SVEN WOLLTER IN MEMORIAM
"Vad kunde vara vackrare än att kröna Stadsteaterns halvsekeljubileum med ett av de finaste och mest profetiska diktverken vi över huvud kan skryta med i det här landet? Kollektivteater spelad på en scen som suddar ut gränsen mellan publik och skådespelare.
[...]
Men, som Martinson skriver; rymdens grymhet övergår ej människans. Rymdmatrosen (Sven Wollter) kämpar hörbart och rörande för att minnas den sista vår naturen levde. Aniara är också en hyllning till vår planet. Man vill gå ut och kyssa lövhögarna efteråt..."
Den våren dog naturen för en vind
som tungt organiskt blåste mellan bergen
och med sin åska fyllde landet Rind.
Ett soldån hördes, blixten bredde ut sig.
Än hör jag skrien, skriken: sombra, sombra,
från redan bländade och skrämda själar
som rusade mot Gud för att få svalka . . .
Rymdmatrosens berättelse
Ur ANIARA, Sång 40
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar