Maria Küchen har idag i Smålandsposten en helsides essä där vi med fascination får följa henne ut i rymden. Essän avslutas med en hänvisning till ANIARA
1900-talets stora rymddystopi, ”Aniara”, framstår som ett alltmer realistiskt scenario. Liksom människorna ombord på rymdskeppet Aniara behöver vi ge oss av, men vi vet inte vart. Färden saknar mål, men i dikten kring Monica Sands ljusorglar skrev jag: ”Vi är här på rymdens villkor. Det är ingen värld man lämnar.”
Så väldig är rymden att den aldrig kan överges eller överge oss. Vi är utlämnade. Det är fasansfullt och underbart. I maktlösheten finns en paradoxal frihet. Om jag ändå bara är en gnista i kosmos, ”en liten blåsa i Guds andes glas” för att låna Harry Martinsons ord om Aniara – varför oroa sig? Varför inte glädjas åt det lilla?
Maria Küchen
Författare och skribent. Debuterade 1989. Förra året gav hon ut ”Rymdens alfabet”, om rymdfartens historia och sin egen fascination för rymden.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar