Vid Krigsseglarnas minnesmärke Stenpiren Göteborg
Kusthöst
Molnen spå storm,
i eldgula virvlande horisonter brinna tecknen som antända blånor.
Det knirkar från soltorra bryggor
där pålarna vicka med skuggorna
snabbare och snabbare i förpatrullsdyningen.
Tre strandpipare plocka myrlejonbaggar på en
roströd övergiven motor i sanden.
Skränmåsen börjar sin kryssning,
havet mulnar plötsligt i en första farande kåre
svart som kol.
Oberörda samla grovbyggda strandbönder tång
med neptunusgrepar och gödselkärror,
köra krokryggiga längs oceanen.
Molnen rulla som stenkolsrök över havet,
hästarna nosa i den torra sanden och nysa.
Kärrhjulen skangra i den annalkande stormen.
De lårnakna damerna
som ännu höstbada
få hönsskinn och rusa hem.
Kusten har hus och hotell och förskräckes
icke, -
därute sätta skeppen röda och gröna lanternor.
HARRY MARTINSON:
Bonniers månadstidning 1931,9
Havet är stort, evigt och stort -
Ur dikten
SJÖMAN TALAR TILL KAPDUVOR
N O M A D, 1931 och 1943
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar