Att hösta i trädgården och läsa poeten Louise Glück, som fick Nobelpriset 2020 i litteratur, vidgar tanken genom Glücks förunderliga val av metaforer direkt ur naturen. Louise Glücks naturlyrik och Harry Martinsons dikter med naturen i centrum, har många beröringspunkter i hoppet. Dikterna i Louise Glücks samling Vild iris skapar tillförsikt i världens råa vind, genom tolkningar av liv i trädgårdens hoppfulla trots.
Olof Lagercrantz tolkar hoppfullt Harry Martinson i "Uppsatser om lyrisk dikt" (s116) :"Hans dikt är god och vänlig för människorna. Den genomströmmas av en varm optimism, av en övertygelse att allt till sist blir bra, att det onda ingenting annat är än ytlighet och därför kan besegras med kunskap och värme, att till och med döden är en leende gud som en gång låter oss vila trygga i en moderlig naturs armar."
"Om det riktigt svåra skriver man lyrik" enligt Harry Martinson; Louise Glück fullföljer!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar