År 1974 när Harry
Martinson erhöll Nobelpris i litteratur, utkom på Albert Bonniers Förlag ett urval av Harry Martinsons texter, med
Georg Svensson som redaktör. Urvalet gjordes i samråd med författaren.
Georg Svensson
skriver om naturessäerna i "Svärmare och harkrank" från år 1937, och som alltså under år 2017 kan fira 80 år, ur "Midsommardalen" 1938 och ur "Det enkla och det svåra" 1939:
”Det enkla, det är
trots sin oändliga sinnrikhet naturen med allt som växer och lever däri. Det
svåra, det är frågorna om meningen med allt detta, om det egna jagets plats i
tillvaron.”
"Svärmare och harkrank" 1937, innehåller mycket tids- och civilisationskritik, som lätt går att förstå utifrån världsläget just då. Men vad har förändrats? Talen som vi nu i samband med årsskiftet 2016/2017 kan lyssna till ställer frågan: Vart är vi på väg? Harry Martinsons naturessäer har mycket att lära oss "om det egna jagets plats i tillvaron”, vilket också Georg Svensson betonar.
*
”I bibanornas
aftonskumma väntsalar här i Europa hänga nu inte plakaten om de vackra
emigrantfartygen. De äro borta sedan många år. Men häromdagen slog det mig att
en ny sorts emigration, en stor, bred och väldig, förestår och
förberedes. Den annonserar inte i bibanornas väntsalar såsom
Amerikaresornas tid gjorde. Nej, det behöver den inte. Vi driver ändå hän mot
den. Skeppen byggas under våra fötter. Snart börjar den.
Det är den stora
emigrationen in i döden, som nu förberedes åt folken. Det står i de prasslande
tidningarna tusen tecken om den. Det spökar av gamla emigrantsteg inne i
väntsalarna om nätterna och det susar om höstkvällarna i lavgrå hult - om en
förestående emigration in i döden.
Den väldiga, obändiga
kvantiteten störtar sig i sitt djupa, blinda kvalitetskrav rakt in i dödens
kvalitet. Fascistisk demagogi och fascistisk kapitalism, som hindrat folken
från kvalitet i livet, vilja nu i stället ge dem den i döden och bygga nu de
nya emigrantskeppen, de stora Styxskeppen om en million ton. Och suggererade,
famlande eller skrämda ge sig emigranterna
ombord över de dimhöljda landgångarna.”
HARRY MARTINSON: Ur VATTENBREV,
Svärmare och harkrank, 1937
Bengt Emil Johnson nämner i sitt efterord till Harry Martinsons ”Svärmare
och harkrank”, att ”ett motto å titelsidan i bokens första manus som togs bort
vid den slutliga sammanställning är talande:”
Det värsta du kan göra är
kanske att låtsas en frid som du inte har
och en klarhet som du inte
äger.
Att vara mänska blir för vart år svårare
och svårare och det
bör vi också erkänna.
bör vi också erkänna.
Den tid är nära då mänskligheten
räddningslöst förlorad
skall kasta sig i armarna på mänskligheten och rädda sig.
skall kasta sig i armarna på mänskligheten och rädda sig.
Få en ny syn,
och en ny enkelhet.
Med hopp om
Gott Nytt År 2017
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar