måndag 19 december 2016

Juldikt av Harry Martinson i Tidningen Vi 1966



BARNAJULAR

I.

Ännu kvar inom oss på försök
är barnet i vinterfönstret
i glädje beslutet att räkna alla dalande flingor
dem himmelen sparat ihop
till en snögubbe på jorden.

Platsen var redan bestämd,
vid vedbodsgveln.
Kanske skulle det också 
bli över till en snölykta
ifall himmelen hade råd
med mer än en glädje.


II.

Svårt har nu fönsterbrädets fåglar
att invärtes i oss
hävda sig som förr.

Esteterna ha blivit
hårdögda,
ser inte annat än sammanstötningsvis,
och då knappast mindre djur än
det stora hotets fåglar.


III.

Den knubbiga skogshästen skyndade fram
tätt omsvärmad av sina bjällror.
En slags klingande vinterkröning,
en allsång av gyllene mässing.
Tamburiniskt hoppande i skumpatakt
gjorde de hästen stolt.
Granarna tungt lastade med snö
lyfte upp vinterns rike
till bländande renhet.
Vägen gick snörökig
från trave till trave
i famnvedsgömmenas skog.
Vackert skyddat fastän kallt och arbetsamt
lyste och yrde runtom i trakthygget
det aningslösa året nittonhundraelva.


IV.

Insprängda små speglar av glimmer
lysande till mellan bulligheter av frusen mossa.
Vätans höströst,
bäckens dolda
vintersol före frysningen.

Att få vandra så
vinterställd i tranbärens väderstreck
på en stig som tappat tråden.

HARRY MARTINSON


______________________________________


Tidningen Vi 1966, nr. 50-51 (10 dec.), s.69

har en diktillustation av Georg Lagerstedt



God Jul 2016
Gott Nytt År 2017
önskar
Rune Liljenrud

Inga kommentarer: