det enkla och det svåra - januari till november - men december månad har sin text "SOL" hämtad ur   Midsommardalen. 

Harry Martinsons  Midsommardalen 1938 är främst en hyllning till naturen, klädd i sommarens skönhet, men där finns också årstidsväxlingarna med och det finns mycket vinter i  Midsommardalen. I bokavsnitt "Vi börjar i vattenbrynet" skriver Harry Martinson högst intressant om hur han arbetar: 

"Vi minns ofantligt mycket, men i spridda bildskurar som viljan sedan får försöka sammanföra till hela bilder. Alla mina sommarsaker om naturen skriver jag på vintern och utan föregående anteckningar."  

Många olika utgåvor finns av  Svärmare och harkrank 1937, Midsommardalen 1938 och  Det enkla och det svåra 1939. Harry Martinson-sällskapets utgåva år 1963 "Naturessäer" har ett mycket värdefullt efterord av Bengt Emil Johnson.  

----------------------------------------------
Harry Martinsons Naturessäer  

Det enkla och det svåra  - jämte 11 teckningar av Harry Martinson

utkom den 22 mars 1939

Redan i  Midsommardalen, från år 1938 finns en kort text med rubriken  Det enkla och det svåra. Kanske är det däri Harry Martinson finner sin utsiktspunkt för det följande årets naturessäer, när han skriver: "Någon gång kan man komma till ett höjdkrön eller dylikt där sinnet får en naturlig förevändning till att frånse det myckna och odla det enkla". 

Texterna följer årets växlingar och i år 2009 - 80 år efter att boken utkom - är det naturligt att citera slutet av Harry Martinsons text  Mars, den månad då boken utkom, och för Juni månad, som vi just nu befinner oss i: 

MARS 

"I slutet av mars blånar riset och står som rök mot granar och stup. Den äldsta gammelsnön kommer fram i hårda svårbesegrade kolonner och linjer, men plogtiltorna börja svartna, åkern liknar ett stekgaller lagt på lakan. Solen äter motvilligt de gamla hårda drivorna liksom en blond piga som motvilligt äter gammalt möglat bröd bara för att få det ut ur skåpet. På en ö av barmark väntar anemonen på upprop under fjolårslöven". 

JUNI  / JUNIKVÄLL

   En tur före sängdags, en tur bland lokorna. Det blir sent sängdags i juni. Lokorna blir högre för var dag. Till knät först, sedan till höften och strax därpå ett skirt blomgolv i brösthöjd, i överjordiska vita våningar. Strilkannans strålar liknar de, och över dem buketternas svävande plan, ty varje parasoll är en bukett, grenarna tycks räcka dem till varandra: se här, tag detta!  Men på nästa stjälkutlöpare samma sak, alla upptagna, alla har blommor i händerna. Så står de hela juninatten på spensliga storkbensliknande stjälkar i gräset och det är vackrare än vad man kan få fram. 

[…]

   Furorna med osågade likkistbräder inne i stammarna står höga på mon, deras toppaktigt formerade kronor har vid närmare påsyn hundäxingens form och under granen där borta står dikesfräkenet och härmar i stort sett granens form. Allt tyr sig in mot något slags centrum. Behovsskälvningarna, åtrån att vara, drar sig atomvis genaste vägen till möjligheten till så eller så i form. Hur nära ligger inte fågelfjäderns form formen på vissa örters blad, och man stannar till och tänker sig detta: bladen är trädens fjäderskrud och fjädrarna är fåglarnas blad. Ytliga likheter visserligen, men inte desto mindre talar de inåt mot oerhörda mötesplatser och osjungna, evigt sjungna uppkomstsånger. Där inne i tingen och där inne i oss brusar kören i nästan förfärande anonymitet, bölja tar bölja fatt och vågorna leker evighet. Det är junikväll, det är stilla. 

------------------------------------

I  Stockholms-Tidningen skrev Anders Österling att Harry Martinsons teckningar i boken "vackert bestyrka den intima naturupplevelsen i texten". 

Det enkla och det svåra utkom 22 mars 1939 enligt Bengt Emil Johnson, som skrivit efterordet till boken med Harry Martinsons Naturessäer, utgivna år 2000.  

Carl Otto von Sydow anger i sin år 2005 utgivna 

Harry Martinsons bibliografi 1: 

Det enkla och det svåra 

fanns i bokhandeln 14 april 1939.  

  

Under år 2016 utgjordes Månaders Martinson av KALENDER, sammanställd ur "Det enkla och det svåra", januari till november, och "Midsommardalen",  december. (Alla dessa texter finns nu att läsa på hemsida)

TRAPA NATANS

”Sjönöten (Trapa natans) blomman i Elmen [Immeln], dog ut för poängers skull”, skriver Harry Martinson i Nässlorna blomma (1935), s.12:

”Vad beträffar den lilla ångaren på tvåmilasjön så levde den om somrarna huvudsakligen på att frakta botanikbitna turister till en viss vik. Detta gjorde att det ymniga men sista vilda beståndet av sjönöt som Sveriges land hade med tiden försvann, vart bortrövat och utrotat. Sjönöten (Trapa natans) blomman i Elmen [Immeln], dog ut för poängers skull”,  

Harry Martinson återkommer till Trapa natans i Det enkla och det svåra (1939), s. 12:

”Modeslaveriet. Skog och mark undgår inte att drabbas av sådant. Skriv inte heller för mycket om sällsynta vildblommor och deras ståndorter. Det lockar och de utrotas snart; dock inte som man tror av vad man föraktfullt kallar plebsen i grönskan, utan av portörförsedda och uppfostrade människor. Minns hur det gick med Trapa natans. Hembygden bodde femhundra steg från den och rörde den aldrig (var väl obildad), men högt bildade mänskor rodde ut och rövade den sent en sommarkväll.”

I Förteckning över Nordens växter, utgiven av Lunds Botaniska Förening, åsattes alla där upptagna växter, till gagn för växtbytare, ett poängvärde, från 1 till 9. Sjönöten hade poängvärdet 9. Den stod alltså högt i kurs hos växtsamlare. Martinson hade hört berättas om sjönöten i Immeln, hans ”barndoms sjö”. Enligt Henning Weimarck, Skånes flora (1963) är den inte sedd där sedan 1916.I Immeln, där sjönöten upptäcktes 1871, hade den sin sista svenska växtplats, därifrån ”rövad av turistande herbariejägare”, såsom Martinson skriver i en artikel publicerad i Julstämning 1933 och i Högre Folkskolans Jul 1951. Den stora sjön Immeln var skaldens ”första ocean” (Mats Rydén, Doris 26/2014 s.12)

HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018

Presenterades 2018 i maj under Årshögtiden Jämshög

i juni under Kulturveckan Nässelfrossa Olofström 

samt i september under Bokmässan Göteborg 

85 år  Kap Farväl! ~ 1933

80 år  Midsommardalen ~ 1938

75 år  Nomad  ~ 1943

70 år  Vägen till Klockrike ~ 1948

65 år  Cikada ~ 1953

60 år Gräsen i Thule ~ 1958

55 år Utsikt från en grästuva ~ 1963

45 år Tuvor ~ 1973

40 år Längs ekots stigar ~ 1978

(Urval efterlämnade dikter)

35 år Bollesagor ~ 1983

(Ur det efterlämnade materialet till

Vägen till Klockrike)

Rune Liljenrud