HARRY MARTINSON: "När tiden räfflar åsens krön / och jättedösen sjunken in / sjuk rosslar under skuldran grå, / skall dock den gröna anden stå / och bräddfyllt grön dess flod."

År 1974 när Harry Martinson erhöll Nobelpris i litteratur, utkom på Albert Bonniers Förlag i serien SVALANS SVENSKA KLASSIKER, ett urval av Harry Martinsons texter med Georg Svensson som redaktör. Urvalet gjordes i samråd med författaren och innehåller bl.a texter ur "Svärmare och harkrank" från år 1937, och som alltså under år 2017 kan fira 80 år. 

Georg Svensson menar, att "den tid då makarna Harry och Moa Martinson bodde å torpet Johannedal i Ösmo skänkte Harry Martinson ett nytt litterärt revir, den mellansvenska naturen med skog, ängar, vatten och berg. Från detta revir hämtade han stoffet till tre underbara små prosaböcker. "Svärmare och harkrank" 1937, "Midsommardalen" 1938 och "Det enkla och det svåra" 1939. 

Georg Svensson menar att "i dessa Martinsons naturstycken kan man tala om en konflikt mellan den fascinerade iakttagaren å ena sidan, den djuplodande filosofiske sökaren å andra sidan. Det bör tilläggas att många av naturskildringarna i dessa böcker saknar sin like på svenskt språk."

I Harry Martinson-sällskapets utgåva 2000 av dessa naturessäer finns ett mycket värdefullt efterord av Bengt Emil Johnson. 
"Svärmare och harkrank" inleds med dikten LIV


LIV

Ej vallar, bräddar har den flod,

som håller mänskans ande grön.

Den återblommar varje år.

När tiden räfflar åsens krön

och jättedösen sjunken in

sjuk rosslar under skuldran grå,

skall dock den gröna anden stå

och bräddfyllt grön dess flod.

Så mycket skall förglömmas, dö –

de frejdade heroers ö

åt papegojor skänkas.

Men grönskans öde, lummets skir

ej efter svärdens önskan blir,

dess liv kan aldrig länkas.

HARRY MARTINSON

Gott Jubileumsår 2017 med
Svärmare och harkrank 80 år

Rune Liljenrud