Många diktcitat är hämtade ur Harry Martinsons TUVOR, bl.a inledningsdikten Gran står tätt invid gran. "lnget träd är så vanligt förekommande i Martinsons diktning som granen, det träd som genom sin vanlighet står kanske allra lägst i trädens hierarki. Ingen svensk diktare har skrivit fler dikter om granen än han" framhåller Bengt af Klintberg.
Furan det högresta mastträdet
med kronan som en utsiktskorg i toppen
spanar över vårt ändlösa innanhav av gran
där vi år från år och våg från våg
intill döddagar kan räkna hur gran försvinner bland gran.
Överallt omkring oss denna vår fördystrande fiende
och brusande vän.
Vad vore vår värld utan granar,
utan massaved, julgran och gravens ris.
Vad vore den utan det skydd som granen ger
och utan de skuggande sagor
som bara kan berättas av granar.
Vi uppsöker gläntornas ljus
och bor till en del i städer
där vi får för oss
att vi är oss själva.
Ändå är vi vad vi är
ett granskogsfolk
och med gran skall vi myllas.
Hemlöst förbundna i städer och byar
lever vi med vårt tungsinne försänkta i gran.
Granarna brusa.
Verklighetstungt och med gransagans sus
befaller de över våra år
och skyddar den barrtunga ande
som susar inom oss,
vår ande av gran.
med kronan som en utsiktskorg i toppen
spanar över vårt ändlösa innanhav av gran
där vi år från år och våg från våg
intill döddagar kan räkna hur gran försvinner bland gran.
Överallt omkring oss denna vår fördystrande fiende
och brusande vän.
Vad vore vår värld utan granar,
utan massaved, julgran och gravens ris.
Vad vore den utan det skydd som granen ger
och utan de skuggande sagor
som bara kan berättas av granar.
Vi uppsöker gläntornas ljus
och bor till en del i städer
där vi får för oss
att vi är oss själva.
Ändå är vi vad vi är
ett granskogsfolk
och med gran skall vi myllas.
Hemlöst förbundna i städer och byar
lever vi med vårt tungsinne försänkta i gran.
Granarna brusa.
Verklighetstungt och med gransagans sus
befaller de över våra år
och skyddar den barrtunga ande
som susar inom oss,
vår ande av gran.
DAVID THURFJELL hämtar titeln till sin bok GRANSKOGSFOLK, 2020 från denna dikt ur Harry Martinsons TUVOR, 1973.
"I Granskogsfolk tecknar David Thurfjell den svenska naturkärlekens religionshistoria, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, över de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik", skriver förlaget NORSTEDTS. Kapitelrubrikerna är inbjudande och läsupplevelsen bjuder fördjupning i Harry Martinsons diktning:
1. Änglamrk och himlakropp
2. Känslan av en gräns
3. Naturupplevelses psykologi
4. Arvet från hedendomen
5. Det lutherska bondesamhället
6. Brottet med det förflutna - och längtan tillbaka
7. Romantiseringen av naturen och jaget
8. Sekulariseringens paradoxer
9. En erfarenhet höjd i tystnad
10. En djupekologisk vändning
DAVID THURFJELL är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar