5. 70 år - Elin Wägner (1949) Inträdestal i Svenska Akademien 2019 JUBILERANDE HARRY MARTINSON-BÖCKER

2019

JUBILERANDE  HARRY MARTINSON-BÖCKER 

90 år - Spökskepp (1929 ~ D E B U T) 

90 år – 5 unga (1929) 

85 år - Natur  (1934) 

80 år - Det enkla och det svåra  (1939) 

70 år - Elin Wägner (1949) 
            Inträdestal i Svenska Akademien 

65 år - Lotsen från Moluckas  (Radiopjäs 10 januari 1937)

            Nyutgåva 1954 / Harry Martinson 50 år 

55 år - Tre knivar från Wei (1964) 

55 år - Bestiarium (1964) 

35 år - Nya Bestiarium (1984) 

15 år - Poetiska törnbuskar i mängd (2004)
            Brev 1929-1949 

Harry Martinson invaldes i Svenska Akademien den 17 mars 1949 

Varje ledamot av Svenska Akademien håller vid sitt inträde ett tal över sin företrädare. I boken "Minnet av företrädaren ~ Aderton inträdestal i Svenska Akademien" (2012) har, med akademiledamoten Lotta Lotass som redaktör, samlats arton inträdestal med Harry Martinsons högtidstal till Elin Wägners minne, den 20 december 1949. 

Lotta Lotass har i boken med ett kort förord till Harry Martinsons högtidstal. Hon skriver: "Redan från början upplever han det motigt att ta sig an de plikter och nyordningar som ledamotskapet innebär.  'Att bli invald för mycket besvär med sig', skriver han till Eyvind Johnson."  

Lotta Lotass har också med ett citat ur Barbro Alvings referat för Dagens Nyheters räkning av Svenska Akademiens högtidssammankomst. Barbro Alvings visar i sitt reportage stor sympati med den vid glittrande kristallkronor och frackar ovane Martinson. Hon skriver: "Torsdagsmiddagarna på Freden blir hädanefter ihop med en som vet mycket om svält." 

I den solenna stämning som präglar Svenska Akademiens högtidsdag 20 december, då nya ledamöter inträder och högtidstalar till minne av företrädaren på numrerad stol i Svenska Akademien, påminner Harry Martinson om tystnadens vikt:

"Det berättas att Elin Wägner en gång brast i gråt inför själva den meningsfulla tystnaden vid ett kväkarmöte. Det fanns ingen i salen som sade någonting emedan alla visste vad som behövdes. Efteråt bekände hon att den stunden var den största religiösa upplevelsen hon haft under hela sitt liv. Där människorna vill det rätta av sig själva behövs inga ord. Det är den lugna linjens, den lugna andhämtningens evangelium."

"Det bästa hon gav ligger i den mängd visa tankar som hon smugglade in i sina arbeten. En bok med titeln 'Ord av Elin Wägner' skulle kunna bli en tänkebok av rang".  Så säger Harry Martinson i avslutningen av sitt högtidstal till Elin Wägners minne den 20 december 1949 i Svenska Akademien, när han där efterträder henne på stol nr 15. 

Elin Wägner-sällskapet tog Harry Martinsons ord till sig och utgav år 1994 häftet "Ord av Elin Wägner", som innehåller citat ur Elin Wägners författarskap, samlade under rubrikerna: 

Liv och Död 

Skämt och Allvar 

Kvinnor och Män 

Fred och Krig 

Jord och Himmel 

År 2011 utgav Elin Wägner-sällskapet en utökad citatsamling "WÄGNERISMER", där Göran Greider har skrivit förord, som han avslutar på detta sätt:  

"Hon står på daggmaskarnas sida. Hennes tankar arbetar liksom under jorden. Jag läser  Väckarklocka eller  Fred på jorden och jag har någon att berätta om och hänvisa till. 

Hon heter Elin Wägner och hon är med när vi bygger nya övertygelser." 

Häftet "WÄGNERISMER", innehåller i kronologisk ordning citat ur nästan alla Elin Wägners romaner. I sista avdelningen finns också citat från arbetsböcker och journalistik: 

”Vilket vill Pennskaftet helt ha: rösträtt eller en ny hatt? Jag vill inte ha någotdera. För jag vill förtjäna till både rösträtt och hatt själv.” (Pennskaftet 1910)

”Om någon man kunnat se henne med seende ögon, skulle han fått begrepp om det husliga arbetets evighet och dess sammansättning likt vintergatans av oräkneliga, i sig osynliga detaljer.”  (Åsa-Hanna 1918)

”Jag kommer att tänka på den tiden då vi var lika långa, grindstolpen och jag. Nu har jag växt om den, men den skall stå då jag har fallit.” (Den namnlösa 1922)

”Världen är en levande organism som hålls igång av ett hjärta. Detta hjärta sänder ut oss och tar oss tillbaka. När önskan och bön, två flöden ur samma källa, stiger ur vårt väsen, möter de en kraft i universum som inte begär bättre än att tjäna oss och låta sig betjänas av oss. Världens hjärta sänder ut oss och tar oss tillbaka och varje liten blodkropp har sin funktion.

   Men är världen inte hjärtlös, då kan vi fatta mod. Åter finns där plats för det outforskade, det hemlighetsfulla och gudomliga. En dag får människorna åter höra världen andas igen.”

(Väckarklocka 1941)

”Människorna kan ju aldrig förändra villkoren för sitt uppehållstillstånd på jorden, ty jorden lyder under en högre lag än deras.” (Vinden vände bladen 1947)

HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018

Presenterades 2018 i maj under Årshögtiden Jämshög

i juni under Kulturveckan Nässelfrossa Olofström 

samt i september under Bokmässan Göteborg 

85 år  Kap Farväl! ~ 1933

80 år  Midsommardalen ~ 1938

75 år  Nomad  ~ 1943

70 år  Vägen till Klockrike ~ 1948

65 år  Cikada ~ 1953

60 år Gräsen i Thule ~ 1958

55 år Utsikt från en grästuva ~ 1963

45 år Tuvor ~ 1973

40 år Längs ekots stigar ~ 1978

(Urval efterlämnade dikter)

35 år Bollesagor ~ 1983

(Ur det efterlämnade materialet till

Vägen till Klockrike)

Rune Liljenrud