BARNAJULAR
I.
Ännu kvar inom oss på
försök
är barnet i vinterfönstret
i glädje beslutet att
räkna alla dalande flingor
dem himmelen sparat ihop
till en snögubbe på
jorden.
Platsen var redan bestämd,
vid vedbodsgveln.
Kanske skulle det
också
bli över till en snölykta
ifall himmelen hade råd
med mer än en glädje.
II.
Svårt har nu
fönsterbrädets fåglar
att invärtes i oss
hävda sig som förr.
Esteterna ha blivit
hårdögda,
ser inte annat än
sammanstötningsvis,
och då knappast mindre
djur än
det stora hotets fåglar.
III.
Den knubbiga skogshästen
skyndade fram
tätt omsvärmad av sina
bjällror.
En slags klingande
vinterkröning,
en allsång av gyllene
mässing.
Tamburiniskt hoppande i
skumpatakt
gjorde de hästen stolt.
Granarna tungt lastade med
snö
lyfte upp vinterns rike
till bländande renhet.
Vägen gick snörökig
från trave till trave
i famnvedsgömmenas skog.
Vackert skyddat fastän
kallt och arbetsamt
lyste och yrde runtom i
trakthygget
det aningslösa året
nittonhundraelva.
IV.
Insprängda små speglar av
glimmer
lysande till mellan
bulligheter av frusen mossa.
Vätans höströst,
bäckens dolda
vintersol före frysningen.
Att få vandra så
vinterställd i tranbärens
väderstreck
på en stig som tappat
tråden.
HARRY MARTINSON
______________________________________
Tidningen Vi 1966, nr. 50-51 (10 dec.), s.69
har en diktillustation av Georg Lagerstedt
God Jul 2016
Gott Nytt År 2017
önskar
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar