"Det hör till ljusets natur att det så kan innestängas men ändå inte slockna till sin rörelse att det bevarar sig också i mörkret..."

Härlövs klockstapel från år 1485 i Växjö stift är Sveriges äldsta

DET INRE LJUSET 

I de innersta allra minsta rummen
pågår ett tyst och ständigt färgspel, oåtkomligt för ögon.
Det är det innestängda ljus
som en gång vid skapelsens ögonblick
föddes inåt och förblev där gående,
sedan det delat upp sig till ett minsta spektrum
enligt prismatisk lag
med svängningstal som av de seende skulle kallas färger
om de mötte ögon som kunde se.
Det rörde sig i perioder
ofattbart små till tid och rum
men dock med tid och rum nog för de minsta små.
I själva verket fann det sig ha gott om plats och tid.
Det rörde sig i cykler av nanosekunder och i mikrorymder
från vitt ljus till spektrats färger
och åter till vitt ljus.
Ett slags ljusandning.

Fotonerna andades och pulserade med varandra,
bytte tecken och nivåer.
Så höll sig ljuset gående
i spektral balans
från tätt ljus till delat
och åter till tätt ljus och delat,
i spektrala cykler
infinitivt upprepat.

Det var som ett solfjäderspel,
enligt samma lag som gäller för regnbågar,
men med öppnade och ihopslagna solfjädrar
växlande om med varandra
enligt en ljuslag som fanns inskriven.
Det var ljuset när det dansar omslutet
när det inte är på resa utanför och synes.
Det hör till ljusets natur
att det så kan innestängas
men ändå inte slockna till sin rörelse
att det bevarar sig också i mörkret
som tanke, idé och färdighet,
att det minnes sina skiftningar
och utför sin dans, sitt växelspel.
Med denna sin konst sammanhåller ljuset
materiens tallösa svärmar
och sjunger med ljusets spektralvingar
den eviga sången till världsalltets ära.

HARRY MARTINSON:

Ur Dikter om ljus och mörker, 1971

Allhelgonahelg

Rune Liljenrud